Katter, katter och åter katter.

Jag är jätteglad och också väldigt stolt över att jag igår, för första gången, fick klappa Skrållan. Ni minns kanske att hon satte skräck i oss alla på katthemmet när hon kom. Vi har haft en del rädda och arga katter som alla tydligt har visat att vi ska hålla avstånd. Men ingen av dem gjorde lika ilskna utfall eller morrade lika argt som Skrållan. Nu är hon på väg att bli en av alla de katter som hittar trygghet och tillit till oss människor här på katthemmet. Hon fick först nosa lite på mitt pekfinger och eftersom hon inte drog sig undan eller visade något annat tecken på avståndstagande så klappade jag henne försiktigt över ryggen. Hon lät mig hållas en liten stund och gick sedan långsamt iväg utan att göra minsta ansats till att slå efter mig eller fräsa. Lycka!!! Hon ställde t o m snällt upp på att sitta modell.

Skrållan fick fyra ungar men bara tre överlevde. Tjejen nedan heter Malin. Ja, jag vet. Den som namngav ungarna hade nog inte riktig koll. Alla vi som växte upp med ”saltkråkan” vet ju att det var Malin som var mamma till Skrållan. Den andra ungen heter Båtsman och det stämmer inte mycket bätte. Båtsman var ju Tjorvens hund. Tjorven är föresten namnet på Skrållans tredje unge men hon fick ett nytt hem för flera veckor sedan.

Malin och Skrållan trycker ofta och gärna ihop sig i någon trång liten bädd.

Pollock visar sin kärlek till min volontärkompis, C. C vill helst inte vara med så jag beskar fotot. Det är lustigt hur en kameralins kan förvränga färger. Min mobil hämtade upp de rödbruna nyanser som kan anas i Pollocks päls ibland men egentligen är han en svart katt.

Amira är en kelsjuk och väldigt trevlig kisse som alldeles nyss har sluppit ifrån sin tratt. Hon hade ett ganska stort sår i pannan när hon kom men nu mår hon bra.

Sist men inte minst nyinkomna Mamman Biskvi med sina tre småttingar Ballerina, Semla och Cookie. Födseln ägde rum på katthemmet bara några dagar efter att Biskvi kom dit. En rädd liten kattmamma som gjorde sitt bästa för att gömma sig förra veckan. Nu, när hon har blivit mamma, låg hon lugnt kvar och tog hand om sina ungar och jag böjde mig bara snabbt ner och knäppte ett foto och lät henne sedan vara ifred. Det blev ett väldigt suddigt resultat men så får det vara ibland. Jag skrattar lite åt att hennes baktass av någon anledning blev groteskt stor 😀

Nu, när pandemirestriktionerna har tagits bort, har kattadoptionerna tagit fart och flera fina katter har fått nya hem. Gladast är jag för att några av de som varit länge på katthemmet har blivit adopterade. Men jag saknar Stålis, en av mina absoluta favoriter. Nu är han lycklig i sitt foreverhome och det gäller även ett antal andra katter. Igår läste jag att två av de jag nyss gosat mycket med hade fått ett gemensamt hem. En av dem har adopterats två gånger förut men kommit tillbaka av olika anledningar (det kan vara pga allergi eller att ett annat husdjur inte har accepterat nykomlingen) så nu hoppas jag verkligen att det fungerar bra.


14 comments

  1. Åh, så härligt att du fick klappa Skrållan lite försiktigt. Det tar sin lilla tid för djur att bygga upp en ny tillit men när det händer är det fantastiskt.
    Så fina bilder ❤

    Kram

    Gilla

  2. Jeg husker Skrållan, hun er så nydelig med sine store øyne og fluffy pels. Dere har utrolig mange flotte katter på dette stedet deres. Alle katter har sin sjarm og egne personlighet.

    Gilla

    • Ja, visst är hon vacker 😀 Och nu har jag fått känna hur mjuk hon är också. Jag får träffa så många härliga katter men jag tänker att det bästa vore om de slapp komma till oss, även om många av dem har tur som får vår hjälp.

      Gilla

  3. Men vilka fina kattbilder och Skrållan är ju jättefin ❤ så härligt att det går att klappa henne, vilken lycka.
    Kram

    Gilla

    • Ja, visst är hon jättefin. Vi har så många olika sorters katter och alla är fina på sina sätt men Skrållan har något extra. Jag är superglad för att jag fick komma så nära och t o m klappa henne 😀
      Kram

      Gilla

  4. Vilken lycka att få klappa Skrollan, alltid lite extra med de katter som först visat sig vara lite motvilliga till kontakt. Fina kattfoton, var och en på sitt sätt. Men, så söta ungar fina katten Biskvi har fått. Mitt hjärta klappar lite extra för röda katter.
    Kram

    Gilla

    • Det var ett ögonblick med stor glädje och stolthet 😀 Hon var inte bara lite ovillig i början utan ett riktigt skräckmonster som nästan ingen vågade närma sig. Där blev det en väldig skillnad och det är de exemplen som gör mig mest glad.
      Hahaha, man kan ju nästan inte se ungarna på den suddiga bilden 😀 Men jag kanske kan ta en bättre bild vid ett senare tillfälle.
      Kram

      Gilla

  5. Vilka ljuvliga varelser, och jag förstår att de har vant sig vid hur försiktig och tålmodig du är i umgänge med dem! Och då får man betalt i form av en trygg katt som tillåter både kel och närhet, underbart! Nog ser man att katten är svart alltid, men svarta pälsar har ju alltid en annan färg också, ofta guldfärgad i viss belysning. Kul att det går bättre och bättre med adoptioner. jag hade tippat lite tvärtom att det hade varit fler som fått hem under pandemin när så många varit hemma. Jag har sett ett par gånger att någon efterlyst katt i vår facebookgrupp. Men Östersund är lite långt borta för att jag skulle föreslå det. Det finns ju katthem på närmare håll, borlänge och Smedjebacken.
    Kram

    Gilla

    • Ja, jag har förmånen att få träffa och lära känna alla dessa fina kissar 😀 Jag tar inte åt mig äran av att rädda och ilskna katter blir socialiserade. Det finns andra som är mycket duktigare på det. Men när dessa katter börjar bli lite mer tillitsfulla så försöker jag komma lite närmare och ibland blir det jättebra 😀 Vi har haft två svarta katter och visst såg man att det fanns andra nyanser i deras pälsar. Men så här mycket är det nog bara kameran som kan trolla fram. Fin är han i vilket fall som helst 😀 Det har varit lite uppehåll med adoptionerna pga smittan men nu är det fart på verksamheten igen. Många har väntat ett bra tag på att få hem en fin kisse. Det kanske är bra att de får tid att fundera lite extra på vad det innebär att ha katt.
      Ja, tyvärr behövs katthemmen överallt och det är fantastiskt att så många verksamheter startas upp.
      Kram

      Gilla

  6. Förstår lyckan du kände när du fick klappa Skrållan för första gången … minns när jag fick klappa Sixten för första gången 🙂 … och nu kom tårarna igen …
    Kram ♥

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s