Bästa årstiden

Ja, så tycker jag just nu men det kanske ändras i vår. Jag har längtat efter lite kyla och när den kommer med sol och nästan ingen vind, då är det svårslaget. När man träffar andra personer är det givna samtalsämnet vintern i år jämfört med tidigare vintrar. Ingen verkar ha varit med om en sådan här vinter tidigare och jag har också förvånat noterat att det aldrig kom någon riktig köldperiod. Då menar jag temperaturer ner mot 30 minusgrader och kanske ännu lägre. Det är fortfarande möjligt men jag är väldigt nöjd med de 10-14 minusgrader som de senaste dagarna har bjudit på. Jag har njutit av härliga promenader på isen och det är många som med glädje ger sig ut på diverse isaktiviteter.

Men jag har även gått runt den närbelägna fågelsjön, Ändsjön, för första gången sedan vintern kom. Det är så lite snö att det inte är några problem att gå där. Det enda problemet var att undvika att gå på de isiga spångarna. Men återigen tackar jag mina dubbskor (ett annat märke än icebugs) för att jag kunde ta mig fram utan att ramla.

DSC_0014DSC_0009

Det är fint att gå runt Ändsjön men när vädret är så härligt som nu vinner promenader på sjön med hästlängder. På min sida av bron, d v s mellan Frösön och Annersia, är Medvinden upplogad sedan ett tag. Jag har sett på de lokala nyheterna att det troligtvis är dags att ploga upp den andra sträckan också snart. Just nu är Medvinden perfekt för skridsko- eller sparkåkning men jag vandrar hellre lite på sidan om, där det finns lite snö. Två dagar i rad har jag gått mot Östersund eftersom jag ville se om man kan gå under bron.

DSC_0032

Som ni ser är det olika aktiviteter som lockar ut människor på Storsjön en vacker vinterdag.

DSC_0004DSC_0010DSC_0047

De här männen kom med ett litet fordon och letade efter bra platser att provborra på. De mäter tjockleken på isen för att avgöra om isen håller för tyngre fordon. Samtidigt får de agera lokalguider och här är det en kvinna som frågar var Medvinden börjar. Hon bar på sina långfärdsskridskor efter att först ha provat att åka på den knaggliga isen utanför den finare banan på Medvinden. Jag var en bra bit ifrån men man lär sig ganska snabbt att ute på sjön, vare sig det är is eller man sitter i en båt, hörs ljud väldigt långt när det är vindstilla.

DSC_0056

I dag var ländryggen ganska snäll mot mig och jag fortsatte lite längre än dagen innan. Ingen promenerade under den längre delen av bron och då vågade inte jag heller göra det.

DSC_0013

Ibland vände jag mig om och beundrade utsikten åt det hållet. Jag tröttnar aldrig på fjällen.

DSC_0018

När jag hade gått lite längre syntes den första lilla biten av bron. Vallsundsbron mellanlandar på en konstgjord ö för att konstruktionen ska vara tillräckligt stabil. Nu började det kännas att det var dags att vända men jag ville gärna fortsätta tills jag hade kommit fram under bron. Till höger i bilden, bredvid den stora kyrkan (som faktiskt heter stora kyrkan) ser ni det gula hus där mina farföräldrar bodde i över 50 år. Jag har många fina minnen därifrån.

DSC_0030DSC_0036DSC_0039

Jag kände mig nöjd med min prestation när jag hade passerat under bron och där vände jag tillbaka. Resten av bron fortsätter efter den konstgjorda ön och det är inte ofta man får tillfälle att se den från den här vinkeln. Då får man gå över bron och gå ner på ön eller passa på när isen är tillräckligt tjock.

DSC_0041

Det är populärt att ge sig ut på isen under de här förhållandena. Jag såg att en del personer satt längs strandkanten med näsan upp mot solen men än så länge tycker jag att det är lite för kallt. Men snart värmer nog solen skönt och då instämmer säkert många med mig när jag påstår att det här är en härlig årstid.

DSC_0048

Det är snart ett år sedan jag återvände hit och jag ångrar mig inte.


  1. Den enda is jag sett i Stockholmsområdet skulle jag inte gå ut på, mer som glasbitar som flyter omkring. I morse kom dock var det dock ett mycket tunt snötäcke med pudersnö, men det försvann under dagen.

    Gilla

  2. Du fick fina bilder från din promenad. Vi måste ha varit på isen samtidigt för jag såg också männen som provborrade i isen. Kameran var med… men den sterjkade och alla mina bilder blev suddiga. Av någon konstig anlednings så fungerade inte zoomen. Kanske det var för kallt för den, men konstigt ändå, den har klarat bistrare vinterväder.

    Gilla

    • Tack, vi bor ju fint så det är lätt att fånga fina motiv 😀 Vi kanske borde se till att träffas så att vi känner igen varandra om vi möts. Kan ju vara trevligt att heja 😀 Men jag är med på foton ibland så du kanske skulle känna igen mig 😀

      Gilla

  3. Jag förstår att du njuter av årstiden för nu har ni vackert vinterväder. Snö, och klarblå himmel ger helt enkelt ett fantastiskt ljus och då är det perfekt promenadväder!

