Jag vill börja med att tacka för alla fina och värmande kommentarer till förra inlägget. Jag tvivlade aldrig på att det jag skrev om skulle bli väl mottaget och jag vill att ni ska veta att jag blir glad för att ni är som ni är. Förmodligen var det inlägget och arbetet med det som gav mig en stark efterreaktion. I går var det dags för ett pass på katthemmet och det var skönt att min volontärkompis mycket väl vet vad dissociation är. Jag behövde bara säga att den här gången vore det skönt att bara ta kattlådorna och slippa tänka på de olika dieterna som katterna ska ha. Han förstod direkt. Jag får ibland tankar om att jag nog inte borde köra bil längre men än så länge stannar det vid någon enstaka tanke.
Men nog om det för nu ska ni få följa med på min tidiga morgonpromenad runt Bynäset. Jag vaknade vid femtiden och kände att det var dags att gå upp. Det var väldigt mörkt ute men jag såg att det var stjärnklart. En koll på väderappen bekräftade att morgonen skulle bli fin och jag åkte iväg efter frukosten. Halvsju började jag min promenad och efter ca en halvtimme fick jag se solen gå upp. Den hade egentligen redan gått upp men Frösön var i vägen och jag fick nöja mig med att se när solen visade sig över kanten där.
Det tidiga morgonljuset ger naturen lite underliga färger. Plötsligt blev rosa den dominerande färgen.
Man kan inte riktigt lita på väderleksprognoserna när man bor i närheten av fjällen. Rätt som det är förvillar sig fjällvädret, som ofta är fuktigare, in mot Östersund och det kan börja skvätta lite.
Jag trodde att jag skulle klara mig från regn men det mörknar där borta. Men mitt i det mörka lyser solen upp en liten ö. Som en liten guldklimp i ett mörkt vatten.
Rätt som det var kände jag att det droppade lite och då dök den här skarpa regnbågen upp. Den blev snabbt mycket svagare på högre höjder och mycket mer än vad bilden visar blev det inte.
När jag var framme vid parkeringen var de mörka molnen borta och solen gav alla höstfärger en vacker lyster.
På vägen hem stannade jag till för att få en höstbild med fjäll. Jag väntar ivrigt på att fjällen ska bli vita och vackra mot en blå himmel. Men jag får nog vänta lite till.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Det är nog det rätta. Att gå runt Bynäset när man inte kan sova. Det skulle jag ha gjort när jag häromdagen vaknade vid halv fem-tiden och försökte somna om en timme… men det gick inte. Så jag gick upp och kokade kaffe.Men ut gick jag inte. Det ska jag göra nästa gång.
GillaGilla
Ja, det blev en fin morgonpromenad och man borde göra om det oftare. Förr vaknade jag alltid mellan halvfem och halvsex om morgnarna men sedan jag började med sömntabletter sover jag oftast ca en timme längre. Det är fortfarande tidigt för många men för mig känns det som sovmorgon 😀 Men snart får vi ta på pannlampan om vi ska ut i naturen den tiden.
GillaGilla
Så skönt att din volontärskollega är så förstående för det betyder mycket.
Vilken härlig morgonpromenad du kom ut på och som vanligt så fina bilder!
Kram och god fredagskväll!
GillaGilla
Han har haft egen erfarenhet men pga andra medicinska orsaker och det berättade han första gången vi tog ett pass tillsammans. Vi var båda lika förvånade över att den andra vet vad det innebär.
Det var väldigt skönt att komma ut så tidigt och det är lite synd att jag har kommit ifrån den vanan.
Kram och detsamma!
GillaGilla
Uff ja et par måneder til vil jeg vente med snøen. Men når det blir desember, da må man ha snø, aller helst masse snø. Vinteren skal være snøfylt.
GillaGilla
Ja, snön kan vänta här ett tag till men i fjällen får det gärna bli vitt snart. Det är så vackert med vita fjäll när solen skiner och himlen är blå 😀 Vi får hålla tummarna för att snön kommer till december och första advent.
GillaGilla
Jag gillade verkligen dit förra inlägg, samt de fina höstbilderna i detta inlägg. Gällande att köra bil har jag ingen uppfattning då jag saknar körkort och inte lägger mig i andra personers sätt att köra bil, såvida dom inte druckit. Det finns dock ett undantag, när jag och ett ex för mer än tjugo år besökte min dåvarande svärmor, hittade jag en undangömd vit käpp hemma hos henne, har man en sådan bör man knappast köra bil, men det gjorde min dåvarande svärmor ändå. Samtliga bilnycklar togs snabbt i beslag om jag säger så.
