Dag 12 och 13 – Bordighera, Ventimiglia (Italien), Nice,Villeneuve Loubet (Frankrike)

Google maps skickade en översikt över allt som registrerats i deras app under oktober och det var ju trevligt att kunna ta skärmbilder för att visa var vi har varit. För att få med hela dagsetappen blev skalan inte den bästa och alla ortsnamn syns inte. Prickarna i olika färger längs rutten har jag själv ritat dit och jag återkommer till dem. Med kartorna följde tids- och platsangivelser och det gör det ganska enkelt för mig. Önskar jag hade haft det till tidigare inlägg. Någon gång kanske jag tar mig tid att komplettera de inläggen (mest för min egen skull).

Inkedadmin-ajax_LI

Vi kom inte så långt innan vi fick lust att stanna och se oss omkring lite. Den blå pricken visar vårt första lilla stopp i Laigueglia men tyvärr sträcker sig mitt problem med åtkomst till foton även in på den här dagen. Jag kommer inte ens ihåg vad vi såg men förmodligen var det någon fin utsikt. Inte heller från Bordighera, den röda pricken, kan jag visa mina egna bilder men som tur är har min son delat med sig av sina bilder.

Vi kunde inte motstå förmiddagssolen vid båthamnen i Bordighera och eftersom vi hela resan har varit ganska spontana så fortsatte vi likadant den här dagen.

001,06

Vi var ganska nöjda med att åka förbi den mycket större staden Sanremo och i stället se den på avstånd härifrån. Vi gick ut på piren där solen hade börjat värma skönt. Enligt google var vi här i ca 40 min och for vidare 10.57. Jag får väl lita på det.

001,07IMG_8305

Under den tiden hann vi även med en liten kort promenad upp genom en park där jag fick hälsa på den här härliga och ivriga lilla beaglen. Hon visade tydligt att hon ville fram till mig och då kan jag naturligtvis inte motstå.

001,04

Vi hittade ett litet café, ett lokalt café som inte verkade besökas av så många turister. Nästan precis den sortens café, med stammisar sittandes utanför (äldre herrar naturligtvis), som min son gärna ville komma till och beställa ”un espresso doppio”. Jag var lite tråkigare och beställde ”un caffè americano” med tillägget per favore. Även om jag var den tråkiga av oss så var jag även den mest nöjda. Min son grimaserade lätt när han drack sin espresso medan jag belåtet drack mitt goda kaffe.

 

Vi åkte vidare längs kusten en liten bit och i Ventimiglia, den gula pricken, tyckte vi att det var dags för lunch. Även här råkade vi ut för samma sak som i Albenga dagen innan. Den restaurang vi hade sett ut var stängd, trots att den på hemsidan angavs vara öppen. Än en gång fick jag glädje av mina italienskakunskaper när vi på måfå valde ut en restaurang vid stranden. Efter lite dividerande om veganska alternativ kom jag ihåg att vi hade blivit bjudna på ”pasta alla norma” av min dotters utbytesfamilj på Sicilien. Jag föreslog det men kvinnan framför mig såg frågande ut. En kvinna lite längre bort ropade att hon visste vad det var och med hjälp av henne kunde vi beställa denna enkla pastarätt med tomatsås och aubergine. Enkelt men gott.

IMG_8332

Ett litet strandbesök blev det också.

001,08

Vi passerade gränsen till Frankrike och fortsatte genom Monaco, men vi hade ingen lust att stanna där. I stället valde vi att göra nästa stopp i Nice, som redan är tydligt angivet vid den gröna pricken. Det blev en skön promenad vid havet. Vi nöjde oss med det eftersom det började bli ganska varmt och vi visste att en annan fin stad väntade.

Det är fortfarande min sons bilder jag använder.

IMG_8356

001,10

Här börjar mina bilder samarbeta igen och jag kunde föreviga min son i det sköna vattnet.

004

På väg tillbaka till bilen såg vi en fin utsiktsplats uppe på en kulle men vi hade inte tillräckligt med ork just då (kanske var det mest jag som inte orkade) för att ta oss upp dit. Det blev i alla fall ett kraftigt beskuret foto nerifrån strandpromenaden.

010

Vårt nästa boende hade vi bokat i Villeneuve-Loubet, där strecket på kartan slutar. En hörnlägenhet på femte våningen med en härlig utsikt från den stora vinkelbalkongen. Här blev det lite bildkrångel igen men min son hade en bild från en del av vardagsrummet ut mot balkongen. Och står det inte en figur där ute med kameran i högsta hugg 😉

IMG_8379

Resten av bilderna är mina egna, förutom om jag själv är med.

011

På morgonen vaknade jag till det här.

014

Vi ville ut så fort frukosten var avklarad. Morgnar är speciella, både för ljusets skull och för att man oftast slipper trängsel.

019021

En liten vovve, som var med sin husse på stranden, kom glatt springande mot oss och när vi välkomnande satte oss ner blev det stor glädje. Vi var nog lika nöjda alla tre och under tiden kollade ibland husse in oss med ett leende.

024

En liten våg alldeles innan den bryts.

