I Kiruna hade vi bokat ett lite annorlunda boende. Vi hade vårt eget lilla hus med självhushåll men vi var omgivna av superfina Alaskan huskies. Alaskan husky är en hundras som tydligen kan se ut lite hur som helst. Det är inte en godkänd ras utan ses mer som en blandras, oftast med viss del av Siberian husky. De avlas fram för att vara bra som draghundar. Ögonfärg, öronställning, svans eller andra delar av utseendet spelar inte så stor roll. På den huskyfarm där vi bodde fanns det 80 hundar men ägarna var bortresta med 10 av dem så när vi var där fanns det ”bara” 70 hundar att hälsa på. Och hälsade gjorde vi. En väldigt välkomnande och trevlig kvinna, anställd på farmen, visade oss gärna runt och hon berättade med stolthet om alla de olika vovvarna. Vi kanske inte gosade med alla 70 men nästintill. Några var lite skygga och någon hade för vana att nafsa lite för hårdhänt men de flesta ville jättegärna få lite gos. Den helvita hunden i mitten av de tre mindre bilderna är till salu om någon skulle vara sugen på en fin vovve (här tänker jag mest på min syster vars förra hund liknade den här vovven väldigt mycket).
Jag har lite blandade känslor inför hundar i burar men jag tyckte att de såg välvårdade ut och alla hade en kompis i sin ganska rymliga inhägnad. Jag skulle inte klara av att låta mina hundar ha det så, om jag hade några, men jag kan inte tillräckligt mycket om den här sortens hundar för att egentligen tycka något.
Vägen mellan Kiruna och norska Narvik bjuder på massor av fina naturupplevelser. Vårt första mål för dagen var Abisko men innan vi kom dit stannade vi till flera gånger för att sträcka på benen och se oss omkring lite.
Sjön i bilden nedan heter Torne träsk och är Sveriges sjunde största sjö, Sveriges näst djupaste sjö och Skandinaviens största fjällsjö. Egentligen var nog den här sjön dagens första mål och Abisko det andra delmålet. Min son hade nämligen redan i början av vår resa bestämt sig för att där skulle han bada. Både hans pappa och hans farfar gjorde det till en grej att ha badat i Torne träsk och då måste så klart tredje generationen också fixa det badet.
Medan jag gick omkring på stranden och letade efter fina stenar simmade min son omkring ett bra tag i det kalla vattnet. För kallt var det enligt honom men samtidigt väldigt skönt och nu har han klarat av det målet.
Kanske var det det energigivande badet som fick honom att hoppa av glädje.
Framme i Abisko (uttalas A-bisko med betoning på A) parkerade vi vid Abisko turiststation. Kungsleden sträcker sig cirka 450 km mellan Abisko i norr och Hemavan i söder och i den här trägången, med uppritade fjäll och deras höjd över havet, startar den.
Vi ville gå hellre gå en runda i nationalparken än följa Kungsleden en bit för att sedan gå samma väg tillbaka. Min son hittade en led som såg väldigt fin ut och det blev ännu bättre än vi hade trott. Men att förväntningarna överträffas av verkligheten verkar vara ett tema under den här resan. Njagajaure naturstig var platt och lättgången i stort sett hela vägen. Skonsam för mina, vid det här laget, ganska trötta ben. Kroppen behövde verkligen vila från branta klättringar efter toppturen till Saana dagen innan.
Det här blev den sista relativt varma dagen under resan men vi kom inte i närheten av att ha den hetta som jag har förstått låg som ett kvävande täcke över en stor del av Sverige. Det är jag väldigt tacksam för. Min son har tagit alla foton där jag är med.
Vi kom fram till älven Abiskojåkka, som rinner ut i Torne träsk och i andra änden förbinds den med fjällsjön Abiskojaure. Här kom vi in på Kungsleden och det betyder ju att jag har vandrat på den. Men kanske är det lite tveksamt om jag kan påstå att jag har gjort det eftersom vårt Kungsledenbesök bara varade i ca 2,5 km. Men vilka fina kilometrar det var.
