Egentligen hade jag ärenden i två städer men jag kommer nog aldrig att kunna tänka på min nuvarande hemort som en stad. Jag började i alla fall på den lokala ica-butiken för att hämta ett paket med fiberpennor till mina mindfulnessmålarböcker (oj, vilket långt ord det blev). Jag målar inte lika mycket i dem nu när jag orkar göra så mycket annat. Men ibland känns det skönt att bara sitta ner och följa linjerna med pennorna medan tankarna kan vandra iväg.
Just så gjorde jag när jag kom hem från Linköping efter uträttade ärenden. Jag hade fått ett meddelande om att askan av Kasper nu fanns att hämta. Visst låter det hemskt? Jag hade valt att få en enskild kremering av honom och att få en urna med askan. För mig känns det bra och jag gjorde likadant med Rex för drygt tre år sedan. När jag kom fram till djursjukhuset kände jag hur darrig jag blev och jag hade svårt att titta på den gräsplätt där vi väntade tills det var dags. Ni förstår nog att allt kom till mig som en serie bilder. Jag stålsatte mig och gick in. Fortfarande med darriga händer lämnade jag fram kvittot och genast ändrades asiktsuttrycket hos djurvårdaren från glatt till medkännande. Allt var redan betalt och klart så jag fick min kartong, innehållande urnan, och gick ut till bilen. Där satt jag och andades lugnt ett tag innan jag åkte vidare.
Jag hade en blomstercheck från plantagen, en present från min svärmor, och jag tänkte passa på att köpa något för den när jag ändå var i stan. Det blev en konstväxt och en lykta med ett ljus. När jag kom till kassan berättade jag att jag inte hade fått några rosor till min födelsedag, som utlovas till alla medlemmar. Mina uppgifter kontrollerades och min mailadress hade blivit lite fel. Jag fick mina rosor idag i stället men i stället för 10 rosor valde jag en bukett med 18 st. Det kostade mig en tia och det var det värt.
Fler ärenden hade jag inte och jag åkte hem, plockade upp mina saker, blev lite ledsen när jag såg namnlappen på urnan (det blev väldigt verkligt då), och efter lite lunch satte jag mig i min soffhörna och målade lite medan tankarna flög omkring.
Lite senare gick jag ut för att göra dagens pass i det minsta äppelträdet. I morgon blir jag förmodligen klar med det och sedan väntar det andra, där det är mycket värre att komma åt de högst sittande vattenskotten. Där måste man verkligen vara lite akrobatisk.
Nu var det dags för lite kaffe. Jag har ingen särskild kaffetid men det brukar bli någon gång mellan ett och tre på eftermiddagen. Nu ska jag göra lite reklam för en ny upptäckt som jag tror kan vara lite beroendeframkallande. Jag börjar med att säga att det säkert finns många lika goda märken och smaker som den jag har hittat. Jag handlar från ”Matsmart” ibland och där hittade jag något spännande. Det är säkert inte alls ovanligt och alla som handlar på diverse kaffeställen, där alla möjliga smaker finns, skrattar nog åt att jag blev så glatt överraskad när jag upptäckte smaksatt kaffesirap. Den jag köpte har kolasmak och den är himmelskt god. Jag varken får dricka eller längtar efter att dricka alkohol efter transplantationen men några droppar av denna sirap i en kopp kaffe med ”ikaffe” (havrebaserat mjölksubstitut) var precis som att få en god kaffedrink. Jag ska testa att ha lite vispad soyagrädde någon gång så blir det nog en ännu bättre upplevelse. Men det ska inte vara för mycket av sirapen. Då blir det bara sötsliskigt. Men tänka sig att det finns en så mumsig produkt som jag har varit helt ovetande om.
Om ni undrar var Kasper ska hamna så har jag tänkt att han ska få komma hem till Jämtland. Någonstans i närheten av där vi bodde, men inte så att det kan kännas stötande för någon, ska jag gräva en liten grop och hälla ner askan. Han, liksom jag, är född jämte och hör hemma där. Dit ska jag också när det är dags, om jag inte kommer tillbaka dit innan, och där finns även hans husse (på kyrkogården så klart). Jag har även tänkt att Rex, min älskade golden, ska få komma dit för här hör han inte hemma.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Visst blir det så verkligt när man hämtar askan, så var det för mig också. Zorro ska med tiden hamna här i trädgården, en trädgård som han älskade att rumla runt i. Jag förstår så väl hur du tänker när du vill att de ska vila där de ”hör hemma”.
Spännande med kaffesirapen, den har jag aldrig vare sig hört om eller provat (så klart inte när jag inte hört talas om den förut), det måste provas. Vi handlar också från Matsmart ibland så då ska jag kolla lite extra om jag hittar den.
GillaGilla
Ja, då förstår man verkligen att de är borta och just att se namnet gjorde det riktigt verkligt.
