I dag fick jag äntligen träffa bloggvännen Paula och se hur fint hon bor i det vackra Sundborn. Det var dagens huvudevent men eftersom Paula gillar att sova ut på morgonen bestämde vi att vi skulle träffas hos henne kl 11.00. Jag, å andra sidan, är morgonpigg och hann därför med både en dusch och en rejäl promenad innan det var dags att åka. Google maps talade om att det skulle ta 52 minuter till Sundborn och efter promenaden hann jag med god marginal ta en kopp kaffe också.
Min morgonpromenad var väldigt skön om än lite kylig. Jag gick i rask takt och det var nerförslut i stort sett hela tiden. Lätt att gå alltså. Plötsligt hade jag gått i 45 minuter och då tyckte jag att det var dags att vända. Om det går neråt åt ena hållet så säger logiken att det lutar uppför när man går tillbaka. Så var det naturligtvis också. Det var inga branta backar men jag fick i alla fall upp flåset. Det var skönt för äntligen blev jag varm och kunde t o m ta av vantarna. Jag hade hoppats på att få se något fint, kanske en fin vy, men det enda som var värt att plocka fram kameran för var det här fåret. Vilka korksruvslockar.
”Min” lilla stuga är så klart också värd att föreviga och den här gången blev det ett foto från grusvägen utanför.
Efter att ha druckit mitt kaffe gjorde jag mig i ordning, hejade på min värdinna som var på väg att släppa ut sina höns och satte mig i bilen för vidare färd mot Paulas pörte paulaz.se
Det var inte bara Paula jag skulle träffa utan även hennes väldigt söta vovve Daniel. Som vanligt, när jag träffar en ny hund, är jag försiktig och låter hunden välja om den vill komma till mig eller inte. Med Daniel var det inga som helst problem. Han kom fram och nosade och vi blev genast kompisar.
Att jag blev godkänd fick jag bevis för när han kom fram till mig och tydligt visade att han ville att jag skulle lyfta upp honom. Efter en stund sov han så här gott i min famn.
Paula bjöd på äppelmust och veganska ostbågar. Tänk vad snällt, hon ville inte ens smaka en endaste ostbåge utan hade köpt dem bara för min skull. Gissa vem som fick med sig nästan en full påse när det var dags att säga hejdå. Vi hade bestämt att vi skulle gå en promenad för att sedan antingen äta på en restaurang eller köpa pizza. Vi gick förbi Carl Larssons gård men det blev inga foton eftersom gården var skymd av andra byggnader. Vi kom aldrig fram till någon bättre fotoplats utan vi fortsatte åt ett annat håll med mycket fint att se. Sundborn är verkligen en fin liten ort med mycket vackert att upptäcka.
Paula har skrivit om och visat foton från den här gärdesgården där olika figurer har placerats ut till allmän beskådan. Nu fick jag själv se dem, eller i alla fall de som just nu sitter där. Figurerna byts tydligen ut lite då och då.
Vi valde mellan en buffé och pizza och efter att jag fick veta att för min del var det morotsbiffar som gällde så valde vi pizza. Det är inget fel på morotsbiffar men det är förmodligen inte restaurangens egen tillverkning utan något de har som nödlösning om sådana som jag dyker upp. Risken är att de är torra och lite trista. På pizzerian kunde jag specialkomponera min pizza. Det fanns veganost men i övrigt var det de ordinarie valen som gällde. Det blev en pizza med färska tomater, ananas, curry och champinjoner. Ja, och så klart även tomatsås. Den blev väldigt god och både jag och Paula var nöjda med våra val.
Medan vi väntade på pizzorna gick vi en kort promenad och hamnade här.
Oj, vad kul det var att träffas. Vi pratade, skrattade, promenerade och pratade och skrattade lite mer. Visst är det roligt att man kan vara vänner via bloggarna och sedan, när och om man träffas, så funkar det väldigt bra. Nu har jag träffat sex bloggvänner och det har varit väldigt trevligt varje gång. Så småningom var det dags för mig att åka tillbaka till den lilla stugan utanför Leksand och nu sitter jag återigen och värmer mig vid en sprakande brasa. I morgon bitti bär det av till Uppsala och där ska solen skina på mig och min son när vi ger oss ut i naturen.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Vilken bra dag och vilket mysigt möte med såväl två- som fyrbenta. Du har ett klokt sätt att närma dig hundar men Miss T hade inte väntat 😉 Nu vet man inte det så jag gillar ditt sätt! Morotsbiffar i all ära men som halvfabrikat, nej,,,
Ha det fortsatt gott på resan!
GillaGilla
Jag har ännu aldrig blivit besviken på något bloggvänsmöte och den här gången var det också väldigt lyckat. Jag har ungefär samma tillvägagångssätt när det gäller barn som djur. Jag kan visa att jag är intresserad men jag närmar mig inte dem utan de får komma till mig om och när de känner sig redo. Det kan bli väldigt fel om man kastar sig över någon.
Jag tror att vi gjorde ett bra val med pizzan 😀
Tack Znogge!
Kram
GillaGilla
Vilken söt hund, å vilken underbar promenad
GillaGilla
Lilla Daniel charmade mig direkt. Jag såg bara en liten del av Sundborn och det gav mersmak 😊
GillaGilla
Skönt med en morgonpromenad – och fåret hade verkligen riktigt lockig päls!
