Jag fortsätter att använda de kartor som google så vänligt tillhandahöll.
Vi hade båda två inställningen att när vi ser något vi vill se mer av så stannar vi. Därför kom vi inte längre än till en höjd ovanför Golfe-Juan, den röda pricken. Lite får man rätta sig efter om det går att stanna bilen på ett bra sätt och många fantastiska vyer har vi varit tvungna att bara passera.
Bara ca 10 min senare stannade vi igen. Som jag skrev så är det ofta svårt att hitta någonstans att parkera när de finaste platserna dyker upp, men här fanns det en grusig plätt på sidan av vägen och vi lockades av de lite röda klipporna mot det blå havet.
Vi såg en smal, snårig, stenig och brant stig ner till en liten strand och försiktigt klättrade vi neråt. När det var en bit kvar konstaterade jag att där kom jag inte längre. Lite för brant för en höjdrädd kvinna med dålig balans. Jag satt bra på en sten vid stigen och hade fin utsikt över hav, strand och min son. ”Blir du inte sugen på att bada?” ropade jag till honom och han svarade att det blev han. Medan han klättrade upp till vägen för att hämta badbyxor och handduk satt jag kvar och njöt av väder och det jag såg framför mig.
Plötsligt hörde jag röster. Lite irriterad blev jag först. Varför måsta andra människor störa mig på den här fina lilla platsen just som vi hade hittat den? Men den irritationen försvann snart när två män och en kvinna glatt ropade ”bonjour madame” och sedan en hel radda med franska ord. Jag har läst franska i gymnasiet men bortsett från enstaka ord och några verbböjningar finns det bara en fras som jag är duktig på. ”Bonjour, je ne parle pas francais” ropade jag tillbaka (goddag, jag pratar inte franska). Jag måste säga den frasen ganska bra för jag har fått tvivlande blickar flera gånger när jag har sagt den och någon gång har jag fått en kommentar om att de tvivlar på sanningshalten. Men den är väl inövad 😉 Jag fick frågan på engelska i stället om vad jag gjorde där på stenen. Det var nog inte konstigare att jag satt och väntade på min son som skulle bada än att de tre fransmännen (eller kanske två fransmän och en fransyska låter bättre) tog sig ner för att i full dykarutrustning ge sig ut på äventyr.
När jag hade sett hur de med stora svårigheter tog sig ner tänkte jag att så där svårt är det faktiskt inte. Jag valde en lite annorlunda väg nerför sista klippan och även om det inte var en snygg förflyttning så gjorde jag det smidigare än de tre dykarna. När min son kom kunde jag alltså gå omkring på stranden och titta uppåt i stället. Jag kunde även fota min badande son utanför klipporna och framför en fiskebåt.
Efter mycket om och men hade äntligen de tre dykarna fått på sig sina dräkter och gav sig iväg. Jag smög upp kameran lite snabbt när jag trodde att de inte såg mig.
Vi tog oss lite längre nästa etapp och stannade inte förrän det var dags för lunch. I Saint Raphael, gula pricken, finns en liten restaurang som rekommenderades av flera användare av appen Happy cow (en app där användare tipsar varandra om bl a restauranger och affärer med veganska och vegetariska alternativ). En väldigt glad kvinna mötte oss och föreslog en lins- och sötpotatislåda med veganost på toppen. Ja tack sa vi och satte oss vid ett litet bord utomhus. Det var vi ensamma om att göra. Fransmännen som kom satt inomhus och den glada kvinnan erbjöd oss vänligt att göra likadant. Men vi satt bra där vi satt.
Jag har en del fördomar om vad som är speciellt i Frankrike. Kanske är jag inte ensam om att tänka på baskrar och baguetter som typiskt. Vi såg inte en enda person med basker men i den här lilla staden såg jag fler baguetter än jag någonsin sett förut. De bars omkring i bruna påsar, utan förpackning, i mopedväskor och cykelkorgar. Överallt såg vi baguetter som stack fram. Det måste ha funnits ett bra ”boulangeri” alldeles i närheten. När en kvinna kom gåendes på väg mot oss tog jag snabbt upp kameran och låtsades att det var min son jag ville fota. Kvinnan såg varken glad eller vänlig ut så jag beskar fotot för att slippa ha med henne. Men baguetterna är i alla fall där.
Rayol-Canadel-sur-Mer, så heter platsen där vi hittade nästa fina rastplats, gröna pricken. Nu var det kaffe som gällde och vi plockade fram termos med hett vatten, kaffepressaren, kaffe och varsin marsipanbit från Lübeck. Det låga trästaketet fick agera både stolar och bord och den här gången behövde vi inte filten.
