Vädret har nog alltid varit det vanligaste samtalsämnet och fortfarande kommenterar vi det när vi möts. Men jag har vid flera tillfällen under senaste veckan upplevt hur ovationer och superlativer över det härliga vädret mynnar ut i funderingar på om det verkligen är bara positivt att det är en tidig sommar. I vanliga korta samtal, vid t ex möten där man är på väg åt olika håll, har det plötsligt börjat dyka upp allvarliga tankar och farhågor. Senast i morse pratade jag med en granne om hur härligt det är med sommarvärmen och efter att först ha strålat ikapp av glädje blev våra miner snart lite mer allvarliga och tveksamma. Är det verkligen bra att det är så här? Här i bloggvärlden ser jag också en del bekymrade funderingar, ofta bara i förbifarten, när ämnet handlar om vädret men även lite mer utförliga funderingar.
Medvetenheten ökar och klimatpåverkan har blivit ett ämne som diskuteras överallt och i alla sammanhang. Det är bra för det behövs. Jag är inte särskilt kunnig i ämnet men känner ändå en viss oro. Det vet jag att de flesta av er andra också gör. Många av oss försöker att dra vårt strå till stacken och även om det känns lite futtigt så är lite bättre än inget. Jag tänker inte räkna upp vad jag bidrar med och jag är inte duktigare än någon annan. Så småningom kanske alla de ”borde” som vi har övergår i ”ska” och det gäller i högsta grad mig också. Jag tror att det faktum att det har blivit ett så vanligt samtalsämne gör att vi påverkar varandra till att göra mer.
Jag kan ändå inte låta bli att njuta av det sköna vädret. Jag och hundarna går iväg på våra morgonpromenader före kl sju och då är det fortfarande relativt svalt. Idag fortsatte vi undvikandet av skog och mygg och gick igenom några små grönområden innan vi kom till trottoarer och asfalterade gångbanor.
Asfalt är inget kul så jag hoppar över de bilderna och visar att vi så småningom kom fram till en grusväg som jag misstänkte skulle föra oss in mot centrum och ner till Svartån. Än så länge var vi alla pigga och vandrade på med pigga ben.
Lite senare kände förmodligen Kasper lukten av vatten för han drog iväg åt sidan och mycket riktigt, där borta syns en liten smal del av ån. Jag ville inte ge mig ner genom lite högre gräs och jag visste att vi närmade oss bättre platser för att fylla på vätska. Jag bar med mig en liten ryggsäck med en termos med vatten och en kåsa som hundarna kunde dricka ur men det tänkte jag spara lite till.
Mjölby har en motorcykelklubb och det är tydligen här de håller till.
Här närmar vi oss drickamöjligheter men lite till får hundarna vänta. Där, på andra sidan, ligger badhuset.
Där, äntligen, kan törsten släckas. Vi ska bara gå över den lilla bron och sedan är det fritt fram. Det här området håller på att snyggas upp eftersom det står alldeles nybyggda lägenhetshus en liten bit utanför bilden. Förut var den här ytan samlingsplats för ortens A-lag. Jag vet i och för sig inte hur det är nu men det var väldigt välstädat och rent till skillnad mot förut.
Gissa vem som inte tvekade en sekund. Han satte direkt kurs mot vattnet och småplumsade ner för den lilla höjden och började dricka och bada. Nalle, som jag trodde skulle bli ivrigast, tyckte att vattnet var lite för djupt och att det var för högt att hoppa i från den lilla kanten. Han såg lite rädd ut och inte blev det bättre när han snubblade från kanten och ner i vattnet. Han nästan flög upp på land igen och sedan ville han varken dricka eller bada mer. Kasper gick länge runt i vattnet och njöt. Skönt för en svart vovve med svalka en varm morgon.
Vi gick en liten bit till och här är vi nästan inne mitt i centrum.
Kasper hittade en ny badplats men Nalle ville fortfarande inte gå fram till vattnet. Han verkade inte speciellt trött, varm eller törstig så kanske hans vita päls och relativa ungdom hjälpte honom.
