Ännu en fullspäckad dag

Jag trodde att sex dagar skulle räcka till att göra allt jag tänker på när jag tänker på Jämtland. Men jag har fått inse att jag måste begränsa aktiviteterna lite och prioritera ganska hårt. Så länge min svägerska var kvar här valde vi natur, promenader, god mat och naturligtvis Optand. Nu börjar jag i stället prioritera människor jag vill träffa. Men det ena utesluter inte det andra som ni får se i de kommande inläggen.

Min svägerska tog tåget hem igen igår men innan dess hann vi med både en promenad till kyrkogården och en god lunch.

Vi började morgonen med att ta med våra ljus, en blomsterbukett från min svärmor och en liten bukett vilda blommor som min svägerska hade plockat i Optand. Hela Östersund lutar antingen upp från sjön eller ner mot sjön beroende på utgångsläge. Vi promenerade i uppförsbacke upp till kyrkogården och fortsatte mot minneslunden. Där finns min man, hans pappa, och mina farföräldrar. Även här har torkan medfört att uppsatta lappar bad oss att inte placera ljus någon annanstans än i de ställningar som var avsedda för det. När ljus och blommor var utplacerade satte vi oss på en bänk vid den lilla fontänen. Där satt vi länge, helt ensamma, och lät tankarna vandra.

DSC_0010

Så småningom kände vi oss redo för att återvända till hotellet. Där packade vi våra väskor. Min svägerska för att hon skulle åka hem till sig och jag för att jag skulle byta till ett enkelrum. När vi var klara frågade jag i receptionen om jag kunde ställa mitt bagage någonstans i väntan på nästa rum. ”Du ska bo kvar i samma rum” sa receptionisten glatt. Jag får tänka att det var bra att sortera allt och få ordning på mina saker, inte att jag hade packat allt i onödan. Så nu har jag ett dubbelrum, alldeles för mig själv, till priset av ett enkelrum.

Vi hade bestämt oss för att äta i Arctura, ett vattentorn med en restaurang i toppen, som står precis bredvid skidstadion där världscuppremiären i skidskytte brukar hållas.

DSC_0016

Buffén där är alltid god och vällagad. Det är tur att vi inte har en våg med oss. Det är nog ingen risk att någon inom vården ska klaga på att jag har gått ner i vikt. Utsikten är något alldeles extra där uppifrån och det är svårt att slita blicken från vyerna och ägna sig åt det som ligger på tallriken. Vissa måltider håller jag mig inte alls till min nya kosthållning men om det finns bra veganska eller vegetariska alternativ så försöker jag välja det. Här var det svårt, men det var väldigt gott.

DSC_0017DSC_0021

Direkt efter lunchen skjutsade jag min svägerska till stationen och sedan gav jag mig iväg på ännu en nostalgitripp för att träffa väldigt goda vänner i Svenstavik. Svenstavik ligger i Bergs kommun och där finns även Oviken, där jag och hela min familj bodde i 13 år. Jag valde att åka vägen som följer Storsjön i stället för att ta lite större vägar. Mitt emot Oviken stannade jag till och fotade. Man ser inte mycket av Oviken. Bara nya kyrkan och delar av Oviksfjällen i bakgrunden. Denna lilla ort har två kyrkor. När vi bodde där höll gamla kyrkan öppet sommartid och nya kyrkan på vintern. Men skolavslutningarna hölls i den större, nya kyrkan eftersom uppslutningen är så gott som mangrann bland släktingar till skolelever.

DSC_0024

Lite utanför Svenstavik väntade mina fina vänner. Ingen av er, kanske med undantag av ”Skogsnuvan”, skulle förstå många ord av vad de säger. Här är det verkligen jamska som gäller. Jag är glad att kunna säga att jag fortfarande förstår nästan allt. Det är massor av värme och stora kramar som möter en när man kommer hit. Kaffe och nybakade kakor blev det också och när vi hade haft trevligt ett tag ville de bjuda med mig till båthamnen i Hoverberg för en matbit.

DSC_0031

Där sitter man och äter eller fikar till den här utsikten åt ena hållet…

DSC_0038

…och åt andra hållet ser det ut så här. Det var skönt ute men ibland kom en lite kylig vindpust. Inga problem, jag som inte hade någon jacka med mig tog bara en filt från utlåningshyllan.

DSC_0040

Jag kan inte säga att jag var särskilt hungrig efter lunchen på Arctura och gott fikabröd till kaffet. Men det smakade väldigt bra med en lagom stor smörstekt toast med skagenröra. Det var så roligt att sitta där med härliga vänner och jag känner att jag mer och mer vill tillbaka. Just de här vännerna har ända från början varit övertygade om att jag kommer att flytta hit igen. Det verkar som om de får rätt.

