Gladlista

Nu kommer det att handla om min och psykologens försök att hantera min problematik så om ni tycker att det är ett jobbigt, trist eller ointressant ämne så har ni nu blivit varnade.

Jag gör det inte lätt för min stackars psykolog. Men jag gillar att han villigt erkänner när behandlingsmetoden inte är självklar för honom. Det känns också bra att han ber om att få vända sig till en kollega för att få råd eller att han tänker i nya banor för att vi ska prova oss fram. Jag har berättat om den fruktansvärt jobbiga uppgift jag fick, där jag skulle skriva en berättelse om något som pågår just nu och fantisera ihop det absolut värsta scenario jag kan tänka mig. Jag var i chock när jag gick därifrån men det blev som jag trodde. När jag började skriva kände jag att alla känslor var blockerade och att overklighetskänslan var stark. Inte alls underligt eftersom det är så dissociation fungerar. Det är ju en flykt från det som är jobbigt. När jag lämnade över berättelsen, och inte visade eller kände några som helst känslor när vi pratade om den, konstaterade vi att det inte var mycket mening med att fortsätta som planerat. Den hemska berättelsen berörde mig inte alls och det skulle inte förändras genom mer exponering av handlingen. Det är heller inte lätt att bearbeta eftersom det är en pågående situation.

I stället provade vi att försöka hejda dissociationen när den sätter igång. Det är inte en helt lätt uppgift eftersom jag aldrig är helt fri från den och när den ökar i styrka så sker det väldigt plötsligt. Jag fick en hemuppgift som gick ut på att jag skulle göra en anspännings- och avslappningsövning när jag kände att det var på gång. Det gav inget annat resultat än att min fibromyalgi protesterade och förvärrades när jag återkommande spände kroppens alla muskler för att sedan slappna av. Den övningen skulle vi använda oss av i samband med exponeringar som har med min man, försäkringskassan och den pågående situationen att göra. Men det föll på att jag inte lyckades hejda dissociationen på det sättet.

I det skedet tyckte jag väldigt synd om min psykolog. Han försöker verkligen hitta vägar som ska hjälpa men varken råd från en mer erfaren kollega eller vanlig KBT verkar fungera. När vi träffades för några dagar sedan sa han att han måste fundera lite på hur vi ska gå vidare. När jag frågade om jag ställer till det för honom svarade han att ”nej, inte alls. Det här är intressant”. Jag tror att han sa något om att det var lite som forskning och att han lär sig nya saker men jag var så borta i en stark dissociation så jag minns inte riktigt. Men det kändes bra att han ser det som en spännande och intressant utmaning.

Strax innan det var dags att bryta upp föreslog han att vi skulle gå en helt annan väg och istället för exponering försöka med undvikande. För min del är inte känslorna det viktiga utan hur jag påverkas fysiskt av det här tillståndet. Det finns ju faktiskt en anledning till att mina känslor blockeras och det skyddet har jag gärna kvar. Om jag kan må bättre utan att konfronteras med det som skulle smärta mig så vore det inte så dumt. Jag kände därför att jag gärna testar den här nya inriktningen. Jag vet inte om han påverkades av att jag nu under flera veckors tid har haft svårt att känna glädje och att jag har sagt att jag saknar mitt lyckliga jag. Men oavsett om det var en av anledningarna till hur idén kom upp så gillar jag min nya hemuppgift. Jag ska skriva en gladlista. Allt som gör mig glad, stort som smått, och både i nutid och hur det har varit. Ni vet att det är en uppgift som passar mig.

