Det här blev min favorit

Halvsju gav vi oss iväg i morse. Innan vi gick hade jag kollat kartan på ”hitta.se” för att se om jag kunde få tips om nya promenadvägar. Jag såg att vi kunde följa Svartån åt motsatt håll mot igår och att vi efter en lagom sträcka kunde ta oss över och gå tillbaka på andra sidan. Jag fyllde termosflaskan med vatten till Kasper ifall det skulle vara svårt att ta sig ner till ån. Nalle är i Norge över helgen så det var bara jag och min hund som gav oss ut på nya vägar.

Tyvärr så kommer vi inte undan att gå på asfalt i ca 10 min först men när vi kom fram till vår planerade rutt upptäckte jag att vi skulle gå ”Hälsans stig”. Den har jag vandrat på förut men då i Boulognerskogen i Gävle.

DSC_0084

Vi gick på en fin gångstig längs med ån, som tyvärr är dold av träd och sly.DSC_0087

Jag försökte mig på att använda sportfunktionen igen men jag tror att jag måste läsa mig till hur den ska användas. Något fel gör jag. Jag funderade på om jag måste hålla kameran stilla men då försvinner motivet ur bilden. Det blev i alla fall bättre än om jag hade använt någon annan automatisk funktion 😉 Det kan ju också vara så att det inte blir bättre än så här med min kamera och på lite avstånd.DSC_0089

En liten öppning i skogen och där jag ser en skräpig grillplats ser Kasper något att släcka törsten med.DSC_0095

Naturligtvis följde jag snällt med min hund när han med bestämda steg travade ner till vattnet. DSC_0098

Ån slingrade sig fram och ibland kom vi nära och kunde njuta av grönskan som speglar sig i vattnet. DSC_0105

Vi passerade en stor hundrastgård och kom lite senare fram till ett vägavsnitt med staket på båda sidorna. Jag trodde att vi skulle komma förbi ett hus…

DSC_0106

…men på ena sidan vilade några får, kanske en liten familj…

DSC_0120

…och på sidan närmast ån skyddade gärdsgården en stor ek.DSC_0109

Alldeles innan vi kom fram till den lite större väg som korsar ån, passerade vi några små hus i en välskött omgivning.

DSC_0125

Vi behövde bara följa asfaltsvägen en liten bit, kanske ca 50 m, innan den här lite smalare stigen förde oss tillbaka mot centrum.DSC_0131

Plötsligt låg ett reningsverk mellan Svartån och vår stig. Nu vet jag var det finns också. Det är mycket större än bilden visar och fler byggnader ligger bredvid. Men de var så fula så de platsar inte på min blogg 😉

DSC_0133

Strax efteråt hittade vi fram till ett koloniområde och jag förstod att vi snart var i utkanten av stan. Jag hade lite koll på mobilen också, där jag hade kartfunktionen från ”hitta” framme. Den tog jag fram när jag blev lite osäker då gångvägen delade sig.

DSC_0134

Längs vår promenadväg såg vi stora, vackra ekar lite då och då. De är fortfarande lite exotiska för mig och jag blir imponerad av de gamla träden.

 

När min vovve sätter sig precis bredvid en lupin kommer naturligtvis kameran fram.DSC_0136

Det dök hela tiden upp nya fina fotomotiv och ni ska veta att jag har sållat ordentligt. Visserligen är det samma å hela tiden men naturen varierar runt omkring. Allt speglas så fint i vattnet.DSC_0166

Rätt som det var vände Kasper tvärt åt sidan. Han hade upptäckt ännu en fin öppning och en liten stig ner till vattnet. En törstig vovve tar alla chanser. Bra för hans del att han har ett 5 m flexikoppel. Jag tog mig också ner så småningom och satte mig en stund på en sten. Men den här tanten har nyligen fått veta att hon är benskör i ländrygg och precis på gränsen i höger höft så nu gäller en viss försiktighet. Kan Kasper så kan jag tänkte jag och det kunde jag. Man får inte vara dumrädd. Jag ska ju upp på en fjälltopp i augusti så det här är väl inget 😉

DSC_0149

Efter vilopausen och ännu en stunds promenad kom vi fram till en grillplats. Inte långt härifrån ligger ett bostadsområde så kanske har de gemensamt fixat det här. Eller så är det kommunen som tycker att en allmän grillplats passar bra. Jag säger inte emot.

