Det gäller att passa på

Solen sken och snön låg så fint över Östersund och Frösön. Det har varit en grå och ganska trist period vädermässigt och då gäller det att ta tillvara en fin dag. Jag och vännen Anna-Lena träffades för att gå en gemensam promenad på Östberget/Frösöberget. Parkeringen ligger en bit upp och på baksidan av berget och därifrån är första bilden.

Solen lyste upp och färgade en del träd och landskapet var härligt vintervitt.

En numera välkänd vy för er som följer min blogg. Men den här gången fick vi se Östersund i vinterskrud.

På toppen av berget, nära Frösötornet, kan man stå ovanför den ena slalombacken och se ut över vidderna mot fjällen.

En väldigt fin förmiddag med skönt promenadväder och trevligt sällskap. Kul att få prata bort någon timme medan vi fick upp pulsen. Vi konstaterade båda två att kondisen inte är som den en gång var. I alla fall inte i de brantaste delarna. Men det är inte hela världen när man inte har bråttom. Men väl uppe på backkrönen fick vi upp farten 😀

Eftersom ni har hängt med i berättelsen om den sjuka lilla kattungen vill ni kanske veta hur det gick. Tyvärr slutade det inte bra. Hon piggnade till någon dag men somnade in lite senare i veckan.


  1. Jättefina bilder! Det var sorgligt att höra om den lilla kattungen. Man vill inte att små djur ska dö, dom ska få busa runt och sen växa upp och bli fina katter och leva länge.
    Kram

    Gilla

    • Tack! Du känner nog igen de flesta av mina motiv nu men det förändras lite med årstiderna 😀
      Ja, det är sorgligt att hon inte klarade sig men det känns bra att veta att man inte ger upp om någon för tidigt och att hon hade det bra i slutet.
      Kram

      Gilla

  2. Så trevligt att komma ut på en promenad i sällskap med en god vän och vyerna kan man verkligen inte klaga på! Vilken vacker vinterskrud.
    Det var sorgligt med kattungen men det känns ändå bra att veta att det fanns omtänksamma människor som gjorde allt vad de kunde för den.

    Kram

    Gilla

    • Det är roligt att få promenadsällskap någon gång ibland och vi njöt båda två av både promenad och vyer 😀
      Visst känns det bra att veta hur bra omhändertagna katterna blir. Jag blev faktiskt lite förvånad över hur mycket man kämpar och bryr sig om alla små kissar. Förvånad och väldigt glad.
      Kram

      Gilla

  3. Jättefina bilder från er gemensamma promenad! Vilka vyer! Så trevligt att ni kan gå tillsammans ibland – trevligt med sällskap!
    Sorgligt med kattungen, men den fick god omvårdnad i alla fall.
    Kram

    Gilla

    • Tack! Det finns många fina utsiktsplatser här att variera mellan. Det är kul att ha sällskap på promenader ibland och jag får tacka dig för att du sammanförde oss 😀
      Ja, det är sorgligt att det inte gick att rädda kattungen men den fick den bästa omvårdnaden och mycket kärlek.
      Kram

      Gillad av 1 person

  4. Så sorgligt med lilla kisse. Men ibland har de underliggande problem som inte kan lösas och det bästa är att de slipper plågas. Läste igår om katthemmet här i Borlänge, de har väntetider nu, har tagit hand om 100-talet katter i år och måna kullar som fötts utomhus i det vilda.
    Men, vilka underbara bilder du visar, får faktiskt nästan lust att flytta norrut omedelbums…tänker med förtvivlan på om vi får en lika trist vinter som ifjol…
    En riktigt skön förvinterhelg till dig, kram från pörtet

    Gilla

    • Ja, det är jättesorgligt men hon fick mycket kärlek in i det sista och hon verkade inte ha ont. Jag vet inte hur långa väntetider det är här men förmodligen finns det en kö. Vi blir anvisade katter av länsstyrelsen och det är bara de katterna som kommer till oss. Jag blir riktigt arg när jag tänker på alla djur som lider för att människor beter sig illa.
      Det är vackert här men du har också väldigt vacker natur hos dig. Snön försvinner snart och det ska regna och bli plusgrader. Jag kan bara hoppas på att det blir en vit jul men man vet aldrig.
      Tack och detsamma till dig.
      Kram

      Gilla

  5. Där uppe har jag varit när brorsan bodde på Frösön (TuppOla alltså) men inte när det var snö. Var det inte besvärligt att pulsa i snön. Det är det värsta med vintern. Snö och halka och här kan man bara gå på vägen där långtradarna kör som galningar

    Gilla

    • Det var inte så mycket snö och det fanns hjulspår att gå i. Här på Frösön är det så många som är ute och går, ibland med hundar men många även utan hundar, så det brukar ganska snabbt bli upptrampat. Det är fördelen med att bo lite mer centralt. Förr, när vi bodde mer på landet, fick vi trampa upp stigarna själva.

      Gilla

  6. Vackert! Jag tittar så gärna på dina foton, om och om igen. Förstår att du tycker att det är trevligt med promenadsällskap, även om du njuter av att traska själv. Jag har ju haft så sköna dagar här hos mig så Eddie och jag har passat på att gå många långa promenader flera gånger per dag.
    Så skönt för lille kisemise att få frid ❤

    Önskar dig en trevlig söndag(nu är det normal tid igen)!

    Kram

    Gilla

    • Ja, det är vackert här och du har ju varit i Jämtland och sett det med egna ögon 😀 Det är kul att ha sällskap på promenaderna ibland och att hitta en bloggvän på Frösön var ju inte så dumt.
      Vad härligt det låter med långa, sköna promenader med Eddie på er ö. Men hösten måste nog sjunga på sista versen även hos er. Jag hoppas att vi båda slipper en blöt och grå november så att vi kan njuta av våra promenader även då.
      Det var nog kanske lika bra att hon somnade in och slapp må dåligt längre.
      Tack detsamma! Det blir tidigt mörkt nu.
      Kram

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s