025

048

Den här frukten/blomman var nog mer ful och konstig än något annat. Men kanske är det just därför jag blev lite fascinerad. Jag är inte ens säker på om de röda delarna hör till växten eller om det är någon slags parasiterande insekter. Hade inte särskilt stor lust att kolla närmare.

026

056

När morgonen övergick till förmiddag och värmen blev mer kännbar (det blev ca 25 grader på dagen) gick vi tillbaka till lägenheten för att äta lite lunch och byta till svalare kläder. Vi passerade palmer och färglada fjärilar.

029

Lite senare återvände vi till stranden. Jag nöjde mig med att bada fötterna (härligt)…

030031,07

…medan min son plumsade omkring och hade riktigt kul och skönt i bränningarna. Jag hade bikinin på mig men om jag ska bada ska det vara för att jag är väldigt varm, inte bara för att vattnet ser skönt ut. Det blåste svalkande vindar så jag stannade kvar på stranden.

034035037

En väldigt skön dag.

041

Ännu en fin vovve och den här gången en av mina favoritraser, Berner Sennen. Den kom glatt skuttande, men inte mot oss utan mot en liten hund i koppel. Den hundens husse lyfte upp sin vovve och stängde in sig på en toalett. Den fina hunden stannade framför oss i stället men eftersom matte stod längre bort och klappade i händerna och lockade på sin hund kunde vi ju inte hälsa på den. Så gör man helt enkelt inte.

043

Här hade vi fått veta att det blivit ett missförstånd om min sons semester och att vi måste korta ner resan. Min son tyckte att det kändes tufft men jag konstaterade snabbt att det var som det var och snart hade vi planerat om resten av resan på ett bra sätt. Vi ville inte ge upp vår kommande vistelse i Marseille men sedan kändes det inte särskilt svårt att göra nya planer. Tur att inte alla boenden var bokade i förväg.

Vädret såg lovande ut några dagar till och nu såg vi fram emot att dagen efter ta oss till Marseille.

Här hemma har nu min dotter återvänt till sitt och det blev tomt igen. Men det börjar redan kännas bättre och i morgon kommer min syster hem med spännande saker att berätta från utbildningen i USA.

Som jag lovade min kontaktsköterska lämnade jag prover på Vc så fort jag kunde efter hemkomsten. I dag ringde hon och var lite bekymrad över några värden. Dosen av en sorts immundämpande medicin sänktes innan jag åkte iväg för att värdet var lite för högt. Nu är det i stället mycket lägre. Inte alarmerande men för lågt. Även värdet för folsyra var för lågt och de vita blodkropparna var både för få och lite förändrade under mikroskop. Men levervärdena fortsätter att vara helt perfekta. Hon frågade om jag hade ätit gurkmeja men jag är medveten om att jag inte ska göra det och har slängt min egen kryddburk för länge sedan. Om jag har fått i mig gurkmeja under resan kunde jag inte svara på men det krävs en del innan det ska påverka. Jag sa att jag inte visste om jag själv skulle bli bekymrad men hon sa att det skulle jag inte. Det var de som skulle fundera på detta och de har redan en plan. Lite förändring i medicinering och nya prover om två veckor blev vad jag fick till uppgift. Jag mår bra så jag är inte orolig och jag gör som jag har blivit tillsagd, d v s låter vården ta hand om funderandet.


  1. Ännu fler härliga bilder från er resa! Vi har kört och åkt ungefär samma rutt och det fanns otroligt mycket att se. Dock åkte vi under högsäsong vilket inte var optimalt.

    Bra att de håller koll på dig men så skönt att du inte oroar dig. Att levervärdena är bra måste vara en god indikation.

    Kram

    Gilla

    • Tack, även å min sons vägnar 😀
      Det är jättefina vägar och som vanligt följde vi småvägarna närmast kusten. Kanske fördelen med turistsäsongen är ett säkrare väderläge men vi hade en fantastisk tur på den fronten. Vi fick både fint väder och lite mindre trängsel 🙂
      Jag väljer att fokusera på att jag och levern mår bra och litar på att de som kan det här löser det andra 🙂
      Kram

      Gilla

  2. Härliga foton i vanlig (om än ovanlig) ordning. Ser verkligen mysigt ut – förutom den där frukten eller vad det är. Den skulle inte jag heller studera närmare än så 🙂
    Bra att du låter vården oroa sig åt dig – vi oroar nog oss mer än vad som är bra ändå! Det låter som om de har en vettig plan i alla fall – gott så!

    Gilla

    • Tack och även från min son 😀 Tur att han kan fylla i mina luckor. Jag längtar tillbaka till allt härligt men är ändå ganska nöjd med att vara hemma igen. Ofattbart att vi har varit på alla dessa platser och haft det så bra 😀
      Jag har aldrig varit särskilt orolig när det gäller min egen hälsa. Otålig kanske men inte orolig. Därför fattade jag nog aldrig riktigt att t ex mina barn oroade sig som de gjorde inför allt som planerades. De här avvikelserna i värdena tror jag nog att det kommer att hittas en lösning på 🙂

      Liked by 1 person

      • Var så god! Ni fotar bra båda två och det är verkligen spännande och intressant att följa er resa genom Europa! Men visst är det märkligt hur fort det blir lite overkligt att man upplevt allt – det tar inte många dagar innan vardagen infunnit sig och semestern känns som om den var riktigt länge sedan!
        Det är bra att inte gå och oroa sig så mycket men jag har fullt förståelse för dina barn. Jag tror att vi är många som oroar oss mer för andras hälsa än vår egen!