DSC_0167

Aklejor växte i mängder både på och runt vår tomt i Optand. Jag har inte sett några här nere så gissa om jag blev glad, och lite nostalgisk, när jag hittade de där. Jag tycker att de är så vackra.

 

Här är vi mittemot den plats där Hälsans stig börjar.DSC_0196

Vi ska bara gå över bron så är vi i slutet av den fina delen av promenaden och kan påbörja den sista etappen hem.

DSC_0197

Då plötsligt tog Kasper slut. Han satte sig på en gräsmatta och han sätter sig inte bara sådär i första taget. Jag plockade fram termosen med vatten och hällde upp i mullemuggen. Han drack lite grann men det var uppenbarligen inte vätskebrist som var problemet. Det var varmt, svagt uppåtlutande asfaltstrottoar och inte lika roligt och spännande längre. Vi är väldigt lika i det avseendet. Vi vill ha natur och inte stadsmiljö att vandra i. Mjukt underlag för tassarna ska det vara. Jag lät honom sitta en stund men sedan manade jag på honom och i sakta mak tog vi oss hemåt. Det som tog 10 min ner till ån tog dubbla tiden när vi långsamt gick uppför vägarna hem.

DSC_0201

När vi hade passerat tunneln under järnvägen kom vi fram till ett buskage och en stubbe där ett gråsparvspar satt. De satt i varsin ände av stubben så det fick bli två bilder för att inte få ett långt kort med en pippi längst ut i vardera kanten. Ni kanske inte tror mig när jag säger att även gråsparvar är exotiska för mig. Vi hade bara pilfinkar där uppe i mina förra trakter. Skillnaden syns tydligast om man tittar på deras kinder. Där har pilfinken en fläck som gråsparven saknar.

 

Den här blicken följde Kasper länge och väl och den krökta ryggen var i samma läge tills vi hade hunnit långt bort. Den ville helt klart inte bli kompis med oss.

DSC_0213

Hemma!!! Jag var inte särskilt trött men Kasper var nog ganska nöjd med att få komma in, få lite godis och gå och lägga sig.

DSC_0215

Den här rundan blev genast min favorit. Här skulle jag kunna gå varje morgon, i alla fall en period. Synd bara att vi måste gå en bit för att komma dit. Hela promenaden tog ca en timme och 45 min. Jag tror att jag skulle kunna gå samma runda på lite drygt en timme om jag gick ensam, utan både hund och kamera, men en del av tjusningen är ju att se och uppleva och glädjen i att se min hund njuta i vattnet var en stor del av upplevelsen.


  1. Vilken härlig vandringsstig! Vacker miljö och massor att titta på!
    Ekar är alltså ovanliga uppåt dina hemtrakter? Här finns de gott om dem och på sina håll kan man se riktigt rejäla bjässar, den jag fotat i inlägget från Kalvnäset (https://utsiktfraninsidan2.wordpress.com/2018/05/21/kalvnasets-naturreservat/) behöver man nog vara tre eller fyra personer för att nå runt stammen på.
    Värmen tar väl på rejält på en hund som uppnått sådan aktningsvärd ålder som Kasper. Jag tycker han orkar väldigt mycket med tanke på hur länge han varit med 🙂

    Gilla

    • Ja, tänk så mycket jag inte visste om min nuvarande stad. Det finns pärlor här också 😀
      Jag har aldrig sett en ek i Jämtland. Jag vågar inte säga att de inte finns men om de finns så är de väldigt få. Likadant med kastanj, bok och en del andra träd som jag inte kommer på nu. Lönn är också ovanlig men jag har sett några blodlönnar i trädgårdar. Ja, det finns väldigt stora och väldigt gamla ekar, det har jag förstått. De är mäktiga.
      Kasper gick på så bra ända tills vi kom tillbaka till asfalten och uppförslutet. Då var det nog helt enkelt inte kul längre och då kände han att det var jobbigt. Jag har lite svårt att vänja mig vid att det är så för han pinnar alltid på när vi går iväg. Men jag tror att han samtidigt gillar våra promenader och han vill alltid följa med 😀

      Liked by 1 person

      • Det finns nog någon ”växtgräns” där det ändrar sig och andra arter tar över.
        Det är väl härligt att han tycker livet är kul än – och med ålderns rätt måste han få protestera en aning 🙂

        Gilla

      • Ja, men jag tror inte att den gränsen är som den brukar i år 😉
        Jag imponeras ständigt av Kasper men samvetet gnager lite när han blir väldigt trött på slutet. Då önskar jag ibland att jag orkade bära honom.

