Skogsbada eller titta på mossa.

Jag vaknade och kände mig sjuk. Jag var frusen, hade feberkänsla och var tung i huvudet. Men nu känner jag igen de tecknen och vet att det är dissociation och inget annat. Jag ville helst bara ligga kvar i sängen och dåsa men det var länge sedan jag kunde göra så. När sömntabletten har slutat verka och värken gör sig påmind är det bara att ta sig upp och påbörja dagen. Något jag för det mesta gör med glädje.

Jag bestämde mig ändå för att jag behövde komma ut i friska luften och jag vet ju att naturen oftast har en positiv effekt på måendet. I morgonstudion på tv pratades det om att japanerna går ut och tittar på mossa för att må bättre och kanske är det en annan variant av att skogsbada. Att skogsbada kom som ett nytt ord för några år sedan och innebär att man badar sina sinnen i skogen och får en terapeutisk verkan. Jag har läst att även det begreppet och vad det innebär kommer från Japan. Min syster har också använt sig av den termen i en av sina böcker. Jag tänkte att jag kanske skulle må bättre av att skogsbada och kanske titta lite extra på mossa och när det började ljusna gav jag mig iväg.

Solen hade gått upp men gav ändå ett rosaviolett sken runt månen.

Att stanna upp och lägga märke till små detaljer i skogen brukar påverka mig positivt.

Jag vet inte om det här är mossa eller en lav men jag stannade och tittade på den en stund. Satte mig på knä för att komma lite närmare och försökte förstå vad som är så speciellt med att titta på mossa. Jag kände ungefär samma sak som när jag ser andra fina växter i skogen och konstaterade att mossan får bli en del av mitt skogsbadande.

Jag blir underligt nog påverkad fysiskt av dissociation på så sätt att jag förutom sjukdomskänsla även får mycket mindre ork i uppförsbackar. Det är som om jag faktiskt har en infektion i kroppen. Jag valde därför att undvika de brantaste och längsta backarna och jag gick inte heller lika långt som jag brukar. Jag kom att tänka på ett inlägg jag skrev medan jag väntade på levern. Någon har nyligen läst det och när jag såg det gick jag också in där och läste. Rubriken var ” febrig overklighetskänsla”. Precis så är det men då var jag helt säker på att min hjärna försökte övertyga mig om att jag behövde mer starka smärtstillande piller och att det var abstinensbesvär. Så fel jag hade men vad skönt att jag nu vet mer.

Jag gick förbi en av campingens stugbyar. Den med de minsta stugorna.

När jag vände mig om såg jag hur solen knappt tog sig upp över ”Annersia”.

Där vände jag och gick hemåt igen. Inne i skogen skuttade plötsligt några rådjur över stigen framför mig. De stannade upp en kort stund och tittade på mig innan de skuttade vidare. För det var just skutta de gjorde.

Det hjälpte inte ett dugg med skogsbad i dag men jag kom i alla fall ut en stund och det var ju bra. Det är inte så att jag har varit fri från dissociation under en period men den har varit mildare och då kommer det som en chock när den plötsligt blir starkare. Det började egentligen för några dagar sedan och kulminerar förhoppningsvis i dag. Igår gick all min kraft till att besöka sjukhuset två gånger. Först för att spruta in något slags medel i blodet och efter fyra timmar för att mäta hur mycket njurarna hade renat blodet. En rutinundersökning inför årskontrollen av min ”nya” lever.

Jag skulle precis avsluta det här inlägget när det ringde och jag fick besked om att jag redan på fredag ska få komma och prata med en psykolog. Spännande! Jag lyckades nästan med uppgiften att skriva in rätt dag och tid i almanackan. Som tur var kom jag snabbt på att jag, i det vimsiga tillstånd jag befinner mig, först skrev på helt fel ställe. Jag tror inte det märktes i det korta samtal vi hade.


  1. Det känns som om ditt besök med psykologen på fredag kom i precis rätt tid. Eftersom du just nu mår som du mår.
    För övrigt tycker jag att din månbild är jättevacker.

    Gilla

    • Tack Znogge! För att ha tagits på fri hand och med bara det vanliga objektivet så blev det ganska bra 😀
      Ja, den kom ju lägligt. Lite nervös är jag men det går nog över när jag kommer dit.
      Kram

      Gilla

  2. Wow for noen utrolige bilder du byr på i dag. Jeg har lagt merke til at månen er utrolig flott disse dagene. Det er noe eget med å komme seg ut i naturen, dagene blir fryktelig lange om man bare er inne hele dagen synes jeg. Vi selger mosekverk der jeg jobber, og i den forbindelse kommer det noen informasjonsbrosjyrer innimellom om mose. Japanere bruker like mye penger på å bevare mose, som vi i Norge bruker på å prøve å bli kvitt den. Håper du får en flott førjulstid og at det hjelper med et lite besøk.