Vi hade gjort så många stopp så nu kände vi att vi behövde köra på lite för att inte komma fram till målet väldigt sent. Ovanför La Londe-les-Maures, ljusblå prick, tog vi en kort bensträckare och tittade på hur solen färgade klippan fint.
Någonstans innan vi lämnade bergen i närheten av Marseille (vet inte exakt var eftersom jag inte hade täckning och google inte kan ge besked) stannade vi till en sista gång när solen gick ner bakom berget och havet skymtade fram bredvid.
Vi kom fram till vårt hem för de följande två nätterna och där fick vi en liten överraskning. Ett väldigt trevligt värdpar visade oss upp till takterassen där vi hade två sovrum, ett litet kök, ett wc-rum och ett duschrum. Mellan de två sovrummen och övriga utrymmen låg vardagsrummet, på altanen med nästan bara himlen som tak 😀 Det hade vi inte förstått av beskrivningen. Det gick bra eftersom vädret var fint men hade vi kommit två dagar senare hade vi varit mindre nöjda. Utsikten kunde vi i alla fall inte vara missnöjda med.
Högst upp här bodde vi.
Det lite annorlunda vardagsrummet lockade till sig en udda gäst. Rätt som det var krockade något med min axel och på golvet hittade jag en stor, lite omskakad gräshoppa (eller kanske syrsa). Den var nog ca en dm lång.
Jag skrattar lite ironiskt åt mig själv nu. Hur kunde jag tro att jag skulle kunna få med hela resan till Marseille och vistelsen där i samma inlägg. Det här blev väldigt långt som det är nu och dessutom är det sovdags. Jag delar upp inlägget och tar resten i morgon.
Först ska jag bara ännu en gång återvända till nuet och Sverige. Min syster kom hem idag, full av inspiration och nya kunskaper, och med sig hade hon Kaya. Den hund som hennes exman behöll när de gick skilda vägar. Kaya kom intrippande här och överöste mig med pussar och det kändes väldigt roligt. Hon ska stanna några dagar så i morgon blir det en hundpromenad på morgonen. Härligt!
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Jag läser, jag ler, jag njuter, och vilken badpojke du har! Jag kommenterar inte sevärdheter eller vackra vyer, jag ser helheten, hela er resa som ett fantastiskt äventyr. Och även om turen blev kortare än ni tänkt så verkar det inte ha påverkat negativt. För det är ju så livet är, allt går inte helt planenligt…Jag är ju själv i paus-läge och längtar tills jag mår bättre och orkar ta tag i tillvaron igen. Just nu är det bara överlevnad för dagen, inga aktiviteter går att planera in, men jag har ju min frihet ändå. Det är bara orken som tryter. Visste inte hur mycket smärta kan påverka energin, eller jo, det kanske jag visste, men blev ändå påmind väldigt handgripligen. Men paus-knappen ska klickas bort, så snart som möjligt, och jag ser framåt…
Hur har syrran haft det? Förstår att ni har mycket att dela med er av nu, pratar ni i munnen på varandra eller har ni en turordning? Kram och natti från pörtet
GillaGilla
Jättekul att du blir glad 😀 Min son har mycket barn kvar i sig och älskar att leka i vågorna. Jag har minst lika kul när jag tittar på 😀
Det går nog inte att kommentera på allt eftersom inläggen blir lite väl långa. De måste ju ta slut någon gång och då måste jag försöka fylla dem för att de inte ska bli för många 😀 Jag hade gärna besökt de platser vi nu missade men jag är ju en anpassningsbar och lösningsfokuserad person. Det blev väldigt bra som det blev och ärligt talat ville min rygg inte se en enda stad till på slutet 😉
Det där med pausläge vet jag hur det är och jag känner verkligen med dig. Jag hade åtminstone mediciner som hjälpte och visste att det bara var en lång väntan som skulle gå över. Jag önskar att du också snart har kommit igenom ditt väntande och lidande. Ingen borde behöva ha det så. Kroppen blir jättetrött av att ha värk så det blir dubbelt jobbigt. Hoppas att du är så positiv om framtiden som du verkar vara. Jag ska också hoppas och hålla tummarna för dig och snabb hjälp 😀
Syrran hade massor att berätta 😀 Vi är bra på att prata båda två men min syster är föreläsare och van att använda många ord. Jag berättar lite kortare och tänker att hon läser ju min blogg. Hon kan brodera ut allt så att det blir spännande men tar längre tid. Dessutom är hon van vid att stå på en scen och vara den som ensam pratar 😉 Men hon är också väldigt bra på att lyssna. Det händer att vi pratar samtidig också 😉
Kram
GillaGillad av 1 person
Underbart! Tänk så mycket ni hunnit med trots att resan blev något kortare än ni tänkt. Många fina foton som alltid. Var det varmt i vattnet eller är sonen en sådan som badar oavsett. Jag för min del tycker att det ser lite svalkande ut. Hur många mil har ni fått ihop?