DSC_0043

Till sist var det dags att åka åt varsitt håll. Jag valde en annan väg än den jag hade kommit på och fortsatte mot Oviken för att göra nostalgitrippen komplett. Jag stannade till för att fota Hoverberget. Där, på andra sidan av berget, satt vi nere vid båthamnen och åt. Om ni någon gång åker förbi här så besök gärna Hoverbergsgrottan, Skandinaviens största klyftgrotta.

DSC_0046

När jag kom till Oviken svängde jag in på vägen mot Vattjom (som betyder ”god jord”). Det finns ett Vattjom även utanför Sundsvall men det här hör till Oviken. På grusvägen mot mina gamla hemtrakter ser man bort mot Oviksfjällen. Det var där borta vi vandrade för några dagar sedan.

DSC_0048

I Vattjom tog jag vägen förbi det hus vi bodde i mellan 1996-2009. Det är sista huset i byn innan sjön och vi köpte det för otroligt låga 450 000 kr. Sådana priser kan man hitta på jämtländska landsbygden. Vi fick visserligen lite mer när vi i vår tur sålde det men det var fortfarande väldigt billigt.

DSC_0052DSC_0057

Längst ner, på ångbåtsbryggan, har byföreningen (dvs alla medlemmar oss inberäknade) byggt en gemensam bystuga. Många fester har hållits och hålls säkert fortfarande där. Det finns gott om föreningar ute i byarna. Här hade vi byförening, vattenförening, väglyseförening och den övre vägen hade även en vägsamfällighetsförening. Alla dessa föreningar ska ha sin styrelse och det var knappt att de boende räckte till. När vi flyttade sa jag att jag aldrig mer ville bo på en plats med så många föreningar. I optand hade vi en vägsamfällighetsförening och det räckte.

DSC_0056

Jag var ordentligt trött när jag stannade till här men jag tänkte ändå att jag skulle titta in till våra forna grannar om de var hemma. De har ju hälsat på mig i Mjölby så det vore kul att titta in till dem. Men det var tomt hos dem så jag åkte vidare till Östersund och hotellet. Nästan prick åtta på kvällen var jag i mitt rum, slut i både kropp och huvud. Jag ringde till min syster för att höra hur det var och jag skrev ett blogginlägg (det förra) Sedan somnade jag gott.


  1. Oj vad du hinner med mycket!
    Din längtan tillbaka norröver blir verkligen påtaglig i dina inlägg, jag undrar just hur länge det dröjer innan du bär iväg norrut igen?
    Vackra foton på vacker miljö! Kanske jag får ge mig norröver nästa semester, det finns mycket att utforska i vårt avlånga land!

    Gilla

    • Haha, ja det är nog tur att jag snart åker hem och får ta det lite lugnt 😉
      Jasså, det märks så tydligt. Jag känner att jag hör ihop med både natur och folk här. Lite karg och ganska lugn 😀 Jag håller fast vid att det dröjer minst till nästa sommar. Men sedan vill jag nog hit så fort som möjligt. Vi får väl se hur det går med husförsäljning och om jag och min syster hittar nya boenden som passar oss. Jag tror att vårt hus kanske är lite svårsålt eftersom det är ett stort tvåfamiljshus.
      Sverige är vackert på så många olika sätt beroende på vilka delar du besöker. Det är klart att jag rekommenderar den här delen och om ni väntar något år kan jag kanske vara lite guide 😀

      Liked by 1 person

      • Du har sagt det förut men det ”lyser igenom” ganska tydligt nu när du är där. Det finns väl ställen man känner sig mer hemma på än andra, så enkelt är det!
        Runt Östersund har vi varit förut och härjat i olika sammanhang, länge sen men dock. Min moster bodde i Gällö (Mälgåsen) i några år så dit for vi ibland. Vackert så det förslår!

        Gilla

      • Gällö har jag bara åkt förbi på väg någon annanstans. Ska förbi på söndag morgon också på väg till Bräcke för att hämta mina hjälpförare 😀 Det kanske är du som får guida mig i stället 🙂

        Liked by 1 person

      • Åh nä, tror inte du vill bli guidad av mig. Jag tror jag är vilse varje gång jag varit där uppe 😉 Moster bor för övrigt i Uppsala sedan många år så det är länge, länge sedan jag var där uppe.

        Gilla

  2. Vackert i Jämtland må jag säga, har inte varit så mycket i norra Sverige, jag, min pappa och min bror är de som bor längst norr ut i vår släkt. Har mestadels rest efter kusten och Tornedalen, men har förstås åkt med inlandsbanan och testat många tåg vintertid på malmbanan.

