Jag kämpar genom att ta ut mig och försöka förbättra konditionen. Nu, när jag och Nalle är ensamma på promenaderna, märker jag att jag inte har så bra kondition som jag trodde. Vi går ganska snabbt. Inte i det tempo jag gjorde innan leverproblemen satte igång men vi närmar oss. Min syster har frågat några gånger om det verkligen är bra att jag tar i så att jag kommer hem helt slut, flåsandes och med en kropp som värker och protesterar. Jag tror att det är bra. För säkerhets skull ska jag fråga när jag träffar min kontaktsköterska på torsdag men för att komma vidare behöver jag utmana mig själv. Jag har ju den där fjälltoppen att besegra andra veckan i augusti och dit ska jag. Att det värker bortser jag från så långt det går. Värken finns där men den är inte farlig och det händer inget förutom att jag får mer ont vid ansträngning.
Samtidigt njuter jag. Några morgnar har vi nu förlängt favoritpromenaden och har tagit oss runt hela den slinga som är ”hälsans stig” plus vägen fram och tillbaka dit. Det blir ca 5,5 km och enligt min app var den effektiva tiden 1 timme och 19 minuter. Det är alldeles för lång tid för att jag ska vara nöjd. Jag jämför med en runda på drygt 6 km som jag gick ofta för ett antal år sedan. Jag vet att jag någon gång gick den sträckan på 1 timme och 4 minuter (inkl pauser för hundarnas bestyr). Det tempot vill jag tillbaka till. Det är knappt 11 min/km (kanske ca 10 min/km om man räknar in hundpauserna) jämfört med dagens 14,4 min/km.
Nu ska ni inte tro att jag alltid vill ha koll på hastighet och längd. Det är nu, när jag vill få svar på hur jag ligger till, som jag kollar det här. Men tack vare min app i mobilen så kan jag ta fotopauser för det känner den av och räknar bort. Alla gånger vi stannar börjar appen räkna på en ny sträcka och sedan slår den ihop alla sträckor och visar, på en karta, hur vi har gått med antal steg och meter angivna. Jag är nöjd om jag tar mig upp på den fjälltopp jag har planerat att komma upp på och sedan följa leden en lite längre sträcka tillbaka. Det är mitt mål och om jag tar det lugnt klarar jag det nog redan nu. Men jag vill känna att det finns lite extra för att det ska bli riktigt bra.
I morse var det mulet men väderappen (det finns appar för allt) visade ingen regnrisk. Därför tog jag med kameran och jag hade tur. Det kom några droppar men inte mer. Först när vi var hemma igen kom det en ordentlig regnskur. Så pålitliga är väderleksrapporterna. Men det får man ha med i beräkningen. Jag tänkte att om det skulle börja regna så har jag alltid bajspåsar med mig och en sådan kan även skydda en kamera 😉
Vi gick sträckan åt motsatt håll idag. Vi kom alltså först ner till centrum och den del av Svartån som flyter där. Lite här och där längs ån syns vattenväxter. Den gula fick jag lära mig namnet på när jag såg på nyheterna för någon dag sedan. Sjögull, en växt som tydligen är på väg att ta över mycket av näckrosornas växtplatser och därför bekämpas på en del håll. Vad den andra växten heter vet jag däremot inte.
Rättelse: nu har jag lärt mig av Anki, som jag litar väldigt mycket på, att det inte är sjögull utan gul näckros. En googling bekräftar att hon har helt rätt. Det är bra med hjälpsamma bloggvänner 😀
Om jag av någon anledning skulle vilja ha en lägenhet här i Mjölby så skulle jag kunna tänka mig taklägenheten i något av husen som skymtar i vänster kant. De röda byggnaderna tror jag tillhör hembygdsgården. Den har jag ännu inte besökt men det blir säkert så småningom.
En liten bit längre bort såg jag en hel flock kanadagäss på andra sidan ån.
Under en fotopaus såg Nalle ett tillfälle till att sätta sig ner och bara njuta. Har ni sett en hund se mer fridfull ut och vara så helt i nuet. Jag lät honom sitta där och ha det bra en stund innan vi gick vidare.
