Efter att ha blivit lite besviken på min rygg och under två dagar ha gett vika för problemen, så vaknade jag i morse med en helt annan inställning. Så här kan jag ju inte låta det fortsätta. Inga promenader och ingen annan aktivitet än min vanliga, relativt lätta styrketräning och normala vardagssysslor.
Jag hade kvällen innan sagt till min syster att jag ville ta morgonpromenaden med Nalle men att det nog skulle bli ganska kort. Jag var inställd på att klara ca en kvart i långsamt tempo. Men jag funderade lite och det blev till sist så att jag och Nalle gick en runda, som i vanliga fall tar ca 20-25 minuter. För oss tog den rundan en timme och en kvart i morse. Då såg jag till att välja de mest kuperade stigarna i skogen (jag har tagit tillbaka skogen från myggorna), stanna ofta för att fota (både hukande, sittande och stående) och låta Nalle stanna och lukta så mycket han ville. Stackars Nalle behövde dessutom äta massor av gräs och kräkas lite. Synd om honom men bra för min rygg då jag kunde passa på att fota lite extra och kröka ryggen. Genom att göra så här, och inte bara gå på plant underlag med ett statiskt rörelsemönster, fungerade det bra.
Precis innan vi kom in i skogen hittade vi buskar med fina hallon. Nalle ville inte ha så jag plockade och stoppade in dem direkt i min egen mun. Mums! Som ni ser sitter ringarna kvar och jag kommer nog aldrig att ta av dem.
Nalle fick en lite lyxigare promenad än vanligt där alla lukter kunde utforskas.
Jag hittade något spännande. Förmodligen en utblommad blomma av något slag.
I vår skog finns det många körsbärsträd, eller bigarråer om man så vill. Odlade sorter av sötkörsbär kallas med ett samlingsnamn för bigarråer. De var söta och goda och jag stannade till en stund för att mumsa i mig ett antal.
Jag har för mig att Anki förra sommaren berättade att det här är Rosenvial. Jag är stolt över att faktiskt komma ihåg namnet men jag googlade ändå. Jag tror att det är rätt.
Det här är en favorit sedan jag blev östgöte. Den var ny för mig då jag kom hit eftersom den inte växer i mina ”hemtrakter”. Jag lyckades alldeles själv klura ut att det är Vildmorot och de följande tre bilderna visar den i olika stadier.
Om ni tittar noga ser ni att tre flugor har party här. Synd att de dansade så mycket så att jag inte riktigt hann med.
Kastanjerna ser fina ut men något har attackerat alla blad. Hoppas det inte är väldigt skadligt.
Renfanan måste vara en väldigt tålig växt. Den här växer i kanten mellan en trottoar och en liten trädgårdsmur. Där finns många stora och välmående exemplar av denna blomma. Kanske asfalten bevarar fukten och skyddar mot uttorkning.
Nu till ännu en aktivitet som är som klippt och skuren för mig just nu. Min ländrygg vill tydligen ha så mycket vedermödor som möjligt och vad kan då vara bättre än att klättra upp och ner för en ranglig stege för att klippa bort vattenskott från äppelträden. Min syster hjälpte mig att bära ut stegen från källaren och sedan kunde jag köra ett riktigt bra ryggträningspass. Vilken tur att jag hann före min syster, som hade haft samma idé.
För att nå de översta grenarna gäller det att stålsätta sig och sedan kliva upp på det allra översta steget. Då finns inget annat än grenarna att hålla sig i. Benen är lite darriga emellanåt men hittills har det gått bra. Det har blivit lättare nu efter att ha gjort samma sak de tre föregående åren. Och ja…jag vet att det går att sätta nya skruvar i nedersta steget. Ska fixa det någon dag 😉
Inte ser jag väl särskilt rädd ut. Jag verkar fullkomligt lugn 😉 Men jag håller tag i stegen ganska krampaktigt med ena handen.
Jag tog inte ut mig. Kanske blev det tio omgångar med klättrande upp och ner. Men vi har tre månader på oss att bli klara, de s k JAS-månaderna, så det är ingen brådska. Ett lagom sjukgymnastikpass om dagen blir nog bra.
Här har ni ett bra exempel på att det oftast, inte alltid, finns nya vägar att gå när det dyker upp hinder. Jag erkänner att det kändes lite jobbigt de två inaktiva dagarna men jag är oftast lösningsfokuserad och van vid att fokusera på vad jag kan i stället för vad som inte är möjligt. På det sättet kan jag ta mig igenom det här skovet och alla de som kommer senare. Jag är lyckligt lottad som är född med en glädje-gen 😀
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Ja du är lyckligt lottad som ser så ljust på mycket!
