Lite närmare motiven

Den här sommaren, med de 37 dagar jag totalt har varit på resande fot, har det mest blivit vyer och landskap jag har fotat. Men det är inte så underligt när det är så vackert överallt. Nu har jag varit hemma i drygt en vecka och jag har njutit av att gå mina vanliga promenadrundor. Men jag har inte nöjt mig med en runda i taget. Jag har fått mer känningar i ländrygg och ben men jag mår ändå bättre än på minst åtta år. Då gäller det att ta vara på det och jag har försökt att förlänga promenaderna. Jag har kombinerat dem och därmed fått till bra rundor som jag just nu mår bra av.

Men det var ju motiven jag skulle fokusera på och inte min kropps välbefinnande eller problem. Jag har roat mig med fler närbilder och detaljer den här veckan. Det tog några dagar innan jag kände lusten att ta med kameran men efter att ha fotat den här första bilden med mobilen (som faktiskt skötte sig ganska bra) kände jag hur inspirationen kom tillbaka igen. En blomfluga i en vit blåklocka fångade min blick. Om man tittar noga så ser man minst en blomfluga till inne i blomman

Men det har inte bara blivit närbilder. Stora fibblor i en åkerkant är också fint. Jag vet att det finns en stor fibbla som heter hästfibbla och kanske är det just den sortens fibblor som står här.

Ännu en blomfluga men den här gången i en vädd.

Medan jag satt där och tittade landade plötsligt en humla i vädden och det var med nöd och näppe som blomflugan hann flytta på sig.

Någon sorts fjärilslarv…gissar jag.

Renfanan blommar för fullt här nu och den lyser upp vägrenarna på många platser.

Några vyer blev det också och här såg jag i ögonvrån att det satt en fågel på gräset, nere till höger. Jag tyckte att jag kände igen den och jag blev glad när jag förstod vad det var för fågel.

Den satt lite för långt bort för att bilderna skulle bli helt bra men nog syns det att det är en strandskata. En sådan har jag inte sett sedan jag bodde i Optand så det var kul. Lite spännande att jag såg den på samma plats där jag fick ett besök av storspoven, som kom med ett svar på min hälsning (ni kanske minns det inlägget).

Några dagar senare gick jag samma runda igen och på samma plats satt den här gången en hare. Jag har bara sett en hare en enda gång på Frösön tidigare men nu satt den just här. Undrar vad jag ska upptäcka där nästa gång 😀

Min första tanke var att det här var en färgvariant hos bergklint. Men jag vet inte om det stämmer för den ser lite annorlunda ut. Oavsett vad det är så är det någon som trivs bra där inne.

Humlan rörde lite grann på sig så den levde i alla fall även om den såg väldigt trött ut.

Jag vet att jag har namnet på den här klockan någonstans långt inne i mitt minne men det vill inte komma fram.

Blommande kardborrar är ganska fina.

Det är väl ändå lite tidigt för att ta på höstskruden.

Någon av alla klöversorter.

Och som avslutning en bild på en del av Storsjön och Vallsundsbron.


16 comments

  1. Alla bilder är väldigt vackra men visst är det något speciellt med närbilder. Hög tid för mig att börja använda mitt makroobjektiv igen.

    Kram och god lördagskväll!

    Gillad av 1 person

  2. Fotografering tror jeg aldri jeg blir lei. Det er så mange forskjellige motiver og vinkler man kan anvende for å få fram forskjellige effekter. Dyr, blomster og landskap. Det er noe en kan gjøre hele året og det krever ikke så mye energi. Og ikke minst foreviger det minner som man kanskje glemmer etter hvert.

    Gilla

    • Jag tröttnar egenligen inte heller men efter att ha haft kameran hängandes på mig nästan varje dag hela sommaren var det ganska skönt att bara gå utan att tänka på att fota något. Efter några dagar saknade jag kameran så nu får den hänga med 😀 Som du har sett brukar det bli ganska många bilder 😀

      Gilla

  3. Visst är det roligt att komma nära blommorna. Just idag känns det extra bra att titta på dina fina foton när det blåst och trädet utanför mitt sovrumsfönster har fått gulnande bladverk. Det är jag inte redo för. Så bombardera med mera blommor.
    Så bra att det funkar med promenerandet och att kameran får häng med.