        Liked by 1 person

      • Nej så är det nog, allt har liksom förskjutits. Nu blir det nog fler fästingar norröver också dessvärre – de gillar ju ganska mycket värme (även om de kanske inte är som aktivast när det är så här varmt).

        Liked by 1 person

  2. Vilka underbara bilder från er härliga långpromenad. Men kanske var den i längsta laget för Kasper. Jag vet att Herr Hund ansträngde sig och inte gav upp men det påverkade hans värk negativt så vi fick korta ner. Ibland vill hundar mer än vad de kan…

    Kram och ha en god kväll!

    Gilla

    • Tack, den var jätteskön men jag har också mina samvetskval när det gäller Kasper. Kanske är jag lite självisk som drar iväg långt nu bara för att jag själv mår så bra. Men det är svårt att riktigt veta hur jag ska göra. I torsdags kortade jag ner lunchrundan för mig och Kasper. Min syster och Nalle började promenaden med oss men fortsatte en längre runda. Jag ville ta hänsyn till min hund i värmen mitt på dagen men hela vägen hem vände han sig om och tittade efter de andra och stretade emot lite. Man får inte dela på flocken och Kasper är till stor del vallhund. Det är nog lite som du säger, att han inte vill ge upp och försöker att inte visa sig svag. Det är nog upp till mig som flockledare att ta ansvaret att låta honom få kortare promenader. Jag har tänkt så många gånger men när han är så pigg och vill iväg så är det precis som om jag lurar mig själv till att tro att han plötsligt har blivit starkare. Jag behövde nog en liten tankeställare så tack för att du gav mig den 🙂 även om det kanske inte var menat så 🙂
      Kram

      Gilla

      • Nej, det var det inte utan jag delade bara mina egna erfarenheter men nu när du skriver det så inser jag med facit i hand att jag borde fått en tankeställare tidigare för egen del. När vi promenerade med båda hundarna så drog liksom Miss E med Herr Hund men vi borde kortat ner promenaderna lite tidigare. Men det ska mycket till för att en terrier ger upp 😉 Nu är jag bättre på att läsa av Miss E. hon är förvisso bara tio år men jag ser tydligt att när det är riktigt varmt så trivs hon bäst när långrundan sker på morgonen.

        Kram

        Liked by 1 person

  3. Vilken fantastiskt härlig promenadslinga du hittat – förstår att det blev en favorit! Mycket att titta på och skön miljö att njuta av och vilka härliga bilder!
    Jag vill inte ge dig dåligt samvete, men eftersom jag själv har en nästan livslång erfarenhet av hundar så vet jag att det är så de funkar – de vill så mycket mer än de orkar och vill inte visa sig svaga … kanske blev det lite långt för Kasper …
    Ha en fin söndag!
    Kram

