Katter…igen.

Ni får nog vänja er vid att se katter här ca en gång i veckan. Men vem kan väl ha något emot att titta på fina katter? Här är Prinsen, den bofasta katt jag skrev om sist men inte lyckades fota. Nu satte han sig ner en stund och då åkte mobilen fram. Stackars Prinsen har både njurproblem och är lite för tjock så han får inte riktigt så mycket mat som han vill. Han går som han vill i köket och de katter han gillar får ha sina boxar öppna under passen. Då ställer vi upp de andra katternas mat på någon avsats för Prinsen tar sig inte upp. Prinsen är kanske inte den allra vackraste katt jag har sett men han är definitivt en av de charmigaste.

20200206_073451

Molly var en ny, väldigt trevlig bekantskap. Jag misstänker att hon är en pensionatskatt även om det inte framgick tydligt av tavlan på hennes box, dvs hon får vara här medan husse och/eller matte är någon annanstans. Hon kelade gärna lite och där blev jag kvar ett litet tag.

20200206_081140

Syskonparet Romeo och Julia har jag berättat om tidigare och de vill alltid vara i centrum så mycket som möjligt. Rätt som det är, medan man sitter nerhukad för att städa en kattlåda, kommer någon hoppandes och landar på ryggen. Helst ska man klappa och gosa med dem hela tiden men det går ju inte. Men jag sitter gärna lite extra i deras avdelning och har jag tur kan någon av de mer skygga katterna våga sig fram lite också. Här sitter Julia och beklagar sig högljutt för att jag inte ägnar mig åt henne.

20200206_085735

En liten skygg katt som fräste när jag kom för nära.

20200206_090649

Minns ni den vuxna katt som hade en liten svart kompis. Den här gången upptäckte en annan kattunge hur mysigt och tryggt det var i den snälla, äldre kissens närhet. Båda blev gärna klappade och jag fick också vara med och mysa en stund. Men jag rullade inte runt på golvet med dem.

Det går inte snabbt att få alla sysslor klara. Den här gången var jag kvar i ca fem timmar. Men jag hade många mysstunder och det är ju så det ska vara när man är kattvolontär. Kanske undrar någon hur det har gått för Ferdinand, som vägrade lämna sin kattlåda. I dag hittade jag honom i en annan box och han hade fått en annan slags kattlåda och flera sköna liggplatser. Han är fortfarande lika skygg och han fräste när jag kom för nära. Men han har i alla fall lämnat kattlådan och det får väl räknas som något positivt. Jag har ingen aning om vad som planeras för hans del men den kvinna som hjälpte mig in i verksamheten sa att ”vi avlivar aldrig några katter”. Hon kanske menade att friska katter aldrig avlivas. Så vill i alla fall jag gärna tolka det. Jag hoppas att Ferdinand ska kunna vänja sig vid sitt nuvarande liv, må lite bättre och bli lite mindre rädd. Frisk är han men det räcker kanske inte för att må bra. Jag vet alldeles för lite om katter för att kunna ha en åsikt om vad som är bäst. Men jag vet att jag blir väldigt glad om jag en dag får se en tryggare och gladare Ferdinand.


  1. Då håller jag en stor tumme för Ferdinand. Friska djur borde aldrig behöva avlivas om det inte är något extraordinärt. Så fina katterna är var och en på sitt sätt. Själv har jag varit ägare till tre: Frida, Molly och Mini. Sorgligt nog fick sonen astma och vi hittade ingen pålitlig köpare som kunde ta hand om Mini och Molly så de fick somna in. Bondkatter, hur ljuvliga de än var, stod inte så högt i kurs då heller.Sorgligt men sant.Tack och lov så var de inte purunga.

