Appar är bra…när de funkar

Jag fnittrade lite samtidigt som jag skakade på huvudet åt den app som håller koll på hur mycket jag rör mig, när och var det sker, kaloriförbrukning, sömn etc. Jag brukar ta de flesta uppgifterna med en nypa salt men jag har litat ganska mycket på steg- och promenadlängdsuppgifterna. Det kan ju faktiskt appen känna av. De andra uppgifterna är baserade mest på statistik och sömnen beräknas på hur länge min mobil ligger orörd på natten.

När jag och Nalle kom hem från promenaden i morse frågade min syster var vi hade varit. Då tog jag fram mobilen för att visa den karta där sträckan vi gick visas. Den såg korrekt ut men när jag tittade på övriga uppgifter, då kom fnisset och jag konstaterade att min app hade fått fjupp. Jag hade tydligen gått över 30.000 steg. När jag kollade lite närmare såg jag att halvfem i morse var jag ute och sprang. Jag verkar vara duktig på löpning för jag avverkade 23,5 km på 1,25 timmar och det gick åt 20.659 steg. Enligt appen vaknade jag 04.25 och det stämmer faktiskt. Fem minuter senare, när jag trodde att jag var i badrummet och sedan gjorde frukost, var jag tydligen egentligen ute och sprang. Bra gjort av mig.

Själva promenaden kunde jag räkna ut uppgifterna om och det blev en runda på 5,7 km och tiden var 1 timme och 11 minuter

Ganska snart efter att vi hade börjat gå, låg det något spännande i gräset.  Jag höll in Nalle och gick närmare för att se om det var en riktig orm. Jag kan inte mycket om ormar men jag tror att jag har hört att vi bara  har olika snokar och huggormar i Sverige. Kopparödlan är ingen orm så den räknas inte in. Jag kanske har fel men jag tror inte att varken snokar eller huggormar kan se ut så här så jag var skeptisk från början. Och mycket riktigt visade det sig vara en leksak. Men på lite håll såg den ganska riktig ut. Undrar om någon har lagt den där med avsikt att skrämmas. I så fall blev resultatet ganska misslyckat när jag och Nalle upptäckte den.

DSC_0117

I dag gick vi delvis på nya vägar. Vi började på välkända gångbanor men förlängde vår runda och kom ut på en grusväg bland olika fält och vid järnvägsspåren. Som vanligt, när vi går någonstans där vi inte har gått förut, tog jag fram kartan på hitta.se. Där kan jag följa var vi är och hur vägarna går. Den visade att där framme, vid den lilla trädgruppen, skulle det finnas en liten bäck. Bra för Nalle tänkte jag.

DSC_0133

På den korta biten till bäcken såg jag en fin liten insekt i en vädd.

DSC_0127

Bäcken var en besvikelse och det blev varken bad eller drickande för Nalles del. Han var inte ett dugg intresserad och jag förstår honom. Där bäcken sedan fortsatte såg det mest ut som ett igenväxt dike.

DSC_0136

Vi tog oss tillbaka till den gångväg vi har gått på förut men den här gången följde vi den inte in i villaområdet. Kartan i appen visade inte att det fanns någon stig eller väg på andra sidan av den lite större väg som låg framför oss. Men jag var inte ett dug sugen på att gå bland hus så Nalle och jag chansade och så fort vi kom över på andra sidan vägen såg vi att det gick spår, som efter en fyrhjuling, rakt över en lägda (säger man så här nere?). Vi följde spåret och kom fram till en skog där en stig ledde oss vidare. Nu visade appen att vi snart skulle komma fram till välkända trakter. Snart dök de stigar, som jag relativt nyligen har börjat gå på, upp framför oss. Det blev en mycket bättre runda än jag hade trott att det skulle bli. Det var härligt att komma in i min kära skog igen och jag blev inte ens störd av myggor. Jag såg faktiskt inte ens till dem. Det kan bero på att det blåste ganska friskt t o m inne i skogen och på att jag och Nalle gick på ganska raskt. De hann inte med oss. Eller så har myggen blivit färre och det är ännu bättre.


