Eftersom Roddy och hans matte gick ut en kort runda direkt när de vaknade behövde jag inte ha bråttom att ta morgonpromenaden. Min syster gav sig iväg strax efter sju och till att börja med blev Roddy väldigt orolig, sprang omkring och letade och försökte flera gånger titta ut genom balkongdörren. Jag tyckte synd om honom när han stod där och spanade efter sin ”mamma” och bara såg balkongen och mörker.
När han såg att jag gjorde mig i ordning för att gå ut blev han i stället helt fokuserad på mig och på att ha koll så att inte jag också försvann. När vi kom ut hade det börjat ljusna och soluppgången gav en del spektakulära vyer.
Vi gick ner till stranden för att se lite bättre och efter mycket om och men lyckades jag få min kompis att posera. De kommandon som hans matte använder, och som han oftast lyder, förstod han inte alls när jag sa dem. Men en liten kort stund satt han faktiskt ner och jag kunde få en bild.
Roddy har bara varit här i Sverige några månader och det är mycket att lära sig när man inte är van vid ett bra omhändertagande. Först och främst fick han lära sig att det var ok att gå in i huset. Sedan måste han förstå att där inne skulle han inte kissa och det förstod han ganska snabbt. Han lärde sig också nästan genast att matte inte skulle göra illa honom när hennes hand närmade sig. Han insåg snart att det bara blev mysigt då. Han började älska sin nya matte och det märks att han vill göra det hon ber honom om. Men när man kommer till en helt ny plats och inte riktigt har lärt sig att man inte ska valla in cyklister, folk som springer eller andra underliga figurer, då blir man lätt så ivrig av alla intryck att man glömmer att man vill vara duktig. Den här dagen tog mina armar, axlar och även nacken stryk och emellanåt var inte Roddy kontaktbar. Jag gjorde vissa försök att fortsätta den träning som min syster använder men min rygg klarar inte av att hoppa in framför honom för att hejda honom och få honom att backa. Godismutor gav effekt korta stunder och det fanns även perioder då han gick fint utan att dra. Jag tvivlar inte på att det här beteendet försvinner så småningom men den här gången räckte det med en dag för mig. Men man kan inte vara arg eller irriterad på en vovve som har varit med om mycket och har mycket att vänja sig vid i sitt nya, mycket bättre liv. Han är en fantastiskt trevlig hund som vill vara kompis med alla, både människor och andra hundar, och det är något som kompenserar för lite dåligt koppelbeteende.
När vi kom hem till mitt område hamnade vi mitt i en flock sidensvansar. De satt i häckar och björkar och deras speciella silverklocksläte omgav oss. Det är inte lätt att fota fåglar för precis när man tror att man har dem i fokus så flyger de eller rör på sig. Men det syns i alla fall att det är sidensvansar.
Två lite längre och en kort promenad tog vi oss ut på och däremellan var Roddy väldigt trött och behövde inte alls den aktivitet jag trodde att han skulle behöva. Det blev ganska lugnt och skönt och jag kunde emellanåt klappa, mysa och bara njuta av att ha en vovve hos mig. Nu har Roddy och min syster åkt hem igen och det dröjer nog till nästa gång vi ses.
Lite senare i dag, kl 17.30, har jag tänkt att jag ska ta mig in till stan och delta i en ljusmanifestation vid rådhuset. Det ska regna men det här är viktigt för mig att vara med i, en personlig angelägenhet, så lite regn hindrar mig inte. Mer om det berättar jag i nästa inlägg.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
De har sine vaner disse dyrene. De knytter seg til enkelte og andre gjør de akkurat hva de vil med. En må liksom fortjene dyrenes oppmerksomhet, ellers overser de en. Jeg kunne ikke tenke meg et liv uten dyr.
GillaGilla
Man får ha tålamod och ge mycket kärlek för att vinna deras förtroende och när man väl har nått dit brukar det gå bättre. Roddy älskar och respekterar sin matte och det är henne han i första hand vill glädja och försöka lyda. Jag saknar att ha hund men konstaterade ännu en gång att man ska inte ha djur om man inte orkar aktivera dem. Jag får passa på när jag får träffa andras hundar 🙂
GillaGilla
Förstår att det blev en intensiv dag för dig och en dag med nya erfarenheter för Roddy. Bra att det gick bra i alla fall – inte lätt att vara hund ibland 🙂
Vilken fantastisk soluppgång – såå vackert!
Du fick riktigt bra bilder på sidensvansarna också … inte alls lätt!
Hoppas det blev en bra manifestation – trots vädret.
Kram
GillaGilla
Jag förstår honom så väl. Allt är nytt och han håller på att anpassa sig till det. Vi hade en fin dag tillsammans även om han drog lite väl mycket i kopplet under promenaderna.
Soluppgången var mäktig och jag är glad att jag kom ut och fick se den 🙂 Jag har inte riktigt den utsikten från balkongen.
Man vill alltid lyckas med att få en perfekt bild när man ser fina fåglar men det är inte så lätt. Ibland får man vara nöjd med att det syns vad det är 😀
Det slutade regna precis lagom tills manifestationen började men det kom rejäla vindpustar och många ljus fick tändas om och om igen. Väldigt dålig uppslutning tyvärr men det gjorde att det kändes ännu bättre att vara där.