    Gilla

  3. Fantastiskt fina bilder, jag kan förstå att du längtar tillbaka, väldigt storslagen natur. Det slår mig att det ser grönt ut, inte alls så sönderbränt som resten av Sverige?
    Kram

    Gilla

    • Tack! Ja, det är absolut här jag hör hemma 🙂 Det är mycket grönare gräsmattor här uppe. De har också haft ovanligt mycket värme och torka men inte riktigt lika illa som längre söderut.
      Kram

      Gilla

  4. Välkommen Tyvärr kan jag inte visa dig Fisksjön från sin finaste sida för det blåser något alldeles hemskt men vi får väl sitta inne och prata

    Gilla

  5. Vilken bra dag och mycket hann du med. Vackra bilder som vanligt. Eftersom jag är obekant med området är det verkligen roligt att se bilder från dina hemtrakter. Det var verkligen billigt för huset. Här får man betala tio gånger så mycket för det enklaste. En märklig prisbild men det är väl tillgång och efterfrågan som styr.

    Kram

    Gilla

    • Ja, dagarna här är både roliga och intensiva 🙂 Kul att kunna visa upp lite av mitt Jämtland.
      Det är billigare huspriser här och särskilt ute på landsbygden. Nu vet jag inte hur prisbilden är just där nu men det är säkert ganska billigt att köpa hus. Kan man tänka sig att bo här får man pengar över till annat 🙂
      Kram

      Gilla

  6. Verkligen ett inlägg direkt från ditt hjärta! Känns i hela texten hur mycket du älskar denna trakt! Så fin minneslund … vackert med muren,stenarna och vattnet.
    Vilken fantastisk utsikt där uppifrån restaurangen!
    När barnen var små åkte vi med campingvagn på släp efter vår gamla gula Toyota … och jag tror det var i Oviken vi campade på en fantastisk gräsmatta med blommande vitklöver som doftade ljuvligt! Jag tror det var idrottsföreningen eller fotbollsklubben som hade campingen och vi fick använda deras nybyggda omklädningsrum, duschar och toaletter.
    Någonstans där på den sidan av Storsjön handlade vi också i en alldeles speciell lanthandel. En gammal man fanns där och det jag minns mest är frysen! Där samsades fiskpinnar och grönsaker med glass och bär – allt verkade bara ikastat i en salig röra och man fick gräva lie för att hitta det man sökte 🙂 Här fanns också gamla vykort – riktigt gamla vykort med vyer över kyrkor, gamla byggnader och Storsjön förstås … ångrar än idag att jag inte köpte fler gamla kort 🙂 Nu väckte du verkligen minnen från en härlig bilsemester för länge sedan!
    Hälsa Anita i Fisksjön från mig!
    Kram

    Gilla

    • Roligt att det lyser igenom hur jag känner 🙂 Men det var nog ingen som tvekade om det innan heller 😉 Det var rofyllt och stämningsfullt att bara sitta där och lyssna på vattnet.
      Arctura är en favoritrestaurang. Alltid god mat och utsikten kan konkurrera med det mesta.
      Ovikens lilla camping brukar oftast stå tom 🙂 Den drevs av den lokala idrottsföreningen. Vet inte hur det är nu men troligtvis är det likadant. Men den ligger ganska fint. Lanthandeln finns inte kvar. Nu är det ica i Myrviken som gäller. Kul att du har fina minnen därifrån. Kanske är det dags för ett nytt besök. Ni kan hälsa på både hos Anita och kanske hos mig om ni väntar något år 😀
      Hälsningen är framförd för jag såg din kommentar tidigare 🙂 Hon hälsar tillbaka.
      Kram

      Liked by 1 person

      • Vi har varit där senare också, men vissa saker fastnar liksom mer än annat. Har många fina minnen och om vi bara får vara friska så blir det säkert fler resor åt det hållet, för både Lasse och jag åker mycket hellre norrut än söderut 🙂
        Så kul att du var till Anita! Tack för hälsningen!
        Kram

        Liked by 1 person

  7. Nog förstår jag så väl att det rycker i tarmen av en längtan tillbaka. Det är ju så vackert och sen alla fina människor och minnen…Jag märker att jag missat massor av läsning så jag börjar med äldsta inlägget. Du har verkligen gått på minnenas allé—och det kan vara nog så utmattande. Anspänningen är hög samtidigt som glädjen är stor. Jag är redan spänd på hur jag ska uppleva Helsingfors och gamla vänner när det blir dag s i höst nångång. Läser vidare

    Gilla

    • Jag trivs bra här också men hemma är alltid hemma och jag ska nog vara glad att det finns en plats som verkligen känns som hemma för mig. Alla har ingen sådan plats att längta till eller trivas på. Många minnen och återseenden blev det den här veckan. Klart jag blev trött. Jag som brukar ta en tupplur varje dag hann aldrig med någon riktig vila. Men jag ville så mycket och jag är glad att jag fick in så mycket i schemat 😀
      Jag hoppas att du får en lika härlig upplevelse när det är dags för din återvändarresa 😀

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s