I Söndags morse sa vi hejdå till hönsen utanför vår stuga i Råneå och gav oss ut på nya äventyr. Vi hade egentligen inte tänkt göra en omväg till Haparanda men min son förstod att jag gärna skulle vilja komma dit igen. Jag hade berättat om de två barndomsminnen jag har därifrån och han tyckte att vi skulle ta en sväng dit. De två minnen jag har är dels från en restaurang, har ingen aning om var den låg eller vad den hette men det fanns trädstammar och små vattenfall inomhus, och dels att jag satt på en bänk och tittade på hur en fiskare om och om igen slängde ut ett nät i en fors för att genast dra in det igen. Jag kan inte ha varit äldre än 4-5 år så mina minnen är lite vaga.

Haparanda och Torneå (Tornio på finska) har varit som en enda stad fram till pandemin. Nu är det gränskontroller på den finska sidan men vi har båda två covidbevis och giltiga legitimationer (i mitt fall passet eftersom mitt nya körkort inte hann komma). Kravallstaket står längs gränsen och det ser inte ut att vara så god stämning längre.

Vi parkerade vid Ikea och gick iväg för att gå den runda vi hade sett ut. Vi tänkte gå längs Torne älv på först den finska sidan och sedan ta oss över till Sverige och gå på den sidan av älven tillbaka. En gränsvakt, som först såg väldigt bister ut, kom emot oss med ena handen som ett viftande stopptecken och orden ”no no no”. Vi frågade varför och där fick bara fordon komma över gränsen. Inte riktigt vad som framgår av skyltarna men vi ville inte ifrågasätta honom eller de regler som fanns och när vi vänligt frågade var vi kunde passera gränsen gav han ett lika vänligt svar på knagglig engelska. Ca 200 m längre bort skulle vi få komma över. Vi tyckte mest att det var kul och lite spännande att få uppleva gränskontroll till FInland och att bli nekade att komma in.

Vi började gå mot den gränsövergång där gående kan passera och jag log lite när jag läste texten på sidan om det här konstverket – ”För god grannsämja”. Vi får väl hoppas att det blir så igen.

Det var en trevlig promenadväg med ännu fler konstverk och strax kom vi fram och fick visa våra covidbevis och legitimationer. I bilen till vänster sitter två gränsvakter och kollar alla som ska in i Finland. Till Sverige får alla passera obehindrat.

Vi följde den planerade rutten men var först tvungna att gå längs gator för att komma dit vi ville.

Där borta ligger Sverige.

Min son tog en del bilder där jag är med och paraplyet togs med för säkerhets skull.

Vi borde kanske ha kunnat räknat ut att det skulle bli problem med gränsövergång där vi hade tänkt oss att ta oss tillbaka. Det var bara att vända och ta samma väg tillbaka. Jag är en lydig person och det fanns dessutom kameraövervakning så att klättra över fanns det ingen tanke på.

Tillbaka i Sverige och nu började det verkligen se mörkt ut.

Vi gick bort mot en jättestor godisbutik som vi gärna ville besöka och längs vägen på den svenska sidan fanns det också en del fågelungar med sina mammor.

När vi var inne i godisbutiken brakade det lös ordentligt med rejält dundrande och blixtrande. Men det gjorde inte oss något. Vi satte oss i bilen och rullade vidare mot det boende vi hade bokat i Skaulo. Nu lämnade vi kusten för den här gången. Plötsligt såg jag en skylt där det stod Kukkolaforsen och det kändes väldigt välbekant. Jag kunde inte komma på varför men jag svängde in och insåg nästan genast att det var ju där jag som barn hade sett fiskaren som kastade sitt nät i forsen. Jättekul att hamna så rätt utan att ha vetat var jag skulle leta. Men jag kom ihåg att i mitt allra tidigaste fotoalbum står det just Kukkolaforsen under en bild.

Så småningom slutade det regna och vi stannade till på en rastplats för att sträcka på benen lite. Vi åkte på en väg som går nära Torne Älv så vi fick se många fina platser längs den älven. Här står en fiskare med sitt spö och försöker fånga någon slags fisk som säkert står och lurar i det strömmande vattnet.

Vi var väldigt nöjda med den här dagen som inte bjöd på något särskilt i vandringsväg men som fick mig att minnas och då vi båda fick uppleva gränskontroll mellan Sverige och Finland. Förhoppningsvis ska det inte behöva vara så länge till. Nu, när jag skriver det här har vi hunnit med ett lite längre besök i Finland med en övernattning men det berättar jag mer om i nästa inlägg.