Vi hade valt rätt dag för att sitta i bilen ett antal timmar. Kallt och blåsigt jämfört med hur det varit tidigare men det hindrade oss inte från att stanna vid Osaby naturreservat, en liten bit väster om Vetlanda, för att få lite luft och en promenad. Men vad tror ni vi möttes av när vi kom till parkeringen? Ja, det är nog inte så svårt att gissa att vi var tvungna att gå genom en kohage innan vi kom fram till själva leden. Det var nära att vi vände och struntade i promenaden men min systerson läste noga på alla informationsblad på anslagstavlan och tyckte att de uttryckte att korna inte var i just den hagen. Efter en del velande bestämde vi att systersonen skulle gå först och speja och sedan skulle vi snabbt gå efter med Roddy för att så snart som möjligt komma ut på andra sidan. Ni får gärna skratta åt oss men har man hört från flera håll att kor inte gillar hundar så är man försiktig.
Vi har sett så många stora, vackra gullregn och här vid parkeringen fanns det också några sådana.
Jag lyfte kameran i farten för att försöka fånga glimten av sjön och den lilla ruinen bakom blomster- och kohagen.
Vi såg inte till några kor och efter en stund var vi ute ur hagen och hittade stigen vi ville följa. På några ställen kom vi ner till en sjö och det gillade Roddy.
Han är ganska duktig på att posera.
Jag har aldrig sett röd ängskovall förut men här såg jag dem på flera platser. Jag kan inte helt säkert säga att det inte är en annan sorts kovall. Det är fullt möjligt men de växte bland de gula som ser likadana ut i övrigt.
Det var skönt att komma hem till min systers hus i Motala där även jag känner att jag kopplar av på ett helt annat sätt än när vi är ute och ska hinna med massor av aktiviteter. Efter en lugn kväll och förmiddag dagen efter tog jag bilen till en av mina bästa vänner från högstadiet. En vän som jag fortfarande är väldigt nära och gärna vill träffa när tillfälle ges. En halvtimmes resa senare körde jag in på hennes familjs garageinfart och när jag öppnade bildörren kom en av familjens senaste medlemmar fram och ville hälsa. När jag satte mig ner på knä i gruset hade jag genast en söt, spinnande kisse i knät.
Bara en liten stund senare kom två härliga golden retrievers ut och överöste mig med pussar. Det hade jag inget emot och jag passade på att kramas lite. Det var Pepsi, som var valp när vi nyss hade flyttat in i Mjölby, och så det andra nytillskottet i familjen, Nova. Chili, gamlingen i skaran, fick stanna kvar hemma medan jag, min kompis och två hundar tog våra bilar bort till en fin plats i den skog som familjen äger. Vi promenerade, pratade, ropade på lösspringande hundar och fikade. De har två små berg (eller kanske snarare kullar) på sin mark, morgonberget och kvällsberget och vi hamnade till sist på kvällsberget där de hade ställt en egentillverkad fin träbänk. Där värmde solen oss alldeles lagom och vi satt där och fortsatte prata om allt möjligt. En av de vänner, jag har turen att ha, som aldrig ställer krav eller tycker att jag borde höra av mig oftare. När vi träffas eller någon gång ringer är det jättekul men ingen av oss känner att vi måste ha kontakt med ett visst intervall. Sådana vänner är guld värda och jag har flera stycken.
Vad roligt de här två har med varandra och vad mycket spännande de hittar på i skogen. Rätt som det var dök båda två ner och doppade sig helt och hållet i ett dike med lersörja. Min kompis tog det med ro och vi gick vidare tills hon visade med handen och sa till sina hundar att springa och doppa sig i en liten sjö. Vi såg inte ens sjön men hundarna sprang glatt iväg och efter en stund kom de lika glatt springande tillbaka mycket renare.
Aklejor är fina och jag hittade både vita och blå under vår promenad.
Till sist, efter ca tre timmar, var det dags att åka åt varsitt håll och jag kramade om hundarna och vinkade hejdå till vännen. Det var en jättetrevig eftermiddag men det var skönt att komma hem till min syster igen och bara slappa i soffan.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Man skal ha litt respekt for andre dyr, særlig om de går med kalvene sine. Så heldig du var med mye pelskos. Pusen var ganske lik min pus. Jeg liker veldig godt når du plukker ut flotte blomsterbilder, en kan formelig kjenne duften gjennom skjermen.
