Ängsblommor

Jag vet inte om alla blommor här räknas till ängsblommor men eftersom jag hittade dem på ängar så får de räknas dit ändå. Ännu en dag började med värme och sol och jag packade vätska i min ryggsäck, hängde på mig kameran och gav mig ut i nu välkända spår. Varje gång jag följer stigarna över ängarna uppe på höjden ser jag nya blommor. Snart kommer de ännu maskrosgula fälten att översvämmas av midsommarblomster och många andra sorter. Jag hoppas att det blir riktigt vackert.

Jag tar gärna emot hjälp med namn på blommorna på de två första bilderna. På lite avstånd och med inte helt perfekt syn tyckte jag först att de såg ut som väldigt spretiga klöver. Men på lite närmare håll såg de helt annorlunda ut. En väldigt söt liten blomma.

DSC_0022DSC_0077

Humleblomster.

DSC_0018

Rölleka, halvt utslagen.

DSC_0014

Teveronika.

DSC_0025

Smörblomma.

DSC_0030

Smultronblomma.

DSC_0038

Jag valde en ny stig och kom fram till ett café. Tyvärr dröjde det en timme innan de öppnade. Det skulle faktiskt ha suttit fint med lite fika då. Men dricka hade jag att släcka törsten med så jag klarade mig. Bänkar och andra sittplatser hittade jag också med jämna mellanrum och allt var egentligen bra även utan kaffe med något gott till.

DSC_0053

I stället fortsatte jag och valde att följa den här trevliga stigen som jag gissade skulle ta mig ner till välkända stigar igen.

DSC_0062

Det gjorde den och när jag klev fram över ängen blev jag omsprungen av någon som var bra mycket hurtigare än jag. Vet ni vad jag tänkte här? Hade den här stigen funnits nere i Mjölby så hade jag snart valt andra stigar p g a alla fästingar. Men här kan gräs och blommor växa sig höga och jag kommer ändå inte att vara rädd att de små odjuren ska krypa omkring på mig. Förra sommaren hade jag tre fästingar som satt fast och ett antal som kröp på mig. Glad över denna insikt fortsatte jag att barbent följa den smala stigen.

DSC_0071DSC_0075

 

 

 


  1. Hej, jag går bet på blomman men den är jättesöt. Jag tror att man upplever blommor på två sätt, dels när man ser dem nere på marken och man själv passerar, dels när man stannar upp, böjer sig ner och tar ett foto på nära håll, Jag tycker blommorna blir så mycket mer delikata när man fotar dem på nära håll. Jag är säker på att någon annan kan ge dig ett svar… Vet du, jag går aldrig barbent i terrängen, varken i skogen eller på stigar. Vi har rätt mycket fästingar och jag brukar inte klara en hel sommar utan att bli biten, men jag tror faktiskt att det inträffade ifjol. Kanske var mängden fästingar mindre pga det torra varma vädret? Tror de behöver fukt som de flesta djur för att växa och frodas…urk
    Väldigt vackra är stigarna du traskar på! Nu får jag önska en skön pingst. Åska och dunder och magiska under var det…inte men väl åska och regn idag som rensade den heta luftmassan i alla fall tillfälligt så m an åter kan andas/Kram

    Gilla

    • Precis den upptäckten gjorde jag när jag hade köpt min kamera och började ta närbilder på blommor. Vad mycket man missar när man bara använder ögonen och vad mycket man upptäcker med hjälp av en skaplig kamera 😀
      I Mjölby undvek jag också att gå barbent i fästingrika områden. Här kanske det finns ett fåtal fästingar utspridda men förutom en sommar, då vår golden fick totalt 4 fästingar, har jag aldrig behövt plocka bort några fästingar från hundarna. Det säger ganska mycket och jag är inte orolig för att de ska hitta mig. Värmen hjälpte inte så mycket i Mjölby förra sommaren för där blev både jag och hundarna angripna alldeles för mycket. Jag instämmer helt och fullt i ditt ”urk”.
      Det finns många valmöjligheter och massor av stigar. Kul att kunna variera.
      Det blev inte mycket åska men det regnade i alla fall en hel del och det var efterlängtat för naturens skull 🙂
      Kram

