Barnkammare i fågelsjön

Jag hade mediciner att hämta ut på apoteket vid Ica kvantum och eftersom naturområdet och fågelsjön Lillsjön ligger alldeles i närheten passade jag på att gå en promenad där. Naturligtvis ville jag hitta en del av alla checkpoints som finns där också. Jag kom aldrig fram till sjön. Men precis bredvid parkeringen finns en liten minisjö där tydligen en del fåglar trivs. Det kanske är lugnare och inte lika farligt för små dunbollar att växa upp i en så liten pöl. Det började med att jag såg Herr And ligga och ha det skönt i gräset.

DSC_0001

Plötsligt kom en sothöna upp ur vattnet och såg sig förvirrat omkring. Hon såg ut att undra var hennes barn höll hus. Kolla in hennes fötter. Inga nätta små saker men säkert väl anpassade för en sothönas liv.

DSC_0009

Rätt som det var sprang den sötaste dunboll jag sett upp ur vattnet och stannade till på en sten. Den såg också förvirrad ut. ”Var är min mamma?” såg den ut att undra.

DSC_0015

En mamma som letar efter sina barn och en liten unge som letar efter sin mamma. Men det här blev ju fel.

DSC_0016

”Du är inte min mamma” verkade den lilla andungen tänka och försökte skynda sig iväg. Sothönemamman såg ut att vilja jaga undan den unge som inte var hennes

DSC_0017

Andungen såg sin mamma till sist men hade vissa svårigheter att ta sig dit. Men den lyckades efter ett tag och återförenades med sin mamma inne i ett buskage.

DSC_0020

Under tiden kom en annan liten figur simmande. ”Mamma, här är jag”.

DSC_0033

”Vi är också här” försökte de två syskonen berätta.

DSC_0034

Det var stor glädje vid återföreningen. Jag kan inte kalla dessa sothöneungar för vackra men håll med om att de är ganska söta ändå. Fulsöta.

DSC_0037

Herr And hade vaknat till och tagit sig ner i vattnet. Men han kom lite för nära och sothönan jagade argt iväg den som möjligtvis kunde hota hennes ungar.

DSC_0039

Visst måste det vara så att ungarna tänkte ”vi har världens starkaste och modigaste mamma och det är bäst att vi håller oss nära henne”. De såg ut att vilja klättra upp på mammans rygg men det gick hon inte med på. Hon ökade takten så att de kom lite på efterkälken i stället. Barnuppfostran i fågelsjön. Jag såg hur hon lite senare sa ifrån genom att ta tag med näbben runt en av ungarnas huvud och skaka lite på den. Då hade ungen varit ganska närgången ett bra tag. Det är stor dramatik och väldigt händelserikt i fågelvärlden.

DSC_0042

En liten rödblära bjuder jag på som avslutning. Den blommar nästan överallt nu, i diken och på ängar.

DSC_0048

Jag stannade inte hela dagen hos fåglarna. I dag hittade jag elva nya checkpoints och stötte på några andra som var ute i samma ärende. Då stannar man och pratar om hur många och var man har hittat de märkta stolparna. Lite småtrevligt. Man får även lite kontakt med andra personer, som undrar vad det är som alla letar efter där de går med sina mobiler och irrar omkring. Jag kan inte låta bli att dra en parallell till hur det var när jag träffade fågelskådare vid Ändsjön.


  1. Men du, jag har aldrig sett en sothöna, och definitivt aldrig sett något som ens liknar dess fötter! Vad i hela friden, det är ju inte riktiga simfötter utan ser ut som nä, vet inte vad, kan inte hitta något som påminner! Måste nog googla lite så jag får reda på mera. Ungarna var bedårande, inte direkt söta, men som alla ungar, urgulliga. Små yrhättor. Kramen
    Angående Citodon så har jag ätit dem men min mage pajar totalt, så jag får akta mig även där . Läget är förbättrat dock så nu tänker jag inte äta mer smärtstillande, för den här gången. *Tack för tips och kramen

    Gilla

    • Jag såg sothöns i höstas, när jag och sonen bilade genom Europa. Jag visste inte då att det var sothöns men senare lärde jag mig hur de ser ut och mindes att jag såg dem i Gmunden i Österrike. I en sjö vid Alperna och med ett sagoslott på en ö i sjön. Där simmade det sothönor 🙂 Fötterna är jättehäftiga. Jag reagerade direkt när den kom upp ur vattnet men den har säkert någon nytta av att se ut så. Jag läste på Wikipedia att det är simflikar i stället för simhud. Jag föll också för ungarna. Urgulliga och samtidigt jättefula.
      Trist att du inte hittar smärtpiller som funkar på alla sätt. Men det allra bästa är ju så klart att du blir bättre.
      Kram

      Gillad av 1 person

    • Ja visst är det. Jag kan titta på dem hur länge som helst utan att tröttna. I Sverige heter berättelsen ”den fula ankungen”. Ankor och änder kanske heter samma sak på norska och kanske också på danska. Men det spelar egentligen ingen roll för de är förtrollande söta vad de än heter 😀

      Gilla

  2. Vilka härliga bilder där vid sjön och så skönt skönt att det verkade bli ordning på familjefronten. Jag har sett sothönor tidigare men aldrig tänkt på fötternas utseende men nu har jag koll. Här finns ett litet vattendrag i närheten och där trivs änderna. Även där är det bra koll på ungarna.

