Uppe på toppen

En helt perfekt dag för en tur upp på fjället var det igår. Efter en stadig frukost hämtade vi upp min dotter och sedan åkte vi den välkända vägen mot Bydalen i Oviksfjällen. Den här utsikten ger en första fingervisning om vad som väntar.

DSC_0001

Under några år hade vi en liten fjällstuga i området och min svägerska har också tillbringat många semestrar i de här fjällen. Det är alltså många härliga minnen för oss allihop här. Det brusar fortfarande i bäcken men kanske inte med lika mycket vatten som vanligt.

DSC_0008DSC_0009

Vi åkte upp till Fjällhalsen och utgick därifrån. Då är man redan en bit upp och vandringen blir inte lika lång innan man kommer upp ovanför trädgränsen. En väldigt brant, slingrande väg tog oss upp till parkeringen här. Vi passerade den fjällstuga vi hade och den var både uppsnyggad och hade fått en liten tillbyggnad.

DSC_0012DSC_0019DSC_0020DSC_0028DSC_0033DSC_0038DSC_0040DSC_0044DSC_0049

Sämre lunchställe kan man ha men knappast ett mycket finare.

DSC_0051DSC_0055DSC_0060DSC_0065DSC_0066DSC_0073DSC_0074

Jag ska ärligt medge att jag här hade allvarliga funderingar på att ge upp. Det tog rejält på krafterna att ta sig hit och det kändes nästan omöjligt att fortsätta uppför den sista branta toppen. Men jag lyckades plocka fram några extra krafter och med lika många vilopauser som under hela vandringen till den här punkten, tog vi oss långsamt upp förbi det här krönet, en liten bit till och så var vi uppe på Västfjällets topp. Det hade ju varit snöpligt att ge upp när jag var så nära, så mycket som jag har tjatat om att jag skulle upp på den toppen.

DSC_0068DSC_0735DSC_0080DSC_0081DSC_0093DSC_0096

Bildbevis på att jag faktiskt tog mig ända upp. Toppröset syns i bakgrunden. Vi var alla tre ganska nöjda med att ha nått toppen. Planen var ursprungligen att fortsätta på leden och ta oss tillbaka i en vid sväng runt fjället. Men vi var eniga om att ta samma väg tillbaka. Den väg som upp till toppen tog två timmar klarade vi av på halva tiden när vi gick neråt. Men det kändes väldigt mycket i skenben och andra otränade muskler.

DSC_0739DSC_0104

Totalt blev det en vandring på 6,6 km men alla förstår nog att de kilometrarna kändes mycket mer i kroppen än en vanlig promenad med samma längd. Glada, trötta och stolta över oss själva satte vi oss i bilen och åkte tillbaka till Östersund.

DSC_0108

Vi lämnade av min dotter hos hennes svärmor och väl tillbaka på hotellet tog vi varsin dusch och en liten vilostund innan det var dags att gå ut och hitta något gott att äta. Vi hittade en mysig uteservering några våningar upp i en liten galleria och där fanns det en duktig kock. Min vegetariska pasta med grönsaker och tomatsås smakade ljuvligt och min svägerskas krämiga pasta med röding och messmörssås gjorde henne väldigt nöjd.

DSC_0109

Efter middagen ville ingen av oss gå tillbaka till hotellet så vi bestämde oss för att gå längs sjön och titta på de nybyggen som blir fler och fler där.  Vi gick förbi dessa flottar med motorer, som jag tror hyrs ut till diverse event. Det stod ett antal tomflaskor kvar på ett bord. Lite farliga festplatser kan jag tycka.

DSC_0111

En liten fågel, vet inte vad för slags fågel, travade omkring på kajkanten.

DSC_0121

Här byggs det för fullt. Ett förut skräpigt område blir till bostäder med en otrolig vy över Storsjön och kanske Åreskutan vid klart väder. Synd om de som bor i de äldre fastigheterna lite bakom dessa hus. De förlorar sin utsikt.

DSC_0123

Ett flygplan på väg mot landning på Frösöns flygplats (den heter Åre-Östersunds flygplats men den ligger på Frösön).

DSC_0127

Ett bleknande minne av årets Storsjöyra, då övergångsställena i centrala stan målas i republikens färger.

DSC_0137


  1. Grattis till den väl genomförda vandringen upp till toppen! bra jobbat! Fantastiska vyer förevigade med underbara foton! Många fina minnesbilder att ta fram när den östgötska vardagen ter sig alltför grå och trist 🙂
    Svampfynd minsann – en smaskig tegelsopp … det känns avlägset här hemma, men kommer det bara rejält med regn så finns fortfarande hopp. Fågeln tror jag är en skrattmåsunge, eller snarare ungfågel …
    Ha det fortsatt gott och fortsätt njut!
    Kram

    Gilla

    • Tack! Jag är faktiskt ganska nöjd med mig själv och min insats 😀 Ja, du vet ju att kameran bara återger en del av det storslagna. Det är andlöst vackert, och så otroligt tyst, däruppe.
      Jag trodde att det var en björksopp eftersom den växte precis bredvid en liten fjällbjörk, men jag litar helt och fullt på dig 😀 Lite underligt att se den i karg miljö så högt upp.
      Jag hade tankarna åt måshållet för den lilla fågeln men vågade inte chansa 😉
      Tack så mycket, det gör vi 😀
      Kram

