Kilpisjärvi, naturstigen upp till Saanas topp.

På tisdagen startade vi med en hotellfrukost, den enda på vår resa. Bor man på hotell så är frukosten något av det man brukar se fram emot men vi som är veganer hittar oftast inte lika överdådiga uppläggningar som vi gjorde förr, när vi var köttätare. Vi fick ändå ihop en ganska bra frukost så vi var mätta och nöjda när vi gav oss iväg på toppturen på fjället Saana. Högsta punkten på fjället nedan var vårt mål.

Det finns två olika leder som sammanstrålar en liten bit upp. Vi valde att parkera vid Kilpisjärvi vandringscenter och börja vandringen där. Det finns olika uppgifter om hur långt det är till toppen men om en källa säger 4 km och en annan 5 km så gissar jag att leden är ca 4,5 km. Toppen är 1029 möh men vi började på ca 500 möh så riktigt så mycket klättrade vi inte uppåt.

Leden är bra underhållen med spångar där det behövs.

Som vanligt är det min son som är fotograf när jag är med i bilden.

Bilden nedan visar var den gamla leden gick men nu har en uppfräschning skett och bl a har en gammal trappa bytts ut mot en helt ny. Där staketet slutar går de båda lederna ihop och där börjar även en annan led.

Svenska fjäll i bakgrunden och lite närmare syns ett finskt fjäll.

Och där borta ser ni även norska fjäll.

En väldigt glad och nöjd son som gillar höjder och storslagna vyer lika mycket som sin mamma.

Här ser leden ut att kunna vara anpassad för funktionsnedsatta personer men hur de ska ta sig hit är en annan sak. Den fina beläggningen varar dessutom inte så länge och lite längre fram kommer en lång trappa. Hela klättringen är ganska ansträngande, om man inte har en väldigt bra kondis. Men om jag, som snart är 60 år och har diverse krämpor, klarar det så tror jag att många tar sig upp även om det krävs lite envishet. Jag lovar att upplevelsen är värd ansträngningen.

En väldigt fin stentrappa som kanske inte ser helt naturlig ut i den här miljön men som underlättar klättrandet en hel del. Min son fick vänta lite då och då på att jag skulle komma ikapp och så småningom kom jag dit. I lagom takt och med en hel del pauser för fotande och för att njuta.

Om ni tycker att jag ser koncentrerad ut så har jag inte bara fokus på att sätta fötterna rätt. Jag räknade samtidigt trappsteg och jag fick det till 213 eller 214 st. Jag räknade både på upp- och nervägen men blev lite osäker båda gångerna.

Som ni ser hade vi tur med vädret. Perfekt temperatur för att bestiga ett fjäll.

Det var inte bara vi som hittade hit. Men vi såg inte till många personer på uppvägen.

Här lämnade jag leden och gick mot kanten…

…för att försöka få en bild på Kilpisjärvi. En liten ort som enligt guiden på gårdagens båttur har ca 130 fastboende invånare. Desto fler är de när turisterna översvämmar området.

Sverige, Norge och Finland och så jag på ett finskt fjäll. Underbart att få stå där och se ut över allt detta.

Både jag och min son var helt överväldigade och vi är ändå vana vid att vistas i fjällvärlden. Synd att jag inte riktigt kan förmedla den fantastiska känsla man har när man står just här.

Men vandringen uppåt var inte slut och vi satte iväg igen.

Jag undrar vad JSPL på ett finskt fjäll kan betyda? Kanske någon vet och kan ge ett svar.

Där nere på sjön är båtarna Malla och Maria på väg med ett nytt gäng turister, som ska göra samma tur som vi gjorde dagen innan, och besöka Treriksröset.

Till sist ser vi äntligen toppröset och om ni tittar noga ser ni två personer som står uppe på röset.

I brevlådan finns en gästbok och naturligtvis skrev vi i den. Inte mer än namn, datum och att vi är från Sverige men det är ändå kul att lämna ett litet spår av sig själv där.

Min son har insett att han behöver balansträning och var finns det en bättre plats för sådan träning än på toppen av ett fjäll 😀

Själv var jag väldigt nöjd med att sätta mig ner en stund på röset. Skönt med en stunds vila. Som synes har vi under stigningen fått på oss jackor eftersom blåsten tog rejäla tag stundvis. Någon grad kallare blev det säkert också.