    Gilla

    • Tack Lillian! Det blev en ganska bra bild på månen men jag har varken rätt utrustning eller kunskaper för att få en perfekt bild. Men jag får vara nöjd med hur det blev 😀
      Jag går ut nästan alla dagar eftersom jag vet att jag mår bättre av det. Att bara sitta inne är inget alternativ om det inte är riktigt busväder. Så kunde jag inte tänka när jag var hundägare men tyvärr kan jag ha den ursäkten för att stanna inne nu.
      Ni och japanerna borde kunna hjälpa varandra med mossan men det är ju synd att ni är så långt ifrån varandra 😀
      Tack och detsamma till dig. Vi får väl se om det kan komma något bra av det besöket och kommande terapi. Jag är inte helt övertygad om att det ska hjälpa men vill i alla fall försöka.

      Gilla

  3. Vilka bilder, så fina. Månbilden är ju fantatsisk. Jag var ute och kikade efter månen igår men tyvärr så var det mulet hos mig. Idag har jag varit och skogsbadat, jag nöjde mig inte bara med att titta på mossan jag tog även lite med mig hem. Jag planerar lite pyssel med ett av mina barnbarn i morgon.
    Jag har stött på ett par stycken i mitt jobb som hade dissociation, vad de berättade tog det lång tid att fastställa och det var väldigt omfattande undersökningar innan de fick vet sin diagnos. Det var många turer innan det hamnade rätt.
    Vad jag förstår så kan symtomen variera, tycker du att du blivit bättre med tiden. Var det även jobbigt att få rätt diagnos för dig? Hoppas du snart känner dig bättre igen.
    Många kramar!

    Gilla

    • Tack Lotta! Jag är glad att den blev ganska ok med tanken på att jag tog den utan stativ och med bara det vanliga ojektivet 😀
      Oj, då kan du riktigt gotta dig åt mossan och känna hur livsandarna piggnar till lite extra 😀 Perfekt att pyssla med.
      Jag har inte gått den vanliga vägen för att fastställa att jag dissocierar. Hade jag gjort det hade jag nog fått genomgå ett antal undersökningar för att utesluta både neurologiska eller andra eventuella orsaker. Nu kunde jag kontakta psykosociala enheten och berätta att jag är nästan säker på att jag dissocierar och de har så gott som bekräftat att det stämmer med mina upplevelser sedan 2014. Jag har inte varit medveten om vad det har varit förrän i våras och kanske är det just medvetenheten som gör att jag tycker att det har blivit värre. Men så är det väl ofta, att när man har kunskapen och registrerar när det inträffar då upplever man det starkare. Det går inte att vifta bort med ursäkter som att man är trött eller på väg att bli sjuk. Jag har inte jättstora förhoppningar om att bli av med det här men det är ändå spännande att försöka. Jag vill tro att det ska finnas ett sätt att må bättre.
      Tack Lotta och kramar tillbaka ❤

      Gilla

  4. Skogsbad … ja, det var ett nytt begrepp för några år sedan och ändå är det väl det alla skogsälskande människor sysslat med i åratal utan att ha ett namn på det. 🙂
    Fantastiska bilder … speciellt månbilden med sitt vackra ljus och de två sista soluppgångsbilderna! En jättefin bild på rådjuret också!
    Så bra att du fått en kallelse till psykologen … och spännande 🙂
    Kram

    Gilla

    • Precis så är det och ordet fick liksom allt att falla på plats. Det vi redan visste fick ett namn 😀
      Tack Anki! Det är en vacker årstid nu. I alla fall när träd och mark är vita av frost eller snö.
      Jag är både lite nervös och väldigt glad för att det redan blir av. Jag trodde att psykologbesöken skulle börja först i februari/mars.
      Kram

      Gillad av 1 person

  5. Så vackert du fångat lanskapet och livet. Att vandra i skogar, i berg och att vara här och nu påstår jag ger ett bättre liv när man känner sig låg än att stoppa i sig piller. Önskar att allt vänder för dig snart och fortsätt med de underbara upplevelserna av och i naturen, den vackra månen och alla strålande stjärnor.

