Jag trodde att snön skulle hamna i fjällen och inte komma till mina trakter. Ni vet att jag gillar snö och därför förstår ni också min glädje när jag drog upp rullgardinen och skymtade ett tunt snötäcke i mörkret. Jag har alltid tyckt om snö men ännu mer nu när jag inte behöver hantera den. Jag har full förståelse för alla som grämer sig inför all snöröjning som väntar. Men det behöver jag inte bekymra mig om och det har ökat på min kärlek till den snö som gör naturen så vacker.

Jag gick ut så fort det började ljusna lite. Jag ville inte riskera att solen skulle smälta snön innan jag hann ut. Här nere där jag bor, nära sjön, märktes det att det mest hade kommit blötsnö som sedan frusit till lite. Men ju längre upp på höjderna jag kom, desto mjukare var snön och det låg även kvar snö på träden.

Till skillnad mot igår gick jag mot väster och därmed från soluppgången och mot fjällen. Men jag vände mig om ibland och därför fick jag både soluppgång och snötäckta fjäll. Det som fattades var den blå himlen. Den syns nu, när jag är hemma igen och sitter och skriver det här. Men den får jag njuta av inifrån och kanske blir det en promenad i solsken i morgon i stället.

Här är det jag upplevde under min sköna morgonpromenad.

Den här snön kommer troligtvis försvinna men väderappen lovar fler snöfall under nästa vecka 😀