  1. Haha … skrattade gott åt din app som givit dig nästan omänskliga krafter och resultat 🙂
    Människor med ormfobi hade säkert blivit skrämda av leksaksormen 🙂
    Den fina insekten är en humlebagge … en av mina små favoriter 🙂
    Tack för promenaden – alltid så trevligt att få följa med!
    Ha en fin dag!
    Kram

    Gilla

    • Kul att jag och min app kan stå till tjänst med ett morgonskratt 😀 Ja, jag undrar vad som hände men det får jag nog aldrig svar på. Kanske var det en svag jordbävning som bara min mobil kände av. Inte särskilt troligt men en tanke som flög förbi 😉
      Jag blev inte rädd men var noga med att ha koll på Nalle innan jag var säker. Någon med ormkunskaper skulle säkert skratta åt att jag ens funderade på om den var riktig.
      Åh, jag tyckte att den påminde lite om en hårig humla och humlor är den insekt jag gillar mest. Tack för att jag fick namnet. Den blir en av mina favoriter också 😀
      Alltid trevligt att du följer med 😀
      Detsamma till dig.
      Kram

      Gilla

  2. Haha 😁 en sån app skulle man ju vilja ha, det hade ju varit spännande att kolla vad man hittat på.
    Usch ormar. Det är det vidrigaste jag vet. Hade t o m svårt att titta på bilden.
    Kram

    Gilla

    • Ja, det var kul 😀 Men bara en gång och hädanefter vill jag helst att den ska fungera. Det är i och för sig inte hela världen om den inte gör det. Det är lätt att vänja sig vid att använda den men jag tror att det är lika lätt att avvänja sig 😉 Det kanske t o m vore skönt att inte bry sig om sådana saker.
      Inte kul att vara så rädd för ormar. Men det här var bara en leksak. Jag kände inte på den så jag vet inte vilket material det var, men jag petade faktiskt på den med en pinne och den levde inte 😉
      Kram

      Gilla

  3. Jag har två appar som visar hur jag promenerar men tyvärr kan det skilja ganska mycket mellan dem båda vilket är märkligt. Vissa rundor har vi mätt upp på kartan men ena appen kan visa väldigt konstigt så ibland får jag ta det med en nypa salt. Jag vet ju ändå på ett ungefär hur långt vi har gått.

    Kopparödlor känner jag igen och även huggormar. Nu finns det dock inte orm hos oss vilket är skönt. Det finns en liten huggormskoloni vid Smygenhuk så när vi är där får Miss E alltid vara kopplad. Hon är många gånger på tok för nyfiken för sitt eget bästa.

    Vilken underbar närbild på blomman och humlan!

    Kram och ha en fin onsdag!

    Gilla

    • Man ska nog inte lita helt på siffrorna men kanske kan man jämföra med tidigare resultat och i alla fall se om kondisen ökar. Det får man väl i och för sig en känsla för även utan apparna, så kanske är de bara onödiga men lite roliga attiraljer 😉 Kopparödlorna känner jag också igen men jag tror att jag har hört att både snokar och huggormar kan ha lite olika utseende. Vi hade inga ormar runt Storsjön heller så jag tänker oftast inte på att de kan finnas här. Kanske lika bra.
      Tack! Ja, den bilden blev ganska fin. Anki lärde mig att det är en humlebagge men den är lika fin som humlan 🙂
      Kram och detsamma till dig!

      Gilla

    • Ja, och inte bara speciell. Den låg alldeles för stilla när vi försiktigt närmade oss. Då förstod jag att den inte var ”på riktigt” 😀
      Jag vet inte hur vanligt det är med ormar här. Jag har inte sett några sedan jag flyttade hit för tre år sedan. Men de lurar väl inne bland buskar eller stenar någonstans.

      Gilla

  4. Jag måste säga att du ger begreppet ”multitasking” ny innebörd – skickligt gjort att avverka den löpsträckan SAMTIDIGT som du åt frukost och fixade toabesöket 🙂
    Härligt foto på humlebaggen – den lilla krabaten gillar jag!

    Gilla

    • Jag har en del talanger men den här visste jag inte ens om själv. Personlighetsklyvning 😉 Men enligt kvantfysiken så är det säkert helt möjligt. Är det inte den som hävdar att man kan vara på två ställen samtidigt 😉
      Jag tror inte att jag har sett någon humlebagge förut men jag föll genast för den. Lika fin som humlorna 😀

      Liked by 1 person

      • Ha ha… nej ibland förvånar man sig själv 🙂 Jag vet faktiskt inte om kvantfysiken anser att det är möjligt men nog vore det lite praktiskt ibland!

