Många steg

Jag vaknade till en mulen söndag men det var uppehåll och det fick mig att bestämma mig för en tidig promenad i Leksand. Inte de centrala delarna utan som vanligt drogs jag till vattnet. Jag hade kollat upp att det finns parkering vid hembygdsgården, eller hembygdsgårdarna som det stod någonstans. Jag parkerade precis mitt emot den här fina gamla kyrkan. På en skylt vid byggnaden bredvid stod det S:t persgården och jag kan inte hitta något annat namn på själva kyrkan.

Hembygdsgården. I alla fall en del av den. Det finns många fina byggnader inom området.

Jag hittade en brant stig ner mot gångvägen som går precis längs med Österdalälven. Det var väldigt lugnt och speglingarna i vattnet fördubblade alla synintryck.

Jag valde att börja gå mot väster, mot Siljan.

Jag vet inte vad den här figuren vill med sitt viftande med vimpeln men jag vet att det finns minst två andra i min lilla bloggsfär som säkert kan svara på det. Här vände jag och gick mot bron i stället.

Det började se ganska mörkt ut där Österdalälven möter Siljan men än så länge höll sig regnet borta.

Trevåningshus.

En av båtarna som syntes under bron var Gustaf Wasa, en restaurang med extra byggnad och uteservering vid sidan av älven

Speglingar i vatten är alltid fascinerande och fina båtar har jag också gärna med i motiven.

Här kände jag några regndroppar och tänkte att det fick räcka med den sträcka jag hade gått. Men jag ville inte gå tillbaka samma väg utan drog mig längre upp mot stan. Jag vet inte om jag rörde mig i Leksands centrum men det är möjligt eftersom det fanns alla möjliga slags butiker i närheten. Jag trodde ett tag att jag kom till ett torg men det visade sig vara en stor parkering. Kanske en kombination.

Jag kom tillbaka till den lilla stugan lagom för att ta en kopp kaffe och för att fundera på vart jag skulle bege mig på eftermiddagen. Det regnade någon timme men inte alls lika mycket och länge som jag hade befarat. Jag kollade på naturkartan och hittade en led som går genom två små naturreservat. Det verkade som en lagom utmaning. Mina värdar var inte hemma när jag kom tillbaka från morgonpromenaden och de hade inte kommit hem när jag återigen gav mig av. Jag visste att de skulle hämta sin lilla labradorvalp och jag hade blivit lovad att få hälsa lite på den. Men jag kunde ju inte bara sitta och vänta så efter en lätt lunch (en macka) styrde jag bilen mot Nybodalens naturreservat. Det var en fin stig att gå på men det var bara en liten damm och en liten timrad stuga som fick mig att stanna till. Men jag kom snart ut ur reservatet och följde stigen mot nästa naturreservat, Digerberget.

På Digerberget finns det en fin utsiktsplats med ett vindskydd.

Det var en skön och fin vandring dit men jag tyckte att det var lite för tidigt att gå tillbaka till bilen. Jag satt en stund och njöt av utsikten och kollade sedan i mobilen om det fanns någon annan stig, en som kanske kunde leda mig ner till sjön. Det fanns det och nöjd med det började jag följa ledmärkningen neråt.

Det tog en stund och var lite längre än jag hade trott men så småningom var jag nere vid Siljan. Slogbod heter platsen där jag hittade ännu ett vindskydd. Nu fick jag en del huvudbry. Skulle jag gå tillbaka samma väg eller kunde jag orka gå en runda till. Hjortnäs brygga såg ut att ligga en bra bit bort men det var ändå frestande att gå på en stig som följde alla små vikar och uddar bort mot Hjortnäs. Det var fortfarande samma ledmarkering och jag tänkte att den leder mig säkert tillbaka till något av naturreservaten senare.

Det var en trevlig vandring med varierande natur. Vissa områden var privata och där fanns det skyltar som välkomnade folk som vandrar, men cyklister uppmanades att leda sina cyklar. Här kommer lite av det jag såg under promenaden mot Hjortnäs brygga.

Jag kände att det gott och väl hade räckt med den promenad jag hade gått för att ta mig hit men här, vid den vid det laget efterlängtade bryggan, upphörde leden och skyltar visade bara samma väg tillbaka längs sjön. Jag tog mig tid att stanna upp och se mig omkring när jag nu hade tagit mig dit. Jag var förvånad över att både kropp och knopp fortfarande ändå kändes helt ok och spekulerade i om det kanske berodde på att jag redan hade gått ganska mycket tidigare unde min resa. Men min kropp brukar inte fungera så och jag bestämde mig för att det inte spelade någon roll varför jag hade en så bra dag. Det var bara att glädjas åt att det var så och inte tänka så mycket.

Det fanns mer än bara bryggan att titta på. En gammal fin eka till exempel.

