Glädje och sorg

Gårdagen bjöd på både glädje och sorg. Men eftersom den började med glädje och solsken så börjar jag med att berätta om det.

Både jag och min svägerska vill hinna med så mycket som möjligt de här dagarna och direkt efter frukosten gav vi oss ut på en promenad. Hotellet ligger mitt på gågatan i centrum så stadsmiljön blev en naturlig start. Längs hela gågatan finns hängmattor och hängstolar utplacerade för att vem som helst ska kunna ligga eller sitta och vila en stund. Lite längre fram på dagarna är de väl utnyttjade. Alla de konstnärligt utsmyckade figurerna är olika tolkningar av Storsjöodjurets son, Birger. Olika affärsidkare har sponsrat dessa små minisjöodjur och det brukar vara en allmän omröstning om vilken av dem som blir ”årets Birger”. De finns utplacerade lite överallt i stadskärnan och det är fullt tillåtet att klättra på dem. Här syns bara en bråkdel av alla fina Birgerodjur. Min favorit av dessa är nog Hamletvarianten längst ner till höger.

 

 

 

Vi fortsatte ner till Badhusparken där den här fina statyn står. Den heter kort och gott ”Far och Son” och är gjord i brons.

DSC_0009

Vi vandrade över gångbron till Frösön och fortsatte längs sjön tills vi blev lite trötta. En skön paus vid en liten strand gav oss kraft att fortsätta vår promenad.

DSC_0015

Vi vände och gick samma väg tillbaka och fick därmed annorlunda vyer. Det höga huset på andra sidan vattnet är Östersunds sjukhus. Där, på trettonde våningen låg jag och njöt av utsikten under sex dygn efter min första leveroperation. Lite skillnad mot utsikten mot innergården på Sahlgrenska.

DSC_0019

Vi fick sällskap av ett gäng vitkindade gäss. Upp till höger ligger de hyreshus där jag helst skulle vilja ha en lägenhet när jag flyttar tillbaka. De syns inte här men finns med på en bild lite längre ner.

DSC_0020

Vi går under bilbron från Frösön och ser gångbron framför oss.

DSC_0028

Surfbukten i Östersund. Om ni tittar noga så ser ni en lina som blir draghjälp för surfare. Två hopp i mitten kan ge lite extra spänning.

DSC_0029DSC_0036

Nu har vi gått tillbaka över bron och följer sjön på andra sidan. Kommer ni ihåg att jag visade en bild på likadana formationer som dessa men då i Mjölby. Jag skrev då att jag hade sett dem på en konstrunda, Vinterljus, i Linköping. Jag trodde att de av någon anledning hade flyttats till Mjölby men tydligen är de massproducerade och finns i olika städer.

DSC_0054

I anslutning till dem syns dessa lite annorlunda belysningar.

DSC_0044

Där borta, på andra sidan, ligger några av de hus jag gärna skulle hyra en lägenhet i. Men då måste jag ha en fyra eftersom de har balkongerna ner mot sjön. Sist jag kollade var månadshyran knappt 7000 kr så det är överkomligt.

DSC_0049

Vi återvände till hotellet och efter en kort vila gick vi till ett konditori för att äta lunch.  Ännu en variant av storsjöodjuret är placerat där.

DSC_0057

Sedan var det dags för en av två utflykter som var huvudmålen för min resa hit. Naturligtvis måste jag ner till Optand och mitt barndomsparadis som även blev mitt livs paradis. Vi hämtade upp vår fina och närmaste granne från tiden i Optand och åkte ut till hennes stuga. De som köpte mitt hus var inte hemma och jag ville inte fota upp mot huset. Men bryggan fanns kvar. Den brygga som blåste sönder varje år och som min man gjorde en sista rejäl renovering och ombyggnation av några veckor innan han dog. Den renoveringen måste ha varit väldigt bra gjord eftersom bryggan ser likadan ut efter drygt fyra år. Lite skev, men fullt intakt.

DSC_0059

När jag vände mig om var det den här vyn jag såg. Frösön med slalombacken långt där borta.

DSC_0060

Min forna granne, som har känt mig ända sedan jag var nyfödd, varit god vän med mina föräldrar och vars föräldrar byggde den här stugan samtidigt som mina farföräldrar byggde vår stuga, bjöd på kaffe och goda kakor. Lite surrealistiskt att sitta där igen och fika. Inte på vår tomt utan på den här sidan det lilla skogsavsnittet. Nu ligger även Kasper och Rex fint begravda där de hör hemma.

