Planering, besvikelse och glädje

Vad gör man när det inte finns mer att packa och tiden går alldeles för långsamt? Jag började planera Islandsresan. Det troliga är att vi åker först i september men, som ni vet vid det här laget, gillar jag att vara förberedd inför resor. Jag fick en broschyr om Island av min naprapat och på ett uppslag finns en stor karta. Nu har jag googlat och hittat massor av inspiration på nätet och jag har markerat massor av sevärdheter på kartan. Efter ett tag skrev jag ett meddelande till min son om att vi nog måste räkna med att vara där minst en månad för att hinna med allt. Men så blir det inte och vi får försöka sålla och prioritera tills vi är nere i ett lagom antal attraktioner. Jag letade på pixabay efter någon fin bild från Island och valde ett motiv som jag förmodligen inte kommer att hitta själv. Lunnefåglar har varit en favorit sedan jag i lågstadiet skulle måla av en fågel och valde just en lunnefågel. Jag tror att säsongen blir fel för att se dem och inte heller skulle de sitta så här snällt och posera för mig om jag såg dem. Men visst är de fina?

puffins-2819126_1280

Min naprapat skickade iväg mig utan behandling idag. Efter fyra behandlingar och när det snarare blir sämre än bättre så vill han inte göra mer innan en läkare har undersökt mig. Jag kan inte känna annat än respekt för det beslutet. Det är bara att dra igång en ny omgång i vården igen och hoppas på ett bra gensvar. Lite besviken är jag så klart men jag har inte gett upp.

Men det hände något kul när jag kom hem. För tio år sedan, när vi sålde vårt hus utanför Oviken för att flytta till Optand permanent, var vi tvungna att göra oss av med många av våra möbler. Vi skulle flytta till en hälften så stor boyta, till mitt älskade barndomsparadis, när bara en av ungarna fortfarande bodde kvar hos oss. En jättefin vän erbjöd oss att ha loppis på deras gamla släktgård och under några riktigt roliga dagar stod vi på logen och sålde massor av pryttlar och möbler. Utanför hade våra barn varsitt loppisbord och solen sken som tur var. På en annan plats på gården passade några andra på att också ha en loppis.  Min vän hade kaffeservering medan hennes man och en person till, minns inte vem, underhöll med musik och även min yngsta dotter spelade gitarr och sjöng några sånger. En sekretär, som jag hade ärvt efter min mormor, fick ett nytt hem hos min vän. Jag berättade då att den hade min mormor bestämt att jag skulle få eftersom jag tyckte så mycket om den när jag var barn. Det gick inte att vara sentimental då. Den fick helt enkelt inte plats där vi skulle bo och jag var glad att den hamnade där den hamnade.

Idag skrev min vän till mig att min sekretär står där och väntar på mig och om jag vill så är den min. Hon köpte den för att hon tänkte att jag kanske skulle ångra mig en dag och ställde undan den så länge. Jag har inte skänkt sekretären många tankar sedan jag sålde den men nu, när jag fick erbjudandet, kom det nästan en liten tår och jag blev jätteglad. Jag har inget annat minne efter min mormor. Tills för någon vecka sedan hade jag inte heller något efter min morfar men ni kanske kommer ihåg kuvertet med de gamla pengarna som var från honom. Nu kommer jag att ha minnen från båda mina morföräldrar och det är mer känslosamt än jag trodde. Vilken otroligt fin vän jag har där uppe i norr. Självklart fixar jag en plats åt sekretären någonstans.


  1. Det var verkligen ett klokt beslut av naprapaten för ryggen ska ju inte bli sämre. Hoppas att vården kan bidra med något som leder till en förbättring.

    Så härligt med sekretären som bara stått där och väntat på dig. Klart att den måste få en plats i din nya lägenhet. Mina föräldrar hade två sekretärer och den ena fick min mamma som flicka. Den fick jag när jag skaffade min första lägenhet. Den andra fick min syster efter vår mammas bortgång. Rättvist och bra.

    Kram och ha en bra kväll!

    Gilla

    • Ja, jag håller med om att min naprapat tog helt rätt beslut och inte behövde jag betala för dagens möte heller 🙂 Jag är lite för luttrad för att våga tro på att vården ska gå till botten med det här. Men jag hoppas att jag kan övertyga om att jag behöver en röntgen och någon smärtlindring. Men jag vill inte sitta nerdrogad i soffan igen. Det har jag fått nog av förut.
      Visst är det en fin liten historia. Jag hade ingen aning om att hon tänkte spara den till mig men just denna vän har hela tiden sagt att jag kommer att återvända 😀 Så rätt hon fick. Vilken tur att ni fick varsin sekretär så att båda blev nöjda. Min sekretär är ganska enkel men det är inte det viktiga. Jag tyckte att de små lådorna var spännande när jag var barn och det minnet, tillsammams med minnet av en omtyckt mormor, gör den speciell 🙂
      Kram och detsamma!