En dansbana och en stor mängd brädor med namn på folk som förmodligen har bidragit på något sätt till områdets skötsel och bevarande.

Jag var tvungen att ta ett beslut om hur jag skulle ta mig tillbaka till bilen. Att det var en rejäl promenad dit och att det var uppförslut hela vägen var det enda som var säkert. För jag tänkte absolut inte vända och gå tillbaka. Jag lyckades med karta i mobilen leta mig fram på halvt igenväxta stigar som ibland blev lite bättre för att sedan bli knappt synliga igen. Långa sträckor var det högt gräs och jag försökte låta bli att tänka på alla fästingar som hungrigt väntade på att få attackera. När jag äntligen hittade tillbaka till bilen var jag ganska trött men hade fortfarande inte alls lika ont som jag brukar få av kortare promenader än den här. Känslan att orka så mycket gjorde att tröttheten inte kändes så mycket. Det var mest glädje över att kroppen för en gångs skull var så snäll mot mig. Stegräknaren i mobilen visade ca 20.000 steg och det var många år sedan jag gick så långt och ändå mådde så bra.

En liten bit från Hjortnäs brygga fick jag syn på en lite annorlunda majstång. Det finns mängder av klädda stänger i Dalarna och en hel del har hamnat i mina bilder men den här var inte särskilt traditionell. För att ni ska se vad som finns i stången har jag förstorat en liten del av den i nästa bild.

Lite otäck tycker jag och jag föredrar absolut de vanliga, traditionella utsmyckningarna.

En amiral stannade till en stund.

Nu kommer jag till sötchocken. Mina värdar hade fortfarande inte kommit hem när jag kom. Jag tog en kopp kaffe och skyndade mig sedan in i duschen för att få bort alla eventuella fästingar, och även en del svett, och när jag var klar hörde jag bilen komma. Jag fick stålsätta mig för att inte storma ut för att få lite valpmys. Jag vet att en valp behöver lugn och ro och tid att vänja sig i sitt nya hem men jag hade ju blivit lovad att få hälsa. Jag väntade till nästa gång jag såg att de kom ut och jag fick höra att jag jättegärna fick komma. Jag satte mig ner i gräset och den lilla labradoren kom lugnt men glatt och lite vingligt gående mot mig. Inget hoppande eller bitande bara mjuk och gosig och så otroligt tillitsfull och trygg. Vilken tur jag hade som fick träffa denna vovve. Mobilen lyckades ganska bra med några bilder.

Resten av kvällen lämnade jag dem ifred men morgonen därpå fick jag chansen igen medan jag bar ut min packning till bilen. Jag plockade med mig en del rabarber eftersom jag hade blivit erbjuden det redan första dagen och nu ska det bli rabarberpajer.

Jag avslutar med lite dramatik under min hemfärd. Jag stannade till vid en obemannad bensinstation för att fylla tanken men kunde inte hitta mitt fodral med kreditkort och körkort där jag brukar ha det. Jag kände ingen panik men lätt nervositet medan jag letade igenom jackfickor, byxfickor och alla ytterfack i de väskor jag hade med mig. Jag letade i alla små fack i bilen och tittade t o m under sätena. Sedan letade jag på samma ställen en gång till men till slut fick jag inse att jag inte hade någon möjlighet att tanka eller att identifiera mig ens på en bemannad mack. Jag kollade hur långt jag beräknades kunna komma och färddatorn sa att jag skulle klara mig 16 mil till. Jag hade då ca 34 mil kvar hem.

Fortfarande kände jag ingen panik eftersom jag automatiskt blir lösningsfokuserad. Jag tänkte att min enda chans att få hjälp var att komma till en bemannad mack och kanske kunna få bli fakturerad eller kanske t o m kunna swisha. En koll med google visade att jag var tvungen att åka en liten omväg på ca tre mil till Edsbyn för att hitta en mack med personal. Jag skulle egentligen svänga av mot Kårböle men där vet jag att det är väldigt ont om mackar. Jag kom till Edsbyn och gick in för att be om hjälp. De hade ingen möjlighet att hjälpa mig. Bara kort eller kontanter accepterades och på en fråga om de privat kunde gå med på att jag swishade en summa som de kunde använda till att fylla min tank fick jag till svar att det fick de inte pga något bonusprogram kopplat till deras kort. De såg så ledsna ut över att inte kunna hjälpa att jag började tycka synd om dem. Men jag var fortfarande tvungen att lösa problemet och det fanns en kund till som väntade efter mig. Jag vände mig till honom och frågade om han kunde hjälpa mig. Jag föreslog än en gång att jag kunde swisha en summa i förväg för att han sedan skulle tanka åt mig. Vilken hjälte han var och vilken lättnad jag kände när han, efter att först ha sett lite tveksam ut, log och sa att självklart skulle han hjälpa mig. Jag slapp gå ut och vänta på andra kunder att fråga och det hann aldrig bli så pinsamt. Jag swishade 500 kr och tankade för 409 kr så för den vänlige mannen lönade sig vänligheten.

