Besvikelsen kom när min psykolog till sist gav upp. Jag är inte besviken på honom eller på hans insats men på att jag måste inrikta mig på att vara begränsad av min hjärnas skyddsmekanismer livet ut. Efter att han har konsulterat en psykolog inom psykiatrin (han själv arbetar på psykosociala enheten på min hälsocentral) konstaterade han att vi har testat allt som han har möjlighet att stå till tjänst med. En mer långvarig terapi skulle kunna hjälpa men det arbetssättet kan, eller får, han inte erbjuda. Vi skulle kunna träffas en eller två gånger till med inriktning på att skapa acceptans för att jag får leva med det här men både psykologen och jag vet att det kan jag klara på egen hand. Jag är inte så säker på att jag når dit än på ett tag men så småningom måste jag. Den psykolog som jobbar i psykiatrin hade föreslagit att jag ska bli remitterad dit och min psykolog ska skriva en så bra och utförlig remiss han kan. Men jag är fullt medveten om att jag inte har tillräckligt svåra problem för att de ska vilja ta emot mig. Jag ska nog vara tacksam för att jag inte platsar där för det hade inneburit att mitt mående skulle vara mycket sämre. Men jag är ändå besviken på att jag inte kan få mer hjälp, även om jag hela tiden har anat att det är svårt att komma tillrätta med dissociation. Jag har i alla fall mitt goda humör och min glädje och det är inte fy skam. Men det vore rätt trevligt att slippa bli så påverkad av allt som kräver koncentration eller vid tankar på svåra upplevelser.
Frustrationen kom när jag kom ut till parkeringen. Jag brukar alltid promenera till våra möten men eftersom jag hade en promenad med storspovsspaning inbokad, med vänner i Optand, på eftermiddagen ville jag inte riskera att ryggen skulle ta stryk redan innan. Det var länge sedan jag parkerade vid HC och naturligtvis hade ett nytt företag tagit över parkeringsavgifterna. Det betydde att jag var tvungen att ladda ner en ny app och registrera mig i den. Just då var nätet inte tillgängligt och när det var en minut kvar till mitt möte med psykologen gav jag upp. Då hade jag försökt fixa registreringen i ca 10 minuter. Ja, ni anar nog redan vad som väntade mig när jag kom till bilen. En liten lapp med parkeringsböter på 600 kr. Det finns inget att klaga på. Det var mitt ansvar att betala och jag hade inte gjort det. Jag hade kunnat betala med kort eller via sms men det hann jag inte. Men förargligt är det och just då var jag redan ledsen och nu blev jag även frustrerad.
Kraftigt dissocierande kom jag hem men vilken tur att jag hade något trevligt att bryta av med lite senare. Vad roligt det var att få svänga ner till Optand och åka ner avtagsvägen till fd grannar. Jag hade fått rapport om att de har hört storspoven och i dag passade det bra med en promenad bort till deras häckningsområde. Vinterjackan var på och det var skönt i blåsten. När vi närmade oss lägdorna där de brukar finnas spanade vi åt alla håll och efter en stund såg jag en liten figur på ganska långt avstånd. Jag försökte komma nära men storspoven var inte så pigg på att stifta närmare bekantskap med mig. Bilderna är tagna på långt avstånd och är kraftigt beskurna så de är inte av bästa kvalitet. Men de får vara med ändå. Det bästa med att de flyger iväg när man kommer för nära är att då får man höra deras speciella sång.
Det är inte lätt att se att det är ett par här men jag tycker mig kunna se att ljuv musik har uppstått. Tydligen har honorna nu kommit för att göra sina hanar sällskap. Snart läggs det ägg och när ungarna kommer flyger honorna iväg och lämnar över ansvaret till hanarna.
Alldeles framför de här ladorna landade flera storspovar med jämna mellanrum och vi bestämde oss för att slå oss ner på varsin tuva för att få se de skygga fåglarna på lite närmare håll. Det var torrt i gräset och vi var varmt klädda så vi satt där och njöt av vyn (man kan ana Åreskutan långt där borta) men några fåglar såg vi inte till. Till sist gav vi upp. Men jag hade sett och hört många storspovar och jag skickade som vanligt en liten hälsning till min man (det hör liksom till även om det är helt ologiskt).