Kram
GillaGillad av 1 person
Självklart är det en enorm omställning för en hund som inte haft det så bra tidigare och som helt bytt miljö men det går. Din syster har redan gjort stora framsteg och när tilliten är där så blir det oftast väldigt väldigt bra. Med tiden kommer han att lära känna dig också och lyda dina kommandon. På vår valpkurs finns en hund med tråkig bakgrund. Den tillbringade sina första fem år i en bur men nu har en djurskötare och hennes man adopterat den. Sakta men säkert upptäcker den hur ett bra hundliv är och det är så roligt att se framstegen! Man blir helt enkelt varm i hjärtat för själv kan jag inte förstå hur man kan behandla djur illa.
Kram
GillaGilla
Det skär rejält i hjärtat när man hör talas om djur som far illa. Ditt exempel lockar nästan fram en tår men efter en lång och hemsk tid verkar det ändå få ett bra slut. Men jag undrar hur skelett och muskler ser ut på en hund som har haft ett så instängt liv. Vi vet inte riktigt vad Roddy har varit med om men av hans beteende att döma har han inte fått vara inomhus och behandlingen har nog varit ganska hård. Trots det tvivlar jag inte alls på att han snart har lärt sig det som krävs för att han och hans ”mamma” ska vara riktigt lyckliga tillsammans. I morgon börjar deras agilitykurs och det är säkert också väldigt bra träning i tillit och följsamhet 😀 Jag kommer förmodligen inte träffa dem på ganska lång tid nu men kanske kan han ändå komma ihåg mig och även lyssna på mig när jag har hand om honom 🙂
Kram
GillaGilla
Förstår att det blev en jobbig dag för dig. Hunden Jack som är så lydig och snäll är också dålig att gå i band. Han går lätt fot när han får gå lös men i band är han hopplös. Det är förstås det att han är otränad på det för han har ju frihet och ju lydigare han blir desto mer frihet kan man låta honom få. Så fint att du i alla fall lyckades fånga sidensvansarna på bild. Det har jag försökt många gånger och misslyckats minsann. Det är mina favoritfåglar
GillaGilla
Ja, det blev jobbigt för kroppen men ändå väldigt roligt och mysigt. Nästa gång jag träffar honom är han säkert mer van vid koppel och har lärt sig hur han ska gå 😀 Jack är en fantastiskt trevlig hund och väldigt duktig på att vara lös. Där ute där ni bor är nog det det viktigaste. Att gå fint i koppel är mer nödvändigt när man bor i ett samhälle eller på en plats där många människor rör sig.
Jag har inte sett sidensvansar sedan jag bodde i Optand och jag blev väldigt glad när de plötsligt satt runt omkring mig. Men visst är det svårt att få bra bilder. Jag är rätt nöjd med att få något så när bra foton 🙂
GillaGilla
Sötaste Roddy som undrade vart matte tog vägen. Skönt att han kopplade av efter era promenader. Vilka underbara foton du bjuder på, fantatsika färger. De där med koppel är inte alltid så lätt. Eddie går bäst utan, så därför har vi för det mesta koppel på nu mera. Han måste ju lära sig att kopplet inte är så långt som friheten. Vissa dagar är han mera dragig än andra och då känns det i min vänstra axel. Jag har ju problem med den efter att jag bröt nyckelbenet för 6 år sedan. Det är ju de där rycken som inte är bra. Jag tycker nog att det blir bättre och bättre.
Väldigt fina fåglar du har i din närhet och många. Jag tänkte sätta upp fågelmatboet snart, men ännu så länge får de leta mat själva. Idag har vi haft 15 plusgrader, men kära nån vad det har blåst.
Kram
GillaGilla
Han har koll på sin matte hela dagarna och blir lite olycklig när hon lämnar honom. Det är också en sak de håller på att träna bort, lite i taget. Nu fanns ju jag här och kunde distrahera honom och efter morgonpromenaden var han väldigt lugn inomhus. Men lite separationsångest hade han fortfarande och jag kunde inte ens gå på toa utan att han fick stå på tröskeln och se att jag inte försvann. Jag tror att han snart lär sig att gå bättre i koppel. Jag har kämpat med det med alla våra hundar och det har tagit tid men alltid blivit bra till sist. Eddie kommer också säkert snart lära sig att det är trevligare att inte dra i kopplet. Han vill ju göra det som du blir glad av 🙂
Jag skulle gärna också mata fåglarna men här kan jag inte ha fröautomater eftersom det blir så skräpigt hos grannen under mig. Någon talgboll kan jag nog hänga upp i alla fall.
Kram
GillaGilla
Att umgås med en okänd hund är alltid lite av en utmaning oavsett hur väl bägge vill varandra. Beaktar man då Roddys bakgrund så gjorde han ju verkligen sitt bästa. Nästa gång ni ses har han förmodligen lärt sig mer och blivit lugnare. En jättefin kompis har din syster fått i sitt liv! Kram
Du fick mycket bättre foton på sidensvansarna än vad jag lyckades med! Här har de nu i stort sett tömt alla rönnar på bär, de börjar plocka o tugga uppifrån toppen av träden så nu är det bara de nedersta grenarna som nästan släpar i marken som återstår.
Kramen
GillaGilla
Han försöker så gott han kan men ibland tar nyfikenhet och iver över och han blir lite blockerad för allt annat. Men jag tror som du att han nästa gång har lugnat sig en del 🙂
Haha, ja det är inte lätt att fota dem för de flyger så fort man kommer nära. Jag höll kameran i en hand och Roddys koppel i den andra (det kändes välbekant) och jag är nöjd med att alls ha fått med dem på bild 🙂
Kram
GillaGilla