Gästisparken. Här hålls gratiskonserter vissa onsdagskvällar hela sommaren. Jag har inte orkat ta mig hit för att sitta och lyssna tidigare men i år hoppas jag att jag tar mig ner någon gång. Jag skulle gärna komma hit när bröderna Rongedal uppträder men då är jag tyvärr ute och flänger på annat håll. Kanske blir det i stället Lina Hedlund (Alcazar) som får äran av ett besök av mig. Eller kanske ett storband. Någon onsdag när vädret är skapligt tar jag med mig en brassestol och sätter mig på lagom avstånd från scenen.
Jag såg inga fågelungar men kanske är de snart på gång.
En Kanadagås gör inga gässlingar men kanske gömmer sig en partner någonstans. Det är kanske t o m så att det finns ägg som den andra partnern ruvar på.
Stadsduvan sitter uppflugen på ett staket och tittar ut över världen.
Hmm, helt klart ett konstverk men om det föreställer något vet jag inte. Kanske finns det en skylt men hundarna drog iväg åt motsatt håll och jag brydde mig inte om att få tillbaka dem. Om jag tittar noga kanske jag kan urskilja något som påminner om en bock längst ner men vad han i så fall bär på kan jag inte förstå.
Så fel jag hade. Jag googlade och hittade den här texten bredvid en bild av denna staty: ”Pärlfiskaren” heter fontänen i koppar från 1971
i stadsparken. Det är Elis Nordh som har gjort denna.
Ända fram till 1930-talet bedrevs pärlfiske i Mjölby.
Jag blir inte så mycket klokare av texten men jag läser på en annan plats att vattnet inte har varit påkopplat på länge. Kanske blir det tydligare varför den heter som den gör om vattnet rinner genom den.
Vi vek av från ån för att börja ta oss hemåt och vi passerade Mjölbys kyrka. Jag har inte varit där inne och kommer förmodligen inte att gå in där framöver heller. Jag kan tycka att det är rofyllt och vackert i kyrkor men lite känns det som om jag har avsagt mig rätten att besöka kyrkor när jag sa upp mitt medlemskap i svenska kyrkan.
Där borta ligger de morgontomma centrala delarna av Mjölby. I mitten en bit bort ligger stans galleria, Kvarnen.
Vi letade upp lite skugga för nu var det dags för en vätskepaus. Trötta och törstiga hundar drack ivrigt ur ”mullekåsan” som något av barnen lämnat kvar.
Vi vilade en stund, jag på en bänk vid sidan om och hundarna i gräset. Lite längre fram jobbade en humla vid en blomma men i den lilla blomman syns redan en annan liten besökare. Undrar om han undviker just den knoppen för att den är upptagen eller om han struntar blankt i myran eller spindeln eller vad det än är för någon filur.
Vi gick igenom tunneln under järnvägen och gick långsamt i den svaga uppförslutningen på väg hem. Jag tänkte tillbaka till för bara fem månader sedan då jag hade väldigt kämpigt med att gå uppför den korta biten hem. Nu har jag inga som helst problem men Kasper var trött och vi gick i hans takt. Jag vet ju hur det är och vill inte stressa på honom.
Där framme syns äntligen vattentornet och då är vi nästan hemma.
Med bad- vätske- och fotopauser tog morgonens promenad en och en halv timme och den svalka som kändes när vi påbörjade promenaden hade helt försvunnit. Jag kunde ta av mig koftan men åminstonde en av mina stackars promenadkompisar skulle nog gärna ha sluppit den sista backen.
Det blev ett gäng blomfoton också och här kommer alla i en klump.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Fantastiska bilder! Jag tror inte det fina vädret och värmen har med klimatförändringar att göra, förra sommaren var tråkig, temperaturen gick knappt över 20 grader på min semester. Men jag vet om ifall medeltemperaturen stiger så är det inte bra. Själv känner jag mig nöjd över att ha sålt min bil och vara med i en bilpool med elbilar. Och så åker jag mycket tåg!
Kram
GillaGilla
Tack! Alldeles för många bilder och det måste nog till en skärpning på den fronten snart 😉
Just den värme som vi har nu kan lika gärna bero på normala variationer men samtidigt sa de på rapport att maj slår värmerekorden sedan mätningarnas början. Det är nog de återkommande förändringarna som vi ska oroa oss för och inte de kortvariga variationerna. Men det är inte lätt att veta hur det är utan att ha kunskaperna.
