När man kommer till katthemmet kan man inte bli annat än glad. Det måste vara världens bästa terapi att gå runt i de olika rummen och båsen och att där sitta ner en stund. Det är alltid en eller flera närhetstörstande katter som kommer och buffar lite för att sedan klättra upp i famnen. I dag delade jag ett pass med samma tjej som förra gången och vi har även bokat in ett pass nästa torsdag. Jag vet inte om den kvinna jag egentligen skulle dela pass med fortfarande vill vara en del av verksamheten och jag har ingen lust att bara vänta tills hon hör av sig. Då passar det alldeles utmärkt att kunna boka in mig tillsammans med denna tjej, som allt går väldigt friktionsfritt med och som jobbar väldigt bra. Vi blir snabbt färdiga och sedan ägnar vi mycket tid åt att sitta en stund hos olika katter. Med en spinnande katt i knät och en eller fler som stryker sig mot mig, då blir jag alldeles lugn och väldigt glad och tillfreds.
Det är inte bara illa behandlade katter som bor på katthemmet. Just nu är det två kattägare som vårdas på sjukhus och under tiden får katterna vara hos oss. Förmodligen mot en viss ersättning och som pensionatskatter. Det är välvårdade katter som har kärleksfulla hem men som nu måste undra varför de har blivit lämnade av sina ägare. Jag ömmar lite extra för dessa små varelser som inte förstår vad som har hänt. Men det kanske är att förmänskliga dem att tänka så. De hundar jag har haft har inte mått bra av att vara på hundpensionat och det har vi inte tvingat dem till mer än någon enstaka natt när alternativ saknades. Vi har däremot haft vår första katt inlämnad på kattpensionat några gånger och där blev han riktigt bortklemad och mådde väldigt bra. När han var där en vecka på jullovet lämnade vi med några små paket och ägaren till pensionatet tog ut en katt i taget på julafton medan hon hade Kalle Anka på tv:n. De fick lite extra gott och sina julklappar men jag tror inte att Kalle Anka betydder så mycket för vår katt. Men det var en gullig tanke bakom.
Här är några av de små glädjespridare jag fick mycket värme av i dag. Tre av fyra ville gosa men den grårandiga var lite för blyg och jag tränger mig inte på.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Jag tror helt klart att vi delvis förmänskligar djuren men samtidigt så ska man inte underskatta deras känslor. Att bara skiljas från matte och Husse kan inte vara lätt. Vi har både bra och dåliga erfarenheter av hundpensionat och lämnar inte våra mer än i yttersta nödfall.
Självklart ska du inte vänta på den andra kvinnan utan finns det en kollega som arbetar effektivt och bra är det väl bara att satsa på det.
Kram
GillaGilla
Ja, det gör nog de flesta och kanske särskilt djurägare 😀 Våra djur är ju våra familjemedlemmar och behandlas som sådana. Kasper var ett tydligt exempel på att hundar kan minnas. Inte allt och hela tiden men när han t ex hörde motorljud från en likadan bil som den hans husse körde, då blev det en så tydlig reaktion så att jag gick hem och grät för hans skull (självklart för min egen skull också). Den enda gång vi lämnade honom på hundpensionat, tillsammans med Rex, hälsade han inte ens på oss när vi hämtade honom. Direkt när dörren till deras box öppnades sprang han förbi oss och som en blixt for han ut och fram till bilen. Efter det bestämde vi oss för att aldrig mer utsätta honom för något liknande. Han var speciell på många sätt.
Jag jobbar väldigt gärna tillsammans med den här kollegan men risken finns att hon snart inte har tid utan återgår till den dagverksamhet hon har i vanliga fall. Men till dess, och så länge hon vill, fortsätter vi nog tillsammans.
Kram
GillaGilla
Söta charmiga katter 🐈⬛
GillaGilla
Ja, och det finns gott om dem så jag får mycket mys och gos 😀
GillaGilla
Ja det kan jag mycket väl tänka mig – att det är en riktigt bra terapiform.
Vi har pratat många gånger om att skaffa katt, men känner att det är ett för stort ansvar. Särskilt som vi gillar att åka ut på våra bil-och fototurer. Spontant (eller planerat) kanske stanna över natt på nåt hotell. Ja det vill säga när livet var normalt, före pandemin.
Har man ett nätverk av vänner och familjemedlemmar som gärna ”ställer upp” och är kattvakt, då hade det kanske funkat.
Men det har vi inte.
Vi får hålla till godo med katten i sonens familj. 🙂
GillaGilla
Jag tänker ungefär som ni om att ha ett husdjur. Helst vill jag ha en hund men en katt vore också roligt. Men en hund är uteslutet eftersom jag inte orkar aktivera och ta hand om den på ett bra sätt och en katt är svårare att ta med på spontana resor. Hundar kan följa med nästan överallt inom landet. Men jag har hittat ett sätt att få vara med djur och just nu passar det mig perfekt 😀 Ni får njuta så mycket ni kan av katt och barnbarn inom familjen 😀
GillaGilla
Vist är de glädjespridare – och härligt att du har så bra möjlighet att njuta av dem 🙂 Finns ingen anledning att gå och vänta, när du nu har en trevlig medhjälpare 🙂
Härliga bilder!
