Det rycker i tårna

Farbrorn i lägenheten under min hör lite dåligt. Det har jag märkt när jag har pratat med honom och måste tänka både på att artikulera och höja rösten ett snäpp. Det gör jag så gärna och inte heller stör det mig att ljud från tv och radio låter väldigt högt hos mig när han tittar och lyssnar på något. Det är alltid tyst i god tid innan sovdags. Men vi har inte samma musiksmak. Det har jag konstaterat efter att ha fått lyssna på gammeltjo i två dagar. Dragspelsmusik och den sortens dansmusik är inte en musikvariant jag brukar lyssna på. Däremot älskar jag att dansa gammeldans och när jag hör musiken nerifrån min grannes lägenhet, då rycker det i tårna och mina fötter vill dansa schottis, snoa, polka, vals och allt annat de har dansat förut.

Efter bugg kommer gammeldans i min lista över favoritdanser. Jag har nog aldrig haft lika kul som när jag har dansat de danserna och jag önskar att jag kunde få återuppleva det. Det började när jag gick i högstadiet och det fanns något som hette ”fritt valt arbete” på schemat. Jag kommer inte ihåg vad detta hette när mina barn gick i skolan men det fanns i alla fall inte tillnärmelsevis samma valmöjligheter för dem. Det handlade mest om att kanske ha extratimmar i ett ämne man behövde mer tid i eller så var det några få, inte särskilt inspirerande val de kunde göra. På min tid (nu är jag riktigt gammal känner jag) valde jag ämnen som ”novisen vid spisen” (matlagning), hundkunskap (praktiska och teoretiska övningar med hundar), och olika sorters dans. Det var där jag lärde mig gammeldans och insåg att det var bland det roligaste man kan syssla med. Man skrattar lika mycket som man dansar. Det var så roligt så jag och en av mina bästa kompisar anmälde oss till en annan gammeldanskurs och jag lockade även med mina föräldrar. De var jätteduktiga när det gällde dans men de kunde behöva lite mer på fötterna för att det skulle bli ännu roligare. Tänk att jag som tonåring tittade med stolthet på mina föräldrar när de dansade. Det måste ha varit ganska ovanligt.

Det slutade med att mina föräldrar fick uppdraget att leda kvällskurser i gammeldans och om någon av dem hade förhinder fick jag följa med som lärarvikarie. Jag kommer ihåg att jag vid ett av de tillfällena fick snabblära mig mazurka. Det gick bra och jag hjälpte gärna till. Och, med risk att vara tjatig, det var så himla kul.

Tyvärr tog det stopp för den typen av dans när jag flyttade hemifrån efter gymnasiet. Jag bytte ort och flyttade ihop med min blivande man och det blev andra sorters danser i stället. Jag gick en buggkurs tillsammans med ett gäng kompisar men min man gav upp efter första tillfället. Många år senare, när vi bodde i Optand, lyckades jag övertala honom att göra ett nytt försök och den här gången blev han rejält biten. Oj, vad mycket kul vi hade när vi var ute och buggade på olika dansbanor och på finlandsfärjorna.

Som ni kanske kommer ihåg längtade jag efter att bugga igen när jag hade blivit ensam och medan jag väntade på min nya lever. När jag äntligen mådde bra och började på en buggkurs kände jag den där lyckan igen. Och alla vi som var med kämpade med turerna medan vi skrattade oss halvt fördärvade åt misstagen. Lika glada miner var det när vi lyckades och fick beröm av ledarna. Tyvärr fixade inte min rygg mer än tre tillfällen och jag måste erkänna att jag sörjer förlusten av dansen lite. När jag nu påminns om hur roligt det var och känner hur det rycker i tårna och spritter i benen, kommer längtan efter att få dansa men samtidigt kan jag känna glädje över alla roliga minnen.

Så länge jag kan promenera kan jag acceptera att jag inte kan allt annat roligt. Kameran gör ofta promenaderna ännu roligare och den här årstiden hittar jag nästan alltid något att fota. Några sorters växter som verkar sprida sig extra bra i den jämtländska naturen är rosbuskar, vinbärsbuskar och brandliljor. De här brandliljorna hittade jag i ett skogsbryn.