GillaGilla
Ja, om det finns kalvar med i hagen så är det ännu större skäl att vara försiktig.
Jag har tur som får gosa med så många vovvar och även en katt på min resa 😀 Just goldisar är en favoritras men jag gillar egentligen de flesta raserna. Katten påminner lite om Oliver och färgen passar även in bland hundarna i familjen 😀 Jag gillar också närbilder på blommor. Det gör att man ser mycket fler detaljer än man kan se med bara ögonen.
GillaGilla
Skönt att ni slapp möta några kor för jag känner mig inte säker i deras sällskap, inte med hund i alla fall. För övrigt blev det en fin dag med både två- och fyrbenta! Så fina hundarna och katten är ❤ Ljuvliga bilder för övrigt också!
Kram och god torsdag!
GillaGilla
Ja, vi var beredda på reträtt om vi såg minsta tecken på något som liknade kor 😀 Men som tur var kunde vi ta oss till den led vi ville komma till och även på tillbakavägen gick det bra. Hundarna och katten är både väldigt fina och trevliga till temperamentet, precis som de flesta goldisar är 😀 Tack Znogge.
kram
GillaGilla
Jag förstår att du njuter av ett lite mera mera stillsamt liv när du kommer till din systers hus. Att besöka så många sevärdheter och vackra platser på olika ställen kan ju ta musten av vem som helst. Även om det är roligt och stimulerande så behövs lite andrum emellanåt.
Men resan i stort verkar ju hur härlig som helst. Så kul att tänka tillbaka på sedan.
GillaGilla
Jag har haft en så himla rolig resa söderut men nu är det väldigt skönt att inte ha så mycket planerat. Nu är vi i Småland och har ingenting vi måste se och mitt huvud mår redan lite bättre. Det har varit superhärligt på många sätt och så kommer det att fortsätta, det är jag säker på 😀
GillaGilla
Man ska vara försiktig med hundar ocn kor. Det var några som blev anfallna av en ko här när dom var ute och gick med en hund där det fanns kor. Jag och E var ju på Backåkra på Österlen förra sommaren, Dag Hammarskjölds hus. Där var någon slags sevärdhet man kunde gå till men då fick man gå genom en kohage, det lockade inte mig, jag stod och väntade medan E gick dit.
Vilka underbara bilder på katten och hundarna! Skönt med vänner där man inte känner pressen att träffas ofta.
Kram
GillaGilla
Jag har hört flera berättelser om anfallande kor så det är bra att ta det försiktigt. Om jag går utan hund är jag inte särskilt rädd men de får gärna hålla sig bakom ett staket.
Det är en jättesöt katt och goldisar är alltid fina 😀 Jag och den här vännen hade ett uppehåll på flera år men hittade tillbaka och då var det som om vi aldrig hade upphört att prata.
Kram
GillaGilla
Jag förstår precis er korädsla. MInns när Blinka och jag skulle passera fårhagar och jag blev väldigt ängslig för de kom ju farande i en stor skock och blinka var så liten…o kossorna är ju mycket större så då ska man helst ha ett staket emellan! Kul att träffa en gammal vän, kravlösa kompisar är det bästa man kan ha. Kanske hinner jag också träffa en eller par i sommar. Förstår att du kan koppla av på ett annat sätt hos syrran, passa på o njut! Ni har hunnit med riktigt mycket/Kram
GillaGilla
Jag tror att det är en ganska sund och befogad rädsla. De flesta kor är nog vana vid att se hundar och kanske bara är nyfikna men eftersom många olika personer berättar om våldsamma komöten så vill jag helst inte vara på samma sida av ett staket som de. Jag klarar bara av kravlösa vänner och kanske är det likadant för många. Det verkar i alla fall som om jag och mina kravlösa vänner har samma uppfattning om den saken 😀 Hoppas att du också hinner med lite av den varan i sommar.
Det var skönt hos syrran och lika skönt i den stuga vi nu hyr i Småland. Inga planerade utflykter alls 😀
Kram
GillaGilla