Kram
GillaGilla
Haha, ja jag tror faktiskt att jag är det 😀
Kram
GillaGilla
Ja du är sannerligen bra på att se livet från den lite ljusare sidan – lösningsfokuserad är du också 😉 Jag vet inte riktigt varför men just ländryggen verkar må bra av lite mindre promenadvänliga marker – hunden och jag, båda med ländryggsbesvär, har travat över många hyggen genom åren. Hyggen är ofta hemska att gå på men ack så bra för ryggen 😉
GillaGilla
Det är svårt att hitta bra sidor hos sig själv men om jag skulle välja något hos mig som jag är nöjd med så är det nog just den förmågan 😀 Men jag är ingen övermänniska, det har du nog märkt, och även jag dippar ibland även om det oftast blir kortvarigt.
Konstigt hur vissa delar av kroppen fungerar men det är ju bra att man upptäcker vad som hjälper 🙂
GillaGillad av 1 person
Jag tycker du ska vara mer än nöjd med den förmågan – själv kan jag gå och se det negativa rätt länge, lite synd för livet kan ju vara roligare och bättre om man försöker ta sig förbi vad det nu är som stör!
GillaGilla
Jag tror nog att du kan det du också men jag vet att det inte alltid fungerar så. Jag har mått för dåligt, t ex av kortisonet, för att ens försöka orka tänka glada tankar. Så jag förstår att inte allt kan avhjälpas genom att vara lösningsfokuserad och glad. Men det underlättar många gånger 😀
GillaGillad av 1 person
Nej inte fungerar det jämt – det förstår jag. Kanske jag kan bättra mig jag också!
GillaGillad av 1 person
Dina bilder är så fina att jag funderar på om du ska gå en nybörjarkurs… Men visst, tekniken vill man behärska. Klart att ringarna ska sitta på för ni skiljdes ju inte. Upp och ner för en stege är bra motion minst sagt! Själv får jag lätt svindel så det får bli annan motion för min del!
Kram och god kväll!
GillaGilla
Tack för de fina orden 😀 Men jag behärskar ingenting när det gäller manuella inställningar och jag förstår mig inte på alla termer som man borde kunna. Därför tror jag att jag ska börja från grunden så att jag inte missar något 🙂
Vad gäller ringarna så är det precis så jag tänker men jag tror att det vanliga är att ta av sig sina ringar när det har gått en tid. Jag skulle känna mig väldigt naken utan dem så de får sitta kvar 😀
Svindel var ett problem för mig också och är fortfarande till viss del. Men det blev nog som KBT och tvingas man göra något så blir det ofta lite lättare med tiden.
Kram och detsamma!
GillaGilla
Viket fint foto på dig! Det är tur att du har din vilja som driver dig framåt, tycker du skulle hålla en kurs om hur man gör för att inte fasta i gamla vanor. Många skulle behöva låna lite av din styrka. Heja dig!
Vilka fina foton som alltid. Förstår inte var du hittar alla fina blommor som du delger oss. Jag ska också upp på stegen snart för att klippa vattenskott. Jag blir alltid så nöjd när detta är gjort. Träden blir så fina när de är nyfriserade.
Behåll du dina ringar på så länge det känns bra för dig. Vilken härlig frukost du fick i dig under din promenad, jag älskar vildhallon.
Ha en bra start på den nya veckan!
Kram
GillaGilla
Tack, jag tycker att det syns hur mycket jag anstränger mig för att se lugn ut 😉
Med åren har jag insett att jag faktiskt är ganska bra på att gå vidare och hitta nya glädjeämnen. Ibland tar det längre tid men även när jag har trott att jag har gett upp så har det visat sig att något inom mig tar mig framåt 🙂 När min syster började föreläsa frågade hon mig ganska ingående om hur jag tänkte och bar mig åt för att vara sådan. Just det här ingår nämligen till viss del i hennes böcker och föreläsningar så hon sköter informationen utåt. Jag slipper alltså hålla kurs. Jag är hellre deltagare i kurser 😀
Tack igen! En del växter verkar klara sig ganska bra trots torkan men det mesta ser ganska visset ut.