Härligt att syrran också kommit hem och med en liten pälskling också, ordningen återställd. Då blir det att få till morgonpromenader igen ett par dagar.
Kram
GillaGilla
Ja, det är fantastiskt att ha fått vara med om 😀
Det var väldigt varmt och skönt i vattnet sa sonen. Mina fötter tyckte också att det var så men de kom ju inte så långt ut när jag blötte dem någon dag innan 😀
Det blev totalt 577 mil och om jag är glad och tacksam för något speciellt så är det att vi slapp bilproblem. Gulleklossen var helt otroligt duktig 😀
Det var mysigt att Kaya var med och nu ska jag alldeles snart ta en promenad med henne 🙂 Morgonpromenader tar jag oftast ändå men det blir roligare nu.
Kram
GillaGilla
Den sträckan är fantastiskt vacker och det finns många fina orter att stanna till i.Franska Menton tyckte vi mycket om och även Nice medan Marseille inte roade oss lika mycket. Så fint ni bodde men vardagsrummet krävde ju tur med vädret.
Kram och god fredagsmorgon!
GillaGilla
Man kan nog hitta lika fina platser längs hela Rivieran. Vi undvek de större städerna mellan våra boenden och satsade på natur mer än stadsmiljö då. Fina städer kom vi till i alla fall 😀 Menton åkte vi förbi men hade förmodligen också tyckt om ifall vi hade stannat till.
Haha, det var fint men lite kallt att ta sig till toan på morgonen. Nästan som utedass men med vattentoalett 😉
Kram och detsamma!
GillaGilla
Vad ni fått uppleva mycket! Härliga foton – ser fram emot fortsättningen! Och så hundpromenad på det – inte fy skam 🙂
GillaGilla
Det bästa av allt 😀 Hela resan var härlig och nu får jag vovvesällskap på morgonrundan. Finns inget att klaga på 🙂
GillaGillad av 1 person
Er resa har helt igenom … ja i alla fall så här långt varit helt fantastisk… och jag har njutit av varje inlägg och varje bild! Tufft av dig att ta dig ner för branten till stranden där dykarna och din son klev i 🙂 Precis så som ni gjort brukade vi också göra – stanna där vi tyckte det var vackert och det fanns en bra parkering 🙂
Så trevligt att få ha hund i huset igen – även om det bara är tillfälligt. Du kommer säkert att njuta av sköna hundpromenader så länge du har möjlighet. Jag gläds med dig! 🙂
Kram
GillaGilla
Ja, visst har den det och jag är glad om du gillar att hänga med 😀
När jag såg hur svårt dykarna gjorde för sig så blev jag lite sporrad. Men jag väntade tills de hade försvunnit bakom en klippa. Ville ju inte briljera (och de hade nog inte blivit jätteimponerade 😉 ). Det var ålning på rumpan och ett långsamt nedhasande med krampaktiga grepp om det jag råkade hitta att hålla mig i. Min son bara hoppade en bit i taget, hur smidig som helst 😉
Att inte ha allt förbokat och att vara lite spontan är ett jättebra sätt att resa på. Vi var ute efter naturupplevelser i första hand och det fick vi 😀
Jättemysigt med en vovve i huset 🙂 Jag har inte haft så mycet med henne att göra förut eftersom hon inte var snäll mot Kasper men hon är en jättecharmig hund.
Kram
GillaGillad av 1 person
Vilka fantastiska bilder! Jag blir jätteavundsjuk på de vyerna, så härligt med blått hav och sol. Lite roligt det där med franska, första gången jag var i Paris hade jag övat in lite fraser på franska, har läst lite franska bara. Men jag fick ju långa haranger till svar på franska som jag inte alls hängde med på 😀
Kram
GillaGilla
Tack! Det var så fint att jag nästan blev tårögd många gånger 🙂
Problemet med att säga något så att det låter som bra franska är nog att de tror att det är fritt fram att prata på 😉 Då är min fras bra att ha och den kan man ju alltid upprepa om de ändå fortsätter 😀
Kram
GillaGilla