Då är det inte bara jag som har missat detta godis 😉 Kanske är vi så vana vid att kaffe ska vara som kaffe alltid har varit medan ungdomar gärna tar till sig allt nytt och alla goda varianter som finns. Min son sa att han brukar köpa kaffe med hasselnötssirap så det finns nog mycket att välja mellan. Men jag köper aldrig kaffe på ställen där allt detta finns och om det skulle finnas många sorter skulle jag i alla fall välja vanligt kaffe. Men kanske vågar jag ändra på det nu 😉
GillaGillad av 1 person
Ja ibland är man lite väl traditionell och inte så benägen att prova annat än det vanliga (inte för att man inte vill utan för att man helt enkelt inte tänker på det).
GillaGillad av 1 person
Det var mycket på en dag, kaffe är något som jag helt slutat med, ingen tanke med det, men efter ett tag insåg jag att jag inte druckit kaffe på flera veckor, å så fick det fortsätta.
GillaGilla
Jag vet egentligen inte varför jag dricker kaffe. Så himla gott är det inte och jag har inga problem med att vara utan om jag har annat för mig. Jag avstod från kaffe under flera år eftersom jag tyckte att det kändes onödigt att dricka. Men så hörde jag ett radioprogram där de pratade så väl om olika bönor och tillagningssätt. Det lät så gott och jag blev så sugen så jag började dricka någon kopp om dagen igen. Nu blir det 1-3 koppar om dagen, lite beroende på vad jag gör. Det är inte ett sug efter kaffe som avgör utan mer att det är lite trevligt att slå sig ner med en kopp kaffe. Inte för att vara social för det är bara jag som dricker kaffe i det här huset. Men det är klart, kommer det någon hit så känns det bra att ha kaffe att bjuda på 😀
GillaGilla
Jag gillade kaffe, men när min kaffebryggare gick sönder hittade jag ingen liknande och på den vägen är det 🙂
GillaGilla
Hahaha 😂 Ja, så kan det bli. ☕
GillaGilla
Vi beställde också enskild kremering av Herr Hund och nog kändes det tungt att hämta ut askan. Men de hade gjort det så fint och urnan var vackert placerad i en kasse med silkespapper och en medföljande dikt. Ännu är han inte gravsatt vilket beror att vi förmodligen kommer att flytta och då är det inte lämpligt. Men vi har fått löfte om att gravsätta honom på den lilla familjens tomt när huset är klart vilket känns bra.
Kaffesirap var helt nytt för mig men ibland hänger jag inte med i svängarna. Numera är det nästan som om det gått mode i mat 😉
Kram och ha en härlig dag!
GillaGilla
Både Kaspers och Rex urnor kom i kartong men de hade klistrat silverhjärtan på dem och lagt silkespapper runt själva urnorna. De gör sitt bästa för att det ska bli bra och mycket mer kan man inte begära. Nu står båda deras urnor och väntar på att jag ska ta med dem upp dit de hör hemma. Jag kommer inte heller att bo kvar här så många år och då är det bättre att ha dem där uppe. Ni har också hittat en bra lösning som passar alla parter.
Jag visste inte heller att kaffesirap finns. Men nu när jag har upptäckt den så hamnar några droppar i kaffekoppen lite då och då 😀 Den är så god så kanske kan man t o m hälla den över glass.
kram och detsamma!
GillaGillad av 1 person
Nej, det kan man inte göra. Vi fick dessutom ett vänligt och personligt brev med så uppdraget sköttes på ett bra sätt. Lösningen känns väldigt bra för Herr Hund dyrkade äldsta fröken! Tror vi får ta och testa en sådan sirap så man inte är helt okunnig 😉
GillaGillad av 1 person
Så sorgligt att få hämta askan efter sin hund. Jag har inte gjort det med mina två katter som fått avlivas, min första finns i en minneslund i grannstaden och ärligt kommer jag inte ihåg var min minsta lilla katt aska finns. Det var så väldigt sorgligt, hon blev bara fyra år.
Kram
GillaGilla
Det är sorgligt men alternativen, att antingen ta hem honom direkt eller att han skulle kremeras tillsammans med andra och begravas i en djurminneslund, var inte aktuella för mig. Många tycker att det är bra alternativ och vår första hund ligger begravd under en buske i Optand (där vi bodde). Men jag vill inte begrava mina hundar här, i ett bostadsområde, och jag vill själv bestämma var de hamnar.
Sorgligt att mista en så ung katt. Vi blev också av med en fin kattflicka som bara var några år gammal. Hon försvann och när vi hittade henne fick hon en fin begravning vid vår fjällstuga. Det var extra sorgligt eftersom det var vår äldsta dotters älskade katt.