Att sitta ute i vacker natur och äta sin matsäck är alltid trevligt. Medan vi gick den här rundan såg min son att liften på fjället i bilden rörde sig och vi bestämde oss genast för att vi måste åka upp till toppen. Det var ingen tvekan och vi är alltid rörande överens om att alla möjligheter till att komma upp på fjäll måste tas. Men vi gjorde oss ingen brådska utan fortsatte att njuta av den nationalparksrunda vi redan upplevde.
Vatten är alltid fascinerande och en älv byter skepnad många gånger under sin färd mot större vatten. Jag kan inte se mig mätt på när vatten forsar fram bland klippor som de här.
Älven rinner så småningom genom ett hål i berget. Hålet är inte naturligt utan sprängdes för att leda älven på en ny väg genom klippan. På så sätt slapp rallarna bygga en bro över det dånande vattenfallet. Den gamla fåran murades sedan igen.
Här slutade egentligen den runda vi hade planerat men vi ville så klart se älven komma ut på andra sidan och sedan följa älven hela vägen till Torne träsk.
Här delar sig älven och förenar sig med Torne träsk.
På väg mot bilen såg vi plötsligt den här vyn. Lapporten känner nog de flesta till och den hade nu kommit fram ur de moln den doldes av under förmiddagen. Bilden är tagen lite senare än när vi först såg vyn eftersom den då stördes av luftburna ledningar.
Vi köpte biljetter till liften och tog plats i en av liftstolarna.
Vi kom inte till någon fjälltopp men vi hamnade i alla fall tillräckligt högt upp för att min son skulle kunna jonglera med en snöboll.
Torne träsk till vänster och Lapporten längre till höger. Vi fick en väldigt bra överblick här uppe.
Mina filmsnuttar blir aldrig så bra som jag skulle önska men den här visar lite av allt vi såg från den här höjden.
Här syns den lilla sjö vi passerade på den runda vi gick och även den plats där vi kom fram till älven Abiskojåkka, som vi sedan följde.
Vi hade kunnat stanna länge här uppe men vi skulle vidare och tiden närmade sig stängningsdags för liften. Vi satte oss i en liftstol igen och åkte ner. Färden med liften var inte bara härlig. Varje gång någon skulle sätta sig i liften stannades allt och det kunde vara både svindlande och läskigt. När vi stannade mitt över den värsta branten blev jag både yr och illamående och var tvungen att ömsom blunda och ömsom titta långt åt sidan. Men det varade som tur är inte länge och vyerna var absolut värda den korta stundens obehag.
Vi fortsatte vår bilresa och närmade oss Riksgränsen, som inte bara är gränsen mot Norge utan även en by på den svenska sidan.
Inget vaktbolag eller några poliser väntade för att kolla upp våra covidbevis här vid gränsen. Men lite längre in i landet blev vi stoppade vid en poliskontroll och en glad och trevlig polis kom och skannade av våra digitala bevis och tittade på våra legitimationer. Märkligt och förhoppningsvis inte något bestående. Det kändes inte besvärligt på något sätt men det är ändå en skillnad mot de öppna gränser vi har varit vana vid.
Det är spännande att se hur landskapet förändras så fort man passerar gränsen. Vägen blir krokigare, fjällen högre och naturen läckrare. Kanske är det till viss del inbillning som kommer av stora förväntningar men som jag minns det har jag alltid haft den känslan när jag har kommit in i Norge. Vi närmade oss snabbt Narvik och det hus vi skulle bo i men var tvungna att stanna för fotopaus strax innan vi kom fram.
Nästan precis nedanför den plats jag står på här, nere vid fjorden, låg vårt boende för natten. Där fjorden tar slut tog min son ännu ett bad men jag behöver varmare temperaturer för att bli badsugen.
Utsikt från vår veranda.
Dagen efter fortsatte vår resa genom Norge och om den får ni läsa i nästa inlägg.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Alla superlativ känns futtiga…
♥
GillaGillad av 1 person
Ja, de tar slut efter ett tag i den här storslagna miljön 😀 Mina fjäll och min sjö hemma kändes plötsligt lite futtiga.
