Prioriterad

Under hela pandemin och fram till för några veckor sedan har ingen inom vården vetat om jag har tillhört en riskgrupp eller inte. Men plötsligt gick allt väldigt snabbt. Först, i början av februari, fick jag besked om att jag ingår i fas 2 gällande vaccinering mot covid -19. Lite senare läste jag att de som är 80+ skulle prioriteras inom fas 2 och jag trodde att jag skulle få vänta ett tag innan det blev min tur. Men i torsdags ringde min kontaktsköterska och ville boka in mig bland de allra första i gruppen och från att inte ha vetat om jag ingår i någon riskgrupp blev jag plötsligt bland de högst prioriterade i den här fasen. I morse fick jag första dosen och det är klart att det känns bra. Sedan jag fick min nya lever har den bara gett mig massor av fördelar och ännu så länge inte en enda nackdel. Gräddfil in i vården och regelbundna provtagningar är något att vara tacksam för.

Jag hade fått uppmaningen att lämna prover i mars och passade på att göra det innan vaccineringen. Efter provtagningen hade jag en del tid över innan jag skulle vara på nästa plats och jag hann med en liten promenad. Bilderna är tagna för några dagar sedan men från samma promenadstråk.

För att få sprutan fick jag först fylla i en hälsodeklaration för att sedan slussas vidare till en läkare, som tydligen var en del av proceduren eftersom vi som var inbokade där och då tillhörde speciella riskgrupper. Han gjorde inget mer än att fråga om jag hade frågor. Eftersom jag inte hade några sådana satte han en signatur på min hälsodeklaration och jag fick fortsätta till en sjuksköterska som skötte själva vaccinationen. Sticket kändes knappt och efteråt fick jag ett vaccinationskort och sedan blev jag ombedd att sitta ner minst en kvart i en stor cafeteria. Kaffe eller té fanns för de som ville ha det men jag var inte särskilt sugen. Av alla som fick sprutan under den tid jag var där, var det bara jag som var ensam. De som bor tillsammans med någon som är i riskgrupp blir också vaccinerade och alla kom med sina livskamrater. Ett litet vemod kom krypande men det var nog bara en tillfällighet att jag råkade hamna tillsammans med enbart par. Nästa dos är redan inbokad och om exakt tre veckor har jag fullt skydd. Men senare ska ett antikroppstest visa om mitt nedsatta immunförsvar verkligen har klarat av att tillverka antikroppar. Först då vet jag om jag är riktigt skyddad.


En kommentar

  1. Men så bra! Visst får man vara tacksam över den fina sjukvård vi har i Sverige. De som verkligen är sjuka får vård… de som belastar sjukvårde med ”små och obetydliga” krämpor får vänta. Ibland länge, men då är det någon mer behövande som har fått komma före.
    Jag hoppas det blir min tur snart…

    Gilla

    • Ja, jättebra 😀 När vården kommer fram till vad som är fel och vad som krävs fungerar det oftast väldigt bra. Jag skulle önska att alla, oavsett hur allvarliga problemen är, kunde känna sig trygga med att de får tid och plats i vården men dit är det en bit kvar. Men kanske är det så att min inre jantelag säger att det är lite orättvist mot andra att jag får så bra vård. Nästan som om jag har ett behov av att ursäkta mig för att jag får ta plats.
      Jag hoppas också att det blir din tur snart.

      Gilla

  2. Grattis till att ha fått vaccin! Så bra. Man vill ju verkligen att vaccineringen ska ta fart, jag tror inte på någon ljusning förrän många är vaccinerade. I Stockholm är det tydligen en tredje våg nu och det känns avlägset att kunna åka upp.
    Jag förstår din känsla av vemod. Men allt kan se bra ut på avstånd om du förstår vad jag menar.
    Kram

    Gilla

    • Tack så mycket! Nu är jag en bit på väg men det innebär ju ingen förändring i hur jag ska bete mig än på länge. Men visst känns det bra att det går framåt 😀 Jag tror inte heller att det vänder innan en stor del av befolkningen är vaccinerad. Det är bara att hoppas på att vi kan börja leva lite friare i sommar.
      Jag förstår mycket väl vad du menar. Det är mycket som inte syns utåt.
      Kram