Mina två första punkter på listan blev att jag blir glad av att min psykolog visar en stark och tydlig vilja att förstå och lära sig mer om mitt tillstånd och av tanken på att jag ska skriva en gladlista. Under min promenad tidigt i morse bröts nedstämdheten av att jag inte kunde hindra ett glatt skratt när jag mötte en man som promenerade fram med sin hund och en kråka. Kråkan hoppade fram bredvid mannen och tittade samtidigt upp mot honom ungefär som en hund som visar sin husse uppmärksamhet. Hunden i sällskapet brydde sig inte om kråkan utan gick direkt fram till mig och hälsade. Mannen förklarade att kråkorna matas av en kvinna i området och att han själv och andra ibland får sällskap av någon av kråkorna och att det händer att hundgodis tappas (medvetet). Det var alltså inte en helt ovanlig händelse men det var första gången jag såg ett liknande sällskap. Den här händelsen hamnade så klart, i en mycket kortare version, på min lista. Men glädjen försvann direkt efter mötet igen. Det är inte en depression och det kommer inte i närheten av de två kortisonframkallade depressioner jag har haft. Men det är ändå lite jobbigt och jag längtar efter att slippa ifrån att känna mig ledsen. Vad kan då hjälpa bättre än en gladlista 😀 Hur psykologen har tänkt att denna lista ska användas och vad han kommer fram till när han funderar på hur vi ska gå vidare, det får jag veta på torsdag.

Både blogglust och fotolust har varit minimala och så är det även med promenadlusten men jag försöker ändå ta mig ut och lyckas nästan varje dag. Kameran stannar oftast hemma eller ligger kvar i väskan när jag går men när jag kom nära de här rådjuren, och de inte verkade rädda för mig, blev det några bilder.

Apropå försäkringskassan, som jag nämnde tidigare, så har UG (uppdrag granskning) äntligen blivit klara med sitt granskande reportage och jag hoppas att det verkligen visar på hur hemskt och fruktansvärt människor bemöts. Jag har försökt undvika ämnet, eftersom det är ett av de områden som påverkar mig negativt, men på onsdag ska jag titta på programmet och jag vet att vi är många (drygt 70 000 personer bara i fb-gruppen) som har sett fram mot det.


  1. Det låter tufft men samtidigt så verkar du ha en bra psykolog. När det gäller försäkringskassan tycker jag det är skrämmande. Självklart måste den behandlande läkarens ord väga tyngst men nu kör de ett eget race. Skandal!

    Kram

    Gilla

    • Det är både tufft och spännande och jag har ett bra förtroende för psykologen.
      Jag har inget som helst förtroende eller någon tillit till FK men jag har inte orkat bry mig så mycket sedan jag fick in min överklagan till förvaltningsrätten. Men det är klart att jag vill se UG och få veta om de har förstått.
      Kram

      Gilla

    • Ja, det verkar som om han tycker att jag är både intressant och spännande 😀 Eller rättare sagt, det är mina problem som är spännande. Hur det går får vi se men jag hoppas att vi ska hitta något som gör min situation lite bättre.

      Gilla

  2. Utan att ha någon som helst utbildning av det som psykologen gör känns det på något sätt logiskt att om man ska grotta ner sig i det absolut värsta som kan hända att man blir ledsen och olycklig. Jag kan väl förstå att man sen ska ”jobba” sig ur det tillståndet. Men nog känns det mer humant att försöka hitta glädjeämnen. Det är flera saker du går/gått igenom och du har ändå haft din grundglädje, vilket jag är så imponerad av. Jag hoppas du kan hitta den känslan igen.
    Stor kram

    Gilla

    • Det är just det som inte lyckades. Jag känner inte någonting inför det som jag egentligen borde vara både rädd och ledsen för. Min nedstämdhet tror jag mer beror på saknaden efter stödet från min man i den här situationen. När vi inte lyckades få fram den förväntade reaktionen på det jag skrev i berättelsen så känns det bra att min psykolog försöker hitta en annan inriktning. Det här med att hitta glädjeämnen brukar jag vara bra på så det känns bara bra att göra en gladlista. Kanske kommer glädjen tillbaka när jag aktivt försöker hitta den 😀 Men de ursprungliga problemen finns ju kvar även om jag blir glad och hur vi ska lösa det ser jag fram mot med spänning.
      Kram

      Gilla

      • Ja kanske kan man blockera känslor. Jag kan känna igen nedstämdheten att du inte har din man att få stöd av. Ibland känner jag också att det är jobbigt att vara så ensam om känslor och beslut, att man saknar tryggheten att vara två.
        Kram

