Jag älskar att vara ute i naturen. Det spelar egentligen ingen roll om det är öppna fält med sjöutsikt, klippor vid havet, fjällnatur eller någon annan vacker natur. Bara det är lugnt och skönt och jag kan känna harmoni. Här, där jag bor nu, är det skogen som är mitt andningshål eftersom den finns så nära. Jag kan promenera med kamera och göra små fotopauser när ett motiv lockar, eller bara gå där i mina egna tankar och låta dem hitta de ämnen de vill. Oftast är det en ren njutning.
I morse hängde jag kameran över axeln med tanken att jag skulle fota blommor och knoppar i träd. Den här tiden finns det mycket att fastna vid och som vanligt blir det alldeles för många foton trots att jag gallrar.
Jag hade inte blicken fäst i trädhöjd hela tiden. Jag måste ju titta var jag satte fötterna och emellanåt fick jag syn på något i markhöjd också.
Efter drygt halva promenaden tog batteriet slut (jag glömde kolla det innan jag gick) och i stället för att leta fotomotiv satte tankarna igång. Ämnet de behandlade i dag var stort – livet. Där kan man fundera hur mycket som helst och allt får inte plats här. Jag hann tänka både på fruktansvärda sidor av livet och alldeles fantastiska delar av livet. Som så många gånger förut hamnade jag ändå till sist i tacksamhet och glädje över att jag har det så bra som jag har det.
Lite småleende tänkte jag på en del personers reaktioner när de hör min historia. När de får höra anledningen till att jag bor med min syster och om allt jag senare varit med om blir det ofta väldigt medlidsamma miner och frågor om hur jag har klarat det. Oftast kommer inte all den infon fram i ett samtal men ibland kommer följdfrågor och jag svarar ärligt. Jag har inga problem med att berätta men jag brukar snabbt gå vidare innan de ledsna minerna kommer fram. Visst, jag har gått igenom en del men vem har inte det? Jag har gått vidare och tycker inte att det är ett dugg synd om mig . Jag har förmågan att njuta av livet som är precis nu och jag kan slå bort de skuggor som lurar i bakgrunden. Tack vare det kan jag känna lyckan i alla de fina stunder som natur och även många människor ger mig. Och idag känns livet fantastiskt 😀
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Visst är det härligt att vara ute i naturen och just nu är det så fantastiskt vackert när allt blommar, vilket dina bilder visar. Jag hade inte reagerat över att någon bodde med sin syster oavsett anledning, och för er del har det varit en praktisk lösning. En bra inställning att du inte tycker synd om dig för jag tror att det gynnar återhämtningen!
Kram och god onsdag!
GillaGilla
Jag känner personer som inte har något som helst utbyte av naturupplevelser och då får man acceptera det och hoppas att de har något som ersätter det. Men för min del är naturen livsviktig. Kanske skulle jag klara mig i en stor stad om det fanns stora grönområden och något vatten men jag skulle inte må bra bland bara gator och hus. Jag njuter för fullt av allt som händer i skogen just nu 😀
Många är faktiskt nyfikna och undrar hur det kommer sig att vi har köpt hus tillsammans. Det stör mig inte. Men det spelar mig heller ingen roll om någon tror att vi är ett par, hur fel det än är 😉 Förmodligen har ryktet om systrarna nått de flesta här och de flesta vet hur det förhåller sig 😀
Jag tyckte synd om mig själv en kort period när min värk började ställa till det. Men ganska snart konstaterade jag att varken jag själv eller omgivningen skulle orka med mig om jag fortsatte så. När jag upptäckte att jag mådde bättre av rörelse och livsglädje var valet enkelt och det är nog så att det är min normala inställning till det mesta. Sedan dess kan jag inte komma ihåg att jag någon gång har tyckt synd om mig igen, trots en del svårigheter. Inget blir bättre av det.
Kram.
GillaGilla
En härlig inställning till livet!