Kram
GillaGilla
Vilken dag! Jag förstår att det blev känslosamt att hämta urnan för allt blir ju så konkret. Jag har inte valt att kremera enskilt något av mina djur. Jag har inte haft någon egen tomtmark o flyttat ofta så det har liksom inte passat sig. Sen tror jag det är olika hur man tänker och känner. Jag har ju inte haft tillfälle att gå till min familjegrav heller på en herrans massa år, där finns fortfarande plats även för mig men jag har sagt till min dotter att jag inte vill att min aska hamnar där. För mig personligen betyder det inget alls vad som händer när jag väl är borta. Roligt att du upplever färgläggandet som terapi, jag gör detsamma fast jag målar i akryl. Resultaten blir tavlor som jag ramar in och hänger på väggen. Jag har också prövat målarböcker, bland annat har jag en med fina kurbitsmotiv som jag nog ska fortsätta med. Men ännu har jag inte kommit dithän här i nya hemmet, jag har ju inte ens hängt tavlor. Hoppas att det känns lite bättre nu, även om ju sorgen knappast kan lindras så snabbt. Varmaste kramen
GillaGilla
Ja, det är klart att sista platsen jag såg honom på väcker minnen och känslor. Men det är helt ok nu. Saknade finns där men det gör även acceptansen och vetskapen om att det var dags för honom.
Jag vet faktiskt inte varför det är så viktigt för mig att mina hundar hamnar på ”rätt” plats. Jag tror inte på något annat efter döden. Inget medvetande som finns kvar eller en själ som går vidare. Det är mer ett känslomässigt beslut än ett förnuftsmässigt. Kanske är det för att det är så viktigt för min egen del var jag till sist hamnar. Samma känsla ger mig inget om jag besöker en minneslund någon annanstans. Min man finns i minneslunden i Östersund och det är bara där jag känner någon slags närhet. Också helt ologiskt, men det är så det är och jag vill vara på samma plats. Det är kanske även så att mina känslor för Jämtland är så starka att jag vill ha alla mina nära och kära där. Mina hundar hör till dem 🙂
Åh, så kul att du målar tavlor. Då är du ju en riktig konstnär. Jag är totalt obegåvad när det gäller att måla men att fylla i färdiga teckningar, det klarar jag 😀
Det känns riktigt bra nu. Jag ser Kasper på hans favoritplatser och särskilt på morgnar och kvällar. Men det är inga tårar som kommer utan mer vemodiga leenden och fina minnen 🙂
Kram tillbaka.
GillaGilla
Stor kram <3. Det är klart att det gör ont att begrava sin bästa vän :(. Jättefin urna du gett <3.
GillaGilla
Tack! ja, det är många känslor som bankar på. Det är en standardurna som kremeringsföretagen skickar askan i. Jag vet inte om det finns möjlighet att välja. De har även handskrivit namnetiketten.
GillaGilla
Ser fint ut i alla fall <3. Det förtjänar absolut sin älskling ❤
GillaGilla
Helt klart! 😀
GillaGilla
Vilka underbart fina rosor! I bland eller oftast så känns det så lyxigt att ställa röda rosor på bordet. Tur det fixade till sig med mailadressen. Det kommer att bli bra med en fin plats i ert älskade Jämtland, för din pälskling. Det är där han hör hemma. Dessa underbara djuren som det är så tungt att mista. Även om det är tre år sedan min Gozzi gick bort så förstår jag precis hur du känner det. Kaffe är inget för mig 😝
Många kramar🐾!
GillaGilla
Jag brukar inte köpa röda rosor till mig själv men fina är de 😀 Det var väl egentligen inte hela världen att jag inte fick mina rosor men när jag ändå var där passade jag på att fråga.
Jag tycker att det känns bra att alla mina hundar sedan finns i Jämtland. Husse är redan där och jag ska också dit när det blir min tur. Även om vi inte hamnar på samma plats så är vi i alla fall nära varandra då. Om ungarna tänker likadant vet jag inte men i deras fall lägger jag mig inte i beslutet 😉
Särskilt på morgnar och kvällar, när vi hade våra rutiner, känns det svårt att han inte är här. Men det känns helt ok ändå. Han blev väldigt gammal och hade ett bra liv. Framför allt slapp han lida.
Det går säkert att hälla sirapen i te eller på någon efterrätt också 😉
Kram
GillaGilla
Jobbigt detta att hämta askan efter sin vän … såklart väldigt känslosamt att komma tillbaka till platsen där ni fick ta farväl. Jag är säker på att du hittar en fin plats för hans urna. Vackra rosor – härliga att njuta av. Spännande med den där kaffe- sirapen!
Kram
GillaGilla
Ja, dit vill jag inte åka någon mer gång. Med Rex åkte jag till det andra djursjukhuset i Linköping, men dit ville jag inte heller tillbaka till.
Någonstans i skogen nära ”vår” tomt ska jag nog kunna hitta en bra plats. Helst skulle de spridas ut över vattnet men det kanske inte är så populärt eftersom de flesta tar sitt dricksvatten därifrån.
Alltid trevligt med fina blommor och nästan gratis är alltid en bra sak 😀
I lagom mängd är sirapen som grädden på moset 🙂 Usch, vem vill egentligen ha grädde på moset? Det är bättre att skriva att det blir väldigt gott 😉
Kram
GillaGillad av 1 person