DSC_0067

Vi gick en promenad på gamla välkända vägar tills vi kom hit. Då vände vi om eftersom vi såg hur mörka moln började torna upp sig bakom oss.

DSC_0070

Det var nu det sorgliga slog ned som en blixt. Min telefon ringde och jag hörde genast att min lillasyster var i både chock och sorg. Hon hann inte ens berätta det hemska innan jag förstod att nu finns inte Nalle mer. Nalle har mått dåligt en tid. Veterinären har trott på magkatarr och ryggvärk och Nalle har fått medicin för att avhjälpa båda. Han har verkat må bra ett tag men precis när min syster och systerson kom hem efter sin resa till Skottland visade Nalle tydligt att han började må sämre igen. När jag åkte i måndags hade han lite feber och hade varit orolig och pipit på natten. Men ingen av oss trodde att det var så allvarligt. Igår fick han högre feber och var klart påverkad. Min syster fick en akuttid hos veterinären och prover och ultraljud visade skyhöga levervärden och en tumör på levern. Det fanns absolut inget att göra och Nalle ville bara sova. Det gick väldigt snabbt de sista dagarna. Min syster hann kontakta sin son så att han kunde komma och krama om sin älskade kompis och sedan var de där tillsammans medan Nalle fick somna in. Det är så fruktansvärt. Nalle skulle ju leva länge till. Jag kan inte fatta att min fina kompis, för han var lite min också, inte finns där när jag kommer hem. Båda våra hundar rycktes ifrån oss på knappt två månader. Min systerdotter åkte genast hem från Oslo till sin mamma och för mig känns det bra att veta att min syster inte är ensam nu när varken jag eller hennes son är där.

Fina, underbara, härliga, snälla och väldigt kärleksfulla Nalle. Det blir så väldigt tomt utan dig.

DSC_0038

Efter detta sorgebesked tog vi oss tillbaka men vi tog omvägen om våra gamla grannar på andra sidan om vårt hus. Jättekul att ena halvan av dem fortfarande hade semester och var hemma. Jag fick en lång kram men efter en liten pratstund blixtrade det och dundrade så det kändes bäst att återvända till säkrare plats. Min svägerska och andra granne hade gått i förväg och väntade vid bilen på att vi skulle åka därifrån. I störtregn, nästan omöjligt att köra i, tog vi oss långsamt hem genom översvämmade gator.

Som tur var upphörde regnet så att vi torra kom tillbaka till vårt rum. Lite senare blev det mongolisk buffé och sedan orkade vi inte företa oss mer. Självklart gick tankarna till min syster och sorgen  efter Nalle.


  1. Många fina bilder från Östersund som jag inte besökt sedan någon gång i början av 80-talet, men vilket tråkigt och oväntat slut på dagen, har sett många bilder på era hundar och dom var ju jättefina båda två, så det måste kännas.

    Gilla

    • Tack! Östersund är en väldigt fin stad och allt sluttar ner mot vattnet. Det känns väldigt självklart att det är här jag ska vara.
      Det är lite svårt att ta in att vi nu är helt hundlösa. Jag är nog lite i ett chocktillstånd fortfarande. Du förstår säkert hur det känns eftersom du nog har starka känslor för din katt.

      Gilla

  2. Men så sorgligt! Nalle som sett så pigg och glad ut på dina foton… men på något sätt ändå skönt att det går fort när det väl händer! En fin sista sommar fick han med äventyr fick han tillsammans med er (eller ni med honom).Tänker på er!
    Jag förstår att du vill ha en lägenhet där – vilket läge! Håller tummarna för att det blir som du önskar.

    Gilla

    • Ja, det är hemskt att han är borta nu. Jag har inte velat skriva något om hans problem tidigare men vi har sett dem och varit lite oroliga. Samtidigt har han varit väldigt pigg och glad och särskilt under promenader som gick till vatten och bad. Precis som med Kasper gick det här väldigt fort och visst är det skönt att det inte blir ett utdraget lidande. Han har verkligen haft en fin Nallesommar och det är alla dessa bilder som snurrar i mitt huvud. Min syster var i upplösningstillstånd men nu känner jag mig lugn för hennes del när hon har sin dotter hos sig.
      Jag hoppas men tror att det är svårt att få en lägenhet där just när vi bestämmer oss för att sälja. De blir inte lediga särskilt ofta. Men drömma kan man 🙂

      Liked by 1 person

      • Ja usch, det är baksidan med att ha djur. Det är tur att tiden innan uppväger sorgen när man förlorar dem.
        🙂 Jag förstår att det är populärt att bo där men med lite tur så 🙂

        Liked by 1 person

  3. Uff så sørgelig, men en skal vite i hjertet sitt at et dyr skal ha et verdig liv… ellers så er det det beste å avslutte det. Avslutte i tide, det står det respekt av. En må kose seg med alle de gode minnene etterhvert. Men man skal ta seg tid til å sørge også, da får man tidsnok tid til å tenke på alt det gode. Et dyr er uerstattelig, det tar med seg en bit av hjertet ditt.

