Promenad genom olika tidsepoker

Min svägerska kom hit till mig i onsdags kväll och i dag (måndag) var det dags för henne att åka hem igen. Som vanligt har det varit jättekul att träffas och vi har pratat, skrattat, promenerat och shoppat. Men det som kanske är det mest förvånande med hennes besök är att jag har fått ge henne en av mina gamla mobiler och att hon har velat lära sig att använda den. Jag har tyckt att hon har varit ganska cool när hon förr väldigt bestämt har konstaterat att hon inte behöver dator, smartphone eller kunskaper om dem och därför helt enkelt helt har struntat i att hänga med i den tekniska utveckling som de flesta lever med. Men hon har ju ändå alltid haft tillgång till allt detta genom sin man så helt utanför den världen är hon inte. Men nu har hon kommit till en punkt då hon börjar känna sig väldigt utesluten ur vår verklighet och när hon berättade om det tog jag så klart chansen att introducera henne för lite av det som en smartphone kan erbjuda.

De här dagarna har vi gått igenom det mest grundläggande som att ringa, ta emot samtal, använda en pekskärm, skicka meddelande och ta ett foto. Allt detta medför ganska många moment som de flesta av oss aldrig ens tänker på. Vi har även hämtat några appar och skickat mail till varandra. Jag har insett att det som är självklart för många inte alltid är så lätt att förklara för någon som inte har sett detta tidigare och som har en rädsla för vad som kan hända. Hur förklarar man t ex skillnaden mellan att skicka ett meddelande och ett mail om man bortser från det tekniska? Det vi har skrattat mest och längst åt var när min svägerska skulle ta en selfie av oss två och skicka till sin man. Det blev ett antal försök innan hon godkände en bild och fick iväg den. Tyvärr fick hennes man aldrig den bilden så förmodligen har någon annan fått nöjet att se två tokiga och skrattgråtande kvinnor utan någon förklarande text. Vi kan inte se vilket nummer hon skrev eftersom hon även ville lära sig att ta bort onödiga meddelanden. Nu har vi lagt in min svägerskas mans mobilnummer i kontaktlistan så hädanefter behöver hon inte skriva in det numret om hon ska skicka något. Längre än till dessa moment har vi inte kommit och jag tror att det räcker just nu. Resten får hennes man gå igenom med henne och det viktigaste kanske är att fixa ett mobilt bank-ID. Kanske behöver hon så småningom även en ny mobil eftersom det fanns en anledning till att jag köpte en ny. Men jag kommer inte ihåg vilken den anledningen var så det kanske kommer som en överraskning. Eller så försvann det problemet när vi återställde mobilen och allt jag hade installerat och gjort försvann.

Vi har promenerat flera gånger varje dag men trots att jag har haft kameran med mig har jag inte tagit ett enda foto, förutom när vi var på Jamtli. Min svägerska har underligt nog aldrig varit där så det var på tiden att vi kom dit. Det var där vi, som rubriken säger, promenerade genom olika tidsepoker. Jamtli består av många roliga och intressanta delar. Inomhus finns ett antal utställningar, både på det relativt nybyggda Nationalmuseum och på det museum som har funnits väldigt länge, och utomhus kan man uppleva olika tider och platser. Det finns många roliga aktiviteter för barn, även för vuxna barn 😀 Man kan t ex uppleva en barntidsresa (med hjälp av aktörer) i Hackåsgården, vara kapten på Lill-Thomée, ta körkort för små bilar på trafikskolan, ta del av osttillverkning i barnens mejeri, leka med energi från olika naturresurser, flotta timmer och vara lokförare vid barnens järnväg. Kanske det allra roligaste ändå är showen i Fem myror-parken. Men det kan ju vara så att det mest är vi som är lite äldre och våra barn som gillar just den underhållningen. Jag vet inte hur mycket de som är barn nu känner till om fem myror är fler än fyra elefanter. Vi brydde oss inte så mycket om barnaktiviteterna men en del av dem har jag sett tidigare.