Inne i skogen träffade jag en nyfiken ekorre. Jag blir alltid glad när en ekorre sitter relativt stilla och låter mig fota. Men det var tydligen inte kul att posera för ganska snabbt pep den till och sprang uppför stammen.


  1. Så trårkigt för dig att du inte kan dansa längre.
    Jag har flera vänner som dansar mycket, och precis som du, så älskar de det. Själv kan jag inte dansa alls, och det sörjer jag faktiskt. Jag har en gång gått en enda kurs i gammeldans med min exman, men det blev bara en termin. Det var verkligen jätteroligt. Jag hade gärna gått flera men så blev det barnafödande istället och livet förändrades.

    Sedan gick jag en vanlig kurs långt senare… men då förstod jag att jag var en hopplös danspartner. Jag är för motsträvig helt enkelt. Och nu tycker jag att jag nog får/kan klara mig utan den konsten.

    Gilla

    • Ja, det är trist men jag tänker inte så mycket på det numera. Ibland påminns jag och tänker tillbaka lite.
      Det är säkert väldigt vanligt att man ger upp en del intressen när barnen börjar komma. Då blir ju de det nya och viktigaste intresset och när de flyttar ut är det inte säkert att man kan ta upp de gamla intressena. Men vi har båda försökt så det behöver vi inte ångra. Att det av olika skäl inte gick så bra är ju en annan femma.

      Gilla

  2. Haha 😁 vad roligt att farbrorn spelar gammeldansmusik! Det var lite ovanligt att du fick iväg dina föräldrar, man brukar ofta tycka att ens föräldrar är pinsamma när man är tonåring! Tråkigt att du inte kan dansa längre. Jag har aldrig varit en dansant person men när jag hör discomusik från 70-talet typ Village people, Donna Summer och liknande blir jag också väldigt upplivad och skulle vilja dansa disco hela natten 😁
    Kram

    Gilla

    • Ja, och han har spelat en stund i dag också 😀
      Jag ville inte ha med mina föräldrar på andra aktiviteter men just gammeldans gick bra. Det var ju mest folk i deras ålder och ännu äldre där. Men jag behövde aldrig skämmas när mina föräldrar dansade på andra fester heller. De var verkligen duktiga och samspelta på dansgolvet. Den roligast dansen på mitt bröllop var faktistk valsen med min pappa 😉
      Jag blir också danssugen när jag hör 70- och 80-talsmusik och där kan ju alla hänga med i sin egen stil 😀
      Kram

      Gilla

  3. ”Fritt valt arbete” fanns när jag gick i skolan också och utbudet var enormt. I åk 9 valde jag tennis och då fick vi bussbiljetter så att vi kunde åka till den nya tennisstadion. Där kunde vi dessutom spela badminton och squash. Efteråt kunde man svalka sig i poolen. Numera heter ämnet elevens val och får i princip inte kosta någonting… Jag tror faktiskt att bugg fanns som alternativ också. Den enkla sanningen är att när skolan var statlig då hade den pengar.

    Vilka fina bilder på den söta ekorren!

    Kram och god lördag!

    Gilla

    • Ja, just så hette det…elevens val. Jag tror att jag blev mer besviken än mina barn när jag såg hur lite de hade att välja mellan. Men det var säkert som du skriver, att i den statliga skolan fanns det mer pengar. Vi får väl konstatera att i det fallet var det bättre förr. I alla fall roligare.
      Tack, det är kul när man får chansen att fota djur av olika slag 😀
      Kram och detsamma!

      Gilla

  4. Å ja, jeg savner å danse,gammeldans er så utrolig morsomt. Ingen av de jeg har vært sammen med har danset, så det er mange år siden jeg har fått utfolde meg nå. Det er dårlig med steder å dra om en vil danse. Nå har de til og med stengt dansegolvet på ”danskebåten” leste jeg i avisa. Det var mye derfor jeg tok en tur til Danmark eller to i året tidligere. Får håpe de åpner for slike aktiviteter igjen før vinteren.

