Ännu ett tecken?

Bilderna nedan är från tre olika promenader den här veckan. När vardagen inte bjuder på något nytt kan jag lika gärna bunta ihop dagarna i ett inlägg. Men det har varit bra dagar och fina promenader. Det är bara det att jag inte har haft något att skriva om. Men jag kan i alla fall berätta att nu är min roadtrip ner till sydligare delar av landet så gott som färdigplanerad och bokad. Totalt blir resan tre veckor och fyra dagar lång och jag ska njuta av varenda dag. Men det är några veckor kvar tills jag ger mig iväg så det berättar jag mer om när jag är där.

Under vintern har jag träffat på rådjuren inne i skogen men nu ser jag dem titt som tätt ute på lägdorna under mina promenader. När jag gick den här rundan, den med den vackra utsikten mot fjäll och sjö, hade jag precis gått i uppförsbackar ända hemifrån och den brantaste biten upp till den plats där panoramavyn är som mest storslagen, när min svärmor ringde. Just då stod jag precis framför bänken där många väljer att sitta ner en stund för att både ta igen sig och beundra utsikten. Som tur var var bänken ledig och med ett litet ansträngt stön satte jag mig ner för att prata en stund.

Att sitta ner är en förutsättning för att jag ska kunna prata mer än bara en kort stund eftersom jag inte orkar hålla upp armen med mobilen mot örat mer än så. Sitter jag ner kan jag ge armen stöd och då går det bra. Det blev ändå ett ganska kort samtal jämfört med hur de brukar vara. Efter ca en kvart skulle vi precis avsluta då jag hörde ett ljud och sa till min svärmor att vara tyst. Inte så trevligt men hon var glad att jag gjorde det när hon fick förklaringen. En storspov kom flygande precis ovanför mig och ännu en gång kunde jag konstatera att man kan se dem även här på Frösön. Jag hann knappt berätta vad jag hade sett innan min svärmor sa ”det var Kenneth” (min man och hennes son). ”Tror du det?” svarade jag och fick ett bestämt ”ja, vi pratade ju om honom” till svar. Jag vet inte om hon menade att Kenneth visade sig som en storspov eller om hon trodde att han skickade ett meddelande men jag sa inte emot. Vi pratade inte mer om det utan avslutade och jag kände mig lite glad för att min svärmor säkert fick lite tröst och glädje genom storspoven som jag såg.

Jag har tidigare skrivit om att det inte finns lika många färgvariationer på blåsipporna här uppe som i t ex Östergötland men nu har jag hittat några som i alla fall nästan är rosa. På två helt olika platser under två olika promenader såg jag dem. Kanske kan man säga att de går lite mer åt det violetta hållet men jag tycker att de är rosa. Nu har jag sett både vita och rosa blåsippor förutom alla de som har diverse nyanser i blått.

Just nu är lärkträden fulla av små söta blivande kottar.

Kabbelekan har än så länge bara knoppar men snart så…

Årets första gullviva. I alla fall för mig.

I morgon är det säsongsstart för att leta efter pinnar med bokstäver, de som kallas checkpoints, i naturen runt omkring i Jämtland och jag hoppas att min väderapp har rätt i att det ska vara uppehåll några timmar på förmiddagen och en bit in på eftermiddagen.


  1. Så länge vi inte vet utan bara tror så kan vi unna dem som är mer övertygade att få känna den trösten och glädjen som en sådan händelse ger. Jag är verkligen inte den direkt som tror på sådant men kort efter min pappas död hände en märklig sak. En natt drömde jag att jag var ute och gick och plötsligt kom min pappa fram till mig. Tog mig under armen och berättade hur vi skulle göra med sommarstugan. Nästa dag ringde jag upp vår mamma och berättade hur vi skulle göra och det visade sig vara helt rätt. Jag hör själv hur flummigt det låter men nästan trettio år senare är drömmen glasklar. Dessutom så hände en märklig sak till. Precis samma minut som vår pappa dog reste sig sonen upp i sängen och grät otröstligt. Det gick inte att lugna honom och han skakade i hela kroppen. Fantasier och sammanträffande så klart men även den mest skeptiska kan ibland fundera. Min pappa och jag arbetade av en slump på samma arbetsplats. En kvinna hade hade han varit kollega med i trettio år och de stod varandra mycket nära som kollegor. Hon hävdade bestämt att hon hade sett min pappa vid sin sänggavel en minut innan han dog. Vad skulle jag säga men hon var övertygad.

    Första gullvivan såg jag i går så du ligger inte så lång efter 😉

    Kram och god kväll!