Någon eller några har haft så mycket energi att de har gjort en stenlabyrint. Stigen som går förbi verkade bara leda en liten bit ned så den vägen kunde vi inte ta oss ner.

Vad gör man när man har nått toppen på ett fjäll? Jo, man stannar och tittar ett tag och tar en del foton men sedan är det bara att ta sig tillbaka neråt igen.

Nu var det rena folkvandringen jämfört med hur det var när vi började vår vandring. Vi mötte folk hela tiden och det är ju trevligt att så många hittar hit.

Jag brukar inte shoppa och särskilt nu, under pandemin, har jag hållit mig borta från butiker så mycket jag kan. Men här ville både jag och min son gå in i souvernirbutiken och titta lite. Det var inte det vanliga billiga krafset utan mer designade produkter. Jag köpte en jättefin rund bricka med en lite färglad ren, en kåsa och en buff. En liten present till grannen som har koll på min brevlåda blev det också. De fyra sakerna kostade mig drygt en tusenlapp men jag ville väldigt gärna ha dem och någon gång ibland kan man få kosta på sig något lite dyrare.

Vi lämnade Kilpisjärvi med en bra känsla efter en häftig upplevelse. Vårt nästa boende fanns utanför Kiruna och strax innan vi kom dit hann vi ikapp några renar som lunkade fram på vägen. De verkade inte särskilt stressade av trafiken utan fortsatte målmedvetet rakt fram…

…tills det var dags att ta en annan väg. De verkade veta precis vart de skulle.

Vi bodde på ett väldigt speciellt ställe men det berättar jag mer om i nästa inlägg. Det här blev tillräckligt långt utan den informationen.


  1. Som vegan torde utbudet på en hotellfrukost eller en buffé vara lite magert, vilken fantastik resa ni gör. Jo, konditionen avtar ju en del med åren, det kan jag som också närmar mig 60 intyga, det har inte precis kommit som en överraskning, men nu är det faktum.

    Gillad av 1 person

    • Det är inte alls samma förväntningar nu som förr men man blir i alla fall mätt 😀
      Det är verkligen fantastiskt att få uppleva allt detta och ännu roligare att få göra det med min son. Visst avtar konditionen men du skulle säkert inte ha några svårigheter med att ta dig upp. Vana vid långa promenader har du ju. Men det bästa är att inte ha någon tidsgräns utan att ta god tid på sig.

      Gillad av 2 personer

  2. Wow, säger jag ännu en gång! Vilken dag ni fick och vilken fantastiskt vacker natur. Man kan helt enkelt bli ödmjuk för mindre! Så olikt jämfört med hur det ser ut här men Sverige är ett avlångt land. Själv har jag inte varit längre norrut än Storlien och bara vintertid men jag inser att norra delarna av vårt land är fantastiska även sommartid!

    Tråkigt att frukosten inte levererade fullt ut men alternativ kost innebär oftast ett mindre utbud tyvärr.

    Kram och god söndagskväll!

    Gilla

    • Ja, Sverige har verkligen mycket att erbjuda men att, som här, få vara i Finland och se ut över fjäll från tre länder är ännu ett snäpp bättre 😀 Storlien är också väldigt vackert men även om det är fint i norr även sommartid så kanske du skulle tycka att somrarna är alldeles för korta och med färre varma perioder.
      Man får ta konsekvenserna av sitt kostval och det finns ju ändå det viktigaste på de flesta hotellfrukostbord.
      Kram och detsamma!

      Gilla

  3. Jag har varit dålig på att kommentera, men jag har följt er resa med stort intresse … och gläds med er att ni gillar att göra såna här fantastiska resor tillsammans. Man ser verkligen på alla de många och fina bilderna hur ni njuter! Så vackra platser – och så njutbara dagar på alla sätt – helt underbart!
    Ha det fortsatt gott!
    Kram!

