I dag var jag helt ensam om ansvaret för alla fina kissar och det kändes helt ok. Mitt största problem var att hitta lysknapparna. Belysningen var redan tänd de två gånger jag hade sällskap av en van volontär och det tänkte jag inte på då. I morse var jag glad för mobilens ficklampa och jag tror att jag irrade omkring i ca 10 minuter innan jag hittade de väl gömda strömbrytarna. Stackars Prinsen, en katt som aldrig kommer att få ett annat hem pga bl a njurproblem. Han går fritt omkring i det första stora rummet där man utgår ifrån och han envisades med att vilja vara så nära mina ben och fötter som möjligt. Jag tog god tid på mig att kela med honom men innan jag kunde ge honom mat ville jag fixa belysningen. Jag snubblade på honom ett antal gånger men det avskräckte honom inte ett dugg. Till slut lyckades jag i alla fall tända och äntligen fick Prinsen sin specialmat. Han ska dessutom bantas så han får inte särskilt mycket mat.
Sedan var det inga egentliga problem. Jag delade ut mat och vatten och klappade alla katter som ville bli klappade. Dagens sötaste och lite omaka par är den här fina, vuxna katten och en kattunge. De hör inte ihop men har hittat varandra på katthemmet. Den lilla kattungen verkar vilja vara nära sin kompis så ofta den kan och den viljan ser ut att vara ömsesidig. Alla foton från katthemmet är tagna med mobilen. Jag vill inte släpa runt kameran i den miljön. Den kan lätt bli en leksak.
Dagens sorgligaste bild är på Ferdinand. Jag känner lite gemenskap med honom eftersom vi båda har bott i samma by utanför Oviken. Ferdinand sågs stryka omkring i Vattjom under sommaren och när vintern kom larmade någon katthemmet. Det hade varit önskvärt att folk hör av sig tidigare men Ferdinand blev matad av flera bybor under sommaren och kanske blev han lite som en sommarkatt för dem. Han är så rädd att det är omöjligt att komma nära honom. Någon har lyckats få klappa honom med en lång pensel men oftast fräser han argt så fort man kommer för nära. Nu har han tagit plats i sin kattlåda och vägrar lämna den. Jag fick veta i förväg att jag absolut inte fick försöka ta i honom och försöka få honom därifrån. Då kan han anfalla. Inte heller vill eller får jag försöka buffa eller tippa på lådan så att han blir rädd. Den här katten behöver lära sig att vi människor är snälla och då ska han inte skrämmas bort. Jag försökte flytta på en kattställning för att han kanske skulle ta sig dit och söka skydd där. Men han låg blickstilla i sin låda och tittade på mig och om jag närmade mig fräste han rejält. Kattlådan behöver städas men någon annan får besluta hur det ska gå till. Kanske genom att sätta dit en annan låda som kanske också kan vara lockande. Han går i alla fall upp och äter sin mat men det sker nog när ingen människa är i närheten. Ferdinand har sitt eget bås och det är nog både för hans egen och andra katters skull. Mitt hjärta värker lite för Ferdinand från Vattjom.
Kadmos är en trygg herre med ett blomkålsöra. Honom får man gärna gosa med och han verkar trivas med det. Men hittills har han inte kommit självmant utan han ligger och väntar på att få uppmärksamhet.
Holly är en skygg flicka som ofta ligger på en stol i köket när man kommer men man hinner bara ana en skugga när hon snabbt försvinner in i sitt bås, som är öppet. Jag har inte sett henne ordentligt förut men idag gömde hon sig inte riktigt lika undanskymt.
Den främre katten heter Romeo och han har en syster som heter Julia. De två katterna är nog de mest sociala av alla. Men det innebär att det är nästan omöjligt att få bra foton på dem. De vill vara nära helst hela tiden och om de inte spinnande stryker sig mot mig eller klättrar på mig så är de på språng runt omkring i det rum de delar med ett antal andra katter.