        Gilla

      • Vanligtvis är det nog svårt att försöka blockera sina känslor men i mitt fall sköter hjärnan om det utan att jag vet varför. Det är det som är dissociation. Hjärnan känner av att jag möter något svårt och stänger ner känslorna för att jag ska kunna fly undan från det svåra. Det är svårt att förstå och det tog tid innan jag själv förstod det. Om det inte orsakade så jobbiga bieffekter, som gör att jag känner mig utmattad, drogad, har koncentrationssvårigheter och andra kognitiva besvär, så hade jag inte haft så mycket emot att hjärnan skyddar mig på det sättet. Jag önskar att jag kunde förklara bättre men hur förklarar man något så konstigt som man själv knappt förstår? Inte ens min psykolog förstår riktigt. Det är bara min äldsta dotter som helt förstår och det är väldigt skönt att kunna prata med henne 🙂
        Men däremot förstår du väldigt bra hur det känns att sakna en partner att dela allt med och som man kan ha som bollplank och stöd.
        Kram

        Gillad av 1 person

  3. Gladlista skulle man behöva göra lite till mans men jag vet att min skulle vara ganska kort just nu. Så fina bilder du tagit på rådjuren. Det kan du ha med på gladlista. Din enorma förmåga att ta fina foton. Det är minsann en gåva från gudarna att kunna det och att få dig till att gå ut när det är skitväder. Det gör inte jag. Jag har häckat inomhus så mycket som möjligt i blåsten och kylan. Ska se på programmet om försäkringskassan. Visserligen är det 20 år sedan jag jobbade där och redan då var det inte kul men jag skulle tro att det är helt olidligt nu.

    Gilla

    • Jag brukar ju vara bra på att se alla glädjeämnen och ljuspunkter så att göra den här listan känns bra. Kanske kan jag locka tillbaka min glädje på det viset. Just nu finns det inte så mycket av den varan för mig heller men jag ska även skriva ner allt som jag blev glad av förr. Det kommer att bli en lååång lista 😀
      Jag hoppas att UG gör ett bra reportage om FK och att det verkligen kommer fram hur hemskt det har blivit. Du kommer nog inte att känna igen dig för jag har också förvånats över den förändring som har skett.

      Gilla

  4. Gör ett ”nedslag” hos dig och läser inlägget med stort intresse. Förstår att du är inne i en jobbig process, men jag hoppas du ska återvinna glädjen mer och mer.

    Tack för ett fint inlägg och vilka kanonvackra foton du fick på rådjuren!

    Gilla

    • Kul att se dig igen 😀 Det är egentligen inte glädjen som är huvudproblemet. Det är mer en konsekvens av behandlingen och jag hoppas att snart vara mitt vanliga glada jag igen. Hur det går med dissociationen och de fysiska symptomen som följer med av den så är det nog lite svårare. Men jag har stort förtroende för min psykolog och hans vilja att komma tillrätta med det här.
      Det finns gott om rådjur i min närhet nu och ibland ställer de snällt upp som modeller.

      Gillad av 1 person

  5. Hoppas att du, tillsammans med din psykolog, kommer framåt i ditt mående. Jag förstår nog inte allt, men i alla fall så pass att ni gör allt som går för att du ska komma vidare. Men människan är en komplicerad varelse som ibland kan vara lite svårt att förstå sig på. Gladlista… en sådan skulle nog många behöva skriva ner.
    Fina bilder på rådjuren… så vackra horn på den ena.

    Gilla

    • Tack! Vi försöker så gott det går. Jag försöker samarbeta och lämna relevant information och han försöker hitta lösningar. Ingen av oss förstår allt. Det här är inte så väldokumenterat men min psykolog ger i alla fall inte upp.
      Haha, ja alla borde skriva en gladlista 😀 Jag brukar inte behöva anstränga mig för att hitta glädje men just nu kan det vara en bra idé.
      Det är alltid roligt när man får chansen att fota vilda djur och den här vintern har rådjuren ställt upp flera gånger.