Jag håller med om att det känns väldigt bra efter arbetet med vattenskotten. Men så är det med allt som gör att det ser fint ut ett tag. Jag blir lika nöjd när jag har städat 😉
Ringarna stannar kvar på sin plats tills fingrarna svullnar eller magrar av 🙂
Det är inte illa att kunna stoppa i sig en näve hallon, blåbär eller körsbär under promenaderna 🙂
Detsamma till dig!
Kram
GillaGilla
Tack för den härliga promenaden och för daggiga bilder – så vackra! Kul att du kom ihåg rosenvialen 🙂
Du ska veta att jag beundrar din positivitet! Alla kan vi vara nedstämda ibland av olika anledningar, men du har verkligen en förmåga att komma tillbaka och göra det bästa efter gällande förutsättningar! Så fin bild på dig … du ser så nöjd ut! 🙂
Ringarna ska du absolut fortsätta med … finns ingen anledning till något annat.
Nu gör vi oss redo för avfärd inom ett par timmar – ska bli så kul 🙂
Önskar dig en bra dag och hoppas smärtan i ländryggen är bättre!
Ha det gott!
Kram
GillaGilla
Tack själv, både för att du följde med och för allt du lär mig 😀 Vissa saker stannar i minnet och jag tror att det beror på att jag repeterar namnen så fort jag går förbi samma växt igen. Då är det lite svårare med insekter, även om en del faktiskt fastnar där också 🙂
Jag vet inte om jag är särskilt beundransvärd för att jag har lätt att se positivt på tillvaron. Det är en egenskap som jag har fått och något som bara är så. Visst kan man kanske välja att gå ner sig i självömkan, och det har jag nog gjort korta perioder. Men kanske är det min uppväxt som har stärkt mig eller så sitter det i generna för jag har alltid kommit tillbaka starkt efter svårigheter.
Tack igen! Jag lyckades alltså se lugn och nöjd ut trots lite darriga ben. Jag kan själv se att mitt leende är lite påklistrat 😉
Jag tänker knappast ens på ringarna. De ska bara vara där, men jag hajade till lite när jag såg dem på bilden. Det kan finnas en del som tycker att det är underligt att de fortfarande sitter kvar på fingret. Men det bryr jag mig inte ett dugg om.
Underbart att ni äntligen kommer iväg. Jag hoppas att ni får en lika härlig resa som förra sommaren 😀
Tack detsamma!
Kram
GillaGillad av 1 person
Du är då en riktig hårding du
GillaGilla
Nja, inte en hårding men ganska viljestark 🙂
GillaGilla
På med hjälmen flicka lilla! Tänk om du står på huvudet i äppelträdet och sen rasar rakt ner, huva! Det kan du väl bjussa på, klättra på stege med cykelhjälm? Vilka underbara blommor du hittat, vildmorot har jag aldrig sett inte rosenvialen heller, läcker! Plockade mycket vial till kaninerna som gillar dem. Visst behöver vi en glad-gen, eller optimist-gen, hur skulle livet annars se ut?? Men man får deppa ihop ibland ändå, annars är man inte människa! Den här människan ska ut med jycken nu innan nya Mandela-serien börjar. Att se Nyqvist på vita duken igen, det ser jag fram emot. Kram från pörtet
GillaGilla
Hahaha, nej någon hjälm äger jag inte och vill inte ha. Mina axlar och nacke har inte klarat av att sitta och hålle i ett styre så jag har inte cyklat på många år och behöver därför ingen hjälm 😉 Konstigt nog har jag inte ens tänkt att huvudet kan ta skada. Jag tänker mer på ryggen, förståeligt nog just nu.
Jag tror att vildmoroten kanske inte växer hos dig heller. Jag kommer inte ihåg var gränsen går men i Jämtland finns den inte. Jag trodde att rosenvialen var en slags luktärt tills Anki hjälpte mig med rätt information.
Kanske är det så att vi värkmänniskor utvecklar den glad-genen genom att vi märker hur tråkigt livet blir utan den. När jag tänker efter så har många, av de med värk som jag har träffat, haft liknande förmåga att hitta ljuspunkter. Det kanske är det som är svaret på var det kommer ifrån 😀
Kram
GillaGilla
Vilka otroligt vackra bilder du tagit :). Sedan hallon, så himla gott. Har inte sett så många men det sägs vara år för hallonen, borde kanske ge mig ut för att plocka 🙂
GillaGilla
Tack! Just på de buskarna är hallonen saftiga och jättegoda. Men jag har sett många andra buskar där det bara hänger torra, bruna hallon. De, som alla andra växter, mår lite dåligt i torkan.
Hoppas du hittar några fina hallon 🙂
GillaGilla