Inte i närheten av högkostnadsskyddet

Jag minns inte när det var så senast men så är det nu. Jag når inte upp till högkostnadsskyddet inom vården. Det finns flera skäl. Dels har jag inte behov av lika täta besök pga transplantationen eftersom allt fungerar väldigt bra och dels behöver jag inte söka läkare för att få sjukintyg. Det senare är i grunden inte något positivt eftersom orsaken är utförsäkring men jag måste erkänna att det är skönt att slippa just den vårdkontakten och ännu skönare att slippa försäkringskassan. Så kan jag tänka eftersom jag har förmånen att klara mig ekonomiskt ändå. Det är lite lustigt att jag, som har fått många påpekanden från vården om att jag är så känslig för allt möjligt nu, inte ens har varit förkyld på många år. Senaste förkylningen hade jag innan jag fick min nya lever och det är snart fyra år sedan (kan ni förstå att det redan har gått så lång tid?). Jag är tacksam för att jag mår bra och slipper många vårdbesök och lite glad är min plånbok också. Högkostnadeskyddet för mediciner lär jag däremot aldrig hamna under och jag konstaterar att det finns i alla fall några skyddsåtgärder i samhället som fungerar som de ska fortfarande.

Det är lite bloggtorka hos mig men plötsligt kan jag få lust att tota ihop något och jag kan ju alltid visa upp några gäster på katthemmet. Det här är Harry. Han är nog en av de mest tillgivna och sällskapliga katter jag har träffat där. Han kan inte riktigt förstå att vi volontärer inte kan stanna hos honom flera timmar eller ännu hellre för alltid. Efter långa kelstunder försöker jag lämna honom men jag hinner bara vända ryggen till så känner jag en tass på axeln och den tassen försöker dra mig tillbaka. Det är klart att Harry får lite extra tid när han så tydligt visar vad han vill. Den som adopterar honom kommer att få en riktigt fin kompis. Harry har fått en kompis som heter Willy och under passen kan vi öppna deras bås så att de kan leka och få sällskap av varandra. Alla katter borde ha en kompis. Den slutsatsen är inte svår att komma fram till när man ser hur katterna på katthemmet söker närhet, trygghet och sällskap hos varandra.

I ett annat rum, där inga bås är stängda just nu, finns Kuro. Jag har skrivit om honom tidigare men han får vara med igen bara för att det var han som ockuperade mitt knä när jag satte mig på golvet där.

I samma rum har ett gäng kattungar, som nu har vuxit till sig rejält, fått större yta och fler kattkompisar. Det är inte lätt att fånga dessa virvelvindar på bild men här kom två av dem med och de övervakas av en av de vuxna katterna i rummet. Jag hade bara en hand tillgänglig eftersom den andra var upptagen med Kuro men jag gjorde så gott jag kunde med mobilen för att fota dem. Jag tror att alla kattungar är tingade och de kommer förhoppningsvis snart få sina nya hem. En ny kattmamma med ungar har räddats från kylan och fler väntar så det är bra att det finns intresse för våra fina skyddslingar.

Jag ser fantastiska vinterbilder från olika delar av vårt land men här är det inte lika vackert nu. Det är visserligen vintervitt men himlen är grå och jag kan inte ens ana solen bakom de tjocka molnen. Men då får jag fota annat än vackra, rimfrostiga träd mot en blå himmel och något kan man alltid hitta.


18 comments

  1. Vilka charmiga katter, Harry och Kuro skulle man ju smälta för direkt, min erfarenhet av Försäkringskassan är liten, enkom när jag fick närståendepenning i samband med min mammas bortgång -96 och handläggningen var snabb som bara den.

    Gilla

    • Att bli kattvolontär är nog ett av de bästa besluten sedan jag flyttade hit. Alla dessa charmtroll ger mig så mycket, precis som katter och hundar brukar göra 😀
      Var glad så länge du slipper ha med fk att göra. Men kanske är det en del förbättringar på gång. För min del är det kört men man kan ju hoppas att det inte ska bli fler hemlösa än vad som finns nu pga fk. Jag har aldrig haft problem med dem förr, tvärtom har jag upplevt fk som väldigt serviceminded och hjälpsamma, men det har långsamt blivit en helt absurd handläggning av ärenden.

      Gillad av 1 person

  2. Efter sommarens ögonåkomma så har jag numera frikort som gäller fram till juli. Min förhoppning är att inte behöva använda det men men vet.

    Underbara bilder på katterna! Även om jag är hundägare numera så har jag haft katter tidigare och ert arbete ligger mig varmt om hjärtat. Här nere hos oss finns en aktiv kattpatrull som kämpar för att rädda övergivna katter. De gör, precis som ni, ett gott arbete och helt på ideell väg. Som privatperson kan man alltid stötta med ekonomiska bidrag.