Strax efter kom vi till en av två bra hundbadplatser längs vägen. En and sprang före Nalle ner i vattnet och jag trodde nog att den skulle simma iväg snabbt när Nalle kom i. Men hon la sig en liten bit ut och verkade inte ett dugg orolig för vad som skulle kunna hända. Jag gissar att hon har ungar någonstans i närheten och att hon modigt drar uppmärksamheten från dem. Nalle tyckte i alla fall att hon var spännande och visade tecken på att vilja leka. Men hon simmade i en halvcirkel runt honom och vände hans uppmärksamhet bort från den plats där ungarna förmodligen fanns. De är smarta de där fåglarna. Observera att det här bara är en gissning från min sida. Jag har sett storspov linka fram på vägen med till synes en skadad vinge för att locka bort oss från ungarna. När vi hade gått tillräckligt långt flög storspoven iväg, helt frisk. Därför tror jag att det kan vara ett vanligt beteende hos fler arter.
Vi fortsatte promenaden och jag motstod alla impulser att fota blommor. Därför dröjde det ett bra tag innan nästa bild togs och det blev Nalle-badar-bilder igen. Den här gången syntes inga spännande fåglar så han ägnade sig åt att släcka törsten. Det kan man göra på olika sätt. Man kan försiktigt doppa tungspetsen i vattnet och dra upp den med det vatten som kommer med, eller så kör man ner hela nosen i vattnet med munnen öppen och försöker ta en tugga av vattnet.
Plötsligt såg jag en silhuett som såg annorlunda ut mot de fåglar som brukar synas här. En häger tror jag att det är men vet inte vilken sort. Det var ganska långt avstånd och jag hann bara snabbt få upp kameran och trycka ner avtryckaren en gång innan hägern försvann så bilden blev som den blev. Men jag kanske får se den fler gånger och har bättre tur då.
Nu var vi på samma sida av ån som den flock med kanadagäss vi såg tidigare. De lät oss komma ganska nära men höll noga uppsikt över oss. Jag koncentrerade mig på den lilla familjen med mamma, pappa och tre små gässlingar. Farbror and var också med i den lilla gruppen och höll sig nära hela tiden. Även när de förflyttade sig. Jag såg inga andra änder just där så kanske kände han samhörighet med ungarna. De är ju i ungefär samma storlek. De här gässlingarna var de enda jag såg i hela gruppen.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Det är en gråhäger, den enda häger som finns i Sverige förutom tillfälliga gäster
GillaGilla
Tack för informationen 😀 Då kan jag med ganska stor säkerhet säga att jag ser gråhäger om jag någonsin ser en sådan igen 😉
GillaGilla
Den är relativt vanlig i södra Sverige så du lär se den igen 🙂
GillaGilla
Ja, det hoppas jag. Den kanske brukar hålla till just på den platsen. Jag ska hålla utkik 🙂
GillaGilla
När Herr Hund inte längre fanns och vi bara gick med Miss E insåg vi att takten nog hade varit ganska så avslagen ett tag men nu är vi på banan igen. Det är befriande att se hur Miss E med lätta steg och hög hals spänstar på och oftast är lika pigg när hon kommer hem som när vi gick. I dag var det i stället Husses rygg som bestämde promenadens längd. Härligt att du håller på att bygga upp din kondition men är du osäker så fråga kontaktsköterskan. Du har i alla fall en syster som håller bra koll på dig 😉
Jag tror du har helt rätt i din teori när det gäller andmamman. Säkert fanns det ungar längre bort och djur använder ofta taktiken att vilseleda. De har precis som vi en instinkt att skydda ungarna.
Som vanligt blev det härliga bilder från er promenad och Nalle är ju så fin han med!
Kram
GillaGilla
Det är nog vanligt att det blir så när man har en äldre och en lite yngre hund. Mitt i saknaden kan man i alla fall känna att man kan börja gå lite raskare igen och det gäller att hitta allt som är bra. Även om det kan ge lite dåligt samvete att tänka så.
Jag förstår precis hur du menar när du skriver om Miss E och hennes gångstil. Nalle är precis lika pigg och ivrig. När vi hade gått nästan hela rundan fick han ett tokinfall och började kuta runt och sedan har han varit ute och sprungit med sin matte följt av bollkastning som han aldrig tröttnar på. Han är ännu piggare än Kasper var som tolvåring så han kanske slår Kaspers livslängd 🙂
Trist med Husses rygg. Hoppas det är något som går över snart.
Jag är inte ett dugg orolig för att jag anstränger mig men det är bra att kunna säga till andra att det är helt ok 😀 Min lillasyster tror att hon är storasyster ibland. Så är det med kontrollfreaks 😉 Haha, nej det kanske var lite elakt skrivet. Hon bryr sig väldigt mycket och det uppskattar jag 🙂
Fåglar kan bli väldigt modiga för att skydda sina ungar och det gäller nog de flesta djurarter. Även oss människor. Jag vet att jag blev ett vilddjur när det gällde mina hundar så jag hade nog blivit ännu mer skrämmande om mina barn hade varit i fara.