Entrén till Jamtli. Många av bilderna har en suddig fläck nertil och jag upptäckte först efteråt att det var en fläck på linsen.

Macken – år 1956.

Vissa veckodagar finns det skådespelare i de olika husen och gårdarna och om man vill kan man få veta mer om deras liv i den aktuella tidsperioden. Ibland kan de öppna upp för ett samtal och ibland är det vi besökare som börjar med ett hej. Då kan man få olika respons som t ex goddag, Guds frid eller ett hej. Dessa dagar är inträdesavgiften högre och för oss fanns det inget val eftersom min svägerskas besök har varit just under de dagarna. I gröna vågen-torpet sa alla hej som hälsningsfras och vi ombads att skriva på en protestlista mot kärnkraft.

Den här tidsperioden är kul att besöka eftersom det finns en hög igenkänningsfaktor. Kanske inte bara från den egna uppväxten och det hem man bodde i men från hur det såg ut hemma hos många. Mina föräldrar var inte så förtjusta i massor av färg och mönster men det finns en hel del detaljer som jag minns och ännu mer känner jag igen från hur andra bodde. Min man hade en stor samling mellanölsburkar när vi träffades. Öppnade och tömda genom ett litet hål i botten och sedan uppställda som ett minne från den tid då det fanns mellanöl. När jag tittar på sista bilden från den här villan kan jag känna lite dåligt samvete för att jag inte ville ha hans ölburkar som prydnad och att de åkte ner i påsar i ett förråd efter något år av samboende.

När man går genom Jamtlis utomhusområde kan man få se en hel del djur och ibland ser man även hur de tas om hand av tidsenligt klädda aktörer. Men vi fick nöja oss med att bara titta på och klappa en del djur.

Det ser ut som ett givande möte med ett spännande samtal men i verkligheten ville geten bara kolla om min svägerska hade något gott att erbjuda.

Vi kom till Per-Albintorpet och året var 1942. Vi blev välkomnade med ett goddag av frun i huset medan hon rörde i sin gryta med pölsa. Hon bad om ursäkt för att hon hade glömt lägga ärtorna i blöt så att det kunde bli ärtsoppa men konstaterade att trots att det var torsdag så fick ärtsoppan serveras dagen efter. I dag fick det i stället bli pölsa. Hon var ensam om att sköta de två barnen, hem och allt utearbete eftersom hennes man var inkallad. Med stolthet förklarade hon att kvinnorna nu var tvugna att göra sitt för landet och att det innebar att de tog ett mycket större ansvar. Vad ett Per-Albintorp är och varför det heter så går jag inte in på här men det finns mycket information att hitta på nätet.

Vi fick titta in i deras fina hem och kunde konstatera att hon hade all rätt att vara stolt över hur bra hon skötte allt.

Utanför torpet var tvättmaskinen framställd.

Ute på ett fält övervakades två unga flickor medan de verkade rensa något som jag inte vet vad det var. Byggnaden i bakgrunden förstör lite av känslan av att befinna sig i rätt tidsepok men allt kan inte man inte påverka.

Skogsarbetarnas koja – år 1942. Här har det förr serverats kolbullar men den här dagen såg jag inte till några kolbullar någonstans.

Men vi hade kaffe och mjuk pepparkaka med oss och vi satte oss i skuggan ett tag för en fikapaus.

Vattenpump modell äldre.

På tillbakavägen kom vi till Lillhärdalsgården där rollspelet visade hur det var år 1785. Här hälsades vi med orden Guds frid och en fråga om vilka vi var och varifrån vi kom. Östersund kände mannen i huset inte alls till men vi fick följa med in i ett stort rum med fantastiska målningar både på väggarna och i taket. Jag fastnade lite vid näverskorna i ett annat rum.