      Gilla

  2. Ja det var ett beslut att ha respekt för. Klokt av din naprapat att ta det på allvar. Hoppas du kan få lite mer vägledning hos sjukvården så du kan få hjälp.
    Spännande att planera en resa till Island. Själv har jag bestämt att jag inte ska planera Romresan alls – det får sonens flickvän ta hand om, jag litar kallt på att hon visar oss det som känns viktigast att se!

    Gilla

    • Naprapaten reagerade direkt när han hörde att det har blivit sämre. Hade jag bara sagt att det inte har blivit bättre så hade jag nog fått en behandling. Det ÄR viktigt att vara tydlig mot vårdgivare. Jag ska ta itu med det här så snart jag hinner efter flytten. Det vore ju kul om jag kan gå lite på Island 😉 Jag planerar, eller rättare sagt hittar många platser jag vill se, och sedan får vi utesluta allt som inte känns som ett måste. Det blir nog ändå för mycket för oj, vad vackert det är där.
      I ditt fall är det nog bäst att inte planera för mycket. Jag skulle också lita på den som vet mer 😀

      Gillad av 1 person

      • Ja jag hoppas du får ordning på det så du kan promenera runt lite på den ö som jag fått för mig är rysligt vacker och dramatiskt!
        Japp, jag litar helt och fullt på henne i det fallet (i många andra fall också så klart)!

        Gillad av 1 person

  3. Så roligt att planera, det du inte hinner med denna resan får du ta igen på nästa. De är så fina de där Lunnefåglarna, förstår att du föll för dessa då du gick i lågstadiet.
    Inte utan att jag ler över tillhörigheter som dyker upp, klart att du måste hitta en plats till mormors sekretär. Den kommer att pryda sin plats. Finns det något lönnfack i den?
    Håller tummarna för din rygg. Tråkigt när du inte kan ut och gå samt göra en massa andra trevliga saker. Får verkligen hoppas att de hittar något som kan ge dig lindring.

    Kramar

    Gilla

    • Jag försvann in i alla fantastiska bilder och reseskildringar så jag höll på att glömma att ta mig till naprapaten 😉 Det är inte likt mig. Jag är väldigt noga med tider. Men det säger något om hur fängslande Island verkar vara 🙂 Jag får troligtvis inte se någon Lunnefågel när vi åker men jag kan ju alltid hoppas på att någon av dem stannar lite längre.
      Mormors sekretär är inte särskilt märkvärdig. Dessutom har jag förstört den en gång genom att måla den vit. Men känslorna gör den märkvärdig för mig och förmodligen målar jag om den igen så småningom 😀 Något lönnfack finns det inte men tro mig, jag har letat 😀
      Ryggen är ett större problem än jag egentligen vill erkänna. Jag måste helt enkelt få hjälp och jag skulle redan ha begärt alla möjliga åtgärder om det inte vore för att jag flyttar om en vecka. Ännu så länge tänker jag att det går att åtgärda eller åtminstone lindra. Men ibland är det svårt att hålla de lite mer negativa tankarna borta. Tur att de överbryggas av all glädje inför flytten 🙂
      Kram

      Gilla

  4. Ett bra beslut av naprapaten tycker jag! Så tråkigt att du inte verkar bli bättre – hoppas du får en ordentlig ny undersökning och behandling när du kommer hem till Östersund. Håller tummarna för det!
    Härligt att planera inför en resa – Island skulle jag gärna se med mina egna ögon någon gång … känns ouppnåeligt, men man vet ju aldrig.
    Lunnefåglar såg vi när vi åkte Hurtigruten … tyvärr blev bilderna suddiga, men med lite fantasi kan man se att det är lunnefåglar i alla fall 🙂
    Vilken underbar vän du har som sparat sekretären åt dig! Gläds med dig!
    Kram

    Gilla

    • Ja, jag tycker också att han tog ett bra och ansvarsfullt beslut. Jag ska se till att få hjälp i Östersund. Det är helt enkelt ett måste om jag ska behålla min livsglädje. Så här vill jag inte ha det. Just nu är jag fortfarande hoppfull och dessutom sprudlar jag av glädje inför flytten men de negativa tankarna börjar tyvärr få lite fäste.
      Ändå planerar jag för Islandsresan och där kan man uppleva mycket fint utan att behöva promenera. Hela Island verkar vara en enda stor sevärdhet och överallt finns fantastisk natur 🙂 Överallt finns det bad med vatten från varma källor och det känns väldigt lockande. Jag önskar att du, och alla andra som vill, någon gång ska kunna få möjlighet att göra drömresan vare sig det är till Island eller någon annanstans. Men du har åkt Hurtigruten och det är också något jag har drömt om.
      Jag har en väldig tur som har flera fantastiska vänner på olika håll. Jag hade ingen aning om att det var så här hon tänkte och jag visste inte ens själv att jag skulle bli så känslomässigt påverkad av att få tillbaka sekretären. Men så är det och jag är jätteglad 😀
      Kram

