Ett 54 år gammalt minne

I inlägget från Haparanda skrev jag om att jag hade berättat för min son om de enda barndomsminnen jag har därifrån. Ett av minnena var från en fors där jag satt på en bänk och såg en man kasta i ett stort runt nät som han växelvis drog upp och kastade i. När vi lämnade Haparanda passerade vi Kukkolaforsen och då sa jag att det namnet kände jag igen. Eftersom det var jag som körde då kunde jag vara impulsiv och jag bestämde mig snabbt för att köra in dit skylten pekade. Det visade sig snabbt varför jag kände igen namnet eftersom det var precis därifrån mitt minne kom. Om jag inte hade kommit ihåg att jag såg en fiskande man där så hade jag nog trott att jag bara inbillade mig att jag mindes och att det minnet kom från ett kort. Men tydligen gjorde fiskaren och forsen så starkt intryck på mig att det fastnade i minnet. När ni jämför bilderna så tänk på att det är 54 år mellan dem. Jag var fem år så det är inte underligt att minnena är lite diffusa. Lite kul är det att mannen med nätet faktiskt finns med i bakgrunden.

Som ni ser odlades min kärlek till fjäll och vattendrag redan i barndomen. Tydligen gjorde vi en rejäl rundresa den sommaren. Jag har vaga minnen även från hur vi klättrade omkring vid Stora sjöfallet men när jag och min son funderade på att ta oss dit kunde jag inte minnas om vi, då jag var barn, hade gått långt eller hur vi hade tagit oss dit. Jag och sonen kom inte dit den här gången eftersom vi inte hittade någon bra väg men jag har i alla fall bevisligen varit där. I den andra bilden har jag sällskap av min storasyster (inte den syster jag delade hus med) och min mamma. Min lillasyster fanns inte än men eftersom hon föddes i januari året därpå var hon förmodligen på gång.

Ett minne som ligger betydligt närmare i tid men som glömdes bort är från den dag vi kom till Saxnäs. På förmiddagen stannade vi till i Storuman. Min son har många minnen därifrån eftersom en ungdomskärlek hade sitt föräldrahem där och under en period tillbringade han många dagar i Storuman. En ort som kanske de flesta associerar med Björn Ferry och hans fru Heidi Andersson (armbryterskan). Just den här gången glömde jag kameran i bilen och det blev mobilen som kom till hjälp. Därför hamnade bilderna i molnet och glömdes bort. Men vad finns egentligen i Storuman? Ja, går man i minnenas spår tillsammans med min son så är det en hängbro och en järnvägsstation med tillhörande banvall som gäller.

Här har han tydligen suttit ett antal gånger tillsammans med sin dåvarande flickvän. Lokförarbanan var inte ens påtänkt då men han berättade för mig att lite längre bort hade han blivit ståendes och fått en aha-upplevelse om hur spårväxlar fungerar (jag kanske inte använder rätt terminologi men jag är ju inte i yrket).

Det finns även en matbutik i Storuman och en hel del andra butiker. Vi fyllde på matförrådet och for sedan vidare mot Saxnäs och Satsfjället. Men den delen av resan har jag redan berättat om.

Vad gör man när man har gjort en stor sats hummus och får ganska mycket kikärtsspad att hitta på något med? Jo, man använder spadet (aquafaban med ett finare ord, som kan användas som substitut för ägg i vegansk bakning) och bakar kakor. Många tycker att sockerkakor är otroligt tråkiga men jag gillar dem väldigt mycket. Jag har ett recept som funkar till alla smaksättningar och igår hittade jag en påse med pepparkakskryddor i mina gömmor. Då blev det mjuka pepparkakor. Som ni ser har jag nallat en rejäl bit av den ena och det smakade väldigt gott.

I morgon kväll får jag sällskap igen. Då kommer min svägerska och som vanligt ser jag väldigt mycket fram emot det. Vi får se om vi hittar på något spännande eller om vi nöjer oss med promenader i närområdet. Ingen av oss är ju purung eller helt frisk längre så vi får gå efter dagsformen.


  1. Vilken fin resa i minnenas arkiv. Vissa platser känns extra bra att återse.
    Så mysigt att få besök av svägerskan och en god sockerkaka tackar man inte nej till. Ett glas kall mjölk till så klart 😉

    Kram

    Gilla

    • Jag minns inte särskilt mycket från mitt första Haparanda-besök men det var väldigt roligt att få se just den plats jag faktiskt kommer ihåg 😀 På något sätt bekräftade det mig och min barndom. Lite konstigt och svårt att förklara men känslan var så.
      Min svägerskas besök är alltid efterlängtade och vi brukar ha kul och trivas tillsammans.
      Haha, nej sockerkaka kan man inte motstå. Men glaset med mjölk avstår jag nog från 😀 Inte riktigt samma sak med havredryck.
      Kram

      Gilla

  2. Otroligt häftigt med fotona precis på samma ställe! Synd att du inte satt där på det nytagna kortet också!
    Har jag förstått det rätt att du har tre systrar, inga bröder?
    Jag förlorade min mamma så tidigt att jag inte hann börja fråga, undra, minnas, allt sånt har skett senare när jag inte längre får några svar….Härlig resa i minnenas allé fick du där! Kram