    Gilla

    • Ja, då vet du hur kul det är och förstår att jag saknar det. Men vi får tänka tillbaka och le åt våra minnen och hitta andra givande aktiviteter i stället. Jag har ingen längtan efter att gå ut och dansa men jag skulle gärna gå fler danskurser där alla dansar med alla och det inte finns några baktankar. Köttmarknaden är jag inte intresserad av 😉

      Gilla

    • Det är inte en favorit hos mig heller men precis som när det gäller dansbandsmusik är det helt ok när man ska dansa och inte bara lyssna. Jag tror ändå att du har någon slags musikalitet i dig eftersom du känner igen och uppskattar väldigt många fågelläten 😀

      Gilla

  5. Tänk så mycket minnen som kan dyka upp! Gammeldans är underhållande att titta på – och det finns ett duktigt gänga dansare här i Vånga/ Skärblacka, ”Orgagillet”. De har tävlat en del, men det är nog en del år tillbaka i tiden 🙂
    Väldigt tråkigt att du inte kunde fortsätta med danskursen du började – jag minns att du tyckte det var så kul.
    Fina bilder från din promenad … brandliljor hade vi där vi bodde förut, men här vill de inte …
    Finfina bilder på ekorren!
    Ha nu en fin lördag!
    Kram

    Gilla

    • När det är glada minnen så är de välkomna och mina dansminnen är väldigt glada och välkomna. Lite saknad och en del längtan ger de förstås också men det visar ju bara hur kul det var. Det är kul att titta på andra som dansar men då blir jag väldigt sugen på att få vara med.
      Jag var ledsen för att det inte funkade att dansa men livet bjuder på en del besvikelser och då får man kämpa lite med dem och sedan försöka gå vidare.
      Tack Anki. Brandliljorna finns i väldigt många trädgårdar här och även ute i naturen. De lyser verkligen upp när de sticker upp på lite oväntade platser.
      Ekorren var snäll som satt stilla en stund.
      Tack detsamma!
      Kram

      Gillad av 1 person

  6. Så rolig läsning, jag gick också en sådan kurs i ”fritt valt arbete” i skolan. Jag och en klasskompis traskade iväg och lärde oss dansa, så roligt vi hade. Många år senare så gick jag en buggkurs, det var inte lika lätt. Men när jag väl fått kläm på alla turer och steg så dansade jag mer än gärna. Efter det har jag gått många kurser, lika kul varje gång. Nu dansar inte jag heller även om jag inte har något som hindrar mig. Kommer liksom inte iväg på sådant. Har ju mycket annat som måste hinnas med. Vilken söt korre, ja du vet ju redan att jag är galen i de där små ludensvansarna.

    Kram

    Gilla

    • Tack, vad kul att du tycker så 😀 Även om allt inte var bättre förr så var våra ”fritt valt arbete” mycket roligare och mer varierande än dagens trista ”elevens val”. Både du och jag har haft mycket glädje av dans och det får vi leva på. Men det är trist att vi ska behöva nöja oss med det.
      Jag gillar ekorrar jättemycket jag också och det är alltid lika kul när de visar upp sig 😀
      Kram

      Gilla

  7. Så roligt att läsa om din ”danskarriär”. Gammeldans har jag aldrig fått lära mig, buggkurs har jag gått men utan partner och då blev det lite si o så med lärandet. I Finland växte jag upp med humppa, foxtrot och tango istället, var ute med mamma o dansade från jag var 17 år! Precis som du sörjer jag förlusten att inte kunna dansa med min risiga kropp längre. En fantastisk motionsform är dansen i alla dess former. Här i Säfsen dansar man även linedance, men jag har blivit på tok för glömsk för att fixa alla turer även om det inte fysiskt är så svårt. Vi får nog fortsätta drömma oss tillbaka och försöka hitta andra nöjen som kroppen fixar, o det gör vi ju med bravur med våra promenader! Kram

    Gilla

    • Det är roligt att dansa och det kanske inte spelar så stor roll vad för slags dans det är. Jo förresten, jag har dansat jazzbalett och det var inte alls lika kul. Där var det minsann inga skratt när man gjorde fel utan där skulle vi vara disciplinerade och seriösa. Jag hade nästan förträngt den danskursen. Visst är det trist att vi inte kan dansa som när vi var unga längre. Men även om vi sörjer dansen, kan du och jag hitta andra nöjen som nästan kompenserar den förlusten. Men bara nästan. Jag skrattar inte lika mycket under mina promenader.
      Kram

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s