    Kram

    Gilla

    • Jag har snabbt kommit upp i nivån för frikort i många år men nu är jag nästan lite förvånad över hur få besök inom vården jag har. Nästa läkarbesök blir i mars och det känns väldigt skönt. Provtagningar blir det förstås varje kvartal men det känns helt ok och även som en förmån. Jag hoppas att dina ögon håller sig friska så att du slipper fler problem med dem.
      Tack! Jag är ju egentligen också mer hundmänniska men vi har haft några katter också. Jag förstår hundar och deras tecken bättre men jag lär mig mer och mer om katter. De är ljuvliga djur. Det finns engagemang för alla möjliga slags djur över hela landet men tyvärr räcker vi inte riktigt till åt alla. Ekonomiska bidrag är självklart alltid välkomna, precis som fler händer i skötseln av alla fina djur.
      Kram

      Gilla

    • Det finns alltid katter som är mer framåt och vågar komma nära och så finns det de lite skyggare katterna som vi alla försöker få lite mer tillitsfulla. Jag trivs väldigt bra med att vara där och jag har turen att mestadels ha med trevliga personer att göra. Som i de flesta föreningar finns det alltid en del som klagar och pratar illa om andra men det försöker jag ignorera.
      Tack Anki och jag önskar dig detsamma!
      Kram

      Gillad av 1 person

  3. Tänk att det gått fyra år sen du fick din lever! Jag minns det som igår.
    Åh men Harry!! Vad fin han är. Precis så gör min Tilda också, lägger tassen på en att man ska fortsätta kela med henne. Jag har varit så mycket med mina katter detta året när jag jobbat hemifrån. Tänker ibland om någon skulle se, t ex när vi har möten via teams, hur jag och två katter sitter och lyssnar. För dom kommer ju och vill vara med när dom hör andra prata.
    Kram

    Gilla

    • Ja, tiden bara rusar iväg och nu känns tiden då jag väntade (i drygt två år) väldigt avlägsen.
      Visst är han fin, Harry ❤ Så himla mysig och gosig. Precis som din Tilda 😀 Att du har fått mer tid med dina katter får väl räknas som en liten vinst mitt i eländet. Jag tror inte att dina katter skulle vara de enda som deltar i möten via teams 😀 Klart de vill vara med och om de syns är de säkert bara till glädje för de andra mötesdeltagarna.
      Kram

      Gilla


  4. Än så länge har vi 25-30 centimeter snö här, men i Västsverige är vi ju vana vid att det töar bort. Så när veckan är slut kanske läget är annorlunda. Men vi njuter av vinterlandskapet så länge vi bara kan.
    Önskar dig en fin vecka Ingrid!

    Gilla

    • Jag bodde i Halmstad i 6- till 13-årsåldern så jag vet hur det kan vara. Ett minne från vintrarna är hur mitt hår blev extra smårisigt av de fuktiga vindarna. Men jag minns även att vi åkte både pulka och skidor så lite vinter måste vi ha haft 😀 Jag hoppas att ni får lite mer fin vinter och inte bara slask och lera. Även i Mjölby tyckte jag att det var lite för mycket av den varan och det bidrog till att jag till sist flyttade ”hem” igen 😀 Mitt intryck från att bo söderut är ändå att de flesta där verkar trivas bättre med tö och regn än riktig vinter så de flesta är nog nöjda.
      Tack Barbro och jag önskar dig detsamma.

      Gilla

  5. Gosekatter kan man aldrig få nog av. Så mysigt. Busiga kattungar är ju underbart, kan tänka mig att de hinner med ett och annat medans du är där.
    Vilket vackert foto på hängena, den skulle passat bra som tavla. Vackra ting det skapas i naturen, bra att du är där och förevigar.

    Kram

    Gilla

    • Jag är glad att jag kom på att jag ville bli kattvolontär 😀 Även om jag egentligen mest är hundmänniska så ger katterna mig otroligt mycket glädje…och en liten del sorg. Kattungarna är det verkligen fart på nu men ibland stannar de upp en kort stund och lite kel kan man få också.
      Jag vet inte vad det är för slags trä hängena sitter på men jag tycker också att de är fina. Det är sådana detaljer man oftast bara går förbi men så plötsligt kan man stanna upp och se att det faktiskt är något fint.
      Kram

      Gilla

  6. Jag sitter alltid med ett stort leende när jag tittar på dina fina kisse-bilder! Tänk att förr ansåg man att katten var ett självständigt djur som inte behövde något sällskap utan trivdes helst ensam! Det var inte alls så längesen….nu har man tack o lov förstått att katter trivs väldigt bra tillsammans! Självklart finns det individer som inte drar jämnt men så är det ju med alla djurarter, inklusive människan. Hörde på grannarnas snack idag på vår trivselträff att det finns de som planerar för att skaffa katt bara de får en vikarie när de åker bort. Så till våren kan det bli flera katter här hos oss, inte mig emot!
    Kramen

    Gilla

    • Ungefär som när jag får se fina Daniel-bilder eller bilder på andra djur. Hos dig dyker det ju dessutom upp småtjejer ibland och de är också kul att titta på 😀 Katter kan nog vara självständiga men precis som människor behöver de ett socialt nätverk och kanske är en annan kisse det bästa då. Det är så fint när de går nära varandra och lägger svansarna om ryggen på varandra. Jag får se det då och då men hinner sällan fota.
      Hoppas du får många trevliga kattkompisar som grannar och att Daniel blir kompis med dem 😀
      Kram

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s