      Gillad av 1 person

  5. Fåglarna var verkligen fina!
    Vilken underbar vän som köpte sekretären och sen sparade den till dig! Jag hade också blivit gråtmild av det. Jag har en kökssoffa, som det också går att sova i, som är efter min farfar. Kom på att jag också har en byrå från min farmor ståendes i mitt förråd, går ju inte att göra av med. Jag har inte plats nu men kanske finns det någon som vill ha den så småningom.
    Hoppas du kan komma tillrätta med dina ryggproblem, klokt av naprapaten att inte fortsätta.
    Kram

    Gilla

    • Jag har gillat dem väldigt länge och jag skulle bli jätteglad om jag fick se åtminstone en 🙂
      Visst är det fint av min vän att hon tänkte så och nu kommer med det erbjudandet. Hon förstod bättre än jag hur mycket den betyder för mig 🙂 När jag sålde den slog jag bort alla sentimentala tankar men nu kommer de tillbaka. Jag hoppas att din byrå också får plats hos någon en dag 🙂
      Det känns ganska hopplöst med ryggen men jag har inte gett upp än. Något kan förhoppningsvis hjälpa och jag ska söka vård så fort som möjligt.
      Kram

      Gilla

  6. Bra naprapater och andra fysiologer är inte giriga, de vet när deras möjligheter blivit så begränsade att de känner att de inte gör någon nytta. Så har det varit med min chiropraktiker också. Men trist att du måste söka hjälp igen, väntar du tills du flyttat, då kanske det kommer nya vårdteam med nya ideer? Hoppas du får en bra hälsocentral med fasta läkare, det kan man bara drömma om här. Vilken vacker historia med din sekretär! En sann vän, förstår att du blev rörd. Jag var också tvungen att göra mig av med det lilla min mor hade kvar av barndomsmöblerna när hon gick bort. Men då bodde hon redan i en liten etta och det var inte värt att börja transportera sånt över pölen till Sverige. Visst har jag ibland saknat att inte ha något från barndomshemmet men jag har ju foton, smycken och annat småkrafs. Förstår att tiden går oändligt långsamt nu, så kul att du funnit nöje i att planera kommande resa. Planering var alltid viktigt för mig också, när vi var i USA i flera veckor hade jag prickat in massor av sevärdheter, o då var det långt före internets ankomst. Kram!

    Gilla

    • Det har du nog helt rätt i. De har utbildat sig för att hjälpa och vill inte göra någon sämre. Nu ska jag ta tag det här och söka hjälp så fort jag är på plats i Östersund. Det är inte säkert att något syns på en röntgen men jag ska i alla fall begära en. Jag vet att det var problem att få fasta läkare till vårdcentralerna i Jämtland tidigare men jag hoppas att det har blivit bättre. Jag behöver bara en remiss för att bli nöjd. Men en bra läkarkontakt är alltid bra att ha.
      Ja, vilken överraskning det var att hon har sparat den tills jag vill ha den igen 😀 Att hon har kunnat hålla sig från att säga något om det under de 10 år som gått.
      Jag har aldrig tyckt att saker, möbler eller hus ska styra ens liv eller begränsa det. Därför var det inte så svårt att sälja sekretären. Men min vän förstod att jag skulle vilja ha den igen och att den betyder mycket för mig. Nu ska den komma tillbaka till mig och en liten uppfräschning ska den få 🙂
      Planerandet av en resa är halva nöjet och det är verkligen kul. Jag sitter här och drömmer och fantiserar men det finns inte en chans att hinna med allt. Jag har i alla fall konstaterat att om min rygg hindrar mig från att gå så finns det massor att se alldeles i närheten av vägarna 😀
      Kram

      Gilla

  7. Jag har varit en snabbtur till Island och där skulle man kunna tillbringa flera månader. Det är ett spännande land liksom en blandning av urtid och modern tid. Alla pratar bra engelska och har underbart vackra kläder. Köp dig en yllekofta för dom är jättevackra. Så trevligt att din vän sparade möbeln till dig. Såna vänner ska man verkligen ta till sig och hålla hårt.

    Gilla

    • Ja, det verkar finnas hur mycket som helst att se och beundra där. Jag ser mest fram emot alla storslagna vyer och bad i varma källor. Yllekofta får nog vara för min del. De är jättefina men de kliar och jag vill helst inte köpa produkter från djur. Däremot ska jag köpa mig någon slags lunnefågel i tyg, trä eller något annat material 😀
      Tänk att min vän kunde hålla tyst i tio år om att hon sparade den till mig, bara för att hon trodde att jag skulle ångra mig. Jag ska piffa upp den och hitta en bra plats åt min sekretär 😀

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s