    Gilla

    • Ja, jag borde ha varit med i den nya bilden också för effektens skull. Men tyvärr såg jag ingen bänk och där den stod var det nu helt igenvuxet.
      Jag har två systrar och jag är mellansystern. Jag önskade mig en storebror men tyvärr ville mina föräldrar inte ge mig en sådan 😉 Men senare såg jag till att mina två döttrar hade en storebror när de kom till oss 😀
      Jag tror att oavsett i vilken ålder man förlorar sina föräldrar så dyker det upp många frågor som man ångrar att man aldrig ställde. Jag var 34 år när min mamma dog, då hade min pappa varit död i fem år, och det är mycket jag skulle ha velat prata med dem om. Det är inte mycket man kan göra åt det men jag hoppas att jag kan finnas till för mina barn väldigt mycket längre än så.
      Kram

      Gilla

  3. Jag skulle nog säga ”växlar”, det finns inte så många växlar utanför järnvägens värld. Kukkolaforsen är intressant, under några år i slutet av 90-talet var jag tillsammans med en kvinna som var bördig just från Kukkolaforsen, så där har jag varit ett antal gånger. Minns särskilt de ”pator” (bryggor) som byggdes upp för att fånga sik, samt bastumuseet.

    Gilla

  4. Roliga minnen som dyker upp! Kul med de gamla bilderna … ja, de nya med förstås.
    Storuman har vi bara åkt rätt igenom och det jag minns bäst är Vildmannens staty 🙂
    Kram

    Gilla

    • Ja, det var kul att jag kom dit och kände igen mig 😀 Det gav mig en anledning att ta fram mitt första fotoalbum och det är alltid roligt att titta tillbaka med hjälp av gamla foton.
      Jag har inget minne av att ens ha passerat Storuman tidigare men det har jag förmodligen gjort någon gång. Nu har jag i alla fall blivit guidad av sonen till de viktigaste sevärdheterna där 😀 Vildmannens staty såg jag på håll men visste inte att det var så den heter.
      Kram

      Gillad av 1 person

  5. Er ikke det en god følelse når man brått får en magefølelse på å være litt impulsiv også er det en grunn til det? Nå nærmer turen min seg og etter den flotte turen din, så har jeg vel litt store forventninger fått.

    Gilla

    • Det kändes väldigt bra att lita på instinkten och att det visade sig vara ett bra beslut 😀
      Det ska bli jättekul att följa dig på din resa och jag hoppas att det blir en hel del fjäll och vatten.

      Gilla

  6. Vad roligt att se bilder på dig som liten! Vissa minnen lever verkligen kvar, ganska otroligt egentligen att minnas något 54 år tillbaka. Jag har knappt några foton alls från min barndom.
    Vad trevligt att få besök av svägerskan, alltid kul med sällskap.
    Kram

    Gilla

    • Visst hajar man till när man inser att det är så många år sedan något man minns hände. Jag får sända en tacksamhetens tanke till min mamma som fixade med fotoalbum till oss barn. Jättekul att ha när man blir äldre 😀
      Det är alltid kul att få besök av svägerskan och jag blir alltid glad när hon vill komma.
      Kram

      Gilla

  7. Vilken söt liten jänta med glimten i ögat. Så kul med fotoalbum från det att du var liten. Tack för att du delar med dig av dina minnen även till oss, så häftigt att du kom tillbaka på samma plats. Jag hade också velat ha ett fotoalbum från det att jag var liten, finns endast enstaka foton.
    Önskar dig och svägerskan mysiga dagar tillsammans.

    Kram

    Gilla

    • Tackar 😀 Det är jättekul att ha fotoalbum från tidig barndom och framåt och jag får tacka min mamma för att hon fixade det. Det var lite speciellt att komma tillbaka till exakt samma plats så många år senare och att känna igen mig.
      Tack! Idag har vi varit på Jamtli i perfekta väderförhållanden 😀
      Kram

      Gilla

  8. Oj vad du reser hit och dit den här sommaren. Jag har inte varit någonstans men jag har haft många besök. Nu vinkade jag precis av min son som varit här en hel månad. Han ska köra bil ända till Skåne och jag är alltid orolig när någon är på vägarna. Nu far sommargästerna en efter en och det blir bara Kinabror och jag kvar men snart är det älgjakt och då kommer det folk igen som tur är. Idag ska Kinabror hans dotter och jag på auktion och det är första gången på länge. Hoppas på att träffa lite gamla vänner och köpa en varmkorv. Några auktionsfynd blir det nog inte. Jag har övernog med grejor.

    Gilla

  9. Så fint att få följa med på din resa längs minnenas allé. Roligt att det var ett faktiskt minne som ändå bekräftas med bilden på dig som liten. Sockerkaka är gott och gärna med ett glas iskall mjölk till. 🙂

    Gilla

    • Tack! Ja, det var väldigt roligt att få se den plats jag hade pratat om och som jag hade sporadiska minnen från 😀
      Sockerkaka är väldigt gott men mjölk har jag inte druckit på över tre år, sedan jag blev vegan. Det blir kaffe eller té för min del.

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s