      Liked by 1 person

  2. Fantastiska bilder och grattis till att du klarade det! Jag har nästan svårt att fatta att de vyerna finns i Sverige, skåning som jag är. Och dessutom mest gillar städer, men det är väl aldrig för sent att ändra sig.
    Kram

    Gilla

    • Tack! Jag hade ångrat mig rejält om jag hade gett upp så nära målet. Det kändes väldigt bra när jag stod där uppe 😀 Vyerna är så storslagna att det nästan är svårt att ta in när man ser det i verkligheten. Kameran visar bara en liten del av det vi upplevde. Men det finns massor av vackra platser i Sverige. Vi har en variation i vårt land som ger en fantastisk kombination 😀
      Kram

      Gilla

  3. Härliga foton och bra jobbat! Det är väldans vackert där uppe.
    Synd för de som bor ”bakom” de nya husen att förlora utsikten, men bra för de som ska bo där så klart. Lite synd att det sker på bekostnad av någon annan bara.
    Hi hi… ser att ni är lite olagliga däruppe i norr också 😉 Läste häromdagen att man målat ett övergångsställe i regnbågsfärgerna vid Pride vilket var olagligt så jag förmodar att det är lika olagligt att måla det i republikfärgerna 😉 Å andra sidan är det väl ett godtagbart lagbrott oavsett var!
    Ha nu en fortsatt härlig vistelse där ”uppe”.

    Gilla

    • Tack! Jag kände mig lite stolt över mig själv faktiskt 😀 Utsikten är väl värd besväret men jag vill inte göra om den vandringen på ett tag 😉
      Det är bra att det byggs bostäder för det behövs, men bodde jag i husen bakom skulle jag inte vara särskilt glad.
      Yran har säkert alla tillstånd som behövs och om de inte har det så är det ingen myndighet som kommer med invändningar. Större reklam än genom yran får inte kommunen. Alla hjälps åt och samarbetar när det är dags för den och alla övergångsställen i centrala stan ser ut så här 🙂 Den är verkligen en stor symbol för den jämtländska samhörigheten. Men kanske är det olagligt. I så fall bortser polisen här ifån det 😉
      Vi fortsätter att ha det väldigt bra 😀

      Liked by 1 person

      • Du ska vara stolt över dig själv 🙂
        Det har de säkert men såg att Transportstyrelsen hade synpunkter på ”målade” övergångsställen – tror däremot inte polisen bryr sig 😉 Några målade övergångsställen är väl en småsak kan jag tycka, en kul grej bara. Tror nog de flesta, både bilister och gångare, förstår att det är ett övergångsställe ändå 😉
        Kul med ett evenemang som engagerar alla och som genererar något bra till kommun/län!

        Liked by 1 person

  4. Grattis till att du kunde genomföra vandringen! Imponerande. Något säger mig att jag hade fått pausa lite då och då 😉 Bilderna är alldeles fantastiska och visar en vacker natur som är väldigt annorlunda vår. Jag kan förstå om du saknar den. Maten lät väldigt god och vegetariskt är ofta ett bra val.

    Kram och ha det fortsatt gott!

    Gilla

    • Tack! Ja, jag är nog lite imponerad av mig själv 😉 Det blev en hel del pauser och det är ju så det ska vara. Man ska stanna och njuta av storslagna vyer och lyssna på tystnaden 😀 Det bästa med Sverige är att variationen är så stor. Jag kan bli alldeles lyrisk när jag t ex kommer till Bohusläns klippor eller raukarna på Öland och Gotland. Vi bor i ett vackert land 😀 Men för mig är det här det vackraste.
      Vi blev båda väldigt nöjda med maten men jag har fått ge efter en hel del på min veganska kosthållning. Det är helt ok även om jag hellre skulle ha fler sådana alternativ.
      Kram och detsamma.

      Gilla

    • Tack! Naturligtvis är det mycket vackrare i verkligheten men bilderna ger en hint om hur storslaget det är däruppe. Att bara sitta tyst på en sten, titta ut över vyerna och lyssna på tystnaden – det är otroligt rofyllt 😀
      Jag är också imponerad av oss 😉 Vi kämpade på bra men vi fick en fin belöning 😀 Och vi överlevde också 🙂

      Gilla

  5. Vilken belöning som väntade där uppe ! Och första fotot, wow, jag blir mållös, visst har jag någon enstaka gång sett liknande vyer, men det är ju så mäktigt. Och så bra jobbat, inte hade du kunnat ge upp, då får man ta till lite finsk sisu!. Vilken otrolig nostalgiresa du gör, jag kan nästan känna hur hjärtat bultar i ditt bröst. Och med bästa tänkbara ressällskap. Njut vidare och hör av dig när du hinner och vill/KRamen

    Gilla

    • Ja, jag ångrade mig definitivt inte när vi väl var uppe. Det var kämpigt och benen var darriga men oj, så andlöst vackert det är däruppe. Inga foton kan visa hur storslaget det verkligen är – åt alla håll.
      Jag upplever nostalgi vart jag än kommer här. Mest är det glädje och roliga återseenden men visst finns det inslag av vemod också. Men nu är jag helt övertygad om att jag är tillbaka här om några år 😀
      Kunde inte ha bättre ressälskap och jag njuter för fullt 😀
      Kram

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s