Kram
GillaGilla
Ja, jag är väldigt nöjd och glad för att jag kom på att jag kan vara en del av katthemmets verksamhet 😀 Massor av fördelar men inga hinder om jag vill göra något annat. Jag fortsätter gärna tillsammans med den här tjejen. I alla fall så länge hon kan och vill. Hennes dagverksamhet är stängd just nu men planerar att öppna inom kort. Då får vi se hur mycket tid hon får över för att vara på katthemmet, något hon själv skulle prioritera om det är möjligt.
Tack Anki!
Kram
GillaGillad av 1 person
Fina kattbilder som vanligt. Jag förstår att du trivs med ditt jobb på katthemmet. Katter är underbara djur, och alla speciella på sitt sätt.
GillaGilla
Tack! Katterna ger så mycket tillbaka när man ger dem trygghet, mat och kärlek. Jag blir alltid glad när jag kommer dit 😀
GillaGilla
Ja men visst är det så, alla hem borde ha en kattunge! Då tror jag vi mått bra.
Haha det var roligt att läsa om kattpensionatet som lät katterna se på Kalle Anka!!
Kram
GillaGilla
Allra helst ska man ha två kattkompisar så trivs de ännu bättre. Precis som du har 😀 En av katterna ser ut precis som dina. Helt vit men han var så tovig när han kom så han är rakad över hela kroppen utom svansen och huvudet. Han fick ha en jacka på sig i början men nu börjar pälsen växa ut. Han är så otroligt tillgiven och kryper upp i famnen, ligger helt stilla och spinner högt. En av mina favoriter just nu.
Kram
GillaGilla
Hej! Jag har sett din bloggsignatur flera gånger hos andra, men så råkade jag läsa lite från din blogg och såg att du var levertransplanterad.
Aha, då blev jag nyfiken. Lycka till att det gått bra! Min yngsta blev levertransplanterad 1992 och mår fint.
Trevlig helg, Gerd
GillaGilla
Hej!
Ja, jag fick min nya lever för lite drygt tre år sedan och för mig har det gått väldigt bra. Skönt att höra att det går bra även för din yngsta. Jag brukar lite skämtsamt säga att levern är den del av mig som är friskast och det är ju ett gott betyg 😀
Tack detsamma/ Ingrid
GillaGilla
Katthemmet var verkligen ett lyckokast för dig som gillar djur men nu inte har några själv. Jag tror jag skulle bli tokig utan djuren nu i pandemin. Man behöver närhet till en levande varelse! Trots djuren märker jag att jag börjar misströsta mer och mer då gränsen för när livet kan tänkas återgå i normala fåror hela tiden smiter längre och längre fram i tiden.
Men kan alla andra hålla ut så kan ju jag det också. Men psykiskt påfrestande är det och våren o värmen känns långt borta. Då kan man iaf sitta utomhus tillsammans med vänner och umgås och skratta över en fika…Tänk att det skulle behövas så lite för att bli glad. Undrar hur fort vi sedan glömmer den här besvärliga perioden? Eller gör vi inte det?
Lördagskram från pörtet
GillaGilla
Ja, så är det absolut. Jag är så glad för att jag hittade den möjligheten att både hjälpa och få mysa med fina katter 😀
Jag klarar mig ganska bra trots restriktionerna. Jag har inte så stort behov av ett socialt liv och det räcker med de möten jag får utomhus, på katthemmet och via telefonen. Men visst blir det skönt att i en framtid slippa tänka på avstånd och handsprit hela tiden. Jag längtar efter att åka och krama mina barn så klart och det ska jag göra när det går. Men jag mår inte psykiskt dåligt av den lilla förändring jag har gjort. Kanske beror det på att jag har annat som påverkar mig och då känns inte pandemireglerna så stora. Jag tror inte att vi glömmer men förhoppningsvis hamnar den här perioden långt bak i minnet, lite som i dimma.
Kram
GillaGilla
Åhhh så söta små kisemisar. Så bra att ni kan förena nytta med nöje. Det verkar som om att den tjejen du delar tiden med nu också tycker det är mysigt att sitta ner och gosa lite. Det hade jag också velat om det varit jag. Bra att du bokat in flera pass med henne. Det ska kännas bra också.
Jag lämnade min förra hund Gozzi på hundpensionat vid några enstaka tillfälle när det inte gick att lösa på annat sätt. Han hatade att bli bortlämnad den lille mammagrisen :-). han ylade från det jag lämnade honom tills jag hämtade honom igen. Det tog veckor innan han återfick rösten.
Trevlig söndag till dig!
Kram
GillaGilla
Ja, och det finns många fler som jag får mysa med 😀 Min nya kollega är på katthemmet flera gånger i veckan bara för att hon tycker så mycket om katterna och för att hennes dagverksamhet är stängd pga corona. Men hur länge hon kan ta så många pass får vi se. Men så länge det funkar är det bra.
Men stackars Gozzi och kanske var det ännu mer synd om dig som led med honom. Det finns många bra hund- och kattpensionat men alla djur klarar inte av att bli lämnade där.
Tack detsamma!
Kram
GillaGilla
Katter är ju underbara glädjespridare även om dom kan vara lite besvärliga också. Som min katt Morris som gör sitt bästa för att skrämma hunden.
GillaGilla
Ja, när en katt kommer och stryker sig mot en så vet man att den gör det för att den vill. Kasper var lite lik en katt för han visade tydligt när det passade honom att bli gosad med och när det inte var önskvärt 😀 Lite synd är det att Jack ska vara rädd för Morris. Men katter är vassa om tassarna och kan se riktigt skräckinjagande ut när de är arga så jag förstår Jack.
GillaGilla