Nya spännande stigar

Igår tog jag bilen och åkte hem till bloggvännen  Anki  för att få följa med ut i hennes skogar. Det är bara några veckor sedan hon hälsade på hos mig och det gav mersmak. Vi hade trevligt tillsammans.

En liten bit innan jag skulle svänga av från asfaltsvägen blev jag stoppad av den här allvarliga figuren. Den blicken ger en hint om vem som bestämmer här och jag stod snällt stilla med bilen och väntade tills den bistra fasanen travade runt bilen och iväg. Jag vågade mig inte ut ur bilen för att fota så bilden är tagen genom framrutan. Enligt Anki brukar denna fasan jaga bilar men jag såg inte om den sprang efter mig.

DSC_0005

Anki och hennes man bor i en idyll. Precis så skulle jag vilja bo (men i ett annat landskap). Jag kom in och möttes av värmen från en sprakande brasa i kaminen och lika mycket värme från de som bor där. Men vi skulle ut i skogen så vi gav oss ganska snart iväg. Anki föreslog att vi skulle åka till vandringsleden vid kalkbrottet och dit ville jag gärna. Jag har sett hennes bilder i bloggen och tänkt att jag skulle vilja komma dit.

Vi parkerade bilen och snart kom vi fram till den här utsikten över sjön Glan.

DSC_0010

Jag tittade ner i marken en kort stund och där låg de här löven. Höstfärgade löv och vattendroppar är en kombination som jag har svårt att stå emot.

DSC_0012

Vackert röda bär som ingen av oss kom på vad de heter. Men senare mailade Anki mig med upplysningen att det är Berberis.

DSC_0022

Skogen var full av gamla vattenfyllda gruvhål och stenmurar men de var svåra att fota på ett bra sätt.

 

 

Anki hade som vanligt ögonen med sig (konstigt uttryck) och pekade ut dessa blad som någon har ätit det mesta utom bladnerverna på.

DSC_0031

Frivilliga krafter i området håller ordning på området och har ordnat en trevlig plats med grillkåta och bord med bänkar utanför. Vi andra, som bara njuter av att vandra på fina leder och bland iordningställda rastplatser, borde oftare skänka dessa personer en tacksamhetens tanke. Anki visade vägen in i den fina grillkåtan.

 

 

Vi kom fram till kalkbrottet och jag fick veta att det tidigare gick en smalspårig järnväg in via den smala passagen. En del av en gammal sliper syntes som bevis på det. På håll såg jag något som kunde vara ingången till en grotta och jag skyndade nyfiken dit. Det var inte en grotta utan en gammal dörr in till ett litet förråd. Men färgerna i stenen är fascinerande. Klicka på bilderna om ni vill se dem i större storlek. Jag stod länge och beundrade skiftningarna i de höga kalskstensbrutna stenväggarna. Riktigt vackra mönster. På väg ut pekade Anki mot en punkt och där har någon på ett mystiskt sätt lyckats sätta upp en fågelholk. Inte den mest väntade platsen men en kul placering.

 

 

Anki säger att hon letar och hittar ansikten på många ställen i naturen. Inte svårt att förstå när man ser att det är fullt av ögon som följer oss. Det här är bara två av flera exempel. Jag märker att jag också tittar efter ansikten nu så det smittar tydligen 🙂

 

 

Vi hittade inte många matsvampar men Anki berättade om en del av de andra svamparna vi såg. Vi lämnade kalkbrottsområdet men på väg hem till Anki stannade till vid ett annat litet skogsområde. Där var det nästan lika tomt på matsvamp men jag hittade tre soppar och Anki pekade ut en söt liten grupp med minisvampar.

DSC_0081

Att vi inte hittade mycket svamp spelade inte så stor roll. Vi fick en skön och trevlig promenad tillsammans och jag fick t o m klappa några små vovvar. Innan jag åkte blev jag inbjuden på fika men innan kaffet var klart serverades jag smakprov på både en väldigt god svampsoppa med Karljohan och en otroligt smakrik och god varm röra med sillkremlor. Den var så god att jag genast sa att jag nu måste lära mig att känna igen sillkremlor. Lycka till, sa Anki och plockade fram en svampbok som visade att sillkremlor kan se ut lite hur som helst. Men Anki är väldigt snäll och hon skickade med mig resterna av den goda svampröran i en burk. Hälften gick åt på kvällsmackan och resten ska jag snart värma lite och njuta av på en hård smörgås. Inte nog med det, till kaffet åt jag en väldigt god äppelkaka och jag var både mätt, glad och väldigt nöjd när jag senare tog bilen hem.

Tack snälla Anki för att jag fick komma till dig och se hur fint det är i dina omgivningar och för att jag fick smaka på så mycket gott. Det söta lilla fölet försökte springa ikapp med mig inne i hagen när jag åkte förbi 🙂


  1. Spännande att läsa om en gemensam upplevelse ur två olika synvinklar 🙂 Kul att ni ”hittat” varandra via bloggandet! Härliga foton i vanlig ordning och det låter som om ni haft en dag som båda är väldigt nöjda med!