GillaGilla
Jag håller med walkaboutsweden. Så mäktigt och jag sa precis till maken som sitter här bredvid att jag måste till Abisko. Fantastiska vyer. Någon gång i livet vill jag hit!
GillaGilla
Jag instämmer också i de orden 😀 Abisko och hela vägen mellan Kiruna och Narvik är en upplevelse som ni inte kommer att ångra att ni reste till om det blir av. Senast jag gjorde den resan var när sonen var liten, för ca 33 år sedan, men den här gången hann jag med att njuta mycket mer.
GillaGilla
Imponert over svømmeturen til sønnen din altså. Greit med forfriskende bad, men det der så iskaldt ut! For en tur dere har, dere må ha sjekket ganske mye i forkant før dere bestemte reiseruta?
GillaGillad av 1 person
Han var nog ganska stolt över att ha klarat av att bada i det kalla vattnet men då var det åtminstone ganska varmt i luften. Jag skulle inte ens komma på tanken att bada i den temperaturen.
Vi hade inte kollat upp så mycket i förväg. Vi visste hur vi ville åka och vi bokade boenden i god tid men alla utflykter och allt vi såg bestämde vi oftast dagen innan eller samma morgon som vi gjorde dem. Det fungerade bra för oss och min son tog gärna på sig att kolla vad som fanns i närheten medan jag satt och fixade med alla foton.
GillaGillad av 1 person
Jeg har også plottet inn noen steder jeg skal innom når jeg er på ferie i august. Men overnatting satser jeg på er noe ledig i og med at ferietiden hovedsakelig er over når jeg drar. Blir litt låst om man bestemmer seg for å ligge der og der den og den datoen på en måte.
GillaGilla
Ja, vi skulle nog också ha väntat med att boka allt om vi hade åkt senare. Så gjorde vi när vi åkte runt i Europa. Då bokade vi en eller två nätter i taget och det funkade väldigt bra.
GillaGilla
Jag håller med dig helt när det gäller hundhållningen men jag kan för lite om rasen för att uttala mig. Mig skulle det dock inte passa.
Vilka fantastiska bilder från ännu en bra dag och så fint med en meditationplats där. Sedan är naturen så vacker att man kan stanna upp var som helst känner jag.
Kram
GillaGilla
Alla hundar såg välmående ut men det var lite jobbigt att se dem i hundgårdarna.
De bra dagarna avlöser varandra och jag har nog aldrig haft en sommar som varit så full av nya intryck 😀 Du har helt rätt i att man hittar skönhet i naturen överallt men ibland blir det lite utöver det vanliga.
Kram
GillaGilla
Återigen alldeles fantastiska bilder! Vilken resa ni är iväg på och vad roligt att få uppleva det med din son. Ni verkar ha samma intressen rakt igenom!
Kram
GillaGilla
Tack! Jag har det verkligen bra som kan åka på resor med min son och verkligen känna att vi vill precis samma saker. Att vi dessutom har kul och skrattar mycket gör det ännu bättre 😀
Kram
GillaGilla
Alldeles alldeles underbart! Jag njuter så att jag skulle kunna gå hem från jobbet nu på en gång, packa min väska och dra. Jag måste också få uppleva allt detta vackra. Rutten har du och din son redan fixat åt mig.
Massor av hundar att gosa med, vilken lycka för er och även för de fyrbenta.
Fantastiska bilder!
Kram
GillaGilla
Jag hoppas verkligen att du kan göra en liknande tripp för det var precis så underbart som det verkar 😀 Men Eddie måste förmodligen ha både pass och någon vaccination om han ska till Finland och Norge. Med god planering så fixar du det också 😀
Det blev en väldig massa gos den kvällen 😀
Tack Lotta!
Kram
GillaGilla
Puh. Jag har inte riktigt orkat dyka in i allt i din blogg tidigare, faktiskt var jag ganska trött efter min lilla resa…. Du verkar orka hur mycket som helst. Du är fortfarande ung och pigg.