Kram
GillaGilla
Ja nog funderar man lite över vädret och klimatet alltid. Det känns som om något förändras på något vis. Sant eller inte men jag är nog lite bekymrad jag också.
Jag sitter här nyss hemkommen från en tur i skogen – herrejösses vad mycket mygg. Jag förstår verkligen att du undviker skogen vid dina promenader. Vi blev helt överfallna och det kommer nog att klia bra när det är sängdags.
Trots oron för klimatet kan jag ändå inte låta bli att tycka att det är ganska härligt nu, lite regn för att få bort dammet och pollenet skulle inte skada men annars är jag rätt nöjd med ordningen (om än lite orolig som skrivet).
GillaGilla
Jag tror nog att oron är befogad och kanske är vi för lite oroade. Jag tror inte på att sprida skräck, det blir bara kaos, men det är lite för lätt att skjuta problemen åt sidan och vara nöjd med att man sopsorterar och använder tygkassar. Som jag skrev så är jag inte bättre än någon annan så kanske är det mest mig själv jag vill peppa till lite mer engagemang 😉
Rekordvärme och ovanligt mycket mygg – hur går det ihop? Ska det inte vara mycket vatten i markerna för att myggorna ska föröka sig? Men det kanske var snösmältningen som skapade förutsättningarna.
Jag håller med om att det är skönt och vi måste få njuta när det är så. Det går att både vara miljömedveten och att ha det skönt 😀
GillaGillad av 1 person
Jo du har nog rätt i det. Det finns nog all anledning att oroa sig och, kanske framför allt, fundera lite på hur man själv kan påverka.
När det gäller myggen är det inte så konstigt egentligen. Mycket snö och tidig värme = mygg. Även om det är oerhört torrt i markerna så står det fortfarande gott om vatten i ”sänkorna” i skogarna – finfina odlingsmarker för myggen! Jag såg nu i kväll att många håligheter fortfarande var vattenfyllda – däremellan är det torrt som fnöske.
GillaGilla
Här finns det inga vattensamlingar där det fanns gott om vatten förut. Allt är torrt och därför är det lite underligt. Men det finns kanske sänkor med vatten längre in i skogen där jag inte har varit.
GillaGillad av 1 person
Oj, så många fantastiskt vackra bilder i detta inägg! Klimatförändringarna måste man ta på största allvar men fastän temperaturen när stiga så tycker jag att somrarna har blivit svalare och svalare här. Dock är jag inte så insatt men inser att vi bara har ett jordklot och att resurserna är begränsade och det måste vi ha i åtanke.
Kram och god kväll!
GillaGilla
Tack! Jag tänker varje gång att jag måste bli bättre på att välja ut bara några få bilder men i stället tenderar det att hela tiden öka 😉
Jag har svårt att avgöra hur klimatet här i Östergötland är i förhållande till tidigare. När jag flyttade från Linköping 1980 tänkte jag inte så mycket på sådant och oftast minns man bara det som var fint 😉 Nu har jag bott här i fyra år och en så här varm majmånad har det inte varit förut. Men enstaka värmeperioder säger nog inte så mycket. Däremot har vintrarna, förutom den senaste, varit mildare med många tö- och isperioder i Jämtland och det är skillnad mot förr. Jag vill tro att det finns hopp för världen och att klimatarbetet går åt rätt håll. Vi får fortsätta med det vi gör i det lilla och kanske lägga till nya saker vartefter 🙂
Kram
GillaGilla
Haha, jag och kyrkan har ett intrikat förhållande. Jag gick ur kyrkan för några år sedan, dels för att jag inte har någon stark tro men mest för att det blev billigare så, helt krasst. Jag kände inte behovet av att ha kyrkan i mitt liv. Det gäller fortfarande, men nu jobbr jag ideellt på församlingens loppis. När jag fick frågan sa jag att är det verkligen lämpligt, jag är ju inte ens medlem, men eftersom behovet var stort godkändes även en svikare…Angående miljön håller jag med, man blir allt lite orolig när inte vädret är ”normalt”. Mest tänker jag på kommande generationer och hur arga de kommer att vara på oss som inte gjorde mer för att rädda planeten…Jag lämnar ett väldigt litet miljöavtryck har jag kommit fram till genom test, men det beror bara på att jag inte har råd att resa eller ha bil! Alltså inget som jag kan skryta över att jag valt…Det är verkligen komplext, men jag tycker ändå att de som har råd ska miljökompensera, alltså flygresor, medan vi som bor på landsbygden utan kommunikationer ska undantas från straff för att vi är tvungna att använda bilen…