    Gilla

    • Ja, precis så tycker jag också men det är faktiskt så att jag också blir glad och tröstad även om jag inte tror på att en kontakt kan ske via en fågel. Men det känns bra att ändå tänka så. Enligt min psykolog är det ett sunt förhållningssätt i en sorg och jag håller med honom. Jag tvivlar aldrig när någon säger sig ha upplevt något som kan räknas som övernaturligt. Så länge jag inte kan säga säkert vad som har hänt så är det den person som har upplevelsen som har rätt. Men när det gäller mig själv vet jag att hjärnan kan ställa till en del och få mig att se och känna saker. Men jag håller med om att din och din sons upplevelser verkligen är något som sätter igång funderingar. Egentligen är det inte alls flummigt utan precis som du minns och upplevde det. En verklig händelse som inte kan bortförklaras. Varken du eller jag kan helt tro på det men jag kan inte heller förkasta det. Inte när det gäller andra än mig själv. Mina egna upplevelser kan jag fundera kring men jag tror aldrig att det verkligen är något övernaturligt. Spännande ämne och många har nervkittlande berättelser.
      Underligt att ”min” gullviva dök upp nästan samtidigt som den du såg. Men den växte i en slänt i söderläge så den hade nog väldigt bra förhållanden.
      Kram

      Gilla

  2. Det er mye mellom himmel og jord som vi ikke vet. Så heldig du er som skal på lang tur, jeg vet ikke helt om jeg hadde vært komfortabel med å være borte i nesten en hel måned. Men når en ikke har noe som er avhengig av en hjemme så er det sikkert enklere. Jeg får hjemlengsel når jeg har sovet 4 netter borte. Håper på litt oppdatering etter hvert og håper du får noen chekpoints på turen også, ikke bare de i hjemlige trakter. God tur.

    Gilla

    • Det är spännande att fundera kring allt vi inte kan förklara men jag landar alltid i att jag inte kan tro på övernaturliga händelser.
      Ja, jag känner mig otroligt glad för att den här resan blir av 😀 Jag har medvetet sett till att inte ha något som binder mig och hindrar mig från att kunna åka härifrån. Jag har tre levande växter kvar och dem ska jag flytta från fönstret, dränka dem rejält och om de lever när jag kommer hem så är det bra. Men om de inte gör det så ersätter jag dem med konstväxter. Men visst kommer jag att tycka att det blir väldigt skönt att komma hem igen när resan är slut. Uppdateringar kommer och kanske får jag tid över till att leta checkpoints. Men jag har sällskap största delen av resan och då blir det nog ingen jakt på stolpar. Tack så mycket 😀

      Gilla

    • Tack Anna-Lena! Antingen har storspoven hittat till min del av Frösön eller så har min svärmor rätt. Jag vill gärna tro att min svärmor har rätt men jag kan inte låta bli att tro att det finns andra förklaringar.

      Gilla

  3. Storspoven låter som ett häftigt tecken från andra sidan. Jag låtsas ju att sädesärlan skickar hälsning till mig. Oavsett vad man tror eller vill tro på så är det lite trösterikt.
    Nu måste jag gå till byns lärkträd, vet precis var dom finns för jag brukar plocka lärksopp där på hösten, o kolla om de också börjat knoppa! Väldigt vacker färg på de knopparna.
    Så härligt det låter med en riktig långsemester. Förstår att du längtar, o nu går ju tiden så fort så här dags på året så vips är du redo att åka! Jag fick ett mess idag från en uttråkad dotter som frågade vad hon skulle göra i helgen och jag uppmanade henne att komma hit! Resultat: hon kommer och blir skjutsad av sin svärson o dotter när hon konstaterat att sträckan 10 mil skulle ta henne 4,5 timmar med tåg och buss! Så gissa om jag är glad över besök imorgon, dottern stannar ett par dagar, hon får jobba ”hemifrån ” mig på måndag! Kramen och trevlig helg

    Gilla

    • Det kanske är vanligt att skicka hälsningar med olika fåglar. Kanske för att de flyger iväg högt upp och inger ett litet hopp om att ha kontakt med högre väsen. Jag har aldrig funderat över varför jag valde storspoven. Det bara blev så och eftersom den betydde mycket för oss båda så var det ett ganska självklart val.
      Hoppas du hittar de fina små kottarna på byns lärkträd 😀
      Jag längtar otroligt mycket efter att komma iväg på den här resan. Både för att jag ska träffa många jag gillar och för själva resans skull.
      Men, vad roligt att du får så fint besök och att det ordnade sig så bra. Då får du träffa både dotter och dotterdotter med man. Himla kul!
      Kram och detsamma till dig!

