I början av veckan hittade jag ett spännande och ganska tjockt brev i min brevlåda. Ingen avsändare och jag kunde inte identifiera handstilen på adressen. Det är alltid spännande med oväntade försändelser så jag tog inte ens av mig ytterkläderna innan jag öppnade. Fram kom den här.
Mina funderingar gick åt ett visst håll men jag ville inte ta något för givet. Jag la upp en bild i vår familjechatt och frågade om något av mina barn hade skickat den till mig. Det var så klart min fina son som hade hittat denna kalender med supergoda veganska chokladpraliner och tänkt på mig. Och nej, han är inte den enda av mina ungar som är fin. Jag har världens bästa barn men eftersom jag och min son delar den veganska kosthållningen var det naturligt att tänka att kalendern så klart var från honom. Pralinerna hade hamnat lite huller om buller på sin väg till mig så jag tog ut dem för att lägga dem tillrätta. Skulle ni klara av att stoppa in dem i kalendern igen och bara ta en om dagen fram till jul? Jag blev lite frestad att smaka fler än jag borde men jag hejdade mig och nu ska jag vara duktig. Vid fototillfället var det fjärde december.
I vår familj har vi alltid varit noga med att granen ska kläs kvällen innan julafton men i år fuskar jag. Men jag brydde mig inte om att hämta den stora granen från förrådet (ja, jag har plastgran) utan nöjde mig med den lilla granen som bara är 1,2 m hög. Den köpte jag när jag hade flyttat från Optand och tillfälligt bodde i den lilla lägenheten i Bestorp. Då hade jag inte plats för en större gran och den här blev placerad uppe på den elektriska kaminen. När jag bodde i Mjölby passade den bra ute på balkongen men nu får den duga som julgran inne igen. Skulle något förändras så att jag får hit ungarna så återgår jag så klart till den vanliga ordningen och byter ut den mot den större. För att få upp den lite tog jag fram en pall och la en julduk över. Där får nu granen stå till efter jul.
Så några ord om mitt besök hos psykologen. Det blev en väldigt positiv upplevelse bortsett från att jag nu i efterhand misstänker att min hjärna inte riktigt fick till alla årtal rätt. Hjärnan fungerade inte alls bra och när jag fick frågor om när olika saker har skett försökte jag få det rätt men jag tror att det blev ganska tokigt. Chansen finns att det enligt vad jag sa verkade som om min mamma bara var ca tio år när jag föddes. Jag tar nog och skriver ner uppgifterna på en lapp till nästa möte. Det är en konstig upplevelse att inte hitta information i hjärnan om sådant man borde veta. Jag trodde nog att jag lyckades men nu tvivlar jag på det.
Jag fick i alla fall genast en bra känsla och förtroende för den psykolog jag träffade. Det märktes att han förstod vad dissociation är och vi gick igenom allt som kan ha påverkat mig. När man går igenom allt, från mina båda föräldrars död med fem års mellanrum, all värk och diverse operationer samt lång och jobbig väntan, stressiga perioder då jag inte själv insåg att jag stressade, min mans död, andra svåra händelser inom familjen och hela historien med försäkringskassan, då inser man att det har varit en del. Psykologen konstaterade att jag har en hel del traumatiska upplevelser bakom mig och på frågan hur jag tar mig upp igen varje gång det händer något blev jag tyst. Jag såg det plötsligt ur hans synvinkel. Jag kom inte på något annat än att jag har en positiv livssyn och att jag är en stark person. Kanske stark för att det alltid har förväntats av mig. Inte minst från mig själv.
Jag fick med mig en del självskattningsformulär som jag ska fylla i till nästa gång, som blir på onsdag. Jag har inte orkat titta på dem än men jag såg att rubrikerna är dissociation på det ena och utmattning på det andra. Det finns många likheter. Jag tror även att han nämnde PTS men den delen av samtalet är ganska dimmigt så jag är inte säker. Det känns bra att han inte bara går på min egen gissning om vad det handlar om utan gör en bredare utredning. Sammanfattningsvis så känns det bra att ha tagit det här steget.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Glädjande att du fick en första bra kontakt med psykologen, en bra start är värdefull. Att du misstog din mammas ålder när du föddes är nog bara att betrakta som en liten skitsak i sammanhanget. Att tioåriga flickor i Sverige inte föder barn vet nog alla, vi bor liksom inte i Afrika.
GillaGilla
Ja, det kändes väldigt bra. Bättre än jag förväntade mig. Haha, nej psykologen kanske inte ens reagerade på om det blev konstigt. Och om han gjorde det så kanske det bara bekräftade vilka problem jag har.
GillaGilla
Gratulerer med flott kalender i posten! Er det ikke hyggelig når noen tenker på deg når de finner noe som er tilsalgs? Håper de smaker like godt som de ser ut, for de var nydelige. Det går nok ennå bedre neste time hos psykologen, da er dere litt kjent og du kan senke skuldrene og bare være deg selv uten å måtte tenke på å få alt rett.
