När jag kom på att jag ville bli katthemsvolontär (eller kattslav som någon säger) kändes det jättekul och spännande. Jag blev inte besviken för jag får så mycket igen. Tyvärr misstänker jag att jag kanske inte ens klarar av att hjälpa till en gång i veckan. Jag har haft extra ont, särskilt i höger axel, sedan jag började och den senaste veckan har jag knappt kunnat använda högerarmen. Det är fibromyalgin som ställer till det den här gången. Jag var ju tvungen att avbryta mitt deltagande i buggkursen för drygt ett år sedan eftersom artrosen i ländryggen sa ifrån och nu kommer tankarna om att jag kanske återigen har varit för positiv i min tro på vad jag klarar. Men jag vill gärna tro att det bara är en tillfällighet och att det ändå var dags för en lite besvärligare period. Fibron funkar nämligen så att den plötsligt, utan orsak, kan ge starkare smärta för att sedan lika oförklarligt återgå till den ”normala” smärtstyrkan. Jag ger inte upp riktigt än och om det skulle vara så att ett pass i veckan är för mycket, då kan jag kanske ändå hjälpa till lite mer sporadiskt när jag har bra perioder. Idag fick vänsterarmen ett rejält styrketräningspass. Det är väldigt bra att jag har två armar.
Det är nog tur att inte alla katter vågar sig fram för om jag skulle sitta och mysa länge med allihop så skulle jag inte få mycket gjort. Jag började med att ge Prinsen, den bofasta katten, mat och sedan satte jag mig ner på golvet och lät honom komma upp i mitt knä. Där satt han helt stilla, tryckte sig mot mig och spann. Jag bara smälte. Men jag måste ägna mig åt de andra katterna också och idag hade det kommit en ny, vacker, långhårig katt med vita morrhår mot en gråvit päls. Jag lyckades inte ta någon bra bild. Den satt i sitt bås och jamade uppfordrande medan jag och Prinsen hade en mysstund. Jag minns inte namnet men på skylten stod det att den inte gillar andra katter och inte fick släppas ut i köket. Jag gick in till den och sträckte försiktigt fram min hand. Den kom genast fram och buffade mig i ansiktet. Även där satte jag mig ner på golvet och jag fick genast en katt i mitt knä igen. Den stod i mitt knä och började klättra uppåt med framtassarna. Där stod den och tittade mig rakt in i ögonen en lång stund. Det trodde jag åtminstone men det var inte mina ögon den såg utan rätt som det var tog den försiktigt tag med tänderna i mina glasögon och fick med sig dem. Men jag var snabb och räddade dem. Katten gjorde nya försök men jag var beredd och till sist reste jag mig och fixade mat, vatten och kattlådan. Sedan var jag tvungen att gå vidare.
Jag valde att variera arbetsuppgifterna för att bättre orka med dem. Det innebar att katterna i sista rummet fick vänta lite längre än vanligt på sin mat eftersom jag tog kattlådorna i varje rum innan jag gick vidare. Förut har lådorna fått vänta till sist. Men jag hade inte dåligt samvete. Nästan alla volontärer börjar morgonpasset kl 09.00 men jag är på plats före 07.30. Dessutom är maten aldrig slut på faten så det är inte synd om dem.
I det andra kattrummet finns bl a den här damen. Ja, hon är verkligen en dam med integritet och elegans. Sara, heter hon och vill man komma nära henne måste man först underdånigt be om tillstånd. Efter ett godkännande tecken kan man få klappa henne lite och har man riktig tur kanske hon t o m spinner lite. Men det blir inte en lång mysstund och det är Sara som bestämmer. Vid nästa försök kan hon ge ifrån sig en liten väsning som tecken på att hon vill ha egentid. Det måste man ju självklart respektera.
I det tredje rummet bor bl a en liten kattfamilj bestående av den vita mamman Deidamia och hennes ungar Deimos och Ariadne. En tredje unge, Selene, låg gömd någonstans. Mamman och Deimos ville gärna ha närkontakt men den sköldpaddsfärgade Ariadne vågade sig bara nästan fram för att lukta på mitt finger.
Debbie ligger och har koll på vad som händer. Men kommer jag för nära drar hon sig snabbt undan
Den sista avdelningen är karantänavdelningen och i den finns det två rum och tre bås. Här gäller så klart särskilda regler och extra hygien. Först kommer man in i den del där katterna är i slutet av sin karantäntid. Men en av de katter som har hamnat där har nu varit sjuk i några veckor och enligt veterinär ska han, lilla Smokey, ha eget bås, specialmat och medicin och när man har rört honom ska man sprita händerna innan någon annan katt får röras. Det här har jag bara läst i informationen och jag skulle gärna vilja veta hur de egentligen tänker. Det står nämligen i samma information att Smokey ska släppas ut till de andra katterna under passen. Lite motsägelsefullt kan jag tycka. Men den lycka han visade när han kom ut gjorde mig varm och glad. I ett jättesprång var han hos snälla, stora, trygga Kadmos och blev hjärtligt välkomnad. Det är inte lätt att hänga med med mobilkameran men de verkade lika glada båda två.
