På spaning efter älg

Samma dag som jag och min svägerska åkte till Åre tog vi en förmiddagspromenad här på Frösön. Vi fick inte checka in förrän 16.00 så vi hade gott om tid innan det var dags att åka. Vi gick i skogen och pratade och rätt som det var sprang en älgko med en kalv tvärs över stigen framför oss och försvann utom synhåll. Jag hann inte ens tänka tanken att få fram kameran innan det var för sent. Men det var roligt att få se dem och senare såg jag två fina bilder i fb-gruppen ”Östersundare” där de låg och vilade på den ena och där mamma älg nyfiket tittade fram på den andra bilden. Igår bestämde jag mig för att gå samma stig som vi gick då och spana efter de två älgarna. Jag såg mig noga omkring och gick lite långsammare än jag brukar men jag hade egentligen inte så stort hopp om att få se dem igen. Den här lilla skogsplätten räcker nog inte till och de gick säkert vidare till större skogar för länge sedan.

Men i stället såg jag massor av rådjur. Jag trodde inte att så många rådjur fanns här men de syntes lite överallt. Det började med att ett rådjur stod på stigen framför mig och lät mig komma väldigt nära, medan hon lite nervöst växelvis tittade bakom sig, framåt och mot mig. Jag närmade mig väldigt försiktigt och till sist gick hon en liten bit in i skogen, som om hon ville släppa fram mig. Då såg jag hennes kid som stod kvar och inte vågade sig fram. Rådjuren har tillräckligt besvärligt i all snö utan att jag ska störa dem alltför mycket så jag skyndade vidare. Vid en snabb blick tillbaka såg jag hur mamma och barn möttes igen.

Jag såg många fler rådjur på avstånd som inte tillät fotografering men efter ett tag hade jag mer tur.

Några älgar såg jag tyvärr inte till men jag blev ganska väl kompenserad av att det var så många rådjur i farten. Jag tycker att de ser ganska välmående ut också så de verkar ha klarat vintern bra.

En skidåkare fick jag också se. Det ser ut som om han åker i djupsnön men det var väldigt fina och breda spår.

I morse var det dags för lite kattmys igen. Jag hade bestämt med en annan volontär om att vi skulle börja ta pass ihop men hon ringde på kvällen innan och sa att hon var sjuk. Jag ställde in mig på att fixa hela passet själv men så plingade det till i mobilen och jag fick ett meddelande om att en annan tjej skulle komma och hjälpa mig. Jag är alltid ute i god tid men när jag kom till katthemmet en kvart före utsatt tid hade den här tjejen redan varit igång en halvtimme. En jätteduktig tjej med en lätt utvecklingsstörning. Jag blev så imponerad av vilken koll hon hade på precis allting. Hon kunde namn och kännetecken på alla katter och kunde berätta en del om deras bakgrund. Dessutom jobbade hon på med sysslorna på ett så självklart sätt så jag kunde koppla av och bara tänka på vad jag höll på med. Hon hade fått tillsägelse att hon skulle ta alla kattlådor för att jag skulle slippa men det ville inte jag. Vi gjorde som jag och L brukade göra och bytte sysslor när vi bytte rum. Denna tjej har innan pandemin jobbat i en verksamhet som nu har stängts och hon var så glad för att ha något att göra. Jag tänkte att hon skulle vara en stor tillgång på många arbetsplatser med den kapacitet och vilja som hon visade. Det blev mycket gosande med katter och det behövde jag mer än i vanliga fall.

Vi var klara redan vid halvtio, trots att vi verkligen tog oss tid att mysa med de katter som ville gosa. Flera gånger stannade vi upp när någon närhetstörstande kisse klev upp i knät och la sig där och spann. Då kan man ju inte låta bli att stanna i nuet och bara njuta. Men jag kom i alla fall iväg så tidigt att jag ville ta en promenad innan jag åkte hem. Jag körde ner till Minnesgärde och parkerade vid badet. Samma vy som jag brukar se men från ett annat avstånd och från andra sidan Vallsundsbron. Det var 17 minusgrader och som tur var hade jag varit förutseende och tagit med mig täckbyxor, mössa och varma vantar. Det blev en skön promenad in mot Brunfloviken.

Långt där borta ligger Optand men så långt skulle jag inte orka gå och dessutom började det kurra i magen. Jag följde spåret upp på land i stället.

