De här två kompisarna vill inte veta av att de, med tanke på ålder, borde vara lite mer återhållsamma och visa lite värdighet. Fullt ös när det finns något så lockande som en pinne. Nalle är tolv år och Kaya närmar sig samma ålder men är fortfarande ett par väldigt pigga och glada vovvar. Skönt att det är så. Så länge Kasper fanns var Nalle ungdomen i flocken men senaste veckan har han övergått till att, i mina ögon , vara en pigg men äldre herre. Kaya är en del av Nalles flock, även om de inte har bott tillsammans på ett antal år. Men de har gått från att först ha varit rivaler, som inte alls tyckte bra om varandra, till att bli bästa kompisar och den vänskapen märks så fort de träffas. Inte underligt att det tog ett tag att bli vänner eftersom båda kommer från svåra förhållanden innan.
Min syster kallar sig själv för ”mamma” till dessa fina hundar och då blir jag deras moster. Men innebär det då att de är syskon? Ja, varför inte? De har ju adopterats till samma hem även om de senare följde med varsin förälder. Det är inte så viktigt i sammanhanget. Det som spelar roll är att dessa två vovvar har fått en trygg och väldigt kärleksfull uppväxt i sin nya flock i Sverige efter diverse vedermödor i annat land.
Eftersom Kaya kan bli lite ivrig och dra en del i kopplet så tar jag inte med henne på promenader. Självklart kan jag då inte bara ta med Nalle så igår gick jag en morgonpromenad utan hund (jag hade en tid på sjukhuset och kunde inte invänta min systers sällskap). Så konstigt det kändes. Tårarna efter Kasper kom tillbaka och den där klumpen av saknad efter min kompis satt kvar under hela förmiddagen och en bit in på eftermiddagen. Jag kämpade med tårarna men det var inte lätt. Dagen innan hade jag städat bort alla spår efter min vän. Det har aldrig varit så svårt att dammsuga bort hundhår eller skura bort fuktfläckar efter hans godissökande nos. Kaya har aldrig fått komma upp till mitt våningsplan eftersom hon inte tyckte om Kasper men nu är hon självklart välkommen hit och det var också en spärr som kändes svår att komma över. Jag gillar verkligen Kaya. Hon är en helcharmig dam som man kan krama och gosa med hur mycket som helst. Hon tröttnar aldrig. Men att hon kom upp hit och på något sätt tog över Kaspers revir, det kändes lite svårt. Jättedumt men känslor tar inte hänsyn till logik. Nu är det inga problem längre. Det var nog bra att hon kom hit så snart efter att Kasper fick somna in så att jag blev av med den spärren.
Idag ska jag inte gå en ensam morgonpromenad. Jag väntar tills min syster har vaknat och är klar att ge sig iväg. Då går vi gemensamt med dessa fina, lite tokiga hundar och idag får vi klä på oss lite extra. Åtta grader och blåst. Det blir nog fingervantar.
Glad midsommar till er alla!
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Känslor och logik går inte alltid hand i hand, jag kan fortfarande efter 1,5 år komma på mig med att något påminner så starkt om min hund att klumpen i halsen växer till sig.
De ser ut att njuta av livet Kaya och Nalle. Vilken tur de haft i livet som kommit bort från det svåra de varit med om. Sådant värmer alltid hjärtat att läsa om!
Det låter som om midsommarvädret är lika vackert hos er som här 😉 Tur att man kan vara inomhus!
Ha en riktigt skön midsommar och att fingervantarna värmde gott 🙂
GillaGilla
Så är det och det försvinner nog aldrig helt. Alla våra hundar och katter dyker upp i tankarna lite då och då och det är bra att de inte glöms bort. Nalle och Kaya har haft en väldig tur, det är det ingen tvekan om. Det är modigt att ta sig an två hundar med delvis okända historier men i det här fallet blev det väldigt bra.
Solen tittar faktiskt fram men blåsten ger sig inte. Kanske kan vi i alla fall klara oss från regn. När vi väl kom iväg på promenaden hade temperaturen nyss passerat 10 grader. Vantarna fick vara kvar hemma. En liten stund ångrade jag mig men jag blev snabbt varm om händerna 😀
Tack detsamma. Midsommaren kan vara skön även inomhus 😉
GillaGillad av 1 person
Ja det är modigt – men fint!
Här är det mulet än och blåsten håller i sig om än i mindre omfattning än i natt. Jag tänker att det är ganska skönt att ha inomhusplaner 😉
Tog mig iväg till affären och för första gången på mycket länge åkte en jacka fram!
GillaGillad av 1 person
Jag kan tänka mig att känslorna och saknaden kom över dig när du gick morgonrundan utan hund. Då blir det verkligen påtagligt. Det var tufft att bara gå med en hund men jag är så glad för att vi har Miss E kvar precis som du kan låna Nalle och behålla rutinerna. Herr Hunds halsband ligger fortfarande på hatthyllan och där får det ligga kvar.
kram och glad midsommar önskas från ett kallt och regnigt Skåne.
GillaGilla
Ja, du vet precis hur det är. Jag gav bort ett av Kaspers halsband till Nalle och Kopplet gick också dit. Men det halsband han använde har jag tvättat och det hänger nu på en krok. Det kanske får fortsätta hänga där. För er del blir det ett dilemma hur ni ska göra när ni flyttar. Eller det kanske är självklart att halsbandet får följa med till nya hatthyllan.