    Gilla

    • Ja, så är det. Hur ont det än gör och hur hemskt det än är att behöva ta beslutet så har vi ett ansvar att låta våra älskade vänner få slippa lida. Minnena finns alltid kvar och kanske har min syster rätt i att Nalle nu skuttar omkring med Kasper i en hundhimmel. Det är en fin scen att se inom sig men tyvärr kan jag inte tro på den. Ingen av oss försöker skjuta undan sorgen. Vi är båda väl medvetna om att den måste få ta tid. För min del får den vänta lite tills jag kommer hem. Jag har mycket kvar att göra här i Östersund med omnejd och jag kan nog inte riktigt ta in det hemska innan jag kommer hem.

      Gilla

  4. Här var det toppar och dalar så det räcker o blir över. Fina Nalle, förstår att både du och syster sörjer honom djupt. Fan också, att djur inte talar och kan säga hur de mår, dessutom är det mästare på att kamouflera att de inte mår bra. Man får vara så observant och då kan det vara på tok för sent. Beklagar sorgen, att från att ha två glada hundar i huset plötsligt inte ha en enda, fy så lessamt.
    Sen är ju du ute på en riktig nostalgiresa som säkert också känns i själ och hjärta. Hur snart har du tänkt dig att flytta tillbaka? Pratar vi ”någongång i framtiden” eller mer konkret om ett år eller två? Blir det inte trist att lämna syster, ni verkar komma så bra överens? Ja livet har sannerligen sina skiftningar vilket ibland är mer än tydligt. Jag har ju flyttat otaliga gånger i livet men då har jag alltid flyttat till något nytt och obekant som har känts rätt just då i den livssituation man varit i.
    Vilken tom och tråkig hemkomst det blir för dig. Styrkekram

    Gilla

    • Nalle var ju, trots sina 12 år, ungdomen i flocken. Han verkade ha hur mycket energi som helst och var nästan alltid glad och pigg. Vi har sett att det fanns problem och han har fått veterinärhjälp. Men utan provtagning fick vi ingen riktig diagnos och det hade ändå inte gått att göra något åt det här enligt veterinären. Jag hade lovat min syster att följa med henne den dag det skulle vara dags för Nalle så det känns jobbigt att jag inte kunde hålla det löftet. Som tur är fick hon i alla fall kontakt med sin son och han var där på 10 minuter. Som du skriver så har vi nu förlorat två glada hundar under en kort period. Det blir svårt att orka upprätthålla rutiner med promenader men vi ska försöka. Nalle efterlämnar ett ofantligt stort tomrum i hjärtat.
      Jag ska bo kvar i Mjölby minst fram till nästa sommar. Sedan kan det hända saker när som helst. Jag har inte minsta lust att flytta ifrån min syster men hon vill inte följa med mig och jag vill absolut inte flytta längre söderut. Helst vill jag inte bo så här långt söderut heller. Vi tycker båda, av olika skäl, att det börjar bli dags för försäljning så småningom men vi har inte bråttom. Först ska min systerson gå sitt sista gymnasieår och när han ger sig iväg för vidare studier kan det bli dags. Vi försöker se det som att vi hjälpte varandra genom en period då vi båda behövde varandra. Nu klarar vi oss på egen hand men att flytta isär är det absolut svåraste med ett flyttbeslut.
      Jag både längtar och fasar för att komma hem till Mjölby. Det är där jag kommer att helt förstå att yrvädret Nalle aldrig kommer och möter mig igen.
      Kram

      Gilla

  5. Så tråkigt med Nalle! Han har ju sett så pigg ut på dina bilder, så det kom lite plötsligt.Skönt ändå att han fick snabb hjälp och skönt att din systerson kunde vara med.
    Många härliga bilder från din stad … från promenaden på Frösön och besöket i Optand. Det gläder mig att läsa att både Kasper och Rex fått sin sista vila där de en gång hade sin lyckligaste tid.
    Klart du ska bo där med en balkong ut mot sjön … jag vet ju att du längtar hem 🙂
    Ha det nu fortsatt bra!
    Kram