      Gilla

  4. Vilka fantastiska bilder!
    Det är svårt att övertyga någon annan och det är inte nödvändigt heller. Jag har varit med om så konstiga saker så för mig finns det inga tvivel om att de vi mist på något sätt finns med oss.
    Er sommartripp låter jättehärlig!
    Kram

    Gilla

    • Tack!
      Var och en måste få tro vad de vill och har man haft tydliga upplevelser så är det svårt att bortse från dem. Jag vill nog inte att min man ska titta ner på mig även om jag gillar att tänka att vi kan ha någon sorts kontakt. Jag tror inte på övernaturliga händelser utan jag är övertygad om att det finns vetenskapliga förklaringar. Men jag respekterar att andra tycker annorlunda och jag kan ju ha fel…
      Ja, jag längtar efter att få komma iväg 😀
      Kram

      Gilla

  5. Äntligen har både blåsippor och vitsippor börjat blomma och till och med kabbelekan har slagit ut. Jag gräver och grejar från morgon till kväll men idag regnar det och jag torkar golv. Med tre hundar som det varit den här veckan och katten och en massa gubbar så är det mer ett jordgolv än vanligt. Det är i alla fall skönt att städa när det är riktigt skitigt för då märks det skillnad. Ha det bra

    Gilla

    • Jag har sett vitsippor i en trädgård här i närheten men inte ute i naturen. Men de kommer säkert snart.
      Du har fullt upp både inne och ute men det är väl den här tiden på året man får energi 😀
      Tack och detsamma till dig!

      Gilla

  6. Underbart att det blommar även hos dig. Så trevligt att storspoven kom förbi och hälsade på dig, just när du pratade med din svärmor. Jag tro att den har något att säga dig. Vad får vi kanske svar på längre fram. Spännande!
    Många djur som korsar din väg nu. Snart kommer säkert kiden också 🙂
    Kram

    Gilla

    • Det blir fler och fler blommor och träden börjar få den där första skira grönskan. Storspoven är alltid välkommen var jag än är men jag tror inte att jag är tillräckligt mottaglig för att kunna förstå om den skulle föra med sig ett meddeland. Men det är kul att spekulera 😀
      När kiden kommer brukar de hålla sig undan den första tiden. Jag har aldrig sett ett nyfött rådjurskid men det vore roligt att få se ett. Men då håller jag mig på avstånd för att inte skrämmas.
      Kram

      Gilla

  7. Ett vackert inlägg … både i ord och bild. Nog är det så att var och en blir salig på sin tro – och det känns så fint på vilket sätt du skriver om storspoven, din svärmor och din älskade Kenneth. Jag har oftast svårt att bli övertygad om oförklarliga saker, men efter att själv upplevt en del vid olika tillfällen så tror jag ändå på det … visst är det konstigt!
    Spännande med din planerade resa söderut … och kul med ditt engagemang att leta checkpoints. Kanske något för mig sen när vi flyttat … ja, om det nu finns sånt i Finspång. Ska kolla upp det 🙂
    Kram

    Gilla

    • Tack Anki! Alla måste dra egna slutsatser om de underligheter de är med om och jag förstår att många tror på företeelser som jag inte kan tro på. Men min brist på tro hindrar inte att jag kan få funderingar när något händer och storspoven är lite magisk för mig…och även för min svärmor. Du har helt rätt i att det är lite konstigt men det är inte särskilt ovanligt.
      Det ska bli så roligt att få göra den här resan söderut och när jag vet mer exakta tider så skriver jag ett mail till dig och frågar om du har tid och lust för en promenad mitt i flytten. Det är jättekul att leta checkpoints och det är bara jag själv som ställer krav. Jag rekommenderar det verkligen om du skulle ha lust att prova något nytt 😀
      Kram

      Gillad av 1 person

      • Jättekul om du hör av dig – och ännu roligare om vi får tid att ses! 🙂
        Jag har anmält mig till ”Hitta ut” och det finns massor med checkpoints i och runt Finspång 🙂
        Kram

        Gilla

      • Såg mejlet, men har inte hunnit svara dig. Jag vill verkligen att vi ska ses när du är på genomresa! Vi får höras av när det närmar sig!
        Det ska bli kul att testa med jakten på stolpar 🙂
        Vi hörs!
        Kram

        Gillad av 1 person


Lämna ett svar till Sognafaret Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s