Mannen bad oss läsa orden ovanför dörren men det var inte så lätt. Varken vi eller ett annat besökande sällskap lyckades utan en hel del hjälp. Men då gick det bättre. Men jag märker att jag har svårt att få ihop det nu i alla fall. Efter lite googlande tror jag att jag har fått orden ur Psaltaren 127:1 rätt: Om HERren icke bygger huset så arbeta the fåfängt, som therpå bygga. Om HERren icke förwarar staden, så waka wäktarna fåfängt. Viktiga personer skrevs med två versaler i början och HERren var så klart extra viktig och fick tre versaler.

Vi slutade där vi började och passerade slänggungan på Östersunds torg – år1895

Ni förstår säkert att det här bara var en liten smakbit av vad som finns att se och då har vi inte ens tittat in på de olika utställningarna. Men det finns en gräns för hur mycket man orkar göra och ta in så det får bli en annan gång. Det var i alla fall ett väldigt trevligt besök och det var roligt att få visa Jamtli för min svägerska.


  1. Vilka bra dagar med svägerskan och så bra att du kunde vara behjälplig. Mer eller mindre allt bygger nästan på den nya tekniken så jag tycker det är svårt att hålla sig utanför den sfären.

    Vilken intressant resa i ett historiskt perspektiv!

    Kram

    Gillad av 1 person

    • Det har varit jättekul, precis som det brukar vara 😀 Jag hoppas att hon snart tycker att det känns lite mindre otäckt att använda den här mobilen och att ibland vara ute på nätet. Men hon kommer nog att vara väldigt försiktig under lång tid.
      Det var roligt att gå genom de olika tidsperioderna men jag tyckte nog att det var allra roligast med de tider som ger mig minnen.
      Kram

      Gilla

    • Precis så är det och allra roligast kanske man har om man går där med barn. När mina barn var små fanns det inte lika många aktiviteter för barn på Jamtli men de tyckte ändå att det var kul.
      Roligt att du tyckte om att följa med 😀

      Gilla

  2. Vilket roligt ställe! Det hade varit jättekul att besöka. Det var ju lite så på Skansen, det var mycket uppbyggt i gammal miljö. På ett ställe satt en dam i kläder från förr i tiden i en liten trädgård och ett pyttelitet hus. Hon drack kaffe ur tidstypisk kaffeservis och satt och stickade. Såg ut som ett jättemysigt sommarjobb.
    Kram

    Gilla

    • Jamtli bjuder alltid på många trevliga miljöer och aktiviteter så det är kul att komma dit. Sist jag var där var på nationaldagen för två år sedan. Det känns som en helt annan tid när man inte var rädd för att trängas med mycket folk. Nu var det betydligt glesare och lätt att hålla avstånd.
      Kram

      Gilla

  3. Jag var också där häromdagen. Med dotter och barnbarn. Barnbarnet tycker att det är ett höjdarställe. Han har sina favoriter som han alltid måste besöka, bl.a. flottningen och Thomée. Och om bagarstugan är öppen och man kan köpa nygräddade tunnbrökakor då är lyckan total.
    Men också för oss vuxna finns det mycket att besöka och ta del av. En dag räcker egentligen inte har jag märkt.

    Gilla

    • Jag tror säkert att det var ännu roligare att gå där i sällskap med barnbarnet. Då stannar man nog till ännu mer och deltar i olika aktiviteter så jag förstår att ni skulle behöva fler dagar. Det enda vi kände att vi inte hann eller orkade var muséerna.

      Gilla

  4. Man kan väl inte stå utanför längre, ungefär som när radion, telefonen och TVn kom, det har alltid funnits ett utanförskap när det gäller teknik, det är inget nytt. Tänk bara när man skiftade från stenyxan till järnyxan, en del hängde inte på.

    Underbar tidsresa och hög igenkänningsfaktor i många av miljöerna, såväl du och jag har sett och upplevt dessa miljöer i verkligheten. I utställningar som handlar om närtid ska man gödsla med saker, men när man kommer längre tillbaka i tiden ska man inte göra det. Måste ha varit en underbar dag.

