Utskälld av ett gäng guldmedaljörer

Det var inga skidskyttar eller längdåkare som fick för sig att skälla på mig. Visserligen bor många av dem här och jag har säkert sett dem swisha förbi på rullskidor när jag har gått längs deras träningsbanor, men utskälld har jag aldrig blivit. Jag har inte haft någon verbal kontakt med någon av dem över huvud taget. Det gäng som skällde på mig i morse var vinnarna av guld i en grupp i draghunds-VM, som gick av stapeln här i Östersund 10-12 mars. Jag har anat att det har varit tävlingar på gång eftersom jag har sett att många hundar och deras ägare har bott på campingen. Men jag visste inte att det var en stor internationell tävling med många deltagande nationer.

Det gäng guldmedaljörer jag träffade hördes på långt håll och när jag kom fram och såg dem väntade de på att få mat. När de såg mig tappade några lite fokus på maten och skällde glatt på mig i stället. Mina ungar brukar skämta om att mitt ansikte aldrig kan dölja mina känslor och jag blev så klart glad av att se alla dessa fina hundar. Med ett stort leende vinkade jag glatt åt de två män som ägnade sig åt hundarna och då kom en av dem fram och pratade en stund. Han berättade att de kommer från Polen och att de hade vunnit guld i tävlingarna. Hundarna är siberian huskies och det märktes hur stolt deras husse var. Jag frågade om det var ok att hälsa på dem och han visade mig genast fram till de två som, vad jag förstod, var helt pålitliga. Hunden längst till höger i bilden kunde vakta lite så ägaren ställde sig mellan den och de två hundarna till vänster om den. De hälsade väldigt gärna på mig och jag blev glad för lite vovvemys. Mannen berättade att den vita, minsta hunden näst längst till höger var en tik och att hon var den som bestämde. The leader of the pack. Det skrattade han gott åt men jag tror inte att det är så ovanligt att tikar blir flockledare.

Jag var ju tvungen att googla lite när jag kom hem och av resultatlistorna förstod jag att den man jag pratade med, eller möjligtvis hans kompanjon, heter Wlodarczyk Mikolja och att de tävlade i gruppen 6-dogs-1 12,40 km. Tre tävlingar under tre dagar och totalen var det som räknades. Om hundarna var medvetna om vilken prestation de hade gjort vet jag inte men de hade säkert kul när de fick komma iväg och springa. Jag är lite tveksam till vad jag tycker om de här tävlingarna men jag läste att skötsel och välmående hos hundarna är viktiga kriterier som måste uppfyllas och vad jag förstår så älskar de här hundarna det de gör. Men vad händer med de hundar som inte uppfyller förväntningarna?

En lite närmare titt på de två hundar jag fick hälsa på.

Det är inte bara hundar som rör sig i de här trakterna. Rådjuren har sina stigar som de följer. Stigen till höger går tydligen in mot skogen och stigen till vänster leder neråt mot en del villaträdgårdar. Där hittar de säkert både fågelmat och en del annat gott.

En liten isbit.

Fortsättningen på den lilla kattfamiljens öden bjuder på mer tragik. Mamma Biskvi togs till veterinären i fredags och hon var i så dåligt skick att hon fick följa efter sin dotter, Ballerina, in i katthimlen. De två återstående kattungarna, Cookie och Semla, blev moderslösa vid två veckors ålder men de mår bra och har fått komma hem till en kvinna i ledningen och där har ungarna tre fostermödrar som tar hand om dem.


13 comments

  1. Det är helt klart skillnad på vem man blir utskälld av och det påverkar klart toleransen 😉
    Sorgligt med den lilla kattfamiljen men så skönt att de två kvarvarande ungarna är i goda händer. Hoppas det går vägen för dem.

    Kram och god söndagskväll!

    Gilla

    • Haha, ja de här vinnarna blev jag gärna utskälld av 😀 Jag fick ju t o m lite närkontakt och det blir jag alltid glad av.
      Mamman mådde inte alls bra när hon kom till oss men hon födde i alla fall sina tre ungar och allt verkade fungera bra. Cookie och Semla verkar ha det väldigt bra där de är nu och de ska förhoppningsvis klara sig och bli stora.
      Kram och detsamma!

      Gilla

    • Ja, det var det jag misstänkte och det är ju det trista med hundar som är uppfödda bara för att tävla eller för att dra turister. Men de här hundarna såg ut att ha det bra och jag hälsar gärna på alla hundar jag får möjlighet att komma nära 😀

      Gilla

  2. Bättre att bli utskälld av fyrbenta medaljörer än av tvåbenta i alla fall 🙂 Vad som händer med djur som är avlade för en sak och som inte uppfyller kraven är nog väldigt olika … förhoppningsvis kan de få fortsätta sina liv som rena sällskapsdjur.
    Fin bild med rådjuren och deras stigar.
    Isbitsbilden är läcker … jag som har ”pareidoli” ser flera ansikten där 🙂
    Tråkigt att kattmamman fick sluta sitt liv, men skönt att de två återstående ungarna verkar må bra.
    Ha en fin måndag!
    Kram

    Gilla

    • Ja, eller hur 😀 Jag hoppas att majoriteten av de hundar, som antingen är pensionerade från att dra eller inte klarar kraven, får komma till hem där de kan leva gott.
      Haha, jag tänkte faktiskt på dig när jag själv såg två figurer i isbiten 😀 Jag tror inte att jag uppfyller kriterierna för pareidoli men ibland ser jag också ansikten.
      Ja, det var synd om den stackars kattmamman men hennes två kvarvarande ungar får förhoppningsvis ett bra liv.
      Tack detsamma!
      Kram

      Gillad av 1 person

    • Ja, de är så fina och särskilt de som har blå ögon. Ägaren visade stolt upp sina hundar och jag tar alla chanser jag får att mysa med hundar 😀
      Stackars Biskvi som mådde så dåligt och ändå klarade av att vara en bra mamma i början. De sista dagarna orkade hon inte riktigt med dem men det är ju förståeligt.
      Kram

      Gilla

  3. Vilken lycka att få träffa på alla dessa fina hundar. Vad jag hört så älskar de att springa och jag tror att de hundar som inte passar in i ledet blir familjehundar eller används till annat. Du får alltid till det med lite gos när det bjuds.
    Då håller vi tummarna att de går bra för de små kisungarna som finns kvar. Biskvi var en kämpe in i det sista.
    Finns foto på rådjuren i deras vägval.

    Kram

    Gilla

    • Ja, det var en lycka och tack vare att jag inte kan hejda min glädje när jag ser ett gäng hundar så fick jag gå in och träffa dem 😀 Jag tar alla chanser ntill vovvegos när jag får möjlighet.
      Biskvi var en väldigt duktig mamma med tanke på hur dåligt hon själv mådde. Hon hade säkert haft bättre koll på ungarna om hon hade orkat. Jag hoppas och tror att de två återstående syskonen ska få en bra fortsättning på livet.
      Kram

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s