    Gilla

  2. Ja, nog fick vi några trevliga timmar och en trevlig utflykt … och jag är så glad att vi trivs så bra tillsammans 🙂
    Visst bor vi fint här – gammalt och slitet, men mysigt ändå och jag vågar inte ens tänka tanken att flytta härifrån.
    Du fångade vår lilla utflykt fint med kameran och det är så roligt att se både skillnader och likheter från vår dag 🙂
    En liten rättelse bara ..sillkremla heter svampen 🙂 Kul att du gillade mina små smakprov 🍄🍄 och tack för att du ville komma!
    Kram

    Gilla

    • Det var kul och med samma intresse för skog och mark så är det lätt att trivas ihop 🙂
      Det är lite speciellt att få besöka platser som jag känner igen från din blogg. Kul att du gillar min vinkling 🙂
      Visst heter den sillkremla, det vet jag ju 😉 Kan inte fatta varför jag fick för mig att skriva sillriska. Jättetokigt! Men nu är det ändrat.
      Det är svårt att sluta äta röran med sillkremla när man väl har börjat. Jag fick skärpa mig rejält för att kunna ställa undan burken igår kväll. Nu är den uppäten och det var jättegott 😀 Tack!
      Kram

      Liked by 1 person

  3. Jag har ju sett liknande bilder hos Anki men en repris skadade verkligen inte! Vilken härlig dag ni fick och en skön promenadd i fina omgivningar på det. Då klagar man inte!

    Kram och ha en fortsatt bra lördag 😀

    Gilla

    • Haha, ja några av er får läsa om samma dag två gånger 😀 Men lite olika skildringar blir det i alla fall. Det var verkligen en fin dag. Lite kall blåst emellanåt men vad gör det när man har trevligt 🙂
      Kram och detsamma till dig 😀

      Gilla

  4. Er det ikke flott å møte dyr og fugler i sitt rette element og kunne få se dem på nært hold. Flott natur dere gikk tur i med flotte høstfarger. Jeg ser ikke etter ansikter når jeg er ute på tur, kanskje jeg skulle starte med det…

    Gilla

    • Jo det är kul att se dem fria i naturen. Men kanske är det inte så bra för en fasan att springa omkring på en bilväg 😉
      Jag gillar att få komma till natur jag inte har varit i förut och lite trevligt sällskap är också kul. Jag tror att det är vanebildande att leta efter ansikten i stenar och stubbar. Men det är lite spännande också 😀

      Gilla

  5. Hej, jag tänker på alla som fnyser åt umgänge på nätet. Att man blir kompisar via bloggar och facebook, att man lär känna varandra via text, bilder, intressen. Att man känner att man fått riktiga nya vänner. Och får detta bekräftat varje gång man får chansen att träffa någon i verkligheten. Jag tycker det är fantastiskt! Det är inte så lätt att skaffa nya vänner, o det är inte alltid man bor så att man har ett urval av personer att välja bland. Jag har så stor glädje av mina nätvänner som jag absolut nte vill vara utan. Och det där klicket man får när man äntligen ses första gången. Ibland funkar det att ses, o det rekommenderar jag varmt, men man kan också vara goda vänner i många herrans år utan att mötas. Kvällskram från pörtet

    Gilla

    • De som tänker så har nog aldrig upplevt det. Det är väldigt speciellt och inte trodde jag att de skulle bli så när jag en gång började blogga. Jag blev övertalad av min yngsta dotter att börja och gick med på att prova. Sedan var jag fast 😀 Men jag vill inte ha en stor blogg med massor av läsare. Jag vill lära känna mina bloggvänner och hinna med dem så att det inte bara blir slentrianmässiga kommentarer. Det blir det kanske ibland ändå men lite personligt blir det nog emellanåt 🙂
      Att träffa bloggvänner är spännande. Jag har haft turen att trivas med de få jag har träffat men om det inte blir så är det ju bara att fortsätta som förut. Men man behöver absolut inte träffas för att vara vänner. Bloggvänner är vänner som finns där men som inte kräver något. Man ger och får lika mycket 😀
      Kram.

      Gilla

  6. Härliga bilder och lite roligt med fasanen. Min pappa var lantbrevbärare och råkade köra på en fasan en gång, det blev vår middag. Fasan är väldigt gott men jag minns att mamma tyckte det var jobbigt att plocka den. Det är kanske därför den fasanen är ilsken? Han vet att han riskerar att bli någons middag?
    Kram

    Gilla

  7. Vilken härlig utflykt och så mysigt att ni träffas för goefika och umgänge. Man blir väldigt berest tack vare bloggen, så kul att vi hittade varandra <3. Blir så glad då man sitter på jobbet när småtimmarna närmar sig och man börjar bli lite seg, då tittar jag in till dig och så blir jag pigg igen. Alltid så fina bilder med trevlig text därtill.

    Kram

    Gilla

    • Men, så snällt skrivet! Jag blir jätteglad av dina ord 😀 Jag tycker sällan själv att det jag skriver är särskilt intressant men sedan tänker jag att jag gillar att läsa om folks vardag, naturen och upplevelser och då finns det säkert andra som också gör det 🙂 Jag tycker om att titta in till dig också.
      Kram ❤

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s