Jag blev inbjuden på fika med vegansk chokladmousse och svarta vinbär. Väldigt gott och en bra blandning med sötma och lite syra. Det är fortfarande lite känslosamt att komma till Optand men mest är det roligt. Vi mötte en av de vänliga personer som var så hjälpsamma när jag behövde det. En person som vi bara brukade heja på och säga några ord till när vi möttes på promenader men som var snabb med att erbjuda sitt stöd. Kul att få prata en lite stund med honom men det är ingen av de som bodde där samtidigt med oss, som inte vet att jag både har flyttat därifrån och kommit tillbaka till Östersund. Det är väl sådant man uppdaterar varandra om när man träffas i en liten by. Nu har många flyttat därifrån och nya människor har kommit. Ombyggnationer har skett lite här och där och några nya vägar har byggts. Jag tycker inte att det är riktigt samma idyll längre men så är det kanske när ens barndomsparadis går igenom stora förändringar. Men det kan finnas en liten chans att jag kan få hyra en stuga precis bredvid de personer jag besökte idag. En vecka eller kanske t o m en månad i sommar skulle vara kul men det finns en del att fixa först och jag vill åtminstone ha ett utedass som fungerar. Vi får väl se hur det blir men tanken är trevlig.
Någon större brasa anordnas så klart inte i år men jag har redan sett två stycken privata eldar från min lägenhet och tvärs över sjön brukar en brasa tändas vid 21-tiden varje valborg. Jag har sett att det finns en ganska stor rishög där så jag ska titta en stund när den brinner. Det känns alldeles perfekt efter en händelserik dag som har gjort mig väldigt trött…och där den bestående känslan är glädje.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Trist att du inte kunde få hjälp av vården. Skönt att höra ändå att dagen slutade i glädje. Storspovar minns jag från den tiden när jag bodde i Luleå.
GillaGillad av 1 person
Ja, det känns trist men jag kan ändå inte klaga på viljan och engagemanget från min psykolog. Tyvärr räckte det inte och nu är det acceptans jag ska försöka nå fram till.
Storspoven betyder vår för mig och den är starkt förknippad med min man. Det gör den till vårens viktigaste budbärare 😀
GillaGillad av 2 personer
Acceptans är en underskattad metod för välmående. Men helst vill man ju ofta inte behöva acceptera. Men ibland är det som det är. Och då är acceptans enda vägen framåt. Storspoven är verkligen ett härligt vårtecken!
GillaGilla
Jag har mycket lättare för att acceptera den värk jag har dragits med. Den har jag anpassat mig till och kan hantera. Men att aldrig vara helt klar i huvudet är svårare att klara av. Men jag kommer att acceptera det också så småningom. Jag har någon gång sagt att acceptans är en av alla vägar till lycka och så är det nog.
GillaGillad av 1 person
Lycka till med acceptansen!
GillaGilla
Tack 😀
GillaGillad av 1 person
Underbart med storspoven, lite trist att du inte fick den hjälp du behövde, men samtidigt har det nog gett insikter som på sikt kan vara ett steg mot självhjälp
GillaGillad av 1 person
Ja, det är lika härligt varje vår när jag får se och höra storspoven 😀 Min psykolog försökte verkligen hitta vägar som kunde hjälpa men när resurserna till annan terapi inte finns så blir det tyvärr så här. Inget jag lastar honom för men trist är det. Insikter har jag fått och kanske det hjälper på sikt men än så länge mår jag som när jag började behandlingen. Jag måste nog se till att komma ur det här stadiet av besvikelse innan jag kan se hur jag ska nå acceptans. Kanske är det så att acceptans är vägen till att dissociationen minskar.
GillaGillad av 1 person
Här har inte storspoven kommit ännu och nästan inga andra vårfåglar heller. Is och snö ligger kvar ännu och vinden är vinande kall. Jag visste inte att strorspovens hona lämnade ungarna till hanen. Tänka sig. Jag saknar majbrasan som vi brukar har nere i byn men sång och fika och lotterier och framför allt att få umgås med gamla bekanta. Trist är det men på andra sidan sjön lyser en brasa i mörkret. Hoppas att den isande vinden ger sig så jag kan börja stöka i trädgården och få ut blommorna i växthuset. Jag har över 100 blommor inomhus så snart ser jag inte ut. Ha en fin helg.
GillaGillad av 1 person
Jag hoppas att storspoven snart kommer till dig också. Det är något speciellt när man hör dem första gången på våren. I Svenstavik har den varit sedan 19/4 och till Optand kom den förra helgen så den borde nå till Fisksjön snart också.
Jodå, storspovshonorna har inte särskilt starka modersinstinkter och då är det ju tur att papporna tar hand om ungarna. Inte särskilt jämlikt men på ett annat sätt än det brukar vara 😉
Jag skulle gärna ha tagit mig till en större brasa där det sjungs och folk samlas. Men jag har tittat på brasor från balkongen i stället. Jag såg fem stycken utspridda längs stränderna. Idag ser det ut att bli skapligt väder. Sol och inte jättemycket vind. Men lite värme vore inte så tokigt att få nu så att du kan plantera ut alla dina blommor.
Tack och detsamma till dig.