      Gilla

  2. Underbara bilder från din promenad … och underbara bilder också! Hänryckande kan man nog säga, så här på pingstaftonens morgon 🙂
    Tyvärr är det inte någon blomma som jag känner igen, men den ser ut som en ärtväxt och av dem finns det många att välja på – kanske kan det vara fjällvedel …
    Jag hörde på radion för inte så länge sen att man hittat fästingar även i dina trakter och att man konstaterat borrelia hos någon i Östersundstrakten, så riktigt säker kan du nog inte vara. Jag avskyr fästingar … de är verkligen äckliga kryp!
    Ha nu en fin pingstafton och njut av livet där på Frösön, eller var du nu kommer att befinna dig under dagen!
    Kram

    Gilla

    • Tack Anki! Nog var jag hänryckt alltid 😀 Även om det var en dag för tidigt. I dag är det lite svalare, bara 10 grader när jag vaknade, och det är ganska skönt att hinna vädra ur värmen ur lägenheten.
      Jag googlade fjällvedel och jag tycker att den ser precis likadan ut. Tack snälla du för hjälpen 😀
      Det finns någon enstaka fästing på en del platser men jag har totalt plockat 4 fästingar på hundarna under hela tiden vi bodde här, och dem plockade jag bort under en och samma sommar. Så de är inte många och om de inte har ökat rejält under de år jag har varit härifrån är det nog inget jag behöver oroa mig för 🙂 Men med klimatförändringarna vet ma ju inte hur det blir senare. Jag avskyr dem precis lika mycket som du och nästan mer nu när jag har flyttat ifrån dem.
      Jag önskar dig detsamma. Jag tar nog en promenad lite senare för ut vill jag 🙂
      Kram

      Gillad av 1 person

  3. Underbara bilder som vanligt. Verkar vara ett paradis du flyttat till. Finns det inte fästingar i Jämtland?
    Kram

    Gilla

    • Tack snälla du! För mig är det ett paradis men alla har vi olika preferenser och tankar om vad som är ett paradis. Här är det inte bara naturen som är underbar. Lika underbart är det att slippa fästingar. I alla fall slipper jag dem nästan. Som jag har skrivit i några svarskommentarer tidigare har jag bara plockat bort fyra fästingar från hundarna under alla våra år här. De fästingarna hittade jag under en kort period samma sommar och annars har jag inte sett till några. Ändå har vi, ungarna och hundarna gått i högt gräs och i andra områden som fästingar gillar. Men kanske ökar de i antal och kanske får jag äta upp mina ord. Jag hoppas inte det för det är väldigt skönt att kunna gå överallt utan att tänka på de små äckliga odjuren.
      Kram

      Gilla

  4. Härliga foton – sommaren när den är som bäst!
    Jag har också hört att fästingen sprider sig norröver, vet dock inte om det var så pass långt norröver som Östersund, men jag tror nog de ännu är i begränsad mängd där uppe så njut av dina promenader du utan att bekymra dig över dem. Det är lite annat här kan man väl säga…

    Gilla

    • Tack så mycket! Jag fortsätter att njuta av både natur, väder och att det är nästan fästingfritt 🙂 Fästingen sprider sig mest norrut efter kusten men någon rackare brukar hitta hit också. Till andra har jag svarat att jag har hittat fyra fästingar totalt på hundarna under alla våra år här och ingen av oss i familjen har varit utsatta för dem. Det kan självklart förändras men än så länge tror jag att det är ganska riskfritt att gå i höggräs barbent. Jag hittade den här texten, som för övrigt är den enda som i en snabb sökning ens visar att fästingar kan finnas här:

      Utbredning
      Fästingar finns i hela Götaland och större delen av Svealand. Numera finns det även fästingar långt upp längs Norrlands kustland. Enstaka fynd av fästingar har gjorts utanför detta huvudområde.