    Kram från ett regnigt Karlskrona

    Gilla

    • Ja, det var just närbilderna som fick mig att börja fota. Det var verkligen som att upptäcka en nu värld och se detaljer jag inte hade en aning om. Allra roligast är det med makro och att komma riktigt nära. Nu tycker jag lika mycket om vanlig fotografering och det är underligt hur det blir som ett behov att fota allt man ser 😀
      Hösten kan få vänta några veckor till men i slutet av augusti är jag redo.
      Kram

      Gilla

  4. Så fina bilder! Harar har vi gott om där jag bor, det kommer alltid fram ett antal harar på kvällen, jag har en park utanför min balkong. J fotade hararna när han var här sist, det finns inga harar i städerna i Japan.
    Kram

    Gilla

    • I Mjölby fanns det gott om harar men jag lyckades aldrig få riktigt bra bilder på dem. Den här låg helt stilla så den var nog van vid människor. Men jag gick inte närmare än ca 10 m.
      Kram

      Gilla

  5. Tack för den fina promenaden! Härliga bilder … både på omgivningen och närbilderna! Funderar lite på blåklockan … om den var storvuxen kan det vara hässleklocka … annars knölklocka, men den upplever jag ofta som att den blå färgen drar lite grand åt violett …
    Klinten är nog rödklint – eller väddklint … ganska vanliga bägge två. Här finns inte lika många harar nu som förr – och dem ser ser man oftast inne i något samhälle.
    Önskar dig en fin söndagskväll och en fin start på första augustiveckan!
    Kram

    Gilla

    • Vad glad jag blir för att du hängde med 😀 Hässleklocka var det namn jag inte kom på och jag har för mig att jag kollade upp det förra sommaren. Men jag vågar inte säga säkert att det var sådana. Det finns så många olika sorter.
      Så den röda är i alla fall en slags klint. Då var jag inte helt fel ute men det kanske är samma sak där…att det finns många olika sorter som påminner om varandra. Tack snälla du för hjälpen ❤
      I Mjölby såg jag många harar men här uppe trodde jag inte att de fanns. Men nu har jag sett två stycket så kanske är de på väg att sprida sig norrut.
      Tack Anki och detsamma önskar jag dig.
      Kram

      Gillad av 1 person

    • Ja, jag njuter 😀 För några år sedan hade jag svårt att gå mer än ca en halvtimme och då hade jag väldigt ont när jag kom tillbaka. Med träning och kanske att jag kom ur ett långvarigt skov kan jag nu klara väldigt mycket mer. Hur det blir senare vet man aldrig så det gäller att passa på.
      Tack Hanna! Närbilderna är roligast att få till men jag gillar variation och blandar gärna 😀

      Gilla

  6. Vilken vacker hare! Och så fin han poserade! Men larven gav mig rysningar, fixar inte när det är sådär håriga, huva. På avstånd eller genom kameralinsen däremot är de spännande och lite exotiska. Blomman med de många klockorna längs stjälken växer här på vår gård, den är så fin. Roligt att du återfått fotoglädjen, och omväxling förnöjer ju sägs det. Efter landskap kommer närbilder! Kram

    Gilla

    • Visst var den fin 😀 Den bara låg där och såg ut att trivas. Hade jag kommit närmare så hade den nog skuttat iväg. Jag tycker att håriga larver är betydligt lättare att titta på eftersom de inte ser ett dugg slemmiga ut. Tänk så olika man kan tänka : D
      Anki hjälpte mig med namnet på blåklockan och när hon skrev det kom jag ihåg att jag tog reda på det förra sommaren. Det är troligtvis en hässleklocka och den blommar i massor här.
      Nu är det roligt att fota igen och motiven finns ju där om man bara tittar lite 😀
      Kram

      Gilla

  7. Strandskatan har jag sett flera gånger i sommar. Den (om det nu är samma fågel som du såg) har uppehållit sig i närheten av där jag bor. Högljutt pratande…
    Harar har jag inte sett, men båda mina döttrar har sett en på olika håll där de bor. Så nog finns de häromkring.
    Kardborren var intressant. Den har jag aldrig stött på, faktiskt. Den kanske inte är så vanlig i norra Sverige.

    Gilla

    • Kul att du har fått några pratstunder med strandskatan men förhoppningsvis satt den inte utanför din lägenhet och tjattrade nattetid. Jag undrar om harar kanske är ett nytt inslag i naturen här i Jämtland. Jag kan inte minnas att jag har sett några förut. I Mjölby, däremot, fanns det gott om dem. Kardborren har jag sett på flera platser här men du har säkert rätt i att den trivs mycket bättre söderut.

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s