    Gilla

    • Tack Håkan för vänliga och uppmuntrande ord 😀 Jag har alltid känt mig lugn, glad och tillfreds när jag har vandrat omkring i naturen och att ha tillgång till skog, fjäll och sjö är en stor förmån. Jag är tack och lov inte deprimerad men jag tror att personer med en annan personlighet kanske skulle falla ner i den fällan ganska lätt av att må så här. Kanske hjälper terapi men jag är inte helt övertygad. Det får tiden utvisa och om det inte blir bättre så vet jag att jag kan acceptera och lära mig att leva med det. Det har jag klarat ett antal gånger tidigare och det är nog svårt att ta kål på min livsglädje 😀

      Gilla

  6. Jättevackra bilder! Skönt att du fått tid hos psykolog.
    Japaner har en väldig vördnad för natur och mycket annat. Man har en respekt för mycket, t ex finns det ingen som förstör eller klottrar. Eller kastar något på marken eller tränger sig i en kö. Man är också noga med att vara välvårdade, snygga i håret och snygga kläder, i alla fall i städerna. Min son är ganska chockad över mycket här hemma.
    Kram

    Gilla

    • Tack! Ja, det är lite pirrigt men bra att det blir av nu.
      Vi borde ta efter japanerna i deras sätt att visa respekt för mycket. Jag bryr mig inte så mycket om ifall människor är snygga i håret eller vilka kläder de har men att visa varandra respekt gillar jag 😀 Jag kan tänka mig att det är en stor skillnad för din son att komma hem till Sverige efter lång tid i Japan.
      Kram

      Gilla

      • Jag kan lite tycka att det är en respekt mot andra människor att vara välvårdad. J blev lite paff över att se så mycket ovårdade människor, alltså långt hår och ovårdat skägg och smutsiga kläder. I städer i Japan ser man inte ut så och de har ju knappt några hemlösa. Kan också tycka att när man jobbar på kontor ska man inte ha mjukiskläder och badtofflor. Men nu kom vi lite bort från ämnet skogsbada ☺
        Kram

        Gilla

      • Jag håller absolut med om att välvårdat i betydelsen hel och ren betyder mycket. I alla fall om man har den möjligheten. En viss klädkod behövs också på många arbetsplatser och där ska man självklart också bry sig om hur man ser ut eftersom man representerar företaget. Men jag kör själv med osminkat och ostylat hår även om jag är hel och ren 😀 Kan bero på att jag inte har arbetat på många år 😉
        Kram

        Gilla

  7. Här fanns det en hel drös med vackra vinterbilder, glädjande att du får ett första samtal med en psykolog på fredag. Precis som du vet är ju detta början på en process, så jag hoppas på en bra inledning på denna.

    Gilla

    • Tack så mycket! Jag hoppas på mer vinter men det verkar bli väldigt blandat framöver.
      Jag hoppas också att det ska börja på ett bra sätt och att jag får förtroende för den psykolog jag ska träffa. Jag ska i alla fall ge det en ärligt chans.

      Gilla

  8. Men nu blev jag förvånad, inte visste jag att din syster skriver böcker! Kan man få tips om titel på boken och författare, vore spännande att få läsa, förstår att det handlar om välmående i någon form?
    Vilken ynnest att få se rådjuren såpass att de tillät dig att fota! Trots att jag bor nästintill i skogen ser jag dem ganska sällan. Kan förstås också bero på att jag har en hund i släptåg.
    Så bra att du snart ska få träffa pyskologen (min alldeles egna stavning) och hoppas att ni connectar! Håller tummarna!
    Varmaste kramen från pörtet

    Gilla

    • Min lillasyster både föreläser och skriver böcker om samma ämnen. Jag tycker inte att hon riktigt har valt de bästa titlarna på sina böcker eftersom de är mycket mer seriösa och vetenskapligt baserade än vad man kan få intryck av. Men de är samtidigt underhållande så kanske är det jag som tänker fel. Du hittar henne och det hon sysslar med på gunnelryner.se Om du skrollar ner en bit ser du hennes böcker.
      Jag ser de här rådjuren lite då och då och ibland har jag tur. De är nog ganska vana vid människor. Men det är klart att hundar är lite mer skrämmande.
      Jag brukar också säga pyskolog 😀 Jag fick ett väldigt bra intryck av honom och kände nästan genast förtroende. Det här blir nog bra 😀
      Kramar tillbaka!

      Gilla

  9. Då kanske du förstår vad det är som jag saknar när snön kommer. Jag älskar det gröna och mossa finns det så mycket fint av speciellt nu på hösten när det är fuktigt och man verkligen ser mossan och kan njuta av de alla gröna nyanserna. Hoppas att du börjar må bättre. Här snöar och blåser det idag och är mörkt så jag kommer inte att gå ut.

    Gilla

    • Ja, jag förstår dig och visst blir jag också glad när snön smälter på våren och allt det gröna kommer fram igen. Men nu vill jag gärna ha lite mer vitt. Man måste ha det ena för att kunna längta efter det andra 😀
      Det tar nog tid innan jag eventuellt kan bli hjälpt men jag fick ett bra första möte. Väldigt bra faktiskt 😀

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s