Positivt överraskad

Idag var det dags för leverbiopsi  och, som ni vet, var det absolut inget jag såg fram emot. Jag har upplevt två stycken tidigare. Den första bara några dagar efter transplantationen men då var jag smärtlindrad med ryggbedövning och kände ingenting. Ännu några dagar senare ville läkarna kontrollera att den lilla avstötningen hade avvärjts och en biopsi till utfördes. Då hade jag smärtlindring i form av morfin men trots det gjorde det väldigt ont. Den läkaren var både klumpig och okänslig så jag borde ha gissat att det kanske inte alltid känns så.

Kanske har de andra rutiner i Linköping än på Sahlgrenska. Eller så tyckte läkaren i Göteborg att morfinet borde räcka för han lokalbedövade bara i huden. Läkaren som behandlade mig idag bedövade hela vägen in till levern. Det enda som kändes var själva bedövningen. När sedan den långa nålen fördes in kändes det bara som en liten beröring. Plötsligt small det till, som ett tyst pistolskott, och det var då en pytteliten del av levern togs loss. Detta gjordes två gånger men jag var så förvånad över hur lätt det gick så jag glömde fråga varför två prov behövdes. Men senare kom jag på att jag skrev under några papper om att delta i en studie när jag blev inskriven på Sahlgrenska för snart ett år sedan.

Som publik under hela proceduren, med ultraljudsundersökning och biopsi, fanns två väldigt trevliga sjuksköterskeelever. De två, en kille och en tjej, tog hand om mig från det att jag kom till dagvården på morgonen och tills jag fick gå därifrån på eftermiddagen. Min kontaktsköterska mötte också upp där eftersom hon ville försäkra sig om att proverna kom dit de skulle utan försening.

Efter biopsin var jag tvungen att ligga helt stilla på rygg i tre timmar och sedan en timme då jag fick röra mig lite. Täta kontroller av blodtryck, puls, smärtupplevelse och hur stickområdet såg ut gjordes. Jag hade fastat sedan midnatt och ca 12.30 fick jag ett glas vatten. Det var efterlängtat. En timme senare kom mina trevliga vårdgivare in med en lunchbricka. De höjde upp huvudändan så att jag kunde äta och sällan har mat smakat så gott. En väldigt god och välkryddad linsröra med pitabröd, sallad och ett äpple.

Inga blödningar uppstod i levern och med förmaningar om att ta det lugnt i några dagar (inte ens en promenad) fick jag tillåtelse att gå därifrån. Nu är det gjort och det enda som egentligen var jobbigt var att ligga stilla på rygg så länge.

Det blev inga bilder idag så jag återanvänder en sjukhusbild från Sahlgrenska. Sju dagar efter transplantationen och en dag innan hemgång. Sjukhuskläderna är lika hemska överallt men utsikten idag, från 19:e våningen var betydligt roligare än den här innergården. Jag såg ut över en stor del av Linköping där Stångån ringlade fram och solen sken på frostiga tak. Mobilen låg oåtkomlig i ett skåp och när jag väl fick klä på mig och gå iväg, tänkte jag inte på att ta något foto.

DSC_0343


  1. Nää blickstilla tre timmar, helvaken? Då hade de fått slå mig med en klubba i huvudet. Bara tanken får det att krypa i hela kroppen! Men vilken tur att du fick en mycket positivare erfarenhet av biopsin denna gång! Är det sista gången det behövs göras, förutsatt att allt fortsätter utan problem?
    Vet du, jag har tampats med vad jag trott varit både inre o yttre hemmorojder. Smärtsamma som bara den, inte kunnat sitta bekvämt på två månader, sveda och nålstick i rumpan hela tiden. Och inget har hjälpt. Nu visade det sig att jag har ett sår, en fissur i analöppningen och inget annat. Doktorn undersökte tarmen o allt såg bra ut, så det ska inte vara något annat farligare. Men obehaget består, och nu sa doktorn att ”du får nte ge upp om du inte märker någon förbättring av den nya salvan de första veckorna, det kan ta upp till åtta veckor”… så nog är det trist. Det begränsar mitt liv så mycket, ja du vet ju hur det kan kännas när man inte kan delta som man vill i livet som pågår. Men nu är det bara att bita ihop, fixade i alla fall den jobbiga undersökningen med bravur, satte verkligen manken till för jag behövde ju få hjälp o då kan man inte fega ur…
    Nu önskar jag en riktigt mysig tredje advent. Hoppas allt annat med flytten fortgår som planerat! Kram

    Gilla

    • Ja, det var ganska påfrestande men jag var trött och låg och dåsade mellan alla kontroller. I alla fall de första två timmarna. Jag fick lite smärtlindring för att min övriga värk inte skulle ställa till det alltför mycket. Nu är det i alla fall gjort och enligt läkaren såg levern problemfri ut på ultraljudet. Jag är inte orolig för att biopsin ska visa något annat. Jag tror att det här var den sista rutinmässiga biopsin. Det blir nog ingen mer om inte värdena indikerar att något är fel. Det är väldigt liten risk för det så länge jag sköter min medicinering.
      Men fy för att ha så ont och inte kunna sitta. Jag vet inte riktigt om det är bra eller dåligt att du fick en annan diagnos. Det viktigaste är att du blir av med problemen och att de inte kommer tillbaka. Det är i alla fall alltid skönt att få bekräftat att inget farligt är på gång. Men det måste ställa till det ordentligt i ditt dagliga liv med de besvären. Jag håller tummarna för högst två veckors ytterligare besvär. Det är också mycket att stå ut med men tydligen det bästa alternativet. Jag vet inte mycket om den sortens undersökning men jag är övertygad om att du var väldigt uthållig och duktig. Bra gjort!
      Tack detsamma! Nu är hjulen i rullning med flytten så för min del gäller det bara att packa, säga upp diverse abonnemang och beställa nya till mitt nya hem 🙂
      Kram

      Gilla

  2. Skönt att det gick bra den här gången. Tänk vad en enda läkare kan ställa till det genom att vara okänslig och klumpig, det blir ju en massa oro i onödan!
    Jag tror nog jag också skulle haft svårt att ligga still i tre timmar bara rakt upp och ner. Har full förståelse för om det kröp rejält i kroppen på dig!