    Kram

    Gilla

  4. Jag vet att du njuter av dina dagar när de är som på dina härliga bilder! Gläder mig mycket för din skull – så bra att du får bo där du trivs som bäst och känner dig som mest hemma! Jag njuter av att se allt det vackra så här på avstånd!
    Nu kom bakslaget, med början igår – några cm snö och det ser ut att komma lite till idag. Termometern på -3 grader och ja, vad säger man? Skitväder, men väntat! 🙂 Haha … tänk så olika vi tänker 🙂
    Kram

    Gilla

    • Tack Anki, jag vet att du är glad för min skull liksom jag är glad för din skull när du har en tidig vår 😀 Hoppas att bakslaget hos dig blir kort. Men jag vet ju att det kan komma snö som ligger kvar en bra bit in i mars. Jag håller tummarna för att det inte blir så 🙂
      Kram

      Gillad av 1 person

  5. Du bor verkligen i en vacker trakt. Vad bra att du inte ångrade tillbakaflykten. Allt har sin tid brukar jag ofta tänka.
    Blogglandia har många positiva sidor. Intressant att se hur det ser ut på olika platser och få ta del av andras ord. Blev glad av att du fått en ny lever och att det funkar.
    Din header är magiskt vacker.
    Kram Bosse

    Gilla

    • Tack! Ja, jag tycker så och det märks säkert i min blogg. Kul att du tittar in till mig 🙂 För mig är det här ”hemma”.
      Visst är det kul och spännande att få följa med bloggvänner både där de bor och ut på utflykter. Ibland känner man igen sig och andra gånger lär man sig något nytt.
      Min levertransplantation och tiden efter den har varit en riktig solskenshistoria och jag är otroligt tacksam för det 😀
      Tack, headern är fotad från en av mina favoritstigar på Frösön. Åt ena hållet ser det ut som i headern och åt andra hållet ligger Oviksfjällen.
      Nu ska jag titta in till dig 🙂
      Kram

      Gilla

  6. Tänk att det snart är ett år sen du gjorde din flytt som du längtat efter. Så bra det blivit och nu får du njuta av lite vinter. Här är det strålande vårsol och fullt av krokusar och t o m små påskliljor har jag sett. Men det har blivit lite kyligare ute.
    Kram

    Gilla

    • Ja, visst är det märkligt att det redan har gått så lång tid 🙂 Det har känts rätt från början och visst njuter jag. Men vintern är annorlunda här uppe, trots att det har varit alldeles för mycket töväder den här vintern. Hade jag bott kvar i Mjölby hade jag nog känt att våren var välkommen. Men här ska det vara vårvinter först och helst ska solen skina hela tiden 😀 Vi får väl se hur det blir med det 😉
      Kram

      Gilla

  7. Tack för helt ljuvliga vinterbilder ute på sjön. Precis så brukar mina vintrar vara. Promenader och sparkturer på sjön…fast, inte i år. Men nu har även jag accepterat faktum, det bidde ingen vinter alls. Och min hälsporre har kanske mått bättre av gympaskor än av tunga vinterkängor, oavsett så njuter jag av solen som skiner ibland och ljuset som återkommer.Glad att höra att du känner att flytten tillbaka var rätt! Kramen

    Gilla

    • Jag har förstått att vintern har varit dålig hos dig och här har det inte varit som vanligt heller. Men jag är glad för att isen blev tjock och fin och lite snö har vi också. Om hälsporren har varit snällare mot dig pga skorna så finns det i alla fall någonting bra med hur det blev 🙂 Oavsett om det är vinter eller vår så får vi båda njuta av soliga dagar. Det finns inget tvivel om att flytten tillbaka var helt rätt 🙂
      Kram

      Gilla

      • Tack för dina peppande och kloka ord! Jag läser varje dag gamla inlägg i bloggen och där dyker hon upp, ständigt och jämnt, min fina Blinka. Ett sting blir det i hjärtat men mest med tacksamhet och även saknad förstås. Härom kvällen grät jag ohejdat då jag fick dåligt samvete över att Daniels närvaro var till så stor glädje och tröst att jag inte gråtit över Blinka på en hel vecka! Visst är det löjligt! Jag vet att om hon kan se mig från sin himmel så sänder hon tacksamma tankar till lillpojken för att han hjälper och tröstar mig. Hoppas du får en fin helg med fint väder, vi har haft kallaste temperaturerna denna vinter ner till minus 15 inatt, och det är ju ingenting i jämförelse mot hur det brukar vara ! Kram från pörtet

        Gilla

      • Du vet att jag förstår hur du kämpar med saknad, tankar och även samvetet. Jag, och många andra av oss som älskade våra djur, känner med dig och tänker lite extra på våra egna fina kompisar. Det är inte löjligt att känna så men det är viktigt att veta att du inte har anledning till det. Jag har många gånger känt det där stinget för att jag inte har varit ledsen under perioder för både min mans och mina hundars skull. Jag vet att det inte är rationellt att tänka så och det vet du också. Men känslorna styr vi inte över. Jag brukar tänka att jag inte skulle vilja att någon känner så för min skull när min tid är slut. Då inser jag att ingen annan älskad varelse önskar att den som är kvar ska känna så. Självklart skulle Blinka vara glad för att du har tröst och stöd av Daniel om hon kunde se dig ❤
        Kram

        Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s