Efter lördagens krävande vandring upp till Ottfjällstoppen var jag helt klart inte i form för några fler äventyr som krävde kroppsligt välmående. Min son förväntade sig inte att vi skulle ge oss ut på någon lång vandring på söndagen men eftersom jag inte tyckte att det skulle vara bättre att sitta hemma i soffan och stelna till ännu mer, funderade vi på vilka alternativ vi hade. Jag nämnde Forsaleden och dit ville min son gärna åka. Jag har inte tänkt på det förut men han har faktiskt aldrig varit där. Förmodligen upptäckte vi den leden efter att han redan hade flyttat hemifrån. Båda döttrarna har varit med dit så nu var det verkligen på tiden att även sonen kom dit. På Forsaleden är det inte helt platt och lättgånget men det är inga stora höjdskillnader och det finns ingen topp som man måste upp på. Man går helt enkelt så länge och så långt som känns bra och då gäller det att komma ihåg att man ska ta sig tillbaka också.
Sista etappen på vägen dit är grusväg och där dök två fåglar upp på vägen. Jag har googlat för att kunna vara säker på vad det är för slags fågel men jag kan inte avgöra om det är en tjäderhöna, en orrhöna eller någon slags ripa (kanske dal- eller skogsripa). Jag stannade i alla fall bilen och min son knäppte några bilder med mobilen.
Vi åkte till norra parkeringen och började vår promenad ner mot den södra änden av sjön Långselet
Det är alltid kul att visa någon en fin plats för första gången. När vi kom fram hit kom det ett wow från min son och han uttryckte sin glädje över att vi hade valt att åka hit. Den lilla del av den här populära vandrings- och badplatsen som syns på bilderna, visar inte alls den speciella atmosfär och skönhet som man möts av. Underligt nog var vi helt ensamma när vi kom och då var klockan ändå 10.00.
Den här bron ska vi gå över för att komma vidare på leden. Jag vet inte riktigt var Långselet slutar och nästa lilla sjö tar vid.
Här samlas vattnet i en lite större pöl innan det rinner vidare till Blå lagunen. Ja, det är inte bara Motala/Skänninge som har en blå lagun men jag har inte tidigare tänkt på att det är namnet på en sjö även här. Jag fotar min son…
…och han fotar mig.
Vattnet tar sig vidare söderut på flera platser. Här rinner det i laxtrappan. Första etappen av trappan syns här.
Resten av trappan kommer efter en krök och den leder vattnet ut i Blå lagunen. Här ville vi ta oss över laxtrappan för att komma till ett litet vattenfall. Det var med viss tvekan jag följde min sons exempel och vågade mig ut på den något rangliga spången. Jag tänkte att det inte var särskilt högt om jag skulle ramla och inte var vattnet så djupt heller. Min riskbedömning resulterade i beslutet att det var värt en chansning.
Det lilla vattenfallet leder även det ut vattnet till Blå lagunen.
Vi tog oss tillbaka över spången och upp till stigen igen. Jag konstaterade att den här blå lagunen har ungefär samma färg på vattnet som dess namne i Östergötland.
Det gick inte undan på den här promenaden och det var väldigt skönt att mest bara strosa fram för att hinna njuta av allt. Förra sommaren var jag här en gång och utan sällskap. Det är mycket roligare att ha någon att dela upplevelsen med och berätta om minnen för.
Här är ett bra och tydligt exempel på en nivåskillnad där min son hoppar och jag, med ett lätt stönande inombords, försiktigt kliver ner ett steg i taget. Finns det något träd eller en buske att hålla mig i så gör jag det.
Blå lagunen tar också snart slut och då fortsätter vattnet ut i den större sjön Bodsjön.
Min son sitter på den bro där leden fortsätter men innan vi gick vidare längs leden ville jag ta mig ner till den lilla udde där vi (jag, min man, våra hundar och ibland någon mer) alltid stannade och fikade eller grillade korv.
Ännu en plats där jag och min son fotar varandra från varsitt håll.
Vindskyddet och grillplatsen var upptagna av en familj så vi lät dem vara ifred och fortsatte promenaden.