      Gilla

  6. Det är intressant läsning detta, jag har ju inte träffat psykolog någon gång, däremot terapeuter som inte kunnat eller velat (?) hjälpa mig utan mest viftat undan mina känslor. Men jag känner en stark ambivalens i dessa dagar som jag mest tror beror på rådande situation. Jag kan lätt glädjas åt guldkorn i vardagen men sen kommer det en tyngd ramlande över mig som gör att all energi försvinner. En gladlista behöver vi alla göra lite nu och då. Spännande att se programmet och också läsa vad du fick för gehör på nästa besök. Kram från pörtet

    Gilla

    • Roligt att du tycker att det är intressant. Jag vill inte att min blogg ska bli en temablogg med mina psykiska besvär som enda innehåll men våra bloggar handlar ju om våra liv och just nu är det här en stor del av mitt liv. Jag tror att jag har tur som har blivit tilldelad den här psykologen. Det är inte alls säkert att jag hade fått samma förtroende för någon annan. Terapeuter som avfärdar de som behöver hjälp gör nog mer skada än nytta och borde söka andra yrken. Trist att det blev så för dig.
      Det är inte underligt om känslor och tankar växlar i dessa tider. Men det är viktigt att ha koll på om det fortsätter så när pandemin är över och vi kan återgå till något som liknar ett vanligt liv. Jag hoppas att du snart kan börja må bättre och kanske får du chansen att träffa dina nya familjemedlemmar i sommar. Det skulle nog göra skillnad 😀 Det mötet skulle du kunna toppa din gladlista med.
      Kram

      Gilla

  7. Intressant att följa dina möten med psykologen … hoppas verkligen att ni tillsammans hittar en bra fortsättning!
    Vilken tur att du hade kameran med dig när du träffade rådjuren … jättefina bilder! – och roligt att läsa om kråkan!
    Själv mår jag inte heller så bra … kroppsligt ganska OK, men annars känns väldigt jobbigt just nu …
    Ha en fin vecka!
    Kram

    Gilla

    • Det känns bra att du tycker att det är intressant och jag hoppas också att vi ska hitta något som gör skillnad 😀
      Den här vintern har jag sett väldigt många rådjur på olika platser och ibland har man tur att de står stilla ett tag.
      Jag har tänkt mycket på dig och jag har förstått att du inte heller mår helt bra. Det är synd att det är så långt mellan oss. Det skulle ha känts fint att kunna promenera i en skog tillsammans och prata…eller låta bli att prata om det skulle kännas bättre. Kanske har du någon du kan vara öppen med. Jag hoppas det för det är viktigt att få släppa ut tankarna och att få bekräftelse. Jag ”lyssnar” gärna via mail om du skulle vilja det ❤
      En varm kram ❤

      Gillad av 1 person

  8. Vilken tur att du träffade på rådjuren så att din kamera fick komma fram ur sin gömma. Så fina foton. De tittar så nyfiket och uppmärksammat på dig. Jag är så glad för att jag hittat glädjen i att fotografera igen, den försvann och var borta länge…. (även om man inte kan tro det)
    Jag håller tummarna för att ni ska komma på en metod eller ett sett att komma vidare för dig. Jag tycker att en ”gladlista” är en bra början. För egen del så vill jag hellre se glädjen i det lilla lilla enkla än försöka få mig själv att förstå det stor mörka.
    Ser fram emot vår träff till sommaren. Då ska vi minsann fotografera ❤

    Kramar till Dig bästa Ingrid!

    Gilla

    • Ja, rådjur har jag svårt att stå emot och då kommer både ett leende och kameran fram. De hade full koll på mig och jag hade nog inte kunnat komma närmare. Det är kul att fotografera och jag är säker på att jag snart får tillbaka lusten igen. Gladlistan är en bra början 😀 Jag har alltid lyckats se glädjen och ljuset i tillvaron men trodde ändå på idén om att möta det svåra och lära mig hantera känslorna. Men jag hoppas att det här ger bättre resultat.
      Det ska bli jättekul att få träffa dig och Eddie och det är klart att vi ska ut och fota 😀
      Kramar tillbaka ❤

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s