En promenad runt Frösöberget

Ja, jag vet att berget heter Östberget men eftersom alla vet var Frösöberget finns så kallar jag det så. Jag parkerade en liten bit från vännen Anna-Lenas bostad och passade på att fota lite innan hon kom. Underligt nog så är det ofta riktigt vackra soluppgångar trots att dagen sedan är helt igenmulen.

Vi bestämde oss för att gå runt Frösöberget, en runda som tog ca en timme och en kvart och där första halvan gick stadigt uppför. Vi flåsade nog lite extra eftersom vi pratade samtidigt men jag tycker att vi höll en god fart i alla fall. Men jag tog en bild till innan vi svängde av uppåt höjden.

Utanför det som var Frösö zoo står fortfarande dessa figurer kvar. Det tog lång tid innan ödet för anläggningen bestämdes och djuren har försvunnit för länge sedan. Men i augusti i somras såldes marken till ett fastighetsbolag. Nu ska det förhandlas om vilken sorts bebyggelse, troligtvis bostäder, som ska uppföras.

Det var verkligen kul att träffas och promenera igen. Av flera anledningar har det dröjt väldigt länge sedan sist men vi var överens om att så ska det inte fortsätta. Vi får väl se om vi får till det lite oftare än något enstaka tillfälle per år. Men visst är det härligt att det ändå kan fungera så. Inga krav och ingen som blir missnöjd med att det dröjer.


16 comments

  1. Flåsandet, det stod jag för, men det är ju snällt att du inte pekade ut mig speciellt… 🙂
    Tack för en trevlig promenad. Vägen känns kortare när man har sällskap, tycker jag.
    Vilken vacker bild du fick med kyrkan i blickfånget. Där den vackra himlen syns genom klocktornets gluggar.

    Gilla

    • Hahaha, jag tyckte nog att jag flåsade en hel del jag också 😀 Men det var säkert nyttigt för oss båda att få upp pulsen lite.
      Tack själv, det var kul 😀
      Tack! Bilden blev fin med tanke på avstånd, utrustning och kunskap.

      Gilla

  2. Jag kan inte klättra uppför en backe och samtidigt föra ett samtal! Det får bli antingen eller….Lyssna kan jag göra, hehe, men när jag själv öppnar munnen då stannar jag nog för att prata…dålig kondis? Jaaaaa, så illa är det! Min trevliga granne vinkade idag till mig och jag kände inte igen henne för hon var klädd i skiddress och skidorna hade hon på axeln. Hon hade allt tagit sig en skidrunda….Det kan jag tyvärr inte hänga med på, men jag vill gärna fortsätta ta promenader med henne. tänker också att det kunde vara dags att få lite kontinuitet i gemensamma aktiviteter, för visst är det skoj med sällskap ibland!
    Kramen och tack för alla fina bilder

    Gilla

    • Jag har gjort fantastiska framsteg sedan jag innan transplantationen inte kunde gå på platt mark och prata samtidigt. Och då gick jag ändå gaska långsamt. Jag flåsar nu också men jag kan gå uppför och prata och det får jag vara nöjd med. Kondisen lär inte bli bättre än så här. Vi får nog båda acceptera att skidåkningen får skötas av andra. Mig gör det inget. Jag går hellre. Ibland kan jag sakna utförsåkningen men det går snart över. Kul att du har en granna att ta gemensamma promenader med. Jag gillar också sällskap men det får inte bli alltför ofta. Då blir jag så trött.
      Kram tillbaka!

      Gilla

  3. Jag läste hos Anna-Lena att ni promenerat … och det skulle vara trevligt att hänga med – tyvärr ogörligt just nu, men jag hoppas vi ska kunna få till en resa till dig, Paula och jag 🙂
    Härliga bilder … men den med djuren är nästan lite kuslig … 🙂
    Kram

    Gilla

    • Tänk vad roligt det vore om du, jag, Paula och Anna-Lena kunde ta en bloggvänspromenad alla fyra tillsammans. Det får vi fixa till sommaren 😀 Om ni inte kommer självmant så kanske jag kommer och hämtar er när jag är på resa söderut. Det kan vi fundera på 😀
      Tack Anki! Dinosaurier som reser sig ur snön är lite läskigt. Men som tur är hör de inte till den här tidsepoken.
      Kram

      Gillad av 1 person

  4. Jeg gleder meg så til å bli ferdig med all jobbingen, så jeg virkelig kan bidra med like flotte bilder som du kommer med om dagen. Det er noe eget med sol som prøver seg gjennom skyene.

    Gilla

    • Ja, så är det. Som du vet så trivs jag med att vara ensam också men det är jättekul att få sällskap ibland 😀
      Ja, visst är det synd om dem. Hoppas de får ett bättre hem snart 😀
      Kram

      Gilla

  5. Dinosaurierna ser verkligen kusliga ut där de står. Nästan så att man tror att när det töar så blir levande, men det får vi inte hoppas. Dessa färger som blir på himmeln är fantastiskt.
    Kram

    Gilla

    • Jag tycker lite synd om dem som står där helt övergivna. Men jag hoppas som du att de inte börjar vandra iväg utan att de får ett nytt, fint hem innan dess.
      Jag ser så många fantastiska morgonhimlar nu och variationen är fascinerande. Jag tröttnar aldrig.
      Kram

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s