Årets sista promenad och största händelser

I morse var det inte samma blöta stigar som dagarna innan. Jag valde att gå årets sista promenad på ”Hälsans stig” i en runda på båda sidor om Svartån. Ryggen gillar inte det underlaget men om jag stannar och fotar ganska ofta så går det bättre. Bäst är det om jag varierar genom att huka, halvligga och stå när jag fotar. Det blev alltså en hel del foton och en del av dem delar jag gärna med er.

DSC_0009DSC_0010DSC_0013DSC_0020DSC_0038DSC_0041DSC_0051DSC_0053DSC_0070DSC_0088

När jag tänker tillbaka på mitt år så är det några händelser som sticker ut lite extra.

Naturligtvis betydde min levertransplantation otroligt mycket för mig. Vilken skillnad det har blivit efter den och jag är oerhört tacksam för att min donator ville ge mig den gåvan.

Allt var inte roligt. Min fina hund Kaspers död var inte helt oväntad eftersom han var rejält gammal, drygt 15 år. Men han var väldigt pigg nästan ända in i slutet och därför blev det ändå lite chockartat. Jag saknar min vovve och kompis enormt. När sedan min systers vovve Nalle fick somna in knappt två månader senare, blev det ännu en chock. Det var absolut inte väntat, trots att han inte heller var ung längre. Han betedde sig ju ofta som en valp. Från att ha varit två systrar med varsin hund, som vi hjälptes åt att ta hand om, var vi plötsligt helt utan hundar.

Min och min sons gemensama bilresa genom Europa är bland det bästa jag har varit med om. Vilka upplevelser och vilka fantastiska platser. Jag har fortfarande svårt att riktigt förstå att vi har varit med om allt vi upplevde. Som tur är finns det många foton som påminner mig om hur härligt det var. Det som gjorde starkast intryck på mig var att åka genom Alperna…och naturligtvis att stå högst uppe på en alptopp.

Jag såg ”min” lägenhet på hemnet och efter en del pepp från min syster tog jag tåget upp till Östersund för att gå på visning. Jag återvände hem efter några dagar och deltog i budgivningen. Den var seg men jag vann och jag är överlycklig över att få komma hem snart igen.

Det finns mycket annat att minnas också. Stugor som vi har hyrt och diverse utflykter till olika platser. Resor till mina barn i Uppsala och Örebro och besök hos min rara svärmor i Södermanland. Resan till Östersund i somras, tillsammans med min svägerska, var precis så härlig som jag hade hoppats och längtat efter. Jag hade inte varit där på flera år men nu var orken tillbaka. Det blev en fjälltur, olika vandringar och kyrkogårdsbesök. När min svägerska hade åkt hem stannade jag kvar några dagar och träffade både gamla och nya vänner. Det var ingen tvekan om att det är där jag hör hemma och det märktes nog på mina blogginlägg.

Nästa år väntar nya fantastiska upplevelser. Allt är inte färdigplanerat än men jag vet att flytten sker i andra delen av mars. Innan dess ska jag äntligen, efter två års outnyttjad andel i en lägenhet, åka till Åre. Min svägerska följer med som vanligt. Den traditionen började redan medan min man levde. Om fyra veckor är vi där och plötsligt har det blivit ett himla rännande till Jämtland 😀

Jag har önskat er alla ett gott nytt år flera gånger på olika sätt och nu gör jag det ännu en gång.

Jag önskar alla mina fantastiska bloggvänner ett väldigt Gott Nytt År!


  1. Så fint du dokumenterade årets sista långpromenad. Ditt år har verkligen bestått av många omtumlande händelser där transplantationen måste vara något speciellt. Jag minns fortfarande när du skrev om den gången när det inte blev något av och det berörde mig verkligen. Men med facit i hand så ska ett nytt organ matcha och ha kvalitet, det vet jag genom Husses arbete även om han bara ser den tekniska biten.

    Att förlora en fyrbent vän är alltid tungt men jag tyckte det var lite lättare eftersom vi hade kvar Miss E. Våra dagliga promenader och rutiner påverkades inte men tomheten fanns där. Nu börjar vi fundera på en valp för Miss E blir 11 år i vår. Förvisso är hon som en valp men sjukdom kan komma snabbt även till hundar precis som det blev för Nalle.

    Härligt att kunna minnas en fin resa och att ha en flytt att se fram emot. På den punkten svävar vi i okunnighet eftersom även det senaste bygglovet överklagats.

    Kram och ha en fin nyårsafton!