GillaGillad av 1 person
Livet är komplext och har mycket att både bjuda på o bli desorienterad av. Jag kan inte säga att jag är bekant med den typ av problematik som du upplever, men ändå kan jag känna en stor förståelse. jag är själv snabb att vifta bort alla eventualiteter som innebär att jag måste ägna mig åt att fortsätta älta vissa saker. Jag blir så otålig och vill bara strunta i allt och gå vidare…på gott och ont. Men din stora självinsikt har jag definitivt inte. Men det känns ändå som att du kan finna glädje i mycket i livet även när det finns knutar som du inte lyckats nysta upp. jag tror inte jag ens skulle våga försöka mig på att nysta upp knutar, med risk för att bryta ihop totalt… försöker hålla mig flytande o är duktig på att ignorera och förminska sånt som känns jobbigt. Känner med dig, hoppas du kan finna en viss sinnesro och livsglädje har du ju mycket av! Kramen
GillaGillad av 1 person
Ja, visst är det så och jag har som tur är förmågan att fokusera på det som ger mig glädje. Men det hindrar inte att jag är lite nere ibland och känner att livet kan vara ganska skoningslöst. Min problematik påminner på många sätt om utmattning och det känner du ju till. När jag dissocierar blockeras känslor men jag känner även den sorts hjärndimma som utmärker båda tillstånden. Jag känner igen den där otåligheten och så hanterar jag ofta den värk jag har. Men jag tycker att det är lättare att hantera värken än det som hjärnan ställer till med. Att aldrig vara riktigt klar i hjärnan är frustrerande och jobbigt. Kanske har jag mycket självinsikt men jag funderar på om det kanske inte är så bra. Ju mer man tänker på sitt problem desto mer verkar det påverka. Jag hoppas att jag så småningom ska nå acceptans och att det i sin tur ska leda till att jag inte funderar så mycket och att då dissociationen minskar.
Glädje har jag och så länge den dominerar så är mitt liv ändå väldigt bra 😀 Tack för din medkänsla. Den värmer och jag skickar tillbaka värmande medkänsla till dig. Livet är inte enkelt men vi gör det bästa vi kan och i mitt fall räcker det långt.
Kram
GillaGillad av 1 person
Så tråkigt att du inte kan få den hjälpen du behöver. Kanske kan du få komma dit du blir remitterad för jag önskar att du kunde få den hjälpen du behöver.
Men så himla typiskt att du skulle få böter. Tycker det är galet att man ska behöva krångla med att ladda ner en app.
Det låter så härligt när du beskriver ditt Optand, bara namnet är så himla fint!
Kram
GillaGillad av 1 person
Ja, det känns inte riktigt bra men jag kan inte rikta missnöjet mot min psykolog. Han har verkligen försökt allt han kan komma på och även konsulterat kollegor. Om jag mot förmodan får komma till psykiatrin för en bedömning så är det sedan flera års väntetid på terapi. Och det är bara om jag anses vara i stort behov av terapi. Inte särskilt stora utsikter alltså.
Böterna blev extra svåra att hantera eftersom jag redan var lite nere men nu har jag betalat dem och ska försöka glömma den onödiga utgiften. De appar jag har sedan tidigare fungerar väldigt smidigt så jag tycker om konceptet. Det blev bara lite för ont om tid den här gången.
Optand kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta. Det är ju den enda plats som har funnits i mitt liv från det jag föddes och till jag sålde 2014. Men nu är det inte lika idylliskt som förut.
Kram
GillaGillad av 1 person
Tråkigt att psykologen inte kommer längre men kanske kan du via remissen få hjälp längre fram. På ett sätt är det ändå skönt att du inte står först i den kön.
Så retfullt med böterna och det är nästan lite skrämmande hur snabbt de är på hugget. Förvisso hade du inte betalt men din ambition att göra det fanns.
Desto trevligare med en bra eftermiddag i trevligt sällskap. Själv tycker jag att bilderna blev bra. Hoppas att det blir så att du kan hyra stugan.
Kram och god 1 maj!
GillaGillad av 1 person
Ja, han har gjort väldigt mycket för att försöka hjälpa mig men jag anade redan från början att det skulle bli svårt. Om jag får komma till psykiatrin så blir det en fin överraskning men chansen är nog inte så stor. Men visst är det skönt att jag inte har så allvarliga problem att jag självklart får komma dit.
Jag är en väldigt laglydig person så det retar mig att jag inte lyckades betala den här parkeringsavgiften. Men samtidigt hatar jag att komma för sent till bokade möten så jag var tvungen att prioritera vilket som kändes viktigast. Även om resultatet inte blev det bästa så tycker jag att jag valde rätt. Den trevliga eftermiddagen sopade undan missnöjet och gav dagen ett bra avslut 😀
Vad gäller stugan så hänger det på om de orkar och hinner fixa någon slags toaanordning. Den mulltoa som finns lämnades av de förra ägarna i trasigt tillstånd och dessutom ganska full. Jag behöver inte många bekvämligheter men ett dass vill jag gärna ha.