Vi gick inte så mycket längre innan jag var duktig och sa ifrån att det nog var dags att tänka på att ta oss tillbaka. Jag skriver att jag var duktig eftersom det tog emot väldigt mycket att inte fortsätta en bra bit till. Man ska lyssna på kroppen även om det är tråkigt. Min son föreslog att vi skulle fortsätta fram till en fin plats som vi såg lite längre bort.
Här satte vi oss ner och åt våra mackor. Det var otroligt skönt så vi satt kvar där ett bra tag. Tänk vilken tur vi hade att det just den här helgen blev nästan sommar igen.
Det gick mycket snabbare på tillbakavägen för då hade vi redan tidigare stannat till vid alla fina platser. Jag har för mig att min son sa att vi hade gått ca 5,5 km och det var alldeles lagom den här dagen. Vi kom hem lagom till eftermiddagskaffet men den här gången blev det inga chokladbollar. I stället fortsatte vi att mumsa på den rabarberpaj som vi hade påbörjat som efterrätt dagen innan. Det blev paj även till middag. En svamppaj och till den rejält med vitkålssallad. När vi hade ätit tog min son med sig sin packning och promenerade iväg i det sköna vädret till stationen.
Efter den här helgen mår jag precis som förväntat. Det får mig att förundrat tänka tillbaka på hur mycket jag orkade och klarade under mina aktiva resor tidigare i somras. Helt otroligt att det blev så perfekt. Tänk om jag kunde komma på hemligheten om hur det kan bli så. Det måste helt enkelt vara så att hjärnan och psyket har en del i förklaringen.
Jag var lite bekymrad över hur jag skulle klara av ett pass på katthemmet i dag men min volontärskollega såg att jag hade besvär och hon lät mig inte ta så många av de tyngsta arbetsuppgifterna. På slutet sa hon till mig att åka hem och överlåta resten på henne. Jag gillar inte att göra något halvdant och jag vill inte pjåskas med men när jag tyckte att jag hade gjort min del åkte jag hem. Det var lite svårt att slita sig från alla söta små bebiskatter. När vi kom dit i morse satt en av de som är ansvariga på pass inne hos en katt som var mitt uppe i en förlossning. Den femte och sista ungen föddes strax efter att vi kom dit och nu är det ca 20 småttingar som ska tas om hand. Jag fick höra att så många kattungar har det aldrig varit där samtidigt förut.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
For et utrolig sted dere tok turen. Det er så mange nydelige steder som bare er å nyte. Jeg er nesten sikker på at du har tatt bilde av en orrhøne. Det er ikke noen type rype.
GillaGilla
Det finns många vackra platser här i närheten och jag har säkert inte hittat alla än. Forsaleden är en pärla och en väldigt trevlig vandringsled.
Tack för informationen om orrhönan. Det är fler som tror att det är en sådan så då är det nog så 😀
GillaGilla
Jag har ett tydligt minne av den fantastiska laxtrappan på din vandring här förra året, har jag fel eller var det ett annat ställe. Kan ju finnas liknande trappor på flera platser, helt fantastiskt makalöst vackert. Hade knappt kunnat slita mig…
Tänk, i förra inlägget njöt jag av de öppna vidderna o idag njuter jag mest av allt rörligt vatten! Tv¨å helt olika vandringar har ni gjort! Och nu ska du bara landa i förnöjsamhet och låta kroppen vila. Kram från pörtet
GillaGilla
Du har helt rätt i att det är samma laxtrappa. Den ligger lite undangömd så det är bra att veta att man måste vika av en bit från leden. Lite bökigt är det att ta sig dit men det är värt besväret.
Det är härligt med variation och även om det är stor skillnad på en fjälltopp och sjöar och laxtrappor är det lika njutbart. I alla fall nästan. Fjälltoppen är nog aningen häftigare.
Kram
GillaGilla
Gissar på Orre (höna), men svårt p g a vinkeln.
GillaGilla
Tack för svar! Jag har fått samma info från en annan bloggvän så ni har säkert helt rätt 😀
GillaGillad av 1 person
Nu skäms jag lite, faktiskt. För jag har inte varit där ännu. Det får bli ändring på det. Ska nog prata med någon av mina av mina närmaste… Dina bilder lockar.