    Kram

    Gilla

    • Jag hoppas verkligen också att Ferdinand ska känna sig lite tryggare. De flesta katterna på katthemmet har kompisar och leker med varandra men Ferdinand kan inte vara tillsammans med dem. Det är sorgligt att han ska ligga där och trycka och vara rädd. De andra skygga katterna har i alla fall en gemenskap med andra katter. Vi har haft två katter men båda två har mött tragiska slut. Då sa jag att jag aldrig mer ska utsätta mig för samma sak och jag tänker fortfarande så. Katthemmet har blivit en möjlighet för mig att vara nära djur och det är bättre än inget. Jag skulle ha gjort samma val som ni gjorde om jag inte kunde hitta bra hem men det kan inte ha varit lätt att ta det beslutet.
      Kram

      Gillad av 1 person

    • Ja, hon är lika fluffig i pälsen så jag kan också se likheten 🙂 De är så fina och vi har också haft en katt som såg ut nästan så. Men tyvär blev hon bara några år gammal innan vi hittade henne död ute. Det var så sorgligt och värst för ena dottern som var hennes matte. Det var sista gången jag gick med på att ha katt. Jag ville inte vara med om det igen. Därför är det en jättebra lösning att vara volontär på katthemmet. Både för mig och katterna 😀

      Gilla

  2. Åh så mysigt med fem timmar hos katterna! Det är så roligt att de är olika individer men sorgligt men dom som fräser och är rädda. Hoppas dom kommer på att du är en snäll människa man kan lita på.
    Kram

    Gilla

    • Ja, jag gillar att vara där. Det är slitigt och jag känner av det några dagar efteråt men det är absolut värt det. Visst är det sorgligt när djur inte mår bra och jag undrar vad alla dessa rädda katter har varit med om. Man kan bara hoppas att de ska förstå att vi som är hos dem nu är snälla.
      Kram

      Gilla

  3. Många fina katter! Jag lovar att jag inte kommer att tröttna på dina bilder. Så mysigt när du även berättar lite om katterna också, då blir de var och en lite mera personliga. Jag förstå att det tar sin lilla tid att hinna med alla göromål samtidigt som man vill ge lite gos. Ska bli kul att få följa Ferdinand.

    Kram

    Gilla

    • Haha, vad bra att det finns ett visst intresse från några håll att se katterna 😀 De lär bli ett återkommande tema eftersom bloggen skildrar mitt liv. Jag vet inte mycket om katterna men jag gillar att ge dem någon slags identitet. Inte bara anonyma pälsbollar. Det tar tid att bli klar med allt men jag har absolut ingen brådska. Kattgosandet ger mig också välbehövliga små pauser så jag stannar gärna upp i matutdelning och lådstädning 🙂 Jag blev lite bekymrad när jag först inte hittade Ferdinand men sedan såg jag att han hade fått flytta. Det kanske också var en del i att få honom att lämna kattlådan.
      Kram

      Gilla

  4. Så fina bilder på katterna! Härligt att du tar dig tid att njuta av deras sällskap – för visst är det mysigt! Om Ferdinand är lika rädd som Sixten för okända, så tar det säkert lång tid innan någon får hans förtroende på riktigt … men det känns bra att veta att han får bo kvar och ha ett ganska gott liv – och förhoppningsvis hittar han någon gång ett tryggt hem.
    Ha det bra och hoppas ni slipper stormvädret som visst är på väg in över landet!
    Kram

    Gilla

    • Haha, det går ju inte att låta bli att mysa om katterna visar att de vill det 😀 Det ger mig även tid för vila från själva jobbet. Bra på många sätt alltså och allra bäst är att jag får ha en nära djurkontakt 😀 Sixten har ju tytt sig till dig och jag hoppas att Ferdinand ska börja lite på åtminstone en av oss. Han behöver inte gilla alla bara han känner att det finns en människa han kan lita på. Jag vet inte vilka krav som ställs på katterna innan de kan få nya hem men jag gissar att Ferdinand blir kvar på katthemmet ett bra tag.
      Tack, än så länge blåser det bara lite och jag hoppas att stormbyarna stannar i fjällen.
      Kram

      Gillad av 1 person


Lämna ett svar till Anki Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s