I ett annat bås fanns två nykomlingar, svarta och jättefina kattbröder. De är väldigt lika min yngsta dotters två katter, som också är bröder. Det var helt omöjligt att fånga dem på bild men jag lånade en bild från kattvolontärernas fb-grupp.
Ännu fler nykomlingar låg och solade sig uppe på en hylla. De visade inget som helst intresse av att träffa mig och jag ville inte skrämma dem. Men de fick mat, vatten och rent i kattlådorna.
Lite sliten men ändå nöjd med förmiddagen åkte jag hem, åt lunch och gick sedan ut en liten runda i det sköna vädret. Om någon dag märker jag om även vänster arm börjar ge mig mer problem och i så fall får jag nog börja fundera på fortsättningen.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Så tråkigt om du inte kan fortsätta för jag förstår att det ger dig mycket och dessutom så gör du en rejäl insats. Men samtidigt så måste kroppen orka med också. Du får helt enkelt se tiden an och utvärdera om det fungerar eller inte. Så fina katterna är och jag förstår att de har väldigt olika personligheter.
Kram
GillaGilla
Ja, jag hoppas att det inte ska vara så illa och jag räknar med att i alla fall ta det redan bokade passet nästa vecka. Kanske fungerar det om jag växlar mellan att använda höger eller vänster arm 🙂 Jag skulle sakna alla katter om jag inte kan fortsätta men än så länge räknar jag med att jag ska kunna hjälpa till i någon form.
Kram
GillaGilla
Trist om ting ikke fungerer som gir deg så mye ellers. Kanskje du bare skal ha en gang eller to i måneden istedn.
GillaGilla
Jag hoppas att det inte ska bli så men det är ju bättre att kunna hjälpa till några gånger i månaden än inte alls. Jag trivs med alla katter och på något sätt ska det nog fungera.
GillaGilla
Underbart inlägg och bilder där du så fint beskriver alla katter. Det är så fascinerande att de alla är så olika personligheter. Ingen av mina katter vill sitta i mitt knä, de vill gärna vara nära och spinna men inte vara PÅ mig. Hoppas dina besvär inte beror på att du blir överansträngd. Det hade kanske varit bra om du bara var där ett halvt pass.
Kram
GillaGilla
Tack! Jag tycker också att det är spännande med alla personligheter hos katterna. Man måste helt enkelt låta dem visa hur de vill ha det och inte bara ta för givet att alla vill gosa. Men när man får de där mysiga stunderna, då känns det väldigt bra 😀
Om jag märker att det inte blir bättre måste jag nog minska på passen. Ett halvt pass är inte till så stor hjälp för då måste ju någon annan i alla fall komma och hjälpa till. Jag har svårt för att komma dit och säga att jag bara gör vissa saker och då är det nog bättre att komma lite mer sällan. Det är ju bättre att göra så än att kanske inte komma alls.
Kram
GillaGilla
Ett härligt inlägg om och med de olika kattpersonligheterna och fina bilder!
Verkligen tråkigt om du inte kan fortsätta! Det verkar så mysigt, men säger kroppen ifrån, då har man inte mycket val – det egna måendet måste gå före! Hoppas nu det är ett tillfälligt bakslag och att det är övergående.
Kram
GillaGilla
Tack! Det finns många katter att berätta om och nya har dykt upp varje gång jag kommer dit. Nu har Romeo och Julia fått ett hem och har flyttat och det kommer att kännas lite tomt. Men jag är jätteglad för deras skull och för att de får bo tillsammans 😀
Ja, det skulle var väldigt tråkigt om det inte fungerar. Hur det blir vet jag inte än men jag hoppas att det här var en tillfällighet. Jag fortsätter någon vecka till, i alla fall så länge vänsterarmen fungerar som den ska 😉 Sedan får vi se.
Kram
GillaGillad av 1 person
Gör ett nytt försök. Fick till svar att det inte gick att publicera min kommentar 😦
Fina bilder på katterna. Jag identifierar mig litet med Sara, ju längre jag lever ensam desto mer vill jag bestämma själv 🙂 Men, jag kan rätta mig in i ledet när det behövs 🙂
Så tråkigt det skulle vara om du inte kan fortsätta med ditt volontärarbete som jag uppfattar som du verkligen älskar. Det ger dig litet extra vitaminer och glädje. Men kroppen vill inte alltid som människan. Jag håller dock tummarna för dig…. att du åtminstone varannan vecka kan vara närvarande där…
Hur går det med Fk? Har överklagandet sänts in? Hur lång tid tror ni det ska behöva gå innan nya beslutet tas? Jag håller verkligen tummarna för att det beslutet ska fattas till din fördel. Det skulle förenkla livet för dig, ge dig litet mindre bekymmer i vardagen. Som du nog förstått har jag inte hållit mig ajour i bloggvärlden senaste veckorna…
GillaGilla
Bra att du försökte på nytt och det gick ju fint 🙂
Jag kan se lite av mig själv också i Sara och även en del andra personer 😀 Jag ser det som positivt att man visar vad man vill och det gäller både människor och djur. Inom vissa gränser naturligtvis.