        Gilla

      • Tack igen! Ibland tänker jag att det blir lite mycket men jag vill gärna själv ha de här inläggen att gå tillbaka till senare. Jag tycker att det är kul att läsa om de resor som ni andra gör och därför kanske jag tar lite för givet att alla gillar samma sak. Men overkligt är det och det är väldigt lätt att blanda ihop dagarna. Tur att jag var förutseende och sorterade redan från början 🙂
        Det stämmer nog att vi oroar oss mer för andra. Jag är inte den jätteoroliga typen men nog är jag mer bekymrad för andras skull än för min egen och det är klart att man oroar sig för sina barns skull emellanåt.

        Liked by 1 person

      • Så tänker jag också! Jag tycker också att jag tjatar om saker ibland (inte bara resor) men så tänker jag att så är ju livet – i vissa perioder är visst och somligt viktigt. Hur som helst så tycker jag det är kul att läsa om din resa (och annat) så du kan nog lugnt utgå från att det är så (jag menar, tycker du och jag det så är det så, eller hur? 😉 ).
        Jag tillhör inte den oroliga typen jag heller men ibland så kan man inte låta bli att oroa sig och då företrädesvis för andras väl och ve 🙂

        Gilla

  3. Jag är så glad över er resa och att du så frikostigt delar med dig av hur dagarna varit och kul med kartan också. Härliga bilder igen … vilken tur att ni kan samarbeta som fotografer och att sonen så givmilt delar med sig när det krånglat för dig.
    Lite tråkigt att dina värden är försämrade, men bra att de har dig under kontroll … snart ändrar det sig säkert till det bättre igen.
    Mysigt att din syster kommer hem igen – ni kommer att ha mycket att berätta för varandra 🙂
    Kram

    Gilla

    • Tack snälla Anki 🙂
      Resan var bland det bästa jag har gjort och vi har gett varandra länkar till våra fotoplatser. Fri tillgång alltså men jag vill gärna nämna att vissa foton inte är mina egna.
      Jag litar på sköterskan när hon säger att de har en plan för det här och eftersom jag mår bra tänker jag inte så mycet på det 🙂 Men visst är det bra att de har koll. Jag behöver aldrig undra över hur mina värden är 🙂
      Det blir jättekul att träffa syrran igen. Vi hann ses några timmar när jag kom hem men sedan var hon tvungen att ge sig iväg.
      Kram

      Liked by 1 person

  4. Nu har jag noga läst dina inlägg från Italien och suktat över bilderna. Jag har inte varit på den där sidan om Italien utan mot Venedigsidan och adriatiska havet men Italien är ju Italien. Vilken tur du har som har en son som kan köra. Jag skulle inte våga köra i Italien. Tänk att få resa med din son och se så mycket. Vilket härligt äventyr du fått vara med om. Hoppas att dom får till dina värden nu när du kommer hem men med allt gående upp och ner i backar måste du ju ha fått en riktigt bra form och det är ju bra att ha inför vinter. Tack kära du för att du låtit mig följa din härliga resa.

    Gilla

    • Kul att du orkar ta dig igenom alla långa inlägg 🙂 Vi har sett så mycket fint och vackert så det tar nog lite tid innan jag har smält allt. Jag hade inte gett mig ut på den här resan utan min son. De första två veckorna körde jag ganska mycket men ju mer jag vandrade på stadsgator desto sämre blev ryggen. Sista veckan var jag nästan helt beroende av att min son kunde köra så det var bra att vi var två. Dessutom hade vi jättekul tillsammans 😀 Som du skriver, ett riktigt äventyr.
      Jag är inte orolig utan litar på att de vet hur det här ska hanteras. Levervärdena är bra och det måste ju vara det viktigaste 🙂 Lite mer benstyrka och kondis har jag säkert efter de här veckorna 🙂
      Tack snälla du för att du vill följa med.

      Gilla

  5. Här har jag missat massor av underbart vackra bilder och långa inlägg ser jag. Snygg headerbild! Så kul att höra att allt går som ni nästan hade tänkt även om ni får korta semestern. Det är en mening med allt! Detta blir en underbar resa att minnas för er båda/ kram

    Gilla

    • Tack! Inläggen har blivit lite väl långa men jag skriver dem till stor del för att jag själv ska kunna gå tillbaka och minnas. Jag är glad om ni andra orkar titta igenom dem och kanske tycker om en del av vad ni ser. För mig är det jättestort och fantastiskt att få göra den här resan tillsammans med min son. Visst kanske det finns en mening med att resan blev kortare. Tack vare det slapp vi ju undan en del busväder och det är vi glada för 🙂
      Kram

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s