    Gilla

    • Ja, det var en stor lättnad. Jag kunde inte låta bli att uttrycka min förvåning över den uteblivna smärtan och då blev läkaren uppriktigt förvånad och frågade ”vad, gjorde det ont förra gången?”. Det blir troligtvis inga fler biopsier för min del, men om det skulle behövas så vet jag nu att det inte är något att oroa sig för 🙂
      Det gick ändå ganska bra med hjälp av lite smärtlindring och att jag var ganska dåsig. Men oj, vad stel och öm jag var när jag väl fick lämna sängen. Ändå var det en mycket bättre upplevelse än förväntat 🙂

      Liked by 1 person

      • Där ser man, du hade en rejäl otur förra gången alltså!
        Jo jag kan tänka mig att du var stel och öm när du väl fick röra på dig, det går fort att stelna till när man måste ligga still en längre stund – och det blir då inte bättre med åren har jag märkt, snarare tvärtom 🙂

        Gilla

      • Ja, gör det så ont trots att kroppen är fullproppad med morfin, då ligger nog mycket av problemet i hanteringen.
        Haha, nej åldern gör inget bättre 😀 Eller, det är ju inte helt rätt. Åldern tillför ganska mycket vad gäller livserfarenhet och visdom 😀

        Liked by 1 person

      • Åldern har sina fördelar (psykiska) och nackdelar (fysiska) kan jag nog tycka. Det ena blir bara bättre och bättre och det andra… ja där blir det inte bättre – ha ha

        Gilla

  3. Så bra att det gick så mycket bättre den här gången … men jag är glad att det inte var jag som skulle ligga stilla på rygg i tre timmar – känner paniken bara jag tänker på det …
    Önskar dig en fin lördag!
    Kram

    Gilla

    • Det var väldigt skönt att inse att det vanliga är att det inte är särskilt besvärligt med biopsier. För min del ska det förhoppningsvis inte behövas fler men jag kommer i alla fall inte sprida skräck till andra. Det var väldigt påfrestande att ligga stilla så länge. Men när bedövningen till levern släppte gjorde det väldigt ont så fort jag gjorde minsta rörelse eller tog ett lite djupare andetag. Det hjälpte nog till lite. Det var en värre smärta än obehaget av att ligga stilla. Fokus hamnade på att inte göra något som blev riktigt besvärligt i stället för hur gärna jag ville ändra läge 😉 Den smärtan avtog nästan helt innan det var dags att åka hem. Jag var också väldigt trött och dåsade till då och då. Det fick också tiden att gå.
      Tack! Önskar dit detsamma.
      Kram

      Liked by 1 person

  4. Skönt att det gick bra men det låter dramatiskt. Vad svårt också att ligga stilla så länge. Vad är det dom kan se på den biten dom tar ut? Känns som att du blir väldigt väl omhändertagen. När man är frisk så tänker man inte så mycket på hur fantastiskt det är när allt fungerar som det ska i kroppen.
    Kram

    Gilla

    • Det gick väldigt bra jämfört med vad jag befarade 🙂 Det värsta var att ligga stilla efteråt men när bedövningen till levern släppte gjorde det väldigt ont så fort jag andades djupt eller gjorde minsta lilla rörelse. Då låg jag hellre stilla 🙂
      De tittar på levern på cellnivå och då kan de se om det finns minsta tecken på avstötning. Det är ungefär så mycket jag förstår och om de ser något mer så vet jag inte vad. Ibland är det skönast att inte veta allt 😉
      Jag har det väldigt bra och får otroligt mycket vård och omsorg. Det borde alla ha tillgång till. Åtminstone årliga provtagningar och hälsoundersökningar där de vanligaste åkommorna kan upptäckas. Du har nog rätt i att vi som har blivit ”lagade” tänker lite mer på hur allt fungerar och hur fantastiskt duktiga läkare och sköterskor vi har 😀
      Kram

      Gilla

  5. Så skönt att det gick smidigt och bra denna gång samt att du fick ordentlig smärtlindring. Jag menar varför spara på den när det finns att tillgå? Jag hade nog haft svårt för att ligga stilla så pass länge men ibland har man inget val och då får man anstränga sig det där extra. Skönt att det såg bra ut på ultraljudet och att du fick undersökningen avklarad före helgerna.

    Kram och ha en härlig och lugn lördag nu 😀

    Gilla

    • Det var absolut inget jag behövde vara nervös inför men har man haft otur med en undersökning en gång så är det klart att det fastnar i huvudet. Varken jag eller någon inom vården tror att något avvikande ska hittas. Det är bara rutin och de gäller alla, oavsett orsak till transplantation. Som du säkert förstår, och som jag har skrivit förut, så är jag väldigt tacksam för allt som görs för mig. Jag önskar att alla kunde få lika bra vård. Nu återstår bara två undersökningar och de ska göras nästa vecka.
      Tack detsamma. Jag har lovat att vara lugn så det är jag 😉
      Kram

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s