Ja ämnet var nog för stort att kommentera här och nu, men tack för tråden
GillaGilla
För min del var det brist på tro, ekonomi och en del irritation över var en del pengar hamnade. Jag tvekade länge eftersom kyrkan även gör väldigt mycket gott. Till sist var det ändå min ateism som avgjorde. Jag tycker inte att du ska känna dig som en svikare utan de som tar emot din hjälp ska vara glada för att du vill ge den 🙂 Högmod är väl en dödssynd och att inte anse att någon är värd att ta emot hjälp från, det är väl snobbism, arrogans, överlägsenhet och allt annat som ryms inom begreppet högmod. Jag tror nog att de faktiskt glatt och tacksamt tog emot din hjälp men jag förstår din egen känsla av att inte höra dit. Jag känner ju samma sak 😉
Kommande generationer är nog redan till viss del arga på oss lite äldre. Jag har fått uppfattningen att det är mer bland dem som det här tas på riktigt allvar. Mina tre barn är just nu alla av uppfattningen att de inte ska bidra med en ytterligare generation men vi är alla ändå bekymrade över vad vi gör med vår jord. Jag lämnar nog ett större miljöavtryck än du eftersom jag kör bil. Jag önskar att det fanns fler möjligheter till tågcharter, som det fanns tidigare. Då skulle jag gärna välja det alternativet om det var möjligt. Det kanske inte funkar till Island, som är mitt första planerade resmål utomlands, men till övriga Europa (utom Kanarieöarna) skulle jag gärna ta tåget.
Det finns massor att fundera på och göra och de flesta av oss ökar på miljömedvetenheten lite vartefter. Det ger hopp 😀
Kram
GillaGilla
Visst är det oroande med eventuella klimatförändringar – och självklart måste vi försöka hushålla med resurserna som står till buds.Jag tänker mycket på detta, men samtidigt har ju klimatförändringar funnits under hela världshistorien – allt går som i cykler och varmare och kallare perioder avlöser varandra. Det som oroar är att det går så fort nu – och vi här i Sverige är inte de som snabbast får lida av en varmare medeltemperatur och höjda havsvattennivåer. Att antalet människor dessutom ökar i allt snabbare takt med utarmning av åkermark som följd är också olyckligt.
Allvarliga frågor som mal i huvudet, men samtidigt finns alltid ett hopp att det trots allt inte är så illa som det ser ut.
Underbara bilder från din promenad – det är fint där vid Svartån! Det blev en riktig långpromenad 🙂 Inte alls för många bilder! Så det så!
Kram
GillaGilla
Jag vet att du har funderat mycket på det här och du har också skrivit om det. Ju fler som tar upp ämnet, utan anklagelser mot andra, ju bättre är det. Jag tror på att påverka genom att övertyga, inte att skuldbelägga, och genom att skriva om det blir det kanske en påverkan av något slag. Det verkar som om ämnet engagerar. Just när det gäller höjda havsnivåer och folkökning tänker jag ofta på vart alla framtida klimatflyktingar ska ta vägen. Vart är de välkomna?
Precis som du är jag ibland riktigt bekymrad men känner också samma hopp. Jag vill tro att vi löser det.
Tack, det finns en hel del fint här i krokarna och nu kan jag upptäcka mer och mer… 😀 Tack för att du gärna ser mina bilder. Jag tänker ibland att så långa inlägg, med massor av bilder, är det ingen som orkar med. Men om jag tänker att min blogg till stor del är min dagbok så känner jag lite annorlunda. Då får bilderna gärna vara där 🙂
Kram
GillaGilla
Härlig promenad jag fick följa med på. men…..ja må ju säga att jag tycker den statyn var osedvanligt jätteful
GillaGilla
Hahaha, jag håller med dig helt och hållet om statyn. Jag kan inte för mitt liv förstå hur någon kan se en pärlfiskare i den 😉
Promenaden var verkligen härlig och jag ger mig ut på nya väger varje dag nu 😀
GillaGilla