GillaGilla
Tack så mycket! Om det är något man blir glad för så är det oväntade och roliga överraskningar och det var det här 😀 De smakar väldigt gott. Faktiskt minst lika gott som andra ickeveganska praliner.
Ja, jag hoppas att jag är lite klarare i hjärnan nästa gång och kan klara av att tänka bättre. Men det var kanske bra att han fick se hur jag påverkas 😉 Det var inte nervositet eller något liknande utan det var helt enkelt min hjärna som låste sig på pga dissociationen. Jag får fråga honom nästa gång vad jag egentligen sa 😀
GillaGilla
Vilken härlig och trevlig överraskning, då fick du 4 läckerbitar iallafall vid första öppningen. Hoppas de smakade gott. De ser goda ut även om jag inte äter sådant längre.
Så bra att du fick en bra känsla vid första besökes hos psykologen, det är viktigt. Jag tror nog att han förstod om det nu är så att det blev lite fel ang årtal och så. Eller han borde göra det. Skön att det gick så snabbt att få till det första mötet. Det brukar ju ta evigheter annars. Det ska bli spännade att få höra fortsättningen.
Bra kämpat!
Kram
GillaGilla
Väldigt trevlig överraskning och väldigt goda praliner 😀 Jag borde vara lite mer restriktiv med sötsaker jag också men det är ju så gott. Och så länge tänderna är hela och vikten inte ökar drastiskt så kan jag inte avstå.
Det kändes väldigt bra. Jag ser faktiskt fram mot nästa besök och kanske borde jag ha gjort detta mycket tidigare. Men bättre sent än aldrig. Jag ska fråga honom nästa gång vad jag egentligen sa för jag är inte helt säker själv. Det är svårt att beskriva hur hjärnan kändes men de flesta kan förstå att man blir lite konstig och vimsig av utmattning. Något åt det hållet är det. Det är jätteskönt att jag fick komma så snabbt. Vid bedömningssamtalet fick jag höra att jag kanske kunde få komma tidigare än om ett halvår om en av de färska psykologerna, som inte har legitimationen än, får tid. Men som tur är fick jag en legitimerad psykolog med erfarenhet. Det blev ju jättebra 😀
Kram
GillaGilla
Omtänksamt och väldigt fint av din son att skicka den fina kalendern – innehållet ser väldigt läckert ut!
Skönt att det första besöket år gjort och att du känner förtroende för psykologen – ett måste om man ska våga öppna sig.
Att råka säga ett årtal fel är nog inte hela världen och kan ju lätt rättas till vid nästa besök. Ska bli spännande att se hur de kommande besöken hos honom blir …
Ha en fin andra adventssöndag!
Kram ♥
GillaGilla
Ja, han är både omtänksam och gullig och jag blev så klart jätteglad 😀 Det är dessutom väldigt goda praliner så jag har något gott att ta fram till eftermiddagskaffet varje dag.
Psykologen var precis som jag vill att en psykolog ska vara. Han lyssnade med empati men utan att på något sätt visa att han tyckte synd om mig. Vi var båda sakliga och jag är ju van att prata om de här sakerna på ett sakligt sätt. Men några små nya insikter fick jag och det är väl meningen att det ska vara så.
Det var nog inte bara ett eller flera årtal som blev fel utan även i vilken ålder jag var vid olika händelser. För min egen skull måste jag nog höra med honom vad jag egentligen sa och kanske rätta till det som blev fel. Kanske inte så viktigt men min personlighet vill att det ska vara rätt 😉
Tack och detsamma till dig Anki. Ta hand om dig ❤
Kram
GillaGillad av 1 person
Vilken snäll son som skickade chokladkalender till dig, pralinerna såg jättegoda ut!
Granen ser jättefin ut jag skaffadd också en liten plastgran när jag flyttade hit, men jag avstår att sätta fram den. Jag har dragit ner mycket på julpyntet, har mest ljus, blommor och lite änglar.
Lät som ett bra besök hos psykologen. När folk undrar nur man orkat så brukar jag tänka att man inte har något val. Ibland kan det kännas jobbigt att höra att man är stark.
Kram
GillaGilla
Han är snäll och omtänksam och jag blev väldigt glad 😀 Pralinerna smakar lika gott som om de var fina, handgjorda och det märks inte alls någon skillnad mot hur ickeveganska chokladpraliner smakar.
Det känns inte lika kul med julpynt i år och jag har faktiskt också minskat lite på det. Men det skulle nog ingen annan se 😀
Det var ett väldigt bra besök och ett lika bra samtal. Kanske borde många fler få möjlighet att prata med en psykolog, en kurator eller någon annan slags terapeut. De flesta har erfarenheter som sätter spår och det är lite synd att jag och andra inte fattar att det vore bra innan det blir jobbigt. Just det här med att vara stark, och även duktig, är något vi redan som barn får beröm och bekräftelse för. Det är klart att man vill vara på det sättet då. Det belönas ju. Svårt att veta vad som är bäst när det gäller barn för man kan ju inte låta bli att ge beröm eller bekräftelse. Jag har alltid fått höra att jag är stark och som ung, 12-13 år, fick jag höra att jag var familjens klippa. Jag var stolt över det och tror fortfarande inte att det ställde till med något. Men om man så tidigt får den stämpeln så är det inte lätt att sluta vara den som alltid är stark. Det finns både för- och nackdelar och ingen vet nog hur man ska göra för bästa resultat.