    Kram och ha en god kväll!

    Gilla

    • Jag blev glad när jag hittade de här fåglarna i den lilla pyttesjön där jag kom tillräckligt nära för att kunna fota 😀 Jag kunde följa familjedramat och såg att allt ordnade sig. Som jag skrev i en annan kommentar vet jag bara om att jag har sett sothönor i Österrike tidigare. Men då visste jag inte att det var så de heter och jag vet inte säkert att jag inte har sett dem någon annanstans. Kanske har du också söta små dunungar nära dig nu. Eller så är de tidigare där och har redan blivit ganska stora. Jag tror att änderna fick två kullar i Mjölby och kanske skiljer det sig åt där och här.
      Kram och detsamma!

      Gilla

  3. Fulsöta var rätta ordet, för vackra är de ju inte de där ungarna 🙂 Härliga foton och nog finns det mycket att beskåda och fundera över i djurvärlden!

    Gilla

    • Då är det mest synd om honom som inte lär känna sina ungar. Men man ska nog inte jämföra med oss människor och vem vet, kanske är det honan som inte låter honom hjälpa till utan bara vill ha honom till en sak 😉 Det är lite spännande att det här med jämlikhet skiljer sig åt mellan olika fågelarter. Jag tänker på storspoven där det är precis tvärtom.

      Gilla

  4. Sothöna har jag sett många gånger eftersom de simmar runt i vattnet en bit nedanför min lägenhet. Men kära nån vilka fötter, det hade jag inte en aning om att de såg ut på detta vis. Det måste vara någon special. Men så söta de små dunbollarna är, jag har ett svanpar med sina små grå som simmar runt i en vik nära mitt. Tänk att de ska bli stora vita mäktiga svanar.
    Fantastiskt fina foton!

    Tack för kommentar hos mig, gav mig ett stort leende. Du är för härlig!

    Kramar

    Gilla

    • Jag vet inte om jag har sett sothönor i Sverige innan jag såg några i den fågelsjö som ligger på gångavstånd från mig. I höstas såg jag ett helt gäng i Gmunden, Österrike men då visste jag inte vad de var för sort. Fötterna ser nästan läskiga ut och jag googlade fram att de har simflikar i stället för simhud. Det är säkert bra för jag såg ju, när den jagade bort gräsanden, att den kunde simma fort 🙂
      Alla små fågelungar är söta, även de fula sothöneungarna. De är så fula att mitt hjärta veknar och känner extra starka känslor. Men de blir vackra när de växer upp. Gräsandungen var å andra sidan helt otroligt söt. Svanungar är fina hela tiden. Både som unga och som vuxna. Kanske är de de vackraste fåglarna.
      Tack! Jag hade tur att de kom så nära mig.
      Kul att ge dig ett leende 😀
      Kram

      Gilla

  5. Hahaha 😁 vilket underbart inlägg!! Såna söta ungar och så mamman som hade fullt sjå att jaga bort inkräktare och uppfostra sina ungar.
    Jag minns när jag var i Tokyo och plötsligt var det jättemycket folk (det var det iofs överallt) som stod med sina mobiler. Då var det det här som alla höll på med ett tag, man kunde hitta figurer, sonen höll också på med det. Lite komiskt med vuxna människor som höll på med en lek.
    Kram

    Gilla

    • Tack! Jag hade en väldig tur att allt det här utspelade sig ganska nära mig. Jag satt där ganska länge och mitt hjärta smälte för alla ungar. Kanske mest för sothöneungarna eftersom de är så fula och då väcks något beskyddande upp inom mig. Det gjorde det även hos deras mamma för hon bevakade dem väldigt noga.
      Jag undrar om det kan ha varit pokemon go du såg människorna i Tokyo spela. Den flugan for nog över hela världen och överallt såg man folk som gick med mobiler och letade. Jag var aldrig lockad av det men det här gillar jag 🙂
      Kram

      Gilla

  6. Åh vilket härligt inlägg! Sothönans ungar är så söta … fula och söta samtidigt! Läckra bilder! Så trevligt att ha detta naturområde och fågelsjön nära … antar att du tar dig dit då och då 🙂
    Kram

    Gilla

    • Tack Anki! Ja, sothönans ungar är verkligen en mix av sött och fult 🙂 Jag hade tur att de visade upp sig så snällt. De är säkert vana vid människor eftersom deras lilla plasksjö ligger precis vid en gångväg. Den större sjön ligger en bit därifrån och det är en av två fågelsjöar jag känner till här. Men den här ligger inte lika nära som Ändsjön och därför kommer jag hit bara om jag har andra ärenden i närheten.
      Kram

      Gillad av 1 person


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s