    Gilla

    • Ja, det var en bra runda av flera skäl. Jag fick ögongodis och en lyckoupplevelse, Kasper hittade vatten att gå omkring och dricka i och massor av nya dofter. Nackdelen är att den ligger en bit bort och speciellt hemvägen tar musten av Kasper. Ska jag då ta bilen den korta biten för att kunna gå där eller ska jag strunta i den rundan? Det lutar nog åt att den rundan får vänta tills jag måste gå ensam eller om jag och syrran byter hund någon dag. Hon gillar inte morgonpromenaderna så då måste hon tvinga sig upp 😉 Jag har många gånger tänkt tankarna om Kaspers vilja att visa sig stark. Jag har t o m skrivit om det en gång. Men han lurar mig alltid genom att trava på framför mig en lång del av promenaderna och då intalar jag mig att det är all motion som har bidragit till att han är så pigg och frisk. Det är lätt att ta till sig de tankar som man själv tycker passar bra. Men det är bra att både du och Znogge får mig att tänka till ytterligare ett varv. Eftersom jag redan vet att hundar fungerar så men ändå på något sätt förnekar det så behövde jag få era åsikter. Jag insåg att det är precis så det är, även om jag också inbillar mig att han lever upp av att komma ut, att det håller igång både hjärta och livslust. Men vi ska inte sluta gå. Vi ska återgå till de något kortare rundorna som är under en timme. På dagen går vi alltid ännu kortare promenader men nu ska matte ta sin ledarroll på allvar och anpassa promenaderna efter sin hund. Om man ser till mina egna medicinska behov så har jag redan kommit tillbaka till ganska god kondition och jag kan bibehålla den även med något kortare rundor.
      Trevlig Mors dag 😀
      Kram

      Liked by 1 person

  4. Åh vilken härlig runda och man fick verkligen känna att man var med på hela rundan. Kasper är duktig som ändå orkar. Man borde ha hund så man kommer ut på rejäla rundor. Det får bli när jag blir pensionär!
    Kram

    Gilla

  5. Den var verkligen härlig och jag tror att både Kasper och jag gillade den, tills han blev lite för trött.
    Jag tänker helt annorlunda. Jag har haft hund en stor del av mitt liv och när jag nu är äldre ska jag vara fri och obunden och då kan jag inte ha en hund att anpassa mig efter. Vi får väl se om jag klarar av att vara hundlös mer än några år 😀 Men än så länge har jag min kompis och det har jag nog ett bra tag till 😀
    Kram

    Gilla

  6. Vilken underbar promenad och vilka fina foton du fått till. Så trevligt! Det där med att dricka så fort det erbjuds gillar min Eddie också. Han kan nosa upp vatten på flera hundra meters håll när vi är ute och går och han är lös. Dricker och badar samtidigt. Ek är ett vackert och majestätiskt träd, jag gillar när eken har sina ljusa fina nya blad.
    Ha en fin måndag!

    Kram

    Gilla

    • Det var den finaste promenadväg jag har hittat här så det är lite synd att det blev lite för mycket för min hund. Han visade inga tecken på trötthet förrän vi kom tillbaka till asfalten men då märktes det tydligt att han var väldigt påverkad. Den rundan får vänta eller så får jag gå utan hund och ta en kortare runda med honom. Kasper har alltid älskat vatten och att simma efter sin älskade frisbee. Vi bodde länge vid Storsjön och varma sommardagar avslutades promenaderna med lek i vattnet 😀 Lycka för både hund och människor. Den golden vi hade då nöjde sig med att långsamt vandra omkring med vattnet i maghöjd medan han drack och njöt 😀
      Ja, eken är verkligen pampig. I alla fall de riktigt stora. De nya små träd som kommer är mer söta med nya blad i olika grön/gul/röda skiftningar.
      Detsamma till dig!
      Kram

      Gilla

  7. Tack för den ljuvliga promenaden, för aklejor, för sparvar, för ovven, för ån, för ekarna inte minst! Sådana stora lövträd är ovanliga att se här också. Värmen går hårt åt våra fyrfota vänner, är man sen också en äldre vovve så blir det drygt,. Vi gick en mycket långsam trimbingo idag, en kilometer tog väl nästan halvtimmen…men man måste ju stanna vid stationerna och man måste stanna och fota. Efter kl elva är det olidligt varmt. I skogen är det myggigt så det är inget alternativ. Nu tror jag jag ska läsa vidare, har nog missat mer än ett inlägg

    Gilla

    • Det var så lite, jag njöt rejält av hela promenaden 😀
      Tjock päls och att bara kunna svettas genom tunga och trampdynor är ingen bra kombination i värmen.
      Hihi, kameran gör alltid att allt tar längre tid och jag tror att våra hundar uppskattar de små pausarna 🙂 Jag försöker undvika skogen på morgnarna då det är mest mygg men på dagen brukar det vara mer ok. Jag försöker hitta lite skugga att gå i men det är inte lätt överallt. Jag hade inte skrivit mer på några dagar så du hittade nog inget mer just då 😉

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s