        Liked by 1 person

  5. Hahahahaha, det är några år sedan jag testade en sån app, jag är så oteknisk så jag lyckades inte få tyst på tanten som var femte minut höll på högljutt talade om för mig hur långt/kort jag hade gått, något jag inte hade lust att basunera ut till resten av världen. På engelska dessutom! Ibland roar jag mig med att på eniro mäta avståndet i efterhand där jag gått, då vet jag lite hur långt jag gått. Men tyvärr till skillnad från dig så är min kondis på väg rejält. Jag orkar inte alls lika mycket som för bara några år sedan. På det viset är det ju bra att min hund inte heller gör det, vi gamlas lite i samma takt just nu…
    Jag skulle vilja ha en enkel app, utan hundrafemtielva funktioner. Som bara räknar antingen steg eller sträcka och tid. Punkt. Men jag är färdig med att sätta såna mål åt mig, jag njutgår mest nu, o försöker se till att få upp pulsen, o det går fort må du tro, en uppförslöpa så är det klart! Men att du var en sömnlöpare visste varken du eller jag, bra jobbat, då får du dagen fri till annat! Kram

    Gilla

    • Min man hade en stegräknare, alltså inte en app i mobilen, som också högt talade om hur långt han hade gått och vi skrattade åt att hans mage pratade på engelska. Den satt fast i skärpet nämligen 😉 Men lite irriterande tyckte han att det var så den hängde inte med så många gånger.
      Jag har, ända sedan jag började känna av värken, sagt att så länge jag orkar gå så ska jag vara glad och nöjd. De senaste åren har det varit lite si och så med det man då visste jag att det skulle komma bättre tider. Men, som jag har längtat efter att orka gå igen. Jag gillar att strosa fram ibland men att få sätta fart och nästan känna fartvinden, då trivs jag 🙂 Det är en bit kvar dit måste jag erkänna. Tyvärr gör väl det ökande antalet år inte att det blir lättare att få tillbaka samma kondis som förut. Men då ska jag vara nöjd ändå. Jag har egentligen kommit väldigt långt redan och är ganska nöjd med det 😀
      Jag kommer nog inte att använda min stegräknare/vandringsapp så länge till. Den sätter lite för mycket press på att klara vissa resultat och jag vill nog hellre bara njuta av naturen när jag går 🙂
      Kram

      Gilla

  6. Vilken hurtbulle du är, först en springrunda sedan en lång promenad på det. Den appen skulle jag vilja ha 😀 Visst är det härligt att få upp kondisen, jag känner mig så nöjd när jag kommer hem från mina långpromenader. Jag brukar oftast gå själv, men för några dagar sedan fick jag tvåbent sällskap och konstigt nog var rundan bara hälften så lång. Mycket prat och snabba steg gjorde susen.
    Den där ormen skulle jag kunna tänka mig, för jag har en fågel som pickar på mitt fönster. Det sägs att en orm på fönsterblecket kan hjälpa, ska prova detta tänkte jag 🙂

    Glad midsommar!

    Kram

    Gilla

    • Haha, det var inte så ansträngande som det kanske låter 😉 Jag var ju inte medveten om den första 😀
      Efter flera år med orkeslöshet är det en stor frihetskänsla att känna hur krafterna återvänder. Man mår bra ur alla möjliga aspekter då 😀 Jag gick bara korta, långsamma rundor då luften inte räckte till för att gå och prata samtidigt. Det var lättast att gå ensam för då tog jag inte lika mycket slut. Nu går jag gärna tillsammans och pladdrar samtidigt. Det är också härligt att plötsligt klara av. Jag känner mig väldigt privilegierad som har blivit av med en sjukdom som var väldigt hindrande. Många får aldrig den lyckan.
      Bra idé med att lägga en orm på fönsterblecket. Förutom att det hindrar fågeln kan det vara kul att se hur folk reagerar 😉 I alla fall så länge ingen blir svårt chockad.
      Glad midsommar till dig också!
      Kram

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s