Jag hoppas att det här bara råkade sammanfalla med en sämre period men om jag ska vara kvar måste jag nog variera mellan vänster och höger arm. Du har väldigt rätt i att jag älskar att vara där och katterna ger mig jättemycket.
Just nu kan jag inte göra mer än att vänta på hur det ska gå i förvaltningsrätten. Det kan ta mer än ett år innan det blir avgjort och under den tiden får jag ingen sjukpenning. Jag har betydligt bättre förutsättningar att klara det än många, många andra drabbade. Försäkringar efter min man täcker alla fasta kostnader och kan ev höjas. Det är inte klart ännu. Jag har även sagt till om att jag vill börja ta ut min privata pensionsförsäkring fr o m nästa födelsedag. Den betalas ut i fem år och sedan kan jag gå i pension. Även om jag vinner i förvaltningsrätten så har jag förmodligen förlorat min SGI och då kan jag inte få ny sjukpenning. Bara de månader som överklagandet gäller. Det betyder att FK vinner till slut men jag har insett att det är viktigare att må bra än att ha ångest och må dåligt av allt bråk med FK. Men man vet aldrig hur det slutar. Jag vet att det kämpas hårt för alla sjukas upprättelse och det går framåt 🙂 Vår fb-grupp har passerat 50 000 medlemmar och våra företrädare har mycket inplanerat.
GillaGilla
Vilka goa missar, vet du hur ofta någon får flytta till ett ”riktigt” hem? Eller blir de kvar länge på katthemmet? Hur ska vi lyckas höja statusen på katten så vi slipper ha så många oönskade katter. Och som gjorde att man inte skaffade sommarkatt till barnen för att sedan lämna dem vind för våg när hösten nalkas. Hjärtat blöder för dem även om katthemmet är en trygg oas.
Jag stångas för närvarande med en inflammation i halsen och muskeln nedanför på vänster sida, svullet, ömt och varmt. Smärtan har hindrat mig från att sitta och måla, o det är så trist! Uppmaningar att gå till doktorn har jag fått men lyckats förhala det hela i h opp om att det ska ”läka ut av sig själv”. Hoppas din värk ger med sig, det är väl sjutton att man inte ska kunna göra något som man själv tycker om o som dessutom hjälper andra!
GillaGilla
Ja, det bor många fina fina katter på katthemmet och det är bara att njuta när någon vill komma och mysa 😀 Jag vet inte hur ofta de får komma till sina ”forever-hem” som jag har förstått att de kallas. Jag vet att de har s k visningar av de katter som är redo och på hemsidan ligger bilder och texter om de katterna ute. Nu har Romeo och Julia, det kelsjuka syskonparet, fått ett nytt hem och det gör mig glad. Hur man ska hindra att katter far illa har jag ingen lösning på men kanske borde katter kosta. Men den bästa åtgärden vore nog att kastrera de katter som det inte ska avlas på. Men det finns så många som inte tycker att de vill kosta på sina katter den veterinärkostnaden och om det blir kattungar ger de gärna bort dem gratis. Det finns många anledningar till att djur far illa och jag förstår inte någon av dem.
Jag kan inte heller måla i mina mindfulness-målarböcker. Jättetrist och jag hoppas att både du och jag ska må bättre snart. Jag vet precis hur lätt det är att skjuta upp läkarbesök när man är vårdtrött. Jag ska inte tjata på dig. Du känner nog själv när det blir dags att söka vård.
Kram
GillaGilla
Många fina katter, var och en på sitt sätt. Men vissa sticker ut. Verkligen tråkigt när man vill så hjärtans väl att det ska fungera med kroppen att hjälpa till. Säkert är det så när man är van vid att alltid har smärt att man står ut för att det ger så mycket tillbaka. Men som du säkert redan vet är det viktigt att lyssna in signalerna som kroppen skickar ut så att inte smällen kommmer med full kraft för då är det försent. Så därför är mitt råd att inte pressa på för mycket utan ta det lungt.
Styrkekramar till dig!
GillaGilla
Ja, vilken förmån jag har som får vara med alla dessa härliga katter. Förhoppningsvis kan jag fixa det på något sätt. Jag ska definitivt använda vänsterarmen mer och kanske kan det göra skillnad. Högerarmen och axeln protesterar fortfarande när jag vill använda dem och jag vet att det kan ta tid. Men den viktigaste kunskapen är ändå att jag inte förstör något, jag får bara ont. Jag är van vid smärta och den nivå som är normal för mig bryr jag mig inte så mycket om. Det är topparna som gör det mer besvärligt. Då funkar inte de vanliga invanda rutiner som jag har infört för att det ska gå bra. Du vet säkert precis hur jag menar. Oftast vet jag vad jag klarar men ibland vill jag lite mer än förnuftet säger att jag ska utsätta mig för.
Tack och kram tillbaka!
GillaGilla