Jag har glömt namnet på den här fina sötnosen. En av de skygga katter som gärna kommer fram och tittar men som ändå håller sig på någon meters avstånd. Jag försöker leka med dem och det är alltid någon som vill vara med och fånga en leksak. Det händer att jag då kommer åt att ge små smekningar och någon gång har reaktionen blivit positiv. Små framsteg som kanske blir större om ett tag.
Det finns en del kattungar och fyra av dem har sin mamma med sig. Den vita katten, som var den första som fick plats i min blogg, heter Lydia och här ser ni två av hennes ungar. Jag tror att även den vita i det högra översta hörnet är hennes unge för Lydia har inte en så yvig svans. Här ser ni att utrymmena är ganska stora och att katter som trivs tillsammans får dela på ett rum.
När alla hade fått mat och vatten och jag hade lekt och gosat, var det dags för städning av kattlådorna. I dag städade jag 26 kattlådor och det gick inte fort. Rykigt och tungt och inte den roligaste uppgiften som katthemsvolontär. Sedan var det dags att diska alla fat där gårdagens våtfoder hade serverats. Allt överblivet våtfoder tas om hand, läggs i plastpåsar som fryses in och bl a blir det igelkottmat senare. Men katterna ska inte ha gammal mat så två gånger om dagen får de ny och den gamla tas bort.
Det finns en karantänavdelning också och där diskas matfaten för sig och det är noga med att allt som tas in där stannar där samt att man spritar händerna vid in- och utgång.
Jag tror att jag kom ihåg allt jag skulle göra, inkl vilka fönster som skulle stängas helt när jag gick och att stänga av radion. Totalt fyra timmar var jag där men mycket tid gick åt till att mysa. Om jag har glömt något hoppas jag att jag får veta det och att det inte bara klagas bakom min rygg. I mitten av februari ska vi ha ett volontärmöte och det kan nog vara bra att träffa de andra. Det blir lättare med kommunikation då.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Många underbara katter, hoppas dom hittar nya hem, du gör något väldigt gott för katterna.
GillaGilla
Ja, de är så fina och jag hoppas att alla hittar bra nya familjer. Om jag gör något bra för de här katterna så gör de också något väldigt bra för mig 😀 Min belöning är både närhet till djur, som jag saknar, och glädjen man får när man gör något bra.
GillaGillad av 1 person
Många fina katter … men visst blir man lite ledsen och undrar vad som hänt de skyggaste.
Det verkar i alla fall som du trivs med volontärlivet – och du är en lugn och trygg person, som säkert kan få några av de rädda att åter börja tro på människor,
ha en fin Åre-vecka!
Kram
GillaGilla
Ja, man blir ledsen när alla dessa fina katter behöver skydd för att de har haft det svårt. Jag försöker att inte tänka så mycket på vad de har varit med om eftersom jag skulle bli så illa berörd då. Nu fokuserar jag på att de flesta mår bra och att alla förhoppningsvis ska bli tryggare och må ännu bättre snart. Men visst är det svårt att vara riktigt glad när man vet att katthemmet är tvunget att säga nej till en del katter pga platsbrist. Jag trivs väldigt bra så här långt och kommer nog att göra det under lång tid. Det jag ger katterna får jag mångfalt igen 😀
Tack, det finns i alla fall mycket snö i Åre så nu ska jag få ha vinter igen 😀
Kram
GillaGillad av 1 person
Vilket underbart inlägg för en kattälskare som mig! Så ledsamt att förstå vad en del djur får vara med om. Tänker på mina två som bara får kärlek och som ger så mycket tillbaka. Det var gulligt att se dom som funnit varandra och söker sig till varandras sällskap.
Kram
GillaGilla
Dina fina katter har ett underbart liv hos dig och så är det naturligtvis för de flesta katter. Men en del har inte samma tur och det känns väldigt bra att ha blivit en del av räddningsinsatsen för dem 🙂 Den lilla svarta katten ger mig nästan moderskänslor och det berör verkligen att se hur fint den trivs med sin kompis.