    Gilla

    • Ja, det är fruktansvärt trist och ledsamt. Min syster har gått runt där hemma och skrikit, gråtit och pratat med honom. Det känns väldigt skönt att hennes dotter är där med henne. Nalle var lika viktig för dem båda och nu kan de prata om allt, minnas alla fina stunder och gråta tillsammans. Men även stötta varandra och skratta åt tokerier. Jag kommer nog inte riktigt att förstå det här förrän jag kommer hem och ingen Nalle kommer springande.
      Jag trodde att jag skulle gå omkring i ett lyckorus här men det känns bara precis normalt. Så normalt som det gör när man hör hemma och hittar någonstans. Det är en slags lugn vetskap om att jag kommer tillbaka hit 😀 Det var jättekul att komma ner till Optand men även där var känslorna lugnare än jag trodde de skulle vara. Jag längtar tillbaka till det som var men jag skulle inte vilja bo där nu. Möjligtvis hyra någon stuga där i närheten delar av sommaren. Det känns i alla fall väldigt fint att mina sötpluttar nu har fått komma hem.
      Ja, visst är det där jag ska vara 😀 Problemet är väl bara att de inte blir lediga så ofta.
      Detsamma till dig
      Kram

      Liked by 1 person

  6. Så väldigt sorgligt, båda hundarna borta på så kort tid. All medkänsla från mig. Det är fruktansvärt att mista sina djur, dom har funnits med en så länge och bara gett massor av kärlek. Aldrig några sura miner, det är så fruktansvärt. Jag trodde du skulle berätta om sorgen när du fick se ditt gamla hus och alla känslor med det, så var det lille Nalle det gällde.
    Kram ❤

    Gilla

    • Åh om det ändå hade varit så som du trodde. Jag hade hellre blivit ledsen av att återse huset men tyvärr var det inte så. Tack för din medkänsla. Jag tycker så synd om min syster och hennes barn för det här kom så oväntat. Jag saknar Kasper väldigt mycket men där var det ändå dags och hade nog varit på gång en längre tid. Men även jag sörjer Nalle. Jag har bara inte riktigt fattat ännu.
      Kram ❤

      Gilla

  7. Så fina bilder och jag förstår att det var ett kört återseende på alla vis. Desto sorgligare var det verkligen att finaste Nalle fått somna in. Att mista sin fyrbente vän är bland det svåraste som finns även om man vet att det inte fanns något annat alternativ. Det måste vara extra tufft att mista båda på så kort tid dessutom. Jag tyckte det var tufft nog fastän vi hade Ellen kvar och än i dag saknar jag Higgins.

    Kram ❤

    Gilla

    • Tack! Det var verkligen kul att komma tillbaka. Saknaden finns fortfarande men bara till det som var. Jag vill inte bo där igen.
      Jag hade verkligen inte väntat mig ett sådant samtal. Men jag hörde direkt hur ledsen min syster var och då förstod jag innan hon berättade. Nalle var en väldigt älskad hund med en väldigt speciell relation till sin ”mamma”. Det kommer att ta tid att sörja nu när inga tassar smyger fram i vårt hus.
      Kram ❤

      Gilla

  8. Beklagar sorgen efter Nalle, det värker i mitt hjärta att eran pälskling fått lämna jordelivet. Det blir så tomt eftersom de är en del av en dygnet runt.
    Vilka fantastiska foton, inte utan att jag blir sugen på att åka dit. Östersund är en av mina önskningar att besöka. Min lilla Sverigetripp som var tänk att börja i söndags blev inte av. Jag får spara den tills ettt annat tillfälle. Så min lillebror följde med mig upp till stugan ett par dagar, min dotter med man och två av mina barnbarn har också varit här. Vi har haft underbara dagar så det har inte gått någon nöd på mig.

    Många kramar

    Gilla

    • Tack! Det gick så fort att från att ha två hundar här nu inte ha någon. Inte ens två månader.. Det är konstigt och väldigt tomt.
      Östersund och hela Jämtland har massor att bjuda på. Jag tror inte att du blir besviken om du kommer dit. Om jag bor där då ställer jag gärna upp med lite guidning 😀
      Ibland blir det inte riktigt som man har planerat. Men det kan bli bra ändå och det blev det helt klart i ditt fall 😀 Sverigetrippen får du fler tillfällen till att göra 🙂
      Kram

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s