Kram
GillaGilla
Så omtänksamt av sonen att skicka kalendern. Här har vi ingen i år och det känns lite tomt.
Bra att du fick så god kontakt med psykologen. Självklart ska han utreda dig och inte bara gå på din egen teori. Även om man har en känsla för vad som är fel så har man inte den totala kunskapen.
Kram och god kväll!
GillaGilla
Han är gullig och tänker på sin mamma 😀 Lite lyxigare variant än de chokladkalendrar vi köpte åt barnen när de var yngre.
Dissociation är ingen diagnos utan ett symptom som kan ingå i flera diagnoser. Kanske hittar han en sådan diagnos eller så får jag veta att det kanske t ex är någon slags utmattning. Hur som hellst är det bra att han inte tar genvägar och helt litar på det jag tror. Besöket har väckt massor av funderingar och det är säkert bra. Även om det innebär att jag inte kommer ur den här dimman.
Kram
GillaGilla
Vilken lycka att få sådana godsaker hemskickad till sig. Det fick ju jag också, men i min var det lakrits ända till jul. Jag gillar allt godis…. så det är ett säkert kort.
Julgran har jag inte haft på många, många år. Men när vi hade en sådan så tog vi först in den kvällen före julafton och klädde den julaftons morgon. Sedan ändrade vi lite…. vi både tog in granen kvällen innan julafton och klädde den samma dag. Det var så mysigt att vakna på julaftonens morgon då.
Så bra att mötet med psykologen blev lyckat, även om du tänkte lite fel ibland. Lycka till med fortsättningen.
GillaGilla
Det är inte så dumt och jag mumsar i mig en varje dag 😀 Vi får njuta av våra godsaker var och en fram till jul 😀
Min man kunde inte tänka sig en plastgran, han jobbade ju i skogen. Men jag tycker att det är bekvämt och bra. Jag avvek från traditionerna den här gången men nästa jul hoppas jag att allt är som vanligt.
Jag tänker att det kanske var bra att psykologen fick se ett exempel på hur min hjärna kan bete sig 😉 Jag får fråga honom nästa gång vad jag egentligen sa.
Tack! Jag ser fram mot att komma dit igen.
GillaGilla
Din son har skickat dig de vackraste praliner jag någonsin skådat, om jag åt godis skulle jag vara mycket frestad!
Ditt besök hos psykologen var givande, och framför allt fann ni varandra, vilket jag tycker är det viktigaste för fortsatt samarbete. jag känner väldigt fort om vibbarna och ömsesidig respekt finns, saknas den är det bara att tacka för sig. Jag kan förstå att du i stunden kunde ha svårt att hålla isär årtal när saker och ting hänt. Så har jag varit jämnt, vissa perioder har jag knappt kommit ihåg hur gammal jag är! Jag beundrar dem med glasklart minne, som kan bre ut sig om precis vilka årtal de gjort vad och med vem…Jag beundrar dig oerhört mycket för att du orkar ta dig igenom en sån här grej. När du nämner frågeformuläret får jag nästan utslag på hela kroppen, av stress! Jag skulle inte fixa att kunna koncentrera mig på ett så viktigt ämne…som mitt eget liv och hur det har varit…jag liksom bara flyter med strömmen så gott det går.
Spännande att få följa utvecklingen av den här resan du påbörjat. Varmaste kramen
GillaGilla
De är inte bara vackra utan även makalöst goda 😀
Det var skönt att sitta hos psykologen och berätta om allt utan att han visade att han tyckte synd om mig. Jag har svårt att ta att någon tycker synd om mig eftersom jag inte gör det själv. Men han visade intresse och empati och var precis så som jag ville att han skulle vara. Jag fick faktiskt en del insikter och tankarna har snurrat omkring i huvudet. Nu vill jag komma dit och prata mer och det är ett bra tecken 😀 Men jag ska börja med att fråga vad jag sa förra gången och kanske rätta till en del uppgifter 😉 Du, som har varit utmattad och säkert aldrig helt blir av med de symptomen, förstår väldigt bra hur mitt huvud känns. Det är, som sagt, ganska likartat. Vad gäller frågeformulären orkade jag inte tänka på dem förrän igår kväll. Då samlade jag mental kraft och gick igenom alla frågor. Svårt att svara på men nu är det gjort. Förhoppningsvis pratar vi igenom mina svar för då är det lättare att få det korrekt.
Kul att du tycker så och jag tycker också att det ska bli otroligt spännande 😀
Kram
GillaGilla