Ni fick en trevlig dag tillsammans – jag har ju träffat er båda och vet att ni är ju härliga människor båda två, så det är klart ni trivdes tillsammans! Daniel har jag ju inte träffat, men han ser såå mysig ut! Trevligt att få följa med på er lilla promenad – fina bilder som alltid!
Ha nu en riktigt trevlig vistelse i Uppsala!
Kram
GillaGilla
Morgonpromenader är oftast sköna och så även den här 😀 Jag tror nog att fåret håller sig varm under alla de där lockarna.
Det blev väldigt trevligt att träffa både Paula och Daniel. Sundborn är en pärla som jag är glad för att ha fått se lite mer av nu. Tack Anki! Det fanns så mycket fint att fota att jag fick svårt att sålla. Då blev det ett begränsat urval men kanske kommer det fler chanser.
Jag och min son har som vanligt väldigt kul tillsammans och idag har vi gjort fynd i svampskogen 😀
Kram
GillaGillad av 1 person
Oj så du reser hit och dit. Där du är har jag faktiskt också varit en gång för länge sedan och det är en trevlig liten plats. Roligt att träffa bloggvänner. Jag har nog träffat 6-7 stycken och precis som du säger så är det roligt att träffas och man tycker att man känner varandra fast man inte sett varandra förut.
GillaGilla
Jag vill ju gärna hälsa på mina barn ibland och då kan det bli andra möten längs vägen. Kul att ha bloggvänner utspridda över landet och att vi kan träffas på riktigt 😀
GillaGilla
Vilka fina bilder och vad roligt att träffa en bloggvän! Alla djur verkar älska dig och bilden där hunden sover i din famn är ju jättefin.
Ja det är verkligen roligt med bloggvänner, jag har aldrig träffat någon men det känns som riktiga vänner ändå och det är helt fantastiskt.
Kram
GillaGilla
Det var jättekul att träffa Paula och att få mysa lite med hennes Daniel 😀 Haha, alla djur älskar inte mig men jag tror att jag, genom att visa dem respekt och låta dem välja om de vill komma nära, får dem att känna sig trygga.
Det kanske är dags att du också träffar någon bloggvän. Du kan ju alltid göra en resa uppåt i landet och hälsa på mig 😀
Kram
GillaGilla
Det er litt rart det der når man treffer noen på ordentlig som man føler at man kjenner godt allerede. Da flyter praten som man har møttes mange ganger tidligere.
GillaGilla
De möten med bloggvänner som jag har haft har alla varit lyckade och visst är det så att man lär känna varandra ganska väl genom bloggarna.
GillaGilla
Hej på dig, tack för jättetrevligt sällskap och så fin present! Jag har varit i Falun med tjejerna idag, ska försöka få ihop en liten blogg ikväll. Undrar om du och sonen hittade en bra svampskog eller något annat skoj? Vi hörs snart igen, ha det fortsatt mysigt med dina barn! Kramen
GillaGilla
Tack själv för den superhärliga dagen 😀 Jag och sonen har varit ute i ett naturreservat och råkade springa på ett gäng trattkantareller. Vi har ätit en del av dem till middagen och resten tar upp hela hans matbord där de ligger på tork .
Kram
GillaGillad av 1 person
Måste bara kolla upp vem du är, då jag läste om ditt besök hos Paula. En morgonpigg tjej som tar suveränt fina bilder, ser jag.
Bloggvänner är det kul att träffa. Fick en väldigt god vän genom bloggen, ganska direkt då jag började blogga. Vi bodde på mindre än en timmes avstånd och träffades ofta. Samma yrke, mellanstadielärare, hade vi. För fyra år sedan gick Inga bort, I sviterna av cancer.
En tredje lärare fanns också i bloggsällskspet som träffades då och då. Hon slutade blogga… och vi kom ifrån varann… men har henne kvar på FB.
En tredje kvinna träffade jag också ett antal gånger. Vi geocachade ihop. Men så blev det fel med någon olycklig kommentar. Sen har vi inte setts
Så jag var ganska ensam i min bloggbubbla under ett antal år. Blev inte mycket inlägg heller. Tills jag tog mig i kragen och började kommentera olika bloggar. Så nu ”känner” jag många…
Ibland tänker jag att det vore kul att samla många bloggare för en helg och träffas irl. Tror dock att många trivs bäst att ha det som det är.
//Anna-Lena
GillaGilla
Hahaha, ja jag är som jag är och kanske fick du en liten aning om vem jag är 😀 Det är fantastiskt att man kan bli riktiga vänner efter en tids vänskap via bloggarna. Vilken tur du hade som hittade en så god vän nära dig men vad sorgligt det slutade. Den saknaden kan nog sitta i väldigt länge, kanske hela livet. Det kan lätt bli fel när man skriver i stället för att prata IRL. Nyanser och skämt kan misstolkas när man inte ser kroppsspråk eller hör på rösten att det inte är menat att ta på allvar. Men då kan man ju hoppas på att man får en chans att förklara hur man menar. Men vad bra att du kom igen och hittar nya vänner 😀
Jag tror att det kan vara svårt att samla många bloggvänner samtidigt. Nu försöker jag ju förmå Paula och Anki att göra en gemensam resa till mig och det hoppas jag på. Men annars är det ganska bra att göra som jag, dvs passa på att träffas när jag är på resande fot.
GillaGilla