GillaGilla
Inte ska du skämmas. Du hinner dit, antingen i år eller kanske nästa 😀 Det är en härlig plats men kanske det är bäst att undvika de varmaste och soligaste sommardagarna för att slippa parkeringskaos och trängsel. Laxtrappan får man leta lite efter eftersom den inte ligger direkt vid leden.
GillaGilla
Jag har varit där för många år sedan men det hade regnat på natten och en av dom som var med ramlade och bröt sin axel så äventyret tog slut innan det hade börjat nästan. Ska gärna åka dit igen.
GillaGilla
Det är en vacker vandringsled och jag hoppas att ditt nästa besök där blir betydligt trevligare.
GillaGilla
Underbara bilder från ännu en fantastisk naturupplevelse!
Härliga bilder!
Klokt att känna sina begränsningar och inte gå alltför långt så här dagen efter fjällvandringen!
Kram
GillaGilla
Forsaleden är en plats som jag kanske kan visa dig om du kommer upp någon gång (det går tåg till Östersund 😀 ). Jag tror att du skulle tycka om att promenera där. För min del var det alldeles lagom ansträngande att gå en ganska kort bit där.
Kram
GillaGillad av 1 person
Vilken underbar natur det är runt omkring där du bor. Helt fantastiskt. Tänker på Skåne som är så platt. Det är mycket mer spännande natur hos dig.
Kram
GillaGilla
Det finns mycket att se här men Skåne har sina vyer och helt fantastiska platser. Helt olika miljöer men båda otroligt vackra. Men visst är naturen mer dramatisk här och jag gillar att den är lite karg.
Kram
GillaGilla
Rena rama turistbroschyren Ingrid. Jag blir WOW:ad jag också och vill på direkten åka dit och vandra på den där leden.
Sååå fin(t)!
Tack.
GillaGilla
Haha, tack Barbro! Om ni får för er att ta en tripp upp hit så ska jag gärna visa er Forsaleden och kanske någon annan fin plats 😀
GillaGilla
Så härligt att ni hann med ännu en utflykt tillsammans för inte är det meningen att man ska stelna till. Ingen chokladboll denna gång men rabarberpaj är verkligen också gott.
Jag tror inte att de ville pjåska med dig på katthemmet. Hade det varit ombytta roller hade du säkert gjort lite extra tänker jag 😉
Kram och god kväll!
GillaGilla
Nej, det är inte bra att sitta och stelna till och inte är det roligt heller. Det var bra mycket trevligare att gå omkring vid Forsaleden 😀 Rabarberpaj är en favorit i vår familj men jag har det inte lika ofta nu när jag inte har egen rabarber.
Du har nog rätt i att det är omtanke och inte pjåsk när någon vill avlasta mig lite på katthemmet. Men jag vill gärna göra min del i alla fall och sedan kan jag åka hem och landa på värmedynan i soffan. Jag vet ju att det går över till viss del och då kan jag stå ut vid enstaka tillfällen.
Kram
GillaGilla
Det ser ut som en underbar utflykt! Fantastisk natur som vanligt.
GillaGilla
Det var en fin dag och ett vackert utflyktsmål 😀
GillaGilla
Så otroligt vackert! Många fina foton som alltid men det på din son som sitter och blickar ut över vattnet är lugnande. Lite kul foto på sonen när det ser ut som om han sitter mitt i forsen. Ännu en plats att skriva upp på min lista. På tur utan chokladboll :D, det måste ha känts ovant. Men å andra sidan så hade du ju god paj att mumsa på då ni kom hem.
Oj så många kattungar. Tur inte jag jobbar på det katthemmet för då hade jag säkert flyttat in där. Kattungar är ju bland det sötaste som finns.
Kram
GillaGilla
Ja, det är vackert vid Forsaleden och om tid och lust finns nästa gång du kommer så kan vi ta en tripp dit 😀 Haha, chokladbollar är gott men inte ett måste. Det passade bättre med något mer lunchaktigt när vi var där så mackorna satt fint. Pajen satt också fint här hemma senare 😀
Jag kan titta på alla kattungar hur länge som helst men det är se och inte röra som gäller. Bara de som måste hantera dem ska i nuläget ta i dem och det är helt klart ett klokt beslut. De och mammorna behöver känna trygghet. Men när de har blivit lite större blir det desto mer gos 😀
Kram
GillaGilla