Tack! Nalle är jättefin och superhärlig och jag är jätteglad att jag får vara med på ett hörn och ta del av honom. Lite hjälp är jag ibland också när matte är ute och reser 🙂
Kram
GillaGilla
Jag tycker du är duktig som kämpar på. Jag har världens sämsta kondis. Jag jobbar på fjärde våningen och tvingar mig själv att ta trapporna en gång om dagen men jag flåsar väldigt innan jag är uppe.
Jättefin bild på Nalle. Verkar han sakna Kasper?
När jag var i Japan såg jag en sidenhäger i en liten flod.
Kram
GillaGilla
Tack! Ibland kan jag vara ganska envis och jag har ju längtat länge efter att orka gå fort och långt 🙂
Att ta trapporna är en bra början. Du märker nog snart skillnad.
Ja, Nalle satte sig och såg så rofylld ut och han gör sig så bra där. Det är mycket lättare att fota en vit hund än en svart. Vi har inte märkt någon saknad hos Nalle. Men jag märkte inget på Kasper när min andra hund dog heller. De lever verkligen i nuet och det är väl tur att de inte sörjer. Men de var inte jättenära. De nosade på varandra någon gång ibland men mer än så var det inte. Kasper har aldrig varit särskilt lekfull.
Sidenhäger lär jag nog aldrig få se i Svartån så jag får nöja mig med gråhägern 😉 Den är också fin.
Kram
GillaGilla
Du är verkligen duktig! Bra att ha ett mål och jag är övertygad om att du kommer att nå den efterlängtade fjälltoppen 🙂
En härlig och lagom lång promenadslinga i underbar miljö – och underbara bilder! Nalle ser verkligen ut att njuta 🙂
Jag tror inte att det är sjögull på din bild, utan gul näckros – sjögullet har en annan gul färg och blomman ser annorlunda ut … dessutom mycket mindre blad. Den andra växten är pilört i alla fall …
Gråhägern får du nog se fler gånger … så du får säkert fler tillfällen att fota den.
Tack för promenaden!
Kram
GillaGilla
Tack! Det är inte svårt att vara duktig när man har längtat så länge 🙂 Jag tror att det enda som kan hejda mig från att nå mitt mål är sjukdom. Möjligtvis kan en veckas stormande och regnande också sätta käppar i hjulet men så hoppas jag att det inte blir.
Ja, jag gillar den rundan. Och snart ska den nog kännas alldeles lagom också. Men då måste jag kanske utöka lite till. Nalle får se till att hålla sig pigg och rask länge så att hans moster har en promenadkompis 🙂
Haha, det är ju typiskt när jag tror att jag har lärt mig något. Jag kollade faktiskt på google och tyckte, precis som du skriver, att blommorna såg lite annorlunda ut. Men jag tänkte att det finns säkert olika utseenden. Ungefär som med rosor. Jag har dessutom hört av någon att det inte finns gula näckrosor. Jag skulle ha litat på mitt synintryck när blommorna skiljde sig åt 😉 Tack än en gång för hjälp så att det blir rätt 😀
Jag ska hålla utkik efter gråhägern 🙂
kram
GillaGillad av 1 person
Så flotte bilder av kanadagjess. Jeg tror kroppen har godt av å bli brukt så det kjennes. Ikke alltid, men en skikkelig tur i ny og ne. Da er det så godt å komme hjem og kunne nyte resten av dagen.
GillaGilla
Tack!
Jag tror också att det är bra att anstränga sig lite. Efter flera år utan riktig motion behövs det verkligen. Och du har rätt i att det då känns extra skönt att komma hem, ta en kopp kaffe och sjunka ner i soffan en stund 😀
GillaGilla
Oj vad du kämpar på! Den där känslan av att tro att man har hyfsad kondis och sen upptäcka att det är fel har jag också upplevt. Gick ju mycket med min gamla hund men i ett tempo som inte var alltför raskt – trodde jag orkade gå hur långt som helst… men se när jag sen lånade syster ysters yrväder till hund så insåg jag att…. det kunde jag inte alls 😉
Den där fjälltoppen klarar du galant skulle jag tro!
Härliga foton – gillar verkligen fotot där Nalle sitter och filosoferar över livet. De är bra på att njuta av nuet våra kära djur!