      Jag ska leta mer efter fakta senare men det är ganska skönt att tro på att det är riskfritt att vandra omkring här 😉

      Gillad av 1 person

      • Jag tror nog du kan gå runt där utan att oroa dig alls. Synd bara att den sprids så snabbt! Det är inte så många år sedan som man ändå kunde gå runt här också utan att oroa sig nämnvärt för fästingar, nu är det fullt överallt med de hemska krypen.

        Gilla

  5. Vilka underbara ängsblommor men den bistra sanningen är att jag inte skulle kunna namnet på en enda av dem. Tur jag inte undervisar i NO. Så skönt att fästingarna är få hos er. Här är det precis tvärtom och vi har ovanligt många. Eftersom Miss E blir vinglig av fästingmedel har vi inget vilket det i sig också är en risk…

    Kram och ha en härlig pingstafton!

    Gilla

    • Många av de här blommorna lärde jag mig som barn. Min farmor berättade och jag och min storasyster pressade blommor och gjorde egna album med faktatexter. Jag kunde väldigt många latinska namn på blommor när jag var barn 🙂 Nu har jag glömt mycket men en del namn finns kvar i minnet. Jag kommer ihåg hur stolt jag var när min fröken bad mig berätta för resten av klassen vad vitsippa och blåsippa heter på latin 😀
      Jag blir väldigt förvånad om jag får något fästing på mig här. Men det är ju några år sedan jag bodde här och mycket kan hända på kort tid. De är i alla fall inte lika många som söderut. Jag vet inte om jag ska tycka mest synd om Miss E eller om er, som måste hantera alla fästingar på henne. Det blir visserligen en vana men inte en trevlig sådan.
      Kram och detsamma!

      Gilla

  6. Så utrolig mange flotte blomster. De to øverste bildene har jeg aldri sett tidligere, kanskje de bare finnes i Sverige 😉 Jeg får ta en ekstra titt i morgen, da skal jeg en tur til nabolandet…

    Gilla

    • Ja, och det här är ändå bara några få sorter. Det finns mycket mer att titta på men jag måste ju begränsa mig lite 🙂 Jag kände inte heller igen den blomman men jag fick ett svar om att det kanske kan vara fjällvedel (på svenska). Jag googlade och det verkar stämma. Fina är de i alla fall 🙂

      Gilla

  7. Har tyvärr inget att erbjuda i namnväg på dina blommor. Men vackra är de. Fick en sådan lust att blåsa på maskrosen på din sista bild men valde att låta bli för att inte fröa ner hela datorn 🙂
    Dina stigar är så magiska, skulle vilja följa dem alla. Eddie och jag gick en lång skön promenad igår med dofter av nyskördat hö och väldoftande blommor från närliggande trädgårdar.
    Underbar tid nu!

    Kram

    Gilla

    • Det gör inget för jag har fått svar från annat håll 😀 Fjällvedel heter den och det är ju himla bra att kunna få hjälp av bloggvänner.
      Jag fick också lust att blåsa på den maskrosen men av någon anledning lät jag den stå och blåste på en annan i stället. Jag tyckte att den här var så fin där den var ensam om att vara utblommad i ett gult hav av maskrosor.
      Det finns massor av olika promenadalternativ här men härligast är de här stigarna uppe på höjden. Asfalterade gångvägar är bra men inte lika roliga. Jag är säker på att du och Eddie har minst lika många och fina möjligheter hos er. Kanske är det allra bäst vid din stuga. Öland är en fantastiskt vacker ö med hur mycket som helst att se och gilla 🙂 Och visst är det underbart. Jag njuter och njuter och njuter…
      Kram

      Gilla

    • Ja, det kan det 😀 Jag har fått det förslaget från Anki också och när jag googlade tyckte jag att det såg ut att stämma. Tack för hjälpen. När båda ni två är eniga så måste det ju vara så 😀
      Ja, det är fint här. Kom gärna hit och promenera med mig någon gång 😀

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s