    Gilla

    • Jag är jätteglad för att du har tagit dig tid att läsa mina inlägg och jag har sett att du har ”gillat” dem. Kommentera när du har tid, lust och ork ❤
      Jag vet att du gläds för vår skull och tack för det. Att vi har kul tillsammans och trivs med gemensamma resor syns säkert. Den här resan har verkligen gett oss massor av glädje och nya minnen 😀
      Tack Anki och detsamma till dig!
      Kram

      Gillad av 1 person

  4. Neimen det var ikke bare jeg som har vært på fjelltur nei. Det er noe eget med fjell, for som du nevner… hva gjør man egentlig på toppen av et fjell? Jo man går ned igjen, men man får ut litt energi på vei oppover og man får en mestringsfølelse og ikke minst man har noe å tenke tilbake på når vinteren legger seg.

    Gilla

    • Nej, ända sedan vi lämnade kusten har vi suckat av glädje över att komma nära fjälllen och att ibland få vandra upp på dem 😀 Det finns inget som slår att stå uppe på en fjälltopp. Man känner sig nästan oövervinnerlig och väldigt lycklig då. Inte minst för att man har kämpat på och inte gett upp. Det blir mer fjäll i kommande inlägg 😀

      Gilla

  5. Jag kör till med ett MAGISKT!
    Fastän att det ordet används så ofta. Nu ser det ut att vara helt på sin plats och det mäktiga går att ana, till och med här framför datorn.
    Vilken grej!

    Tack Ingrid

    Gilla

    • De första dagarna vid havet var helt fantastiska men jag trivs alltid bäst när jag har fjäll omkring mig. Om jag tar mig upp på en topp och får se ut över storslagna vyer så mår jag som allra bäst. Magiskt är ett bra ord för att beskriva hur det känns och jag hoppas att man kan se hur mäktigt det är. Tack till dig för att du hänger med och ger mig så fina ord 😀

      Gilla

  6. Oj Oj Oj……jag är helt tagen av allt det vackra du bjuder på. Förstår känslan. Dit måste jag bara åka för att uppleva allt storslaget. Fantastiska foton. Vilken härlig tripp ni är på.

    Kram

    Gilla

  7. Det här inlägget har jag gått och väntat på! 😀 Ser verkligen helt fantastiskt ut och jag kan tänka mig att bilderna inte riktigt gör det storslagna rättvisa. Så kände iallafall jag när jag var uppe i dalarnas fjäll och sedan tittade på bilderna i efterhand.

    Gilla

    • Kul att du vill läsa 😀 Jag hinner inte riktigt med att få ordning på bilder och skriva inlägg men så småningom kommer inlägg från resten av resan också. Vandringen upp till Saanas topp är bland det bästa jag har varit med om. Otroligt vackert och mäktigt men det ska helst upplevas på plats. Mina bilder kanske kan inspirera någon att ta sig dit för att själv kunna njuta av allt.

      Gilla

  8. Så fantastiska bilder!! Jag blir helt mållös av hur vackert där är. Så rolig resa att få göra tillsammans.
    Kram

    Gilla

  9. Nu har jag suttit här och klättrat en bra stund, så länge att klockvisarna har slagit om till ett nytt dygn! Och den nordligaste fjällvärlden är precis så fin som jag alltid trott. Och med rufs i håret och solsken i blick ser jag mor och son njuta tillsammans, vilka fina reseminnen ni har efter både denna och tidigare gemensamma resor! Tyvärr kan jag inte hjälpa till med bokstavskombon, får inga associationer alls, varken på finska eller svenska. Men jag tror ni klarar er gott utan den förklaringen. Nu längtar jag ju redan till ert speciella boende, och så vill jag se vad du handlade för fint innan du ger gåvorna till dem som ska få dem! Nyfiken i en strut det är jag
    Kram till er flitiga vandrare

    Gilla

    • Haha, fint att jag kunde erbjuda dig en lång klättring mitt i natten 😀 Fjällvärlden längst norrut är fantastisk och Norge har absolut det vackraste landskapet. En förmån att få uppleva allt detta och det kan inte bli bättre än att göra det tillsammans med min son 😀
      Det är inte säkert att bokstaverna betyder något särskilt. Det kanske är ett par som på ett romantiskt sätt har lämnat spår efter sig med sina initialer.
      Nu har jag gått igenom och fixat lite med alla nästan 400 bilder från nästa dag så snart kommer det inlägget. Man måste ju prioritera upplevelserna och inläggen kommer senare. Men jag längtar efter att få återuppleva resan genom att skriva om allt som hänt 😀
      Kram tillbaka.

      Gillad av 1 person


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s