Jag kom hem och har tillräckligt mycket bensin kvar i tanken för att kunna göra små utflykter tills jag har fått nya kort. För naturligtvis har jag spärrat de tre kort jag hade. Jag har även anmält bådet till polisen och länsstyrelsen att jag har förlorat mitt körkort. Nu är det bara att vänta på att jag ska kunna handla igen och i dag tog jag passet med mig ifall jag skulle bli stoppad i en poliskontroll. Jag vill gärna tro att de godtar det när de ser att jag har anmält att mitt körkort är förlorat. Jag har fortfarande inte hittat mina kort men ingen har försökt ta ut några pengar så förmodligen ligger de på en bra och säker plats. Kanske någonstans hos min syster eller i hennes bil. Men, kära syster, om du läser det här så behöver du inte leta för jag har i alla fall spärrat allt.


    • Ja, det är inte kul i vanliga fall men nu var det ännu mer stressande att inte veta hur jag skulle kunna tanka och ta mig hem. Men det löste sig och nu väntar jag bara på att mina nya kort ska komma och att körkortet ska ersättas. Valpen var otroligt mjuk och söt 😀

      Gilla

  1. Jag känner igen mig på många av bilderna från Leksand, men den där vandringen som du gjorde har jag inte gjort. Mer än 20000 steg innan dagen var slut… det var inte illa.
    På Hjortnäs brygga brukar det anordnas dans som drar mängder med folk. Men vad jag vet troligen inte i fjol och inte i år pga coronan. Det var ju lite synd, annars hade du nog kunnat ta dig en svängom. Jag vet att du gillar att dansa.
    Slogbod = annat namn för vindskydd. Inte namn på någon ort vad jag förstår.
    Den ser stor ut den där ekan. Kan det vara en gammal kyrkbåt?
    Att inte hitta betalkort och körkort vill jag verkligen inte vara med om. Du löste det ju galant. Visserligen med hjälp av en medmänniska… men ändå. Lösningfokuserad är nog rätta ordet.
    Hunden till sist: Bedårande!

    Gilla

    • Det var fint där omkring hembygdsgården i Leksand och naturreservat brukar alltid bjuda på något att se. Men jag hade inte tänkt att det skulle bli riktigt så många steg. Nu blev det så och jag är otroligt tacksam för att jag inte mådde sämre när jag kom till bilen. Förhoppningsvis håller min form i sig under nästa tripp norrut också.
      Ja, Hjortnäs såg ut att kunna ha mycket kul anordnat och snart kommer nog dansandet att återupptas. Men kanske dröjer det till nästa sommar innan folk vågar dansa tryckare med någon man inte brukar umgås med. Jag hade gärna tagit en svängom 😀
      Aha, kul att veta vad slogbod betyder och det fanns ju ett vindskydd där. Jag trodde att det var platsen där vindskyddet står som kallades slogbod.
      Jag vågar inte säga vad ekan har använts till men din gissning kan säkert vara rätt.
      Det var lite jobbigt att inte hitta korten men man blir inte hjälpt av att få panik. Jag är glad över att jag blir lösningsfokuserad när något sådant händer. Visst blev jag lite nervös också men det mesta brukar ordna sig om man tänker efter lite. Jag fick uppleva att människor är vänliga och hjälpsamma när det behövs och det skadar inte att bli påmind om det någon gång ibland 😀
      Hunden var otroligt charmig. En riktig sötplutt 😀

      Gilla

  2. 20000 steg, jag svimmar! Enda gångerna jag gått så långt har varit i mycket lätt terräng, absolut inte upp o ner på vandringsstigar! Visst ser man att du är i Dalarna, många kännetecken fast jag inte känner till just Leksand. Kan inte hjälpa dig med figuren med vimpeln. Inte kan jag heller förstå den märkliga stången någon har gjort sig besvär med att tillverka. Är det någon slags protest mot det traditionella, känns nästan lite så. Och vilken fin utsikt där uppe på höjden! Och så var det ju valpen, de är ju oförlåtligt bedårande, vem skulle inte falla för en mjuk liten nos…o jag förstår att du var glad över att få umgås en stund. Är man hundmänniska så är man…
    Otroligt så mycket du har hunnit med att se på din semestertripp! Kram