GillaGilla
Haha, jag försöker i alla fall 😀 Jag har i alla fall mycket bättre kondis är för fem månader sedan 😉 Men bättre ska det bli. Jag kanske måste ta med i beräkningen att jag faktiskt är ett antal år äldre än när jag sist hade den ork som jag eftersträvar. Det är lätt att glömma det när man bara längtar dit. Du är alltså också på väg till ett liv med bättre kondis 😉 Bra för oss båda!
Ja, min envishet hjälper mig upp till toppen 😀
Tack! Nalle är jättefin på den bilden. Kanske för att han själv bestämde sig för att sitta där och för att ingen sa till honom att göra det. En riktig livsnjutare.
GillaGillad av 1 person
Nja, jag går nog för sällan i det tempot för att kondisen ska bli bättre. Mina egna promenader är betydligt lugnare och mer filosofiska 🙂 Gott nog tänker jag!
GillaGilla
Man ska göra på det sätt man tycker är mest njutbart 🙂 För mig varierar det men nu har jag ett mål att klara av.
GillaGillad av 1 person
🙂
GillaGilla
Men kära nån, du har ju en hel safari för dig när du går din morgonpromenad! Häger har jag knappt sett nån gång, gällingar (?) har jag inte sett i år. Dom var ju nästan halvstora redan! Att fåglar är smarta har jag vetat ett tag, man ska inte bli lessen om man blir kallad virrhöna, eller? haha
Jag läser en bok o fåglar just nu, en helt underbar bok där jag lär mig massor! Häpnadsväckande är bara förnamnet. Nu har jag råkat läsa nyaste inlägget först så jag vad som gäller med din app, men jag traskar dit och kommenterar!
GillaGilla
Ja, ibland har man lite tur 🙂 Jag kunde inte låta bli att googla gässlingar/gällingar och svaret blev att gässling = gåsunge och älling (utan g först) = ankunge. Det enda som kommer upp när jag söker på Gälling är en sjö i Lindesbergs kommun 😉 Men det är möjligt att det finns ett dialektalt användningsområde också. Du vet, jag och ord – måste bara ta reda på 😉
Haha, man kan ju säga både hönshjärna och virrhöna så de stackars hönsen har oförskyllt många fördomar mot sig. Men de och andra fåglar är intelligenta varelser, det har jag inga tvivel på.
Fåglarnas värld är fascinerande. I den smärtgrupp jag var med i tröttnade vi på att prata sjukdomar och anlitade en ornitolog som höll fågelkurs med oss i stället (vi läste om annat också för vi höll på i 10 år). Då lärde jag mig mycket mer än jag kommer ihåg nu och det var jättekul och väldigt spännande. Vi var ute och spanade på fåglar också så det blev inte bara teori.
Kram
GillaGilla
Vilken mysig promenadkompis du har. Ser så söt ut då han sitter helt avslappnad och tittar sig omkring. På tal om fåglar så hade jag fått nya gäster i mitt äppelträd på ön, de satt där och skrev som galningar till eller åt varandra. Hanens läte var mer enformigt medan honans var helt annorlunda. ska kolla fågelboken om jag hittar den. Kul att lära sig vilken art det är men tyvärr stannar den infon inte så länge i mitt huvud 🙂
Fina foton!
Kram
GillaGilla
Det är bra att jag kan låna Nalle på mina promenader. Eftersom hans matte själv säger att hon är hans mamma så är jag ju hans moster. Kasper var lika självklart hans kusin 🙂 Nalle kan verkligen se ut att riktigt njuta av att bara vara. En väldigt bra förebild.
Spännande med fåglarna. Berätta gärna om du kommer på vad det är för art. Jag gillar fåglar och har lärt mig lite men det är ändå som en droppe i havet. Funderar på att gå en kvällskurs till hösten. Får se om det blir så eller om jag har fullt upp med annat 🙂
Tack!
Kram
GillaGilla
Vilka fantastiska bilder du tar <3. Kom ihåg att ta det lugnt i sjukdomen också. Man måste få läka ❤
GillaGilla
Tack, så snällt sagt 😀
Jag har tagit det lugnt så länge p g a min sjuka lever så nu, när jag har en ny, är det svårt att hålla tillbaka. Men det är ok att bli trött och andfådd. Jag måste bara tänka på att jag fortfarande inte får lyfta tungt eller på annat sätt överanstränga magen. Men snart finns inte heller de restriktionerna 🙂 Värken är inte mycket att göra något åt. Den finns där och det har jag lärt mig leva med. Men jag har inte fått några restriktioner alls när det gäller den. Rörelse är tvärtom bra 🙂 Jag kan alltså fortsätta kämpa 😀
Tack för din omtanke ❤
GillaGilla