Som du vet är naturen också mitt andningshål även om jag legat av mig på slutet. Det beror väl antagligen på hur jag mår också – just nu mår jag nog rätt bra och då har jag inte behovet av ensamheten i skogen även om jag njuter av den stundtals ändå.
Härliga foton – nu händer det grejer i naturen 😉
GillaGilla
Det är en inställning som jag genom erfarenhet har insett får mig att må bäst så jag tror nog att jag behåller den 😀
Ja, jag vet att naturen är minst lika viktig för dig. Om den hjälper dig genom lite tyngre perioder är det perfekt men jag tror att du kan ha lika mycket utbyte av den när du mår bra. Det är i alla fall då jag kan känna den riktiga lyckan. En vacker dag, oavsett årstid, kan höja mitt humör nästan hur mycket som helst när jag mår bra.
Tack! Vi har det stressigt nu för att hinna med i allt som händer 😉
GillaGillad av 1 person
Jo det är sant och nog njuter jag när jag ger mig ut. Men, lika ofta blir det inte just nu (förutom för att försöka hinna med i naturens fullständiga explosion av grönska och blommor nu då…) och det känns okej det med!
GillaGillad av 1 person
Underbara bilder! Ja du har en väldigt positiv inställning, finns nog många som gnäller och är bittra och inte har gått igenom ens hälften av vad du gjort. Kan tänka mig att du får ledsna miner när du berättar och många tycker säkert att du är väldigt stark. Men ibland har man inget val, man måste vara stark.
Kram
GillaGilla
Tack 🙂
Jag bara är sådan 😀 Gener eller för att jag har lärt mig vad jag mår bra av, det vet jag inte. Kanske lite av båda. Det är nog mest när intresserade personer frågar och får allt berättat samtidigt som de känner medlidande. Men allt hände ju inte på en gång så jag har oftast haft bara en sak i taget att hantera. Det har gått bra 🙂
Du vet lika väl som jag hur det är att gå igenom svåra perioder och du har också lyckats bra med att ta dig vidare 😀 Det är genom våra upplevelser vi vet att vi är starka.
Kram
GillaGilla
Hej igen, som yngre upplevde jag inget jättestort behov av naturen, men det kom med åldern. När jag bodde i Stockholm tyckte jag ändå att jag i förorten hade naturen nära och varje semester åkte vi ut och campade från det dottern var liten. Sen kom en period då familjen seglade, helt underbart. Men efter utmattningarna, då hade jag aldrig klarat av att längre vistas i stadsmiljö och kan det fortfarande inte. Därför är det lätt att förstå att när man ska rehabilitera utmattade människor ska man använda naturen som både läromästare, upplevelserum och avkopplingsrum. En del mår bra av att pyssla i en trädgård, andra av att vistas med djur, medan en del nöjer sig med att gå i naturens tassemarker. Jättefina foton som bevisar vårens framfart!
GillaGilla
Jag tror att det ofta är precis så som du skriver. Behovet av naturen ökar med åren, kanske för att det tar ett tag att upptäcka den. Jag var med i scouterna och älskade hajker och lägereldar eller att paddla kanot och bygga ett vindskydd att sova i på någon ö. Det skulle jag inte vilja göra nu men naturintresset har funnits sedan dess. Det låter härligt att segla men jag är lite för feg för det. Vi hade en snipa men jag gillade inte att vara ute när det gungade. Men då bodde vi vid Mälaren och tog oss ofta till någon liten badplats där vi kunde vara för oss själva. Härliga minnen.
Alla ljud och andra intryck som tvingas på oss i stadsmiljö måste förstås vara väldigt plågsamma för en utmattad person. Men det måste ju finnas massor av personer som ändå tvingas bo i den miljön och ändå klara av det. Undrar hur alla de hanterar det. Om det tar längre tid eller om det finns knep som de tar till. Stackars människor. Alla kan ju inte flytta ut på landet. Jag är glad för att du kan bo där du bor så att du slipper åtminstone de problemen. Och du har både natur och djur att njuta av 😀
GillaGillad av 1 person