Kram och detsamma till dig!
GillaGillad av 2 personer
Att komma för sent till vissa bokade möten fungerar liksom inte så jag tycker att du gjorde rätt val. Förvisso retfulla pengar men det är bara att släppa det. Jag hade prioriterat på samma vis.
Lyx har jag inget behov av heller men en fungerande toalett är absolut ett minimikrav.
Kram och god kväll!
GillaGillad av 1 person
Det blev ett snabbt fattat beslut men jag tycker också att jag valde rätt.
Kram
GillaGilla
Förstår att du känner en viss besvikelse att du inte kunde få den hjälp du ville ha, men ibland måste man acceptera att det inte blir som man hoppats …
Trist med p-böterna … irriterande när man försöker och det liksom inte går att ladda ner en ny app så snabbt som man behöver – har råkat ut för samma, men hade tur och ingen p-vakt såg att jag missat betalningen. 🙂
Härligt att ni fick se och höra storspoven … vet ju hur mycket du längtar!
Låter trevligt om du kan få hyra en stuga där … hoppas det går i lås!
Kram
GillaGillad av 1 person
Ja, besvikelsen kommer nog att stanna hos mig ett tag men det är absolut inte riktat mot min psykolog. Jag har lyckats acceptera mina andra fysiska problem och anpassa mig till dem och jag hoppas att jag når dit även med det här. Men jag tycker att det är lättare att hantera värken än det här så det tar kanske ett tag.
Jag fick välja mellan två lika dåliga alternativ. Strunta i betalningen eller komma för sent till det inbokade mötet. Jag tycker väldigt illa om att komma för sent till någon som väntar på mig och jag brukar alltid få komma in exakt de tider vi har avtalat. Jag tar hellre smällen av att kanske få böter än att göra en person besviken på mig och då blev det som det blev. Men den irritation jag kände har jag lämnat bakom mig nu. Du hade mer tur och det är bara att gratulera 😀
Ja, nu har jag hört och sett den efterlängtade storspoven så nu är jag nöjd för i år 😀
Det är någon slags toa/dass som är problemet men om de har tid, ork och lust att fixa det så kan jag nog få hyra stugan ett tag. Det är bara att vänta och se men det är klart att det vore kul.
Kram
GillaGillad av 1 person
Det var verkligen en dag i livets berg- och dalbana. Bra att du avslutade med det bästa även om det också var att känna saknad. Jag har aldrig hört storspoven i verkligheten men jag kunde höra den när jag såg dina foton. Det finns många på youtube som spelat in deras vårsång som jag lyssnat till.
Så retfullt med p-bot. Jag fick en förra året. Så retfullt eftersom jag tryckte in på appen men råkade snudda stoppknappen innan jag la ner mobilen i ficka. Inget jag tänker på dagligen men det retar mig när jag kommer på det. Tråkigt att läsa att din psykolog var tvungen att avsluta pågånde behandling. Vem vet, i framtiden kanske de forskat så att lösningen finns.
Klart du ska komma till ön. Du är så hjärtligt välkommen. Vi får se vem som hinner först 🙂
Kram
GillaGillad av 1 person
Ja, upp och sedan ner och så upp igen 😀 På slutet av dagen var det mest bara upp och det var ju bra 😀 Jag blir lika glad varje gång jag hör storspoven. Lätet och vad den fågeln innebär för mig är en oslagbar kombination.
Ja, det var retfullt men det är bara att acceptera att har jag inte betalat så kan det bli böter. Nu är det betalt och klart och nu lägger jag det bakom mig. Din p-bot var ju nästan ännu mer retfull eftersom du faktiskt hade gjort allt rätt och att det blev ett misstag på slutet.
Jag saknar redan mina möten med psykologen. Tänk att jag skulle tycka så mycket om att prata om mig 😀 Men när han inte vet hur vi ska kunna komma vidare inom det arbetssätt de använder där så är det inte mycket mening att fortsätta.
Tack, någon gång kommer jag förbi men kanske inte i år eftersom jag har en del andra planer. Men det känns kul att vara välkommen 😀
KRam
GillaGilla
Du har alltså kommit till, så att säga, vägs ände när det gäller psykologebesöken. Tråkigt att du inte kom så långt som du önskade… men du kanske ändå har fått en viss hjälp och insyn i hur du kan hantera dina problem. Hoppet är ju ändå inte ute, det finns alltså en viss chans att du kommer vidare.
Så bra att dagen ändå slutade med storspovssång. Kunde knappast ha blivit bättre.
GillaGillad av 1 person