    Gilla

    • Tack! Det har verkligen hänt en hel del även om det tog lite tid innan jag gjorde något efter operationen. Om några veckor har det gått ett år och det har gått otroligt bra 🙂 I efterhand är jag tacksam för att jag fick vänta på den lever jag har nu. Det kunde nog inte ha blivit en bättre matchning.
      Man vänjer sig och livet går vidare men jag tittar fortfarande efter både Kasper och Nalle på deras speciella platser. Särskilt påtagligt är det när ingen möter mig när jag kommer hem. Jo, det är klart att min syster brukar ropa hej men inga svansviftningar. Det kan kanske vara kul även för Miss E att få en liten kompis. Men jag hoppas att hon säger ifrån när det blir för intensivt. Kasper var ganska hårdhänt mot vår första golden, som var 14 år då. Elton sa inte ifrån så jag var tvungen att uppfostra valpKasper lite.
      Jag har funderat en hel del på hur det blir med er lägenhet. Inget klart än alltså. Jättetrist! Men ni har tydligen inte gett upp i alla fall. Jag hoppas att 2019 kommer med goda nyheter på den fronten 🙂
      Kram och detsamma!

      Gilla

  2. Ett fantastiskt år på många sätt om än med lite tråkigheter. Livet som djurägare är brutalt ibland.
    Nu har du ytterligare ett fantastiskt år att se fram emot med flytten ”hem” och allt! Önskar dig allt gott!

    Gilla

  3. Hej, ett händelserikt år är till ända! Hos mig har det mest bara lullat på, men man behöver såna år också! Nu blir ju det nya året ännu en viktig stapel i ditt livsmönster när du åter vänder hemåt, upp mot norr. Jag hör inte hemma någonstans längre, jag avundas dem som bott hela sitt liv här i bygden, i flera släktled, vilket är mycket vanligt, men samtidigt måste ju några bryta normen. Annars vore väl livet för tråkigt?Nyårsafton var det minst dramatiska jag upplevt, ingen hund reagerade, jag reagerade inte för jag hörde inga fyrverkerier, vad hände? Vet inte, men nöjd är jag!

    Gilla

    • Det har verkligen varit händelserikt och mest har det varit bra 🙂 Jag har inget emot att vara hemma och ha det lugnt men det kändes som om jag hade en del att ta igen efter flera väldigt stillsamma år. Det här året kommer troligtvis också att bli ganska äventyrsfullt men sedan har jag inget mer på önskelistan, inte just nu i alla fall. De resor jag längtade efter och planerade när jag satt här i soffan och bara var trött i två år kanske kan bli av under 2019. Island är högst på listan och sedan kommer Italien och där kan det eventuellt bli en tvåveckors språkkurs. Vi får väl se hur det blir med planerna. Någon resa kanske skjuts upp ett år.
      Jag har flyttat många gånger och har bott i alla möjliga städer från Östersund ner till Halmstad. Men tack vare mina farföräldrar och alla sommarvistelser hos dem, i den stuga som jag och min man senare bodde i, har Östersund alltid varit centralt i mitt liv. Jag och min man bodde där uppe i 19 år och jag har aldrig trivts så bra någonstans som där. Kanske hade jag känt som du, kanske lite rotlös, om inte farmor och farfar och stugan hade varit min fasta punkt under så lång tid.
      Här både hörde och såg vi massor av raketer i alla riktningar. Men i år hade vi inga rädda hundar att ta hand om. Jag hoppas att lagändringen gör så att alla djur slipper det mesta av smällarna hädanefter. Då blir jag också nöjd 🙂
      Kram

      Gilla

  4. Härliga bilder från årets sista promenad … fin promenadväg och vackert frostiga bilder.
    Ett år som innehållit så mycket … en del tråkigheter, men mest trevliga minnen – även om sorgen efter framför allt Kasper förstås finns kvar. Nu är ett nytt år här och din flytt norrut är inte så långt borta … känns härligt att veta att du nu kommer hem dit du helst vill bo. Önskar dig allt gott detta nya år!
    Kram

    Gilla

    • Tack! Det var en väldigt skön förmiddag med i alla fall lite vinterkänsla 🙂
      I stort sett har det varit ett jättebra år. Kanske kan det bäst beskrivas med ordet ”frihet”. Jag blev fri från det som begränsade mig allra mest och kunde ge mig ut på en hel del äventyr. På flera av de äventyren skulle Kasper ha varit en självklar följeslagare men kanske hade jag inte gett mig ut på en lång bilresa om han hade funnits kvar. Så länge hade jag inte velat lämna honom. Om jag ska vara krass har jag fått en sorts frihet utan honom. Det gör lite ont i hjärtat att tänka så men så är det.
      Ja, jag kommer hem 😀 Jag kommer att sväva på moln i alla fall första tiden. Sedan kommer jag nog ner på jorden igen, men fortfarande lika glad.
      Tack 😀 Jag önskar dig ett härligt 2019!
      Kram