Kram
GillaGilla
Som du må kose deg med alle pusene når du ikke har noen å kose med hjemme. De to som har funnet hverandre burde få et felles hjem etterhvert.
GillaGilla
Ja, jag passar på att gosa så mycket jag kan 😀 Jag hoppas att de två kompisarna kan få komma till samma hem och jag önskar samma sak för syskonen Romeo och Julia. Alla katter borde få ha en kattkompis.
GillaGilla
Ja helt klart, ser hvor mye de tre jeg har betyr for hverandre. Ennå de ikke kjente hverandre før de kom hit til meg. Det er bare noen få uker mellom dem, så leiken har vært heftig til tider.
GillaGillad av 1 person
Förutom att du gör ett bra jobb så tycker jag att du är duktig som har lärt dig namnen på så många av katterna.
GillaGilla
Haha, ja det är inte det lättaste 😀 Jag har svårt att minnas namn på människor så det krävs en liten ansträngning för att läggar katternas namn på minnet.
GillaGilla
De där lysknapparna har en förmåga att gömma sig och leta knappar i mörkret med kelsjuka katter lång med fötterna är nästan omöjligt. Som sagt den där mobilen är bra, där finns det mesta som kan behövas. Vilka söta katter. Katten i lådan ser ut och beter sig exakt som farfars gamla katt. Fräste och kloade, endast farfar kunde klappa den. Alla andra fick sig en omgång. Kan ju vara att den katten haft sin herre en gång och nu är den chansen förbrukad. Du kommer säker att lyckas med tålamod och lugn. Kära nån vad kattlådor, det tar sin lilla tid och är ett riktigt skitgöra.
Kram
GillaGilla
Det var inte lätt att hitta lysknapparna och placeringarna var väldigt konstiga. Stackars lilla Prinsen som fick en del buffar av mina fötter. Men han fick även extra mycket kel 😀
Ja, du förstår nog att jag riktigt gottar mig och njuter av att ha så många katter omkring mig. De kompenserar inte helt bristen på egna djur men lite lindrar de saknaden. Ferdinand har inget förtroende för någon människa på katthemmet och det gör mig ledsen. Jag hoppas att någon lyckas locka bort honom från kattlådan för någon gång måste den ju städas. Det är många kattlådor att städa men en gång i veckan klarar jag. Men jag ska försöka hålla det på den nivån.
Kram
GillaGilla
Hej, såg ditt inlägg om din strid med FK men orkade inte ta in den just nu. Återkommer och läser igen. Katterna var lättare att inkludera i mitt trasiga hjärta. Men så tråkigt med den förvildade katten,. Vet inte om jag tycker att det är ett värdigt liv dock, om det inte finns en chans till rehabilitering tycker jag den borde få somna in.
Ser också att du är på semester nu och inte ens uppe i Åre är det riktiga vinterförhållanden. Här är det ju rena öken, även om man kämpar med att ha några nerfarter öppna trots dagliga plusgrader och regn. Inget hopp för sportlovsfirare! Tack för din medkänsla i min sorg, kram!
GillaGilla
Hoppa över det inlägget och läs lite lättsammare texter i stället. När man mår dåligt försämras ofta fokuserings- och koncentrationsförmåga så strunta i det inlägget om du inte väldigt gärna vill läsa det. Jag vet inte om Ferdinand kommer att kunna lita på människor och det är nog fullt möjligt att han får somna in till slut. Men de tar inte sådana beslut utan att först försöka på annat sätt. Men ja, jag håller med om att det kan vara bästa utgången.
Det har blivit lite mer vinterlikt nu men det är långt ifrån det som var normalt. Kanske är det här det nya normala och det leder till en hel del funderingar och tankar. Men i backarna är det snö och det är nog stor skillnad mot hur det är hos dig.
Jag vet ju tyvärr väldigt väl hur svårt det är att förlora sin älskade hundkompis.
Stor kram till dig ❤
GillaGilla