      Gilla

  3. Men oh så skönt för dig att du är halv-färdig! Det är segt med vaccinationerna, man trodde att man skulle få en kvick-fix o så finns det inte nog med vaccin åt alla. Himla frustrerande har det ju varit.Jag mår himla bra, umgås med ingen alls och så, men ser ju farorna varje gång jag måste in i butiken och handla. Blir rasande när jag läser om alla ignoranta turister som går som bulldozers in i små närbutiker med hela familjen trots alla förbud och anslag. Och lite så har vi det också, Jag anpassar mig helt till tider att gå och handla då det är minst kunder, kommer det ändå in turister då så har det ungarna med sig trots uppmaningen att handla ensam. Pratade med personalen som känner sig helt uppgiven! Må vi snart slippa detta gissel. Varma kramar från pörtet

    Gilla

    • Ja, det känns skönt att jag är på väg mot ett skydd men samtidigt gör det ingen skillnad innan en stor del av befolkningen har samma skydd. Det går långsamt och det är frustrerande för många. Jag känner mig prioriterad men samtidigt hade jag inte särskilt bråttom. Jag lider inte så mycket av restriktionerna. Men det är klart att jag längtar efter mina ungar. Jag skulle också bli rasande om jag såg att folk inte visar hänsyn och följer reglerna. Förhoppningsvis är de en minoritet. Vi får hoppas på att livet blir lättare och bättre i sommar men helt säkert kan man inte vara förrän vi är där och har sett hur det är.
      Kram

      Gillad av 1 person

  4. Grattis! Är så glad för din skull att du slipper vänta så länge. Det är en lättnad när man fått första sprutan och andra har du ju redan fått tid för. Känner du av den något? Det är lite lättare när man väl fått full vaccination trotts att man ändå ska var försiktig. Håller tummarna för att du bildat många antikroppar sedan när du tar ditt test. Antikroppstest skulle jag också velat göra nu när jag tänker efter. Så mycket snö du har, men jag tycker det ser ut som om det töar hos dig. Här är inte mycket snö kvar nu, endast lite där det ligger i skugga hela tiden. Ska bli kallare igen nu, men ingen mera snö i sikte.

    Kram

    Gilla

    • Tack Lotta! Visst är det en lättnad men samtidigt innebär det ingen stor skillnad. Inte ens när man är fullvaccinerad kan man leva helt fritt. Men det är ändå en trygghet att veta att vaccinet innebär en mycket mildare sjukdom om inte skyddet skulle vara hundraprocentigt. Jag har inte känt av sprutan mer än att jag blev öm i armen och det sitter i lite svagt fortfarande. Men är man van vid att ha ont tänker man inte så mycket på det. Antikroppstest borde alla få göra eftersom det kan finnas en del som vaccinet inte ger fullt skydd till.
      Ja, det töar och har gjort det ett tag. Men just i dag har det blivit några kallgrader och det verkar som om det både ska fortsätta så och komma lite mer snö framöver. Jag hoppas att det stämmer för jag vill gärna ha lite mer vinter. Jag ser härliga vårbilder hos bloggvänner söderut men här får våren gärna vänta lite till (även om vi också nu har meteorologisk vår).
      Kram

      Gilla

  5. Så bra att du fått din sprutaså det redan. Det känns ju lite säkrare då. Jag får nog vänta men jag hoppas i alla fall att jag är klar till sommaren så sonen kan komma hem och hälsa på. Det är det man saknar mest den här tiden (att inte få träffa sina närmaste) Här skiner solen och jag är hundvakt. Tyvärr blåser det fruktansvärt occh den lösa snön som kom härom kvällen och natten yr omkring överallt. Dessutom har snön lagt sig uppepå isen så man ser inte var det är halt

    Gilla

    • Ja, nu är jag på väg mot ett bra skydd men det tar ca en månad till innan den andra sprutan har satt igång produktionen av antikroppar hos mig. Du borde också få vaccin snart eftersom du ingår i fas 2. Till sommaren ska vi förhoppningsvis kunna träffa nära och kära och kanske också varandra 😀

      Gilla


Lämna ett svar till ibod11 - Ingrid Avbryt svar