GillaGilla
Tack Melker! Hösten har verkligen gjort snabba framsteg och jag njuter 😀
Jag hoppas att jag självmant avstår från bilkörning om synen försämras så mycket så att jag behöver en blindkäpp men kanske förlorar man även omdömet när viktiga sinnen försvinner. Jag är lite orolig för att avsaknad av bil ska förändra mitt liv väldigt mycket till det sämre och där ser jag en fara i att jag också kanske förminskar problemet. Än så länge har det fungerat men jag inser att jag inte har samma koll som förr. Något som kanske alla borde fundera på när åldern försämrar olika sinnen och förmågor. Haha, nu inser jag att jag kom med en bortförklaring igen 😉
GillaGillad av 1 person
Så effektfullt det blev med den där ön, som belystes. Riktigt fint!
GillaGilla
Ja, där hade jag tur 😀 Tack Barbro!
GillaGilla
Vilka härliga höstbilder du bjuder på.Jag älskar alla dessa färger, är inte lika glad för att det är just höst men det är väl bara till att gilla läget. Vilken häftig bild på ön, det gäller att vara där med kameran i rätt ögonblick.
Önskar dig en fin lördag!
Kram
GillaGilla
Jag älskar hösten, precis som jag älskar alla årstider, och nu njuter jag för fullt av alla färger. Jag vill gärna ha frost också men det verkar inte bli så den närmaste tiden.
Ja, det var lite märkligt med den starkt upplysta ön där ute och ibland har man tur med var man råkar befinna sig 😀
Tack detsamma!
Kram
GillaGilla
Känns bra att du har din volontärkompis som förstår hur du fungerar …
Härlig morgonutflykt med skiftande väder och underbara bilder! Den lilla guldön – där var du verkligen på rätt plats vid rätt tid! Efter en regnig och blåsig natt, skiner nu solen och termometern står på +15,6, så det blir nog en promenad idag också.
Ha en fin dag!
Kram
GillaGilla
Ja, vilket sammaträffande det var när vi redan vid första gemensamma passet insåg att båda har upplevt dissociation. Olika orsaker och lite olika upplevelser men ändå vet vi båda hur det är.
Jag har ju nästan slutat gå ut och promenera den här tiden på morgonen men när jag gör det brukar jag undra varför jag har ändrat rutinerna. Det är så härligt att vara ute den tiden. Men det enkla svaret är latmasken i mig. Det är också ganska härligt att ta det lugnt på morgonen. Guldön blev en bonus och, precis som med regnbågen, hade jag turen att vara på rätt plats vid rätt tid 😀
Här ska det regna hela dagen så jag får aktivera mig inomhus. Visst kan man gå ut ändå men när man inte måste är det lätt att avstå.
Kram
GillaGillad av 1 person
Fantastiskt vackra bilder! Jag kan verkligen förstå din längtan tillbaka.
Din kompis på katthemmet verkar vara en ovanlig kille. Ibland gör man såna möten i livet som är ovanliga.
Kram
GillaGilla
Tack så mycket! Jag känner om och om igen att jag är på rätt plats 😀 Bara tanken på att inte få vara här gör mig lite ledsen. Men jag vet ju att jag aldrig behöver flytta härifrån så det är inget problem 😀
Volontärkompisen har egen erfarenhet av dissociation och förstår mig väldigt väl. Det är skönt att slippa förklara när huvudet inte riktigt är med. Dessutom är han väldigt trevlig och vi pratar på om allt möjligt 😀
Kram
GillaGilla
Du och Anki kan ta varandra i hand, ni är lika morgonpigga båda två. Brukar kika på hennes soluppgångar och nu får jag njuta av dina också, då kan jag gott fortsätta tryna till långt fram på förmiddagen.
Så bra med en förstående volontärkompis, så du slipper komma med konstiga bortförklaringar. Rätt märkligt ändå att det råkar vara någon som har egen erfarenhet av just dissociation, ett ord som inte ens ingått i mitt vokabulär!
Det har blåst och regnat här idag så hälften av höstlöven redan ligger på marken.
Tack speciellt för den fina regnbågen,vet inte när jag senast sett en.
Kram från pörtet
GillaGilla
Jag har nog varit lika morgonpigg som Anki förut men sedan jag började med sömntabletter sover jag lite längre. Men oftast vaknar jag före sex på morgonen. Men nu har jag ingen hund som behöver komma ut och det är lätt att vara lite lat då 😀
Ja, världen är ganska liten ibland och vi var båda förvånade över att den andra förstod det ordet. Det är väldigt skönt att han förstår utan att jag behöver komma med långa förklaringar.
Löven sitter kvar ganska rejält på sina grenar än så länge men det börjar singla ner en del nu. Det är makalöst vackert att promenera i alla höstfärger nu. Regnbågen fanns där en kort stund och jag lyckades befinna mig precis på rätt plats 😀
Kram
GillaGilla