Sedan gick jag gångvägen tillbaka och tänkte att jag borde känna samma glädje som vanligt när jag är ute under så här härliga förhållanden. Men glädjen är lite i skymundan nu och det är nog inte så konstigt. Den finns där och kommer nog fram igen…hoppas jag i alla fall.


  1. Även om älgkon och älgkalven inte visade sig så blev du verkligen rikligt kompenserad. Så vackra bilder du tog och så fina djur!!
    Trevligt att det blev ett pass ändå och att du fick en så kompetent kollega. Ni gör en fantastisk insats helt enkelt.

    Kram och god kväll!

    Gilla

    • Ja, jag får nog vara nöjd med vad jag fick se under promenaden i skogen 😀 Jag gillar rådjur och det känns bra att de ser ut att må bra. Självklart finns det en del som inte har klarat sig men så är det nog varje år.
      Det var roligt att ta ett pass och att göra det tillsammans med någon som kunde sysslorna. Det har varit lite glest med pass ett tag men jag hoppas att jag kommer igång med ett pass i veckan igen.
      Kram och detsamma!

      Gilla

  2. Älgkon kommer säkert tillbaka och då är det din tur att få fånga henne på bild. Så många fina rådjur som du fick förmånen att fånga på foton iallafall, otroligt så stilla de står. Håller med dig om att det ser ut som om de inte lider någon nöd. Förhoppningsvis så finns det att äta.
    Jag hoppas och tror att du kommer att njuta och känna glädje över din promenad i området snart igen.

    Många kramar

    Gilla

    • Nja, jag tror nog att den här lilla skogsdungen är lite för liten för älgar så de var troligen bara på väg till andra djupare skogar. Men det var kul att i alla fall få se dem en kort stund 😀 Rådjuren är desto fler och verkar trivas här. De utfodras på åtminstone en plats och det kan vara förklaringen. De är nog ganska vana vid människor. Det finns inte många ställen att gömma sig på och vi är många som går på de här stigarna.
      Jag tar min försvunna glädje med ro. Det är troligen ett bra tecken på att något sätts igång och jag vill gärna tro att det är bra.
      Kram

      Gilla

  3. Så fina bilder du fick på rådjuren … riktigt bra fångat med kameran!
    En otroligt vacker och solig vinterpromenad … och det där med känslan är nog fullt förståeligt nu, med tanke på din process med dig själv tillsammans med din psykolog. Glädjen kommer med säkerhet tillbaka!
    Ha en fin fredag!
    Kram

    Gilla

    • Tack Anki! De var snälla och stod stilla ett tag 😀
      Det var en både skön och fin promenad. Glädjen kommer nog tillbaka så småningom. Kanske ska jag tillägga att det inte har tippat över åt andra hållet. Kanske är det rätta ordet för hur jag känner ”neutral”. Jag får lita på psykologen och hoppas att det är det här som senare ska leda till något bra.
      Tack detsamma!
      Kram

      Gillad av 1 person

  4. Åh vilka fina bilder på alla rådjuren!
    Vad trevligt med en ny kollega på katthemmet och en duktig sådan. Det är många dagliga verksamheter som är stängda nu i pandemin så det är ju jättebra om man kan hitta någon annan aktivitet.
    Hoppas din glädje kan komma fram igen!
    Kram

    Gilla

    • Tack! De stod stilla och lät mig fota och det var ju snällt 😀
      Jag tror inte att jag kommer att gå så många pass med den här tjejen men kanske hoppar hon in någon mer gång när det behövs. Men vi får se hur det blir och om den som det var tänkt att jag skulle dela pass med hör av sig snart igen.
      Min glädje ska förhoppningsvis hitta tillbaka så småningom men just nu har den gömt sig. Det känns som om jag har blockerat även den känslan lite och som om jag mestadels är neutral. Men det är ju det som ska fixas.
      Kram

      Gilla

  5. Rådjuren har det jobbigt nu med all snö som det är. Här finns det inga nu för jägarna har nog skjutit alla. En enda liten hare och några ekorrar och skogsfåglar lever fortfarande i alla fall. En kram till dig på alla hjärtans dag. Här är bara elände så jag har inte ens lust att skriva någon blogg.

    Gilla

    • Ja, de får nog kämpa en hel del i snön men de här ser i alla fall välmående ut. Det finns minst en utfodringsplats och kanske är det därför de samlas här.
      Kram tillbaka. Hoppas att eländet lättar snart och att livet blir lite roligare ❤

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s