      Gillad av 1 person

  5. Gott nytt år! Du har verkligen ett händelserikt år bakom dig! Det är roligt att läsa om hur bra du mår. Sen innehåller ibland ett år sorg och det är tungt att mista djur. Man tillbringar så mycket tid med dom och dom finns runt en hela tiden. Det enda man kan trösta sig med är att dom fått mycket kärlek och det bästa livet.
    Kram

    Gilla

    • Tack och detsamma till dig! Det har hänt mycket och det mesta har varit väldigt bra. Det är värt mycket att känna att ork och lust finns där igen. Kasper, Nalle och även mina tidigare hundar kommer alltid att finnas med mig och ibland kommer saknad och sorg över mig. Men ofta ser jag bilder inom mig från när de var som lyckligast och mådde bra. Då känner jag även glädje och tacksamhet över att de har funnits hos mig. De har alla fått massor av kärlek och gett minst lika mycket tillbaka.
      Kram

      Gilla

  6. Gott Nytt år till dig också! Underbara foton från årets sista promenad. Tänk så mycket fantastiskt som vi har förmånen att vara glada över. Förstår att saknaden efter era hundar blev stor då de tassade vidare så nära inpå varandra. Det är fyra år sedan min älskade Gozzi lämnade mig och saknaden sticker till i hjärtat ibland även om jag nu mera gläds åt de nästan 11 åren vi fick tillsammans.
    Ska njuta av din tripp till Åre och jag hoppas verkligen att vi kan ses där 2020 om den möjligen till erbjudande fortfarande finns. Min dotter är i Åre nu, ska stanna där i två veckor. Min svärsons tvillingsyster bor där så de stannar till hos henne i en vecka innan de drar till stugan de hyrt. barnen är i full färd med sparkåk och pulkarace.
    Här härjar Alfrida för full, hon sliter och drar i den stackars granen på utsidan, tur den har så få grenar (vi har stans fulaste gran på jobbet) annars hade den legat raklång på gräsplätten.

    God Fortsättning!

    Kram

    Gilla

    • Tack! Året fick en fin avslutning med en väldigt skön promenad 🙂 Vid tolvslaget skålade vi i bubblig läsk och tittade på massor av fyrverkerier i alla väderstreck. Det är vackert att se och jag kan inte låta bli att titta. Men helst skulle jag vilja att både djur och natur slapp lida av alla smällar och allt som släpps ut.
      Det tar lång tid att vänja sig vid att inte ens bästa kompis finns där längre. Livet går vidare och man vänjer sig successivt. Men det finns påminnelser i allt och jag tänker ofta på alla mina vovvar.
      Haha, jag ska också njuta av att få komma till Åre 😀 Det var ett antal år sedan jag slutade åka skidor men det finns annat att sysselsätta sig med. Om inget oväntat händer så återkommer jag gärna med frågan om du och Eddie vill komma dit 2020 😀 Och då bor jag ju bara en timme därifrån 🙂
      Alfrida har inte drabbat oss på samma sätt men nog har det blåst ganska hårt emellanåt. Jag såg inga nyfallna träd på min skogspromenad i morse så vinden kom nog aldrig upp i stormstyrka ens i byarna. Er inte så vackra gran är väl ett bra bevis för att skönhet inte vinner i längden 😀
      God fortsättning till dig också!
      Kram

      Gilla

  7. Såå många vackra bilder du visar i det här inlägget! Tack.

    Men… det är inte det som fastnat mest hos mig. Nej, det är den glädje och optimist inför framtiden som ditt inlägg utstrålar. Allt är inte en dans på rosor och vad jag förstår så genomgick du den ”stora operationen” under året som gott. Trots det så har du hunnit med så mycket under samma år och ser an framtiden med sådan optimism. Jag blev glad av att läsa ditt inlägg!

    Gilla

    • Det är jag som ska tacka för dina snälla ord 🙂
      Jag har en stor framtidsoptimism och till stor del beror det just på att jag fick min nya lever. Allt har gått förvånansvärt lätt och bra för mig. Jag var snabbt igång med att träna upp kondis och styrka och efter ett halvår fick jag börja ta i med magen också. Naturligtvis har jag, precis som alla andra, en del skuggor som lurar i bakgrunden men de lyckas inte minska min livsglädje 😀 Jättekul om jag lyckas smitta dig med lite av den glädjen 😀

      Gillad av 1 person


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s