    Gilla

    • Nej, det är svårt att välja bort de sakerna nu när det krävs bank-ID så ofta och när dessutom betalningar sker mer och mer via swish. Men det var ingen idé att försöka övertala henne tidigare utan det var nödvändigt att insikten om behovet kom från henne själv. Hon har säkert snart lärt sig det hon behöver.
      Det var en väldigt givande dag med massor av nostalgi och minnen men även trevliga samtal i de olika gårdarna och årtalen. Det liknar säkert Skansen ganska mycket så du vet nog hur det är att gå omkring och uppleva olika tidsperioder. Men du skulle säkert uppskatta Jamtli också.

      Gillad av 1 person

    • Det var faktiskt inte så svårt. Det började med att hon själv tog upp att hon kände sig utanför och inte kunde utföra allt hon var van vid. När jag plockade fram min gamla mobil tvekade hon inte ens men lite läskigt var det nog.
      Jag kommer ihåg att ni verkligen gillade Jamtli och M kanske var i perfekt ålder för att tycka att det mesta där var kul 😀 Ni är jättevälkomna hit om ni vill återuppleva Jamtli och annat här 😀

      Gilla

  5. Härliga och trivsamma dagar tillsammans med svägerskan … ni verkar ha kul tillsammans. kul att hon kunde överta din gamla mobil och att du kunde lära henne grunderna … bra jobbat!
    Jamtli var vi till när sönerna var små, gissningsvis mitten av 8-talet. Minns det som väldigt trevligt, men de där tidstypiska miljöerna från 70-talet fanns inte då – det var nog för nära inpå. Roligt med alla bilderna och hög igenkänningsfaktor 🙂
    Tack för den tidsresan – ja tack för hela inlägget som gjorde mig både glad och nostalgisk 🙂
    Kram!

    Gilla

    • Ja, så var det och det brukar alltid bli trevligt 😀 Hon känns mer som en syster än som en svägerska och jag är så glad att hon kommer hit lite då och då. Det var perfekt att jag kunde ta fram en gammal mobil när hon började prata om att hon kände sig utanför allt som behöver göras. Vi hann inte med allt man behöver kunna men hon får lära sig mer av sin man och kanske sina barn.
      Jamtli har utvecklats och nu finns det mycket mer att göra för barn och även mer för vuxna. Jag tror att du skulle gilla att komma dit. Jag har inte gett upp om att du någon gång ska komma hit och då kan vi titta in där 😀 Jättkul att du blev glad av inlägget.
      Kram

      Gillad av 1 person

  6. Om du visste, jag har suttit med ett leende på läpparna en god stund här och befunnit mig i olika epoker, jag tycker det är vansinnigt roligt och intressant o skulle kunna vara på Jämtli i flera dagar, haha
    Det färgglada 70-talshemmet minns jag väl, min dotter fick knallgula tapeter i sitt nya rum 1981 men i efterhand har jag förstått att hon inte gillade dem alls…
    Det riktigt gamla seklet 1700-tal lät väldigt spännande. Ja vilket trevligt besöksmål, o jag förstår att ni hade en mysig dag där.
    Kram från pörtet

    Gilla

    • Vad roligt att du uppskattade besöket på Jamtli 😀 Synd att du inte lätt kan ta dit hit och gå där på riktigt. Det finns mycket spännande att se och upptäcka och inte minst de tider man själv har i minnet.
      Kram

      Gilla

  7. Det kan inte bli annat än trevligt när man är hos dig, så jag förstår att ni njutit av era dagar tillsammans. Vilken kul utflykt, så trevlig och givande att se hur det kunde vara. Visst känner man igen sig, det var som att kliva in hos farmor och farfar på Per-Albintorpet.
    Som alltid, finfina bilder!

    Kram

    Gilla

    • Tack Lotta, vad snällt sagt 😀 Det är nog inte bara mig det beror på utan vilka jag har här. Det var en rolig och intressant dag och viss igenkänning är det nog för de flesta som har levt tillräckligt länge.
      Kram

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s