Men nu har jag läst alla dina inlägg om resan norrut, och dessutom tittat på alla vackra bilder. Ni verkar ha en fantastiskt fin resa, och vilken mastodontsvemester du genomför. Jag njuter av all berättelse och av alla bilder. Så vackra allihopa.
Lite extra fastnade jag för bilderna av Bjuröklubb, som jag känner igen väldigt väl och där jag har varit väldigt ofta. För att komma dit har ni åkt genom min lilla by. 🙂
GillaGilla
Jag får alltid till alldeles för långa inlägg och särskilt när jag är ute och reser någonstans. Men det är mycket för min egen skull jag gör så. Det är väldigt bra att kunna gå tillbaka och minnas 😀 Jag är hemma nu och kroppen har tagit ganska mycket stryk. Trött är jag också. Men det låter jag mig inte hindras av när jag är ute på äventyr. Som tur är har jag haft en bra period men det har krävts starka piller för att kunna sova. Det är bra att vara envis ibland 😀 Bra jobbat att läsa igenom alla inlägg och snart kommer fler 😀 Det har verkligen blivit en mastodontsvemester. Totalt har jag varit ute på resa i 37 dagar den här sommaren. Men nu är det väldigt skönt att bara ta det lungt här hemma igen. Jättekul att jag har sett dina hemtrakter. Jag vet ju inte exakt var du bodde men det är ändå roligt att veta att du har rört dig i de trakterna 😀
GillaGilla
Jag blir överväldigad, turkost vatten i älven! Finns inga härligare vyer än i fjällvärlden, andra kan gilla vajande palmer vid soldränkt strand men det känner jag inte särskilt varmt för. Tur för er att ni är så långt norrut för i de sydligare fjällen är det lämmelinvasion…fast lämlarna består av turister. Tre km lång bilkö till parkeringen vid Funäsfjället, vad tycks? Ujuj, inte vad man förväntar sig när man åker norrut. Så häftigt att sonen klarat av en grej på sin bucketlist, att ha badat i Torne träsk! Så häftigt att det är en släkttradition! Men bara bland karlarna i familjen??
Jag kan säga att jag nobbat att åka med liften. Åkte en gång stollift på sommaren, det var ju mycket högre till marken än när det ligger metervis med snö…och när vi kom upp tordes jag inte åka ner! Jag velade precis hur länge som helst och dottern som då var barn fick ju inte märka hur rädd jag var. Nä fy tusan….förstår din känsla där ett tag!
Kram till er resenärer, vilken fin resa ni gör
GillaGilla
Jag håller helt och hållet med dig om vilken natur som är den allra finaste, även om jag gillar variationen som olika platser bjuder på. Jag har varit mitt i en lämmelinvasion under ett besök i fjällvärlden och jag tyckte att det var jättekul att få se alla de små, marsvinsliknande, söta djuren springa omkring. Kasper brydde sig inte men min golden, Rex, blev helstressad och försökte fånga dem. Det var mest för hans skull jag tyckte att det var lite jobbigt. Turistlämlar är inte riktigt lika roliga även om de bidrar till överlevnad för många. Jag har sett nyhetsinslag om turistivasionen i Funäsfjället och jag är glad för att vi inte var där.
Hahaha, nej det är bara männen i nedstigande led i familjen som har varit så tokiga att de måste bada i Torne träsk 😀 Jag badar när jag tycker att det är skönt och inte annars.
Det gick bra att åka upp med liften men när den stannade, och gungade lite, i den brantaste delen ville jag helst hoppa ur. Men det hade ju inte varit så bra och vi kom ju ner på ett tryggt och säkert sätt till slut.
Kram
GillaGillad av 1 person
Ååhh så många vackra naturbilder! Här, vägen upp till Riksgränsen känner jag igen mig … och Lapporten!
Nu ska jag kika vidare på fortsättningen!
Kram!
GillaGilla
Ja, jag kan tänka mig att de här bilderna väcker minnen och det är alltid kul att känna igen sig 😀 Abisko var en av höjdpunkterna under resan.
Kram
GillaGillad av 1 person