    Gilla

    • Jag tror att sista gången jag kanske gick så långt var när jag och min son vandrade omkring i Marseille. Men då fick jag rejäla sviter efteråt och hade jättejobbigt med rygg och rumpa resten av resan. Den här gången har det inte blivit några efterverkningar och det är jag väldigt glad för. Ja, visst syns det att jag var i Dalarna och jag gissar att det kanske var någon slags konstinstallation med ansiktena i stången. Det fanns några andra konstiga figurer i trädgården också. Kanske var det även en protest mot något. Utsikten över Siljan är fin när man kommer upp en bit.
      Valpen var så söt och charmig att jag hade svårt att slita mig. Men till slut var jag ju tvungen. Jag hade gärna gosat lite mer men det är ju ägarna som ska prägla honom och inte jag. Jag gissar att kommande gäster i stugan kommer att tycka att valpen är en stor bonus 😀
      Jag har verkligen sett mycket och om en dryg vecka är det dags för nästa resa, den här gången norrut 😀
      Kram

      Gilla

  3. Vilka fina bilder! Den bilden på bron påminner om en bro i Florens, tror jag det är.
    Men gud vilken söt liten valp! Dör så söt!!
    Usch det lät jobbigt att tappa korten, vilken tur att du träffade på en trevlig person som kunde hjäkpa dig. Tur att swish finns!
    Kram

    Gilla

    • Tack! Dalarna är ett vackert landskap. Jag tyckte att det var häftigt med hur bron speglades i vattnet. Det finns säkert någon bro som påminner om den här och kanske är det i Florens.
      Valpen var så himla söt och gosig och jag skulle ha kunnat mysa mycket mer med honom. Men jag ville inte påverka honom i hans nya hem innan han har vant sig vid vilka som hör till hans flock. Men jag följer dem på instagram 😀
      Det finns vänliga människor när man behöver dem och det var en otrolig lättnad när det löste sig. Ja, vad gjorde vi innan swish fanns och hur skulle jag ha löst situationen då? Det orkar jag inte ens tänka på men jag är glad att jag har swish 😀
      Kram

      Gilla

  4. Mitt kort gick sönder en gång, det gick inte att betala med det eller använda bankomaten. Jag gick till en bank här i stan som tillhörde samma koncern som min egen fast jag fortfarande tillhörde Blekinge men jag blev nekad att ta ut via en kassa. Jag hade inte swish. Jag fick helt enkelt låna kontanter av en vän tills jag fått ett nytt kort.

    Gilla

  5. Den känslan alltså – att kunna gå obehindrat. Så underbar!
    20 000 steg skulle jag nog aldrig klara men jag är så tacksam för att kunna gå några kilometer utan smärta.

    Vilket litet charmtroll den där lilla valpen är. Så sööööt!

    Strul med plånbok och kort brukar försätta mig i panikkänsla. Jag vill ha koll.
    Du hanterade det metodiskt och lugnt. Sådan vill jag också vara (nästa gång). Kan alltid hoppas. 😉

    Å den där kyrkan, älskar den. Inte likt något jag sett tidigare.

    Tack! ♥

    Gilla

    • Jag är inte van vid att kunna gå så långt och må bra så för mig var det en stor och positiv upplevelse 😀 Varför kroppen låter mig göra så just nu vet jag inte men det spelar ingen roll. Jag bara njuter.
      Valpen gav mig nästan viljan att ha hund tillbaka, men bara nästan. Man ska orka aktivera sin hund och ha backup om något händer. Men visst var den underbart söt 😀
      Jag misstänker att mitt lösningsfokus beror till viss del på att jag dissocierar bort jobbiga känslor. Om det stämmer kommer det ju något gott ur eländet. Man löser oftast inget genom att få panik så det är inte särskilt konstruktivt och det är förmodligen även sådana erfarenheter som har lärt mig att behålla lugnet.
      Ja, visst är kyrkan fin. Den är säkert lika fin på insidan men jag kom mig inte för att känna efter om den var olåst och tillgänglig.

      Gillad av 1 person

  6. Kära nån vad du hinner med. Vilka fina foton på dina äventyr. Sötaste valpen, vilken tur att du hann gosa med denna lilla sötisen. Leksand är vackert, jag missade många guldkorn förstår jag när jag läser ditt inlägg.
    Vilken tur att den hjälpsamme personen kunde bistå med kort nu när du förlorat ditt. Förhoppningsvis så dyker det snart upp nya till dig.
    Fotot med bron som speglar sig är så vackert.

    Kram

    Gilla

    • Ja, det har varit full sprutt ett tag. Jag skulle vilja kunna säga att jag vilar nu men det är mycket som har hänt sedan jag åkte och jag måste ju åka runt och titta på allt nytt 😀 I dag blev det även ett pass på katthemmet och det var jätteroligt att få kattmys igen. Valpen fick mig att känna mig frestad att skaffa en egen men förnuftet tog över så det blir inget med det. Men snart får jag träffa en väldigt stilig Eddie 😀
      Korten är på väg men i morgon måste jag ta mig iväg för att fotograferas för ett nytt körkort. Det är aldrig kul.
      Jag gillar också bilden med bron och alla speglingar.
      Kram

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s