Tack och jag önskar dig detsamma. Här verkar i alla fall regnet hålla sig borta 🙂
Kram
GillaGilla
Så fint att läsa, älskar hundar :). Jag tittar efter hund då sonen nu är så stor med sina snart 14 år att han kommer kunna hjälpa till med hunden på annat sätt än tidigare :).
GillaGilla
Jag älskar också hundar men jag har bestämt mig för att inte skaffa någon ny. Genom åren har jag förlorat tre fina hundkompisar och nu räcker det. Som tur är så har jag tillgång till Nalle varje dag och Kaya ibland 😀
Din son blir nog överlyckligt om ni hittar en hund 😀 Du faller säkert pladask du också. Det gäller bara att ni kommer överens om ras 🙂
GillaGilla
Jag förstår så väl saknaden efter Kasper. Han har ju varit med dig länge ❤
Önskar dig en fin midsommar
Kram
GillaGillad av 1 person
Tack. Jag önskar dig detsamma ☺️
Kram
GillaGilla
En hund vil alltid ha en bit av ditt hjerte. Så koselig å gå tur sammen med noen, det er ikke så ofte jeg har noen å gå med. SÅ det blir meg og hundene. Glad midtsommer!
GillaGilla
Ja, precis så är det. Man vill inte glömma så det är bra 🙂
Jag delar hus med min syster så jag har ofta promenadsällskap. Utom när jag går tidigt på morgonen, då sover hon 😉 Men det är jättemysigt att gå med bara hundar också. Då kan tankarna vandra iväg på ett helt annat sätt 🙂
Kram och detsamma!
GillaGilla
Jag var utan hund i två år efter att min Gozzi somnade in, saknaden efter honom kunde komma när som. I början var det ju naturligtvis värst. Jag är väldigt glad att jag skaffade hund igen, jag behöver det för att komma ut på långpromenader och hundträning som är så kul. Så fina hundar, de ser inte alls ut som om de kommit över 10-års strecket.
Önskar dig och din syster en ljuvligt skön promenerad med era fyrbenta vänner.
Hörs!
Kram
GillaGilla
Då vet du också hur det är. Det blir så tomt och man ser sin vän överallt. Förmodligen känns det lite bättre eftersom jag har andra vovvar att trösta mig med, men de är inte Kasper och det är stor skillnad. Någon mer hund ska jag inte ha. Jag ska vara fri att göra vad jag vill. Kanske ändrar jag mig om några år men jag tror inte det. Jag vet med mig att jag inte har krafter nog för att aktivera en valp eller en unghund och om man inte orkar är det sjäviskt att skaffa en hund. De behöver aktiveras för att må bra.
Nalle och Kaya är precis lika pigga som Kasper var i samma ålder, kanske t o m piggare. Jag hoppas att de båda får leva länge och må bra 😀
Tack! Det blev en väldigt skön promenad och nu ska vi snart ge oss iväg på en liten stugsemester 😀
Kram
GillaGilla
Hej, så roligt att Nalle har en kompis trots förlusten av Kasper. Förstår att mycket känns tungt nu, det behövs bara en liiten grej, något som inte är som vanligt så spricker fasaden. Och man kan inte göra annat än låta sig sörja. Samtidigt tycker jag tårarna är sköna när de kommer för det lättar på något underligt vis när man gråtit klart. Till nästa gång…
Jag har inte heller planer för flera hundar efter Blinka, man måste vara tillräckligt pigg för att ge hunden ett aktivt bra liv. Eventuellt kan man förstås tänka sig en äldre hund från hundstall eller dylikt. Funderar inte så mycket ännu, men jag har så himla ont i kroppen när jag varit igång ett tag, Ändå vet jag att det inte är något bra alternativt att inte röra på sig. Nu har jag också läst nya inlägger om att ni installerat er nära nationalparken. Allt verkar vara mycket positivt. Ska bli roligt att följa era dagar i Tiveden! Kram
GillaGilla
Ja, Kaya kommer ibland när husse behöver hjälp med passningen. Det är alltid full fart ett tag innan de lugnar sig lite. De är riktigt bra kompisar och det är kul för dem båda att få vara tillsammans ibland 🙂
Det har gått en dryg vecka nu utan Kasper och vissa dagar går det riktigt bra. Andra dagar känns sorgen riktigt starkt och det är bara att låta den komma. Det måste bearbetas och visst är det skönt att gråta. Jag vet inte om det hjälper men det är i alla fall något som behövs.
Ett av mina skäl till att inte ha en ny hund är just det du skriver om. Orkar man inte aktivera en hund så är det bättre att vara utan, för hundens skull. Jag har funderat på om jag kan volontärarbeta några timmar på ett hundstall men det har ännu inte kommit längre än till tankar. Kanske ska kolla upp det. Problemet är väl att jag inte orkar med det tyngre sysslorna. Mycket kan jag göra trots värk, och du vet ju hur det är, men det finns begränsningar.
Allt känns verkligen bra här och det blir helt säkert fina dagar 😀
Kram
GillaGilla
Härligt att se hur de njuter av varandras sällskap … och man kan verkligen inte se att de har några år på nacken 🙂
Förstår precis hur du känner det – jag får ofta minnesbilder och tårar i ögonen när jag läser eller ser något som påminner mig om de hundar och katter som följt mig genom åren …
Jag vill så gärna ha en hund igen, men Lasse vill inte och då får jag finna mig i det – och glädjas åt att vi får låna Olle ibland. Kanske lika